Lerklining

Upplandsmuseets avdelning Arkeologi genomförde en arkeologisk undersökning av en boplats (L1941:3791) i Östra Fyrislund i Uppsala. Arbetet utfördes i oktober och november 2019.

Lämningen utgjordes av en, sedan tidigare påträffad, bosättning, två gårdslägen från romersk järnålderfolkvandringstid. En av frågeställningarna inför denna
undersökning var om det aktuella området utgjorde ett tredje gårdsläge eller en verksamhetsyta kopplad till någon av de andra gårdarna.

Vid undersökningen påträffades 119 arkeologiska objekt, 65 stolphål, 29 härdar, 17 kokgropar, fyra nedgrävningar, två stenpackningar och en grund efter en smedja med ett tillhörande slaggvarp. Förutom de arkeologiska objekten fanns många stora nedgrävningar, fyllda med recent skräp.
Fyndmaterialet var mycket begränsat. Det mest
anmärkningsvärda var ett välbevarat sandstensbryne. Övriga fynd utgjordes av två löpare till kvarnstenar, två mindre bitar keramik, bitar av möjlig ugnsfodring, en mindre metallten samt små mängder djurben av häst, nöt och svin. Till dessa kan läggas makrofossilt material i form av förkolnat växtmaterial, bland annat odlade sädesslag som skalkorn och vete och insamlade foderväxter som starr och klöver.

Kokgropar och stolphål daterades från förromersk
järnålder till övergången vikingatid och tidig medeltid, med tonvikt på folkvandringstid. Fem möjliga huskonstruktioner fanns helt eller delvis inom ytan, liksom ett par hägnader. I områdets centrala respektive norra delar fanns koncentrationer av större kokgropar, vilka utgör undersökningens mest framträdande resultat. Den rumsliga fördelningen av husen inom undersökningsytan, och husens blygsamma storlek,
talar mot att området utgjort ett tredje boplatsläge. Däremot antyder de rikliga och stora kokgroparna inom området att det utgjort ett verksamhetsområde med aktiviteter knutna till gårdarnas hushåll, såsom matlagning.

Söderhällbyboplatsen som helhet (vilket inkluderar områden undersökta 2010-2011) har troligen ingått i en större järnåldersdomän med näraliggande boplatser, som de vid Norrby, Neder- och Överkumla samt Hällby. Denna domän verkar ha delats upp under mitten av järnålder. Inom domänen har olika delar kompletterat varandra i termer av agrar produktion, med olika specialinriktningar, främst när det gäller boskapsuppfödning.