Fartygs-/båtlämning

Status: Vraket slogs i delar vid förlisningen. I området finns minst tre sammanhängande delar, som trots att de är utspridda verkar tillhöra samma vrak (status 1977).
Bärgning: 1929 hittades flera mynt i strandkanten. Endel av mynten var radvis ordnade intill varandra i staplar, vilket bör betyda att de ursprungligen haft ett hölje, som med tiden ruttnat bort. Andra mynt var däremot starkt vittrade, vilket tyder på att de inte varit lika skyddade, utan blivit nötta av vågskvalpet. Präglingsåren spände mellan 1635 - 1666. En del av myntfyndet, 384 st 1-öresmynt av koppar, förvaras på Kungliga Myntkabinettet. I rapporten om myntfyndet från 1929 berättas att Fagerviksborna enligt uppgift skall ha samlat mynt vid havsstranden under generationer, och att mynten dels stannat i dessas ägo, dels spritts till myntsamlare runtom i Sverige.

Historik: Enligt skutans ägare var hon bara tre år gammal vid förlisningen, och hon skall ha varit i gott skick. 1665 hade skutan seglat till Stockholm, och skrov, rigg och tågvirke var då utan anmärkning.
Händelseförlopp: Under seglatsen blåste det upp till storm, och man miste focken, varefter skutan inte riktigt ville lyda roder. Sjön började slå över fartyget, och man hann inte med att pumpa ut allt inspolat vatten. Vid Hållnäslandet såg man ingen annan utväg än att kasta ut alla ankare, vilket skedde ungefär vid "Elsätters hornet" (förmodligen Edsätrahornet). Ankarna lyckades emellertid inte hålla skutan i den hårda blåsten och sjögången. Man drev på en klippa och grundstötte. Vid andra stöten lossnade halva kölen och skutans akter och drev in mot land.
Bärgningar: Besättningen lyckades endast bärga 380 daler, d.v.s hälften av mynten ombord. De såg fler mynt på botten, men kunde inte bärga dem p.g.a. sjögången. Däremot bärgades 3 dagar efter förlisningen en del kött som flutit iland på stranden. Köttet torkades, men det visade sig vara otjänligt som föda. Kornet blåste ut till havs, och man lyckades endast fiska upp några nävar. Av detta lagade man sig något att dricka. Humlet förkom även det vid förlisningen. Av redarens brädlast blev största delen bärgad, eftersom den drev in mot stranden. Brädorna var dock så sönderslagna att bara hälften ansågs användbara. Av själva skutan bärgades bl. a. seglen och förmodligen även en stor del skeppstimmer och sönderslagna vrakdelar. Skutans botten skall dock inte ha återfunnits.