Segersta kyrka

Invändigt är kyrkans väggar och valv putsade och avfärgade vita, åtskiljda av en profilerad taklist. Golvet är av lackat trä, höjt ett trappsteg i koret och med heltäckningsmattor i gångarna. Bänkarna i långhuset är indelade i tre kvarter och sträcker sig under läktaren. Ett mindre bänkkvarter finns även på läktaren och ett i koret. Predikstolen är placerad vid korets norra vägg och kororgeln vid den södra. Färgsättningen går i grått och grågrönt med inslag av marmoreringar i fält.

Kyrkorummet karaktäriseras av sitt ljus, sin stora rymd och frånvaron av dekorationer. Men i kontrast till de nakna väggarna och det höga tunnvalvet skapar den dämpade, förtätade inredningen också en framträdande intimitet genom de slutna bänkkvarteren, den stora altarringen och de kvarvarande korbänkarna. Mitt i blickfånget finns det medeltida triumfkrucifixet med den hårt pinade Jesus framför altarnischen och den målade vyn över Jerusalem. Det uttrycksfulla arrangemanget ramas in av ett triumfbågemotiv och ett moln strax ovanför, målat på det välvda taket. Triumfbågen är marmorerad med pelare och arkitrav i grått respektive mörkt brunt, vilandes på en bas i ljust grönt. Altarbordet är inskjutet i nischen med krucifixet ovanpå, och framför finns den väl tilltagna rektangulära altarringen. Denna är indelad i ramar och speglar, marmorerad i grågrönt med förgyllda lister och ornament. Kororgeln införskaffades 1992 och har en sparsmakad och tydligt modernistisk utformning utan anspråk att imitera kyrkans äldre inredning.

Den nuvarande predikstolen ersatte 1643-års predikstol som flyttats med från den föregående kyrkan. Arbetet utfördes av F. B. Blombergsson, som året tidigare även gjort altarmålningen, och monterades 1851. Stilen är empire och innehåller dess typiska karaktärsdrag. Den cylinderformade korgen och trappräcket har smyckats med motsvarande trofégrupper, fast religiösa motiv; korset och stentavlorna, herdestaven och nycklarna med mera. Baldakinens motiv imiterar textil med hängande tofsar, så kallade krepiner, och kröns av ett kors. Samtliga lister och dekorationer är förgyllda mot en botten i grått.

Den slutna bänkinredningens tre kvarter upptar i princip hela långhuset. Den T-formade gången leder besökarna från de båda ingångarna mot koret. Gavlarna och dörrarna är indelade i grågröna ramar med speglar och överliggare marmorerade i grått. Korets och läktarens små bänkkvarter har samma utformning och färgsättning som långhusets.

Läktaren uppfördes 1839 för att bereda plats för den nya orgeln. Av dess slutna bänkkvarter finns det norra ännu kvar, det södra har dock tagits bort i sen tid för att göra plats åt kören. Utformningen följer kyrkorummet i övrigt utan att direkt imitera. Skranket är indelat i ramar och speglar och dekorerat med en förgylld lyra ovan mittgången. Orgeln byggdes 1840-41 och har en bevarad exteriör trots ombyggnader av orgelverket. Fasaden är relativt enkel med utsmyckningar i form av förgyllda pilastrar och växtornament mot grön botten. 1961 rekonstruerades 1841 års orgelverk efter ombyggnaden 1912.

Sakristian har byggts om vid ett par tillfällen, bland annat 1931 då två arkivrum inreddes vid sidorna av dörren mot koret. Väggarna är putsade och avfärgade vita, golvet är av trä liksom taket, vilket målats i en grön nyans. 1953 öppnades en ingång till sakristian direkt från kyrkogården och då byggdes troligtvis även norra väggens garderober och toalett. Dörren mot koret är av trä och beslagen med järnplåt. I öster finns ett litet altare vänt mot ett av rummets två gallerförsedda och gråmålade fönster.

Huvudentrén till kyrkan går via dubbla portar in i vapenhuset. Detta lilla rum har vita putsade väggar, golv av trä och gråmålade dörrar och tak. Ett vindfång leder vidare in i kyrkan och en trappa upp till det oinredda tornet. Det nedre tornrummet rymmer den äldre manuella klockringningen av samma typ som i grannkyrkan Hanebo. Det övre tornrummet passeras för att nå långhusvinden och klockplanet. På klockplanet finns ljudluckorna och de kraftiga klockbockarna med stor- och lillklockan, den förra omgjuten i Stockholm 1821 och den senare i Gävle 1778. Översta planet i tornet är lanterninen i vilken man hittar urverket från 1850.

Planen är traditionell med torn och huvudingång i väster, ytterligare en ingång mitt på långhuset i söder och sakristian i nordost. Kyrkorummets tak är tunnvälvt och saknar därför bärande pelare. Fönstrens placering följer en strikt symmetri bortsett från att två av dem ersatts med dörrar mot södra entrén och sakristian. Orgelläktaren sträcker sig längs hela västra kortväggen och nås via en trappa bredvid dörrarna mot vapenhuset. Koret har samma bredd som långhuset och är rakt avslutat, med ingång till sakristian i norr. Från vapenhuset leder en trappa upp i tornet.

Kyrkans fasad är resultatet av 1990-91-års renovering. Ambitionen var att återgå till ett förmodat ursprungligt utseende från 1953-års tunna slätputs. Grunden och murarna är uppförda av natursten med fönster- och dörromfattningar av tegel. Fasaderna är spritputsade och avfärgade vita med markerade hörn och omfattningar i slätputs. Tornets takfot är dekorerad med ett tandsnitt till skillnad från långhusets betydligt enklare profilerade takfotslist. Sadeltaket är som ursprungligen spånklätt och valmat över koret. Likaså är tornets nedre takfall spånklätt medan lanterninen, med urtavlor i alla väderstreck, är vitmålad med tak av koppar. Portarna och fönsterbänkarna är också klädda med koppar och över den södra entrén syns årtalet 1807 jämte Gustaf IV Adolfs namnchiffer. Kyrkorummets rundbågiga och blyspröjsade fönster är liksom tornrummets runda målade i ljust grått, medan ljudluckorna är tjärade svarta. För att öka tillgängligheten finns en enkel och funktionell träramp vid entrén till tornet.