Allmänna Norrländska Industri- och Landtbruksutställningen 1882
Allmänna Norrländska Industri- och Landtbruksutställningen i Sundsvall (även kallad Konst- och Industriutställningen i Sundsvall) invigdes högtidligen den 19 juni 1882 av Oscar II. Kungen hade anlänt till Sundsvall med tåg, vilket var en lämplig markering av att utställningen arrangerades för att fira att järnvägssträckan Sundsvall-Östersund-Trondheim nu var fullt utbyggd. Samtida avbildningar i Ny Illustrerad Tidning, kartor och programblad visar snickarglada utställningspaviljonger av imponerande mått. Byggnaderna var ritade av stadsarkitekten Per Appelberg, då verksam i Sundsvall. Huvudbyggnaden, som inrymde industriutställningen, låg på Finntorget vid Selångersåns södra strand. Strax väster därom låg konstpaviljongen. Norr om Selångersån fanns lantbruks- och husdjursutställningarna. En särskild fröutställning visades en kortare tid i en särskild paviljong i anslutning till järnvägsstationen.
Tre år efter Sundsvallsstrejken 1879 manifesterade utställningen Norrland som framtidslandet. De utställda produkterna var i hög grad tillverkade i Norrland. Som exempel på detta kan nämnas plankor, bräder, lister, fönsterfoder och golvsocklar från norrländska sågverk, tackjärn, stångjärn, yxor och släggor från norrländska järnbruk, sågram från Hudiksvall, gjutna skeppsklockor och trappräcken från Sundsvall, snickeriarbeten som sparkar och möbler, textilier som bolstervar, fälltäcken och broderade dukar. Utställda jordbruksmaskiner som slåttermaskiner och ångtröskverk var till verkade i södra Sverige. I konstpaviljongen visades 224 oljemålningar av svenska artister av vilka57 var bosatta utomlands i Dusseldorf, Paris, Berlin, Rom osv.
Sammanlagt deltog närmare 3.000 utställare, en del representerade med hela maskinparker, andra med näverskor eller sexton sorters sylt från Luleå. Till de mer kuriösa inslagen hörde också en flock renar och en samisk familj medförande kåta och foder. Utställningskommissarie var sekreteraren i Västernorrlands hushållningssällskap, länsagronomen Adam Emil Löwenhielm. Innan kungen förättade invigningen höll landshövdingen i Västernorrland, Gustav Ryding ett öppningstal. Av samtida tidningsartiklar att döma tycks utställningen ha varit en folkfest och en turistattraktion. Den besöktes av skolbarn(stod kvar in i augusti), hantverkare, direktörer, engelsmän, tyskar m fl och en del av sågverkspatronerna i distriktet bjöd sina arbetare på inträdet. På en enda utställningsdag i juli räknade man in inte mindre än 3.000 besökare. Utställningen fungerade också som en ren varumässa och försäljningskontor gjorde direkta affärer möjliga.
Inom varje utställningsgrupp utdelades ett flertal priser. Prismedaljerna användes sedan flera år framåt som försäljningsargument och avbildades i firmornas annonser och priskurenter . Efter utställningens slut plockades paviljongerna ner. Men en liten kiosk vari man sålde förfriskningar och som stod vid järnvägsstationen under utställningstiden, har av lyckliga omständigheter bevarats och står idag på Friluftsmuseets område på Norra berget i Sundsvall.
Utställningen i Sundsvall 1882 var stor efter norrländska mått mätt men naturligtvis liten i jämförelse med de europeiska huvudstädernas utställningsmanifestationer av industrisamhällets produktionskapacitet och ideal.
Från tiden före 1882 kan bland de stora utställningarna särskilt nämnas Crystal Place i London 1851, Parisutställningarna 1855 och 1867, Amsterdam 1864, Dublin1865, Stockholm 1866 och Wien 1873. En särskild utställningsarkitektur utvecklades och utställningsbyggnaderna finns delvis fortfarande kvar i t ex Paris.
I Sundsvall och dess grannskap hade mindre produktutställningar arrangerats 1869 i Sundsvall , 1877 i Örnsköldsvik och 1878 i Wifsta Varf.
B. Björk 2003
Källa: Sundsvallsminnen
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
