mask, dansmask

Masken delas strax över mitten med ett djupt skär som anger ögonbrynen och skiljer dessa från nedre delen av ansiktet. Dessa är markerade genom halvcirklar just ovanför hugget. Små horisontella ögonhål med klarblå färg målad runt sig, svagt markerade ögonbryn strax över delningen. Munnen är likaså liten och har en röd ring runt öppningen. Näsan rak. Vit färg i nedre ansiktshalvan, vita färgrester i pannan. Litet skägg av växtfibrer under hakan, med blå färstänk. Urholkad baksida. På baksidan likaså läderband för att hålla masken.
Masken återges på sid. 200 i Källvattnets mask. Masken har där en pipa i munnen. Den saknas nu, men det finns en liten träflisa i munnen.

Enligt kännare av afrikansk konst är denna mask från Aduma, ett folk i Gabon, se mail från Alexander Soifer, Lorenz Homberger, Leif Birger Holmstedt, Lois Perrois, Guy van Rijn förvarade i originalkatalogen. (Svar på rundfråga till nätlistorna AfrArt, ICME och Ethnomuseums.) Aduma ska närmast förstås som en generisk term. Masken uppges finnas hos flera folk i Ogooué-bäckenet och har därmed också flera namn. Man påminns om
hur godtyckliga och etnocentriska klassificeringar är; att de väl så ofta skyler faktiska förhållanden som frilägger dessa. Att just Aduma kommit att användas som ursprung för denna mask kan ha samband med att detta folk stod för mycket av transporterna på floderna i Ogooué-bäckenet och därmed kom i kontakt med både europeiska resenärer och rituella föremål från hela trakten. (Jfr. Perrois kommentar nedan om de Brazza.)

Typen kallas mvudi i hela östra Gabon men även mbudi, bodi, mvuri eller yoyo. Formspråket hos Aduma karakteriseras av relationen mellan solid massa och yta, geometriska färgpartier och den utskjutande pannan vilken skapar djupa ögonhålor som separeras av den vertikala linjen hos näsryggen. De senaste femtio åren har denna typ av mask använts i olika danser i samband med de stora sociala ritualerna. Användningen innan detta är sämre dokumenterad.

I ett e-mail från Louis Perrois 05-05-28 och i boken Arts du Gabon skriver han att klassifieringen av denna typ av mask som Aduma är något som blivit vanligt i merparten av böcker och kataloger som behandlar afrikansk konst. Detta alltsedan den första masken av denna typ hittades 1885 av de Brazza och inkorporerades i Musée de l'Hommes samlingar. (Den masken kan ses på sid 271 i Perrois bok Arts du Gabon, sid 315 i Africa: The art of a continent (katalog från Royal Academy of Arts, London), samt på sid 115 i Leif Birger Holmstedts: Afrikanske masker. Denna mask har dock en mycket mer långsträckt form än 2001.19.3 och mäter 60 cm jfr med denna masks 45 cm.) Perrois menar att det dock är mer komplicerat än så, då denna typ av mask finns identifierad och dokumenterad hos ett flertal etniska grupper som varit i kontakt med Aduma t.ex. Bandjabi, Okadé, Mindassa, Kuta, Wumbu, Obamba, Tsogho, Masango och Ndzebi. Den förekommer b.la. vid omskärelseceremonier för unga pojkar hos Kuta.

I en av museets egna kataloger "Masker" från 1967 kan man som omslagsbild se en mask av liknande typ, som även finns med på en cd-skiva med bilder av Adumamasker. CD-skivan har ställts tillförfogande av Guy van Rijn och återger masker ur olika samlingar i en databas förd av Yaleuniversitetet. Den finns i originalkatalogen, "plåten".) Masken presenteras på baksidan av Etnografiska museets katalog som Yoyo från Kuta-folket i Sibiti i Kongo. Masken sägs användas under initieringsceremonier "och framkallar mod hos pojkarna för att hjälpa dem att uthärda barndomens dödssmärta och återfödandet som vuxen. Liknande masker förekommer i områden där omskärelse är vanlig".

Ännu en liknande mask finns på sid. 49 i Josef Öhrnemans bok "Nybygget i Kongo" från 1934. Bilden är från en Bakutaby och masken beskrivs som "... en besynnerlig skepelse av rasslande bastfiber men en vidunderlig mask till huvud".

Detta tyder på att Birgit Åkessons attribuering av masken till Kuta, kan stämma.