TUVE KYRKA

Kyrkans medeltida ursprung kan främst avläsas i de kraftiga murarna, det smalare och lägre koret, byggnadsvolymen och dopfunten. Sin främsta interiöra karaktär har dock kyrkan fått av 1700-talets omdaningar med det välvda dekormålade trätaket, utvidgade fönsteröppningar, läktaren med bemålad bröstning och annan inredning såsom altartavlan, predikstolen och stånduret. Mer sentida tillskott har underordnat sig den äldre karaktären.

GOLVEN i långhuset och koret ligger på samma nivå. I mittgången och koret ligger naturstensplattor, i bänkkvarteren ett plankgolv målat i en ljust gråblå färg. BÄNKINREDNINGEN nytillverkades 1959 och består av slutna bänkar som på gavlarna är försedda med en nedfällbar sits efter äldre förebilder. Bokstöd, sitsar och ryggstöd är lasyrmålade i en honungsgul ton. Övriga ytor är täckmålade i en dämpad blågrön nyans.

VÄGGARNA är vitfärgade/målade och slätputsade, med en buktig yta som berättar om naturstenen i murarna. FÖNSTREN sitter i djupa nischer som understryker de kraftiga murarna. Nischerna är segmentbågiga och vidgar sig inåt rummet. Fönstrens bågar och karmar är målade i ljust grått. Trearmade mässingsljusstakar är monterade i nischernas framkant.

TAKEN i långhus och kor består av två tunnvälvda brädtak, korets tak är välvt även i det östra fallet. Grundfärgen är en ljust grågrön lasyr, något djupare i koret än i långhuset. Båda taken har dekormålerier. I mitten av långhusets tak finns ett rektangulärt ramverk i rokoko med kartuscher och blomstergirlander omkring ett ovalt gallerverk. Långhusets östgavel ovan koret är täckt av en stor figural målning. Kortaket är bemålat med en rad kerubhuvuden i moln.
Tvärs över långhuset, från långsida till långsida, löper tre grova bjälkar som är marmoreringsmålade i bl.a. brunt och grönt. Samma målningsbehandling har även den breda taklist som löper runt hela kyrkorummet. Taklisten i koret har något rikare profilering. Måleriet anses ha sitt ursprung i 1700-talet.

Större delen av LÄKTAREN antas ha uppförts under 1700-talet. Läktarbröstets 13 spegelfält har målningar med urn- och musselmotiv. Elva av dem dateras till rokokon, alltså till den tid då läktaren byggdes. De båda bredare fälten på det framskjutande mittpartiet uppges vara senare kompletteringar, tillkomna vid barriärens utökning. Denna förändring har sannolikt genomförts i samband med att orgeln installerades vid sekelskiftet.
Läktaren bärs av gjutjärnspelare som klätts in med trä. Pelarna, räckets insida och läktarens undersida är gråmålade. Speglarnas ramar är marmoreringsmålade i en brunspräcklig ton.

Kyrkans ORGEL installerades vid sekelskiftet 1900. ORGELFASADEN har fått behålla sin ursprungliga utformning genom åren, men själva orgelverket har byggts om eller bytts ut tre gånger; 1922, 1953 och 1994. Det nuvarande orgelverket är tillverkat av Magnussons orgelbyggeri.

PREDIKSTOLEN är placerad i mötet mellan långhus och kor, vid den norra väggen. Dess sexkantiga korg dateras till 1600-talet. Trappan och korgen har spegelfält med infällda målningar föreställande aposteln Petrus och de fyra evangelisterna. De antas ha utförts på 1700-talet. Predikstolens underdel är från 1959. Korgen, trappan och underdelen har stenimiterande marmorering i blågrått och rödbrunt, samt smala dekorlister i blått och guld. Ljudtaket i blått och guld har en kranslist med utsågade och målade rocailler som visar att detta tillkommit under 1700-talet. Mitt i taket svävar en silverfärgad duva omgiven av förgyllda strålar. På korgens kant står ett äldre timglas med fyra sandbehållare.

ALTARET är murat av putsad sten och tegel och täckt med en stenskiva. Bakom altaret står en fast möbel för förvaring av bl a textilier. ALTARUPPSATSEN antas vara tillverkad omkring år 1700. Den har en central tavla flankerad av träfigurer och krönt av en kartusch. Dekoren är tidstypisk med förgyllda akantusblad, änglafigurer och bibelspråk. Större delen av uppsatsens ursprungliga färgsättning togs fram 1923 och vid restaureringen 1959 fortsatte friläggandet. Man tog då även fram den ursprungliga altartavlan, sedan 1890-talet dold bakom en modernare Kristusbild. Den senare försågs nu med en ny ram och hängdes upp på södra korväggen. Det förgyllda allseende ögat togs bort från sin plats över altaret och sattes istället upp över dörren till sakristian och altaruppsatsen kapades något i underkant. ALTARRINGEN av trä är från 1891. Den är färgsatt i ljust blågrått, vitt och guld med ett motiv av genombrutna paneler satta i kvadratiska ramar. Knäfall och överliggare är stoppade och klädda med blågrå sammet. Altarringen är femkantig i formen med tre paneler i varje sektion.

DOPFUNTEN står i långhuset, nedanför predikstolen på den norra sidan av kyrkan. Cuppan är från 1200-talets förra hälft och dekorerad med tre individuellt utformade palmetter. På 1600-talet tillkom den åttakantiga dopskålen i mässing. Bland ÖVRIGA INVENTARIER märks ett votivskepp och ett ståndur, placerade i långhusets sydöstra ände.

VAPENHUSET har vitputsade väggar, små grå golvklinkers och blågrått planktak. Entrén, med två dubbeldörrar, är utformad som ett grunt vindfång. Fönsternischerna är djupa. I vapenhuset förvaras en del ÄLDRE KYRKOINVENTARIER, såsom den ursprungliga vindflöjeln från 1745 och kyrkans fattigbössa. Här står även en monter med fornfynd, bl.a. stenyxor som hittats i området. Mot sydväggen finns väggfasta skåp. Vapenhusets dörr mot långhuset är en dubbeldörr, troligen från tiden kring sekelskiftet 1900.

SAKRISTIAN är ett ganska litet utrymme som ligger några trappsteg lägre än koret. Det innehåller ett mindre altare och en arbetsplats. Väggarna är vitputsade, det sluttande taket är klätt med brädor. På betonggolvet ligger en heltäckningsmatta. I väster ligger en toalett, inredd inne i strävpelaren, i norr finns ett fönster och i öster en dörr.

Under järnåldern fanns ett överskeppningsställe strax nedanför kyrkans nuvarande plats, vid det sund som delade Hisingen i två delar och som under den fortskridanden landhöjningen blivit till Kvillen. Det är troligt att den första kyrkan, en gårds- eller bykyrka, tagit namn efter de boställen som vid den första kyrkans tillkomst funnits på platsen för Tuve Stom och by.

Det finns ingen exakt uppgift om kyrkans byggnadsår. Dess ålder brukar dateras utifrån dopfuntens cuppa som är tillverkad under 1200-talets förra hälft. Upphovsmannen är oidentifierad och materialet är, beroende på vilken källa man åberopar, svartgrå gnejs, amfibolit, granit eller täljsten. SGU har angivit amfibolit.

Medeltida romanska kyrkor av den typ som Tuve kyrka tillhör bestod ursprungligen enbart av långhus och kor, byggda vägg i vägg men under var sitt tak. Förbindelsen mellan koret och långhuset utgjordes endast av en trång muröppning, triumfbågen. Kyrkorummet saknade bänkinredning, det hade platt innertak eller öppen takstol. Fönstren var få och små. Troligen bestod de bara av ett par högt sittande gluggar på sydfasaden. Mot detta vädersträck har också kyrkans portal ursprungligen varit placerad. Yttertaket var täckt med trä eller vass.

Efter den katolska tidens slut inrättades medeltidens kyrkor efter den nya liturgins krav. Predikstol, bänkinredning, läktare m.m. anskaffades, triumfbågen revs och större fönster togs upp. Omdaningen genomfördes stegvis. I Tuve har förändringarna huvudsakligen genomförts under 1700-talet.

Triumfbågen antas ha rivits under årtiondena efter år 1700. För att inte äventyra hållfastheten uppfördes strävpelare på ömse sidor om långhuset.
Läktaren byggdes på 1700-talet. Dateringen har gjorts med stöd av läktarbarriärens dekormålade spegelfält, som tydligt är från rokokon. Från samma stilperiod är även predikstolens och takens målningar. Korets och långhusets tunnvälvda innertak byggdes troligen vid samma tid som de dekormålades.
När vapenhuset och långhusets öppning mot väster tillkom är inte känt. Eventuellt togs öppningen upp redan före man byggde vapenhuset. Helt klart är att den fanns före orgelläktaren uppfördes, eftersom läktaren delvis täcker överdelen av den välvda öppningen.
I vapenhuset förvaras en vindflöjel med årtalet 1745. Flöjeln brukar tas som bevis för att kyrkan genomgick en större ombyggnad detta år.
Långhusets och korets samtliga åtta fönsteröppningar hade fått sin nuvarande storlek före 1830.

En större renovering genomfördes 1866, omfattande bl a läktaren. Runt sekelskiftet 1900 fick kyrkan sin nuvarande altarring, ny bänkinredning samt den nuvarande orgelfronten. Elektriskt ljus och värme installerades 1939, med värmepannan placerad i ett pannrum på korets sydsida. Sakristian byggdes 1953. Kyrkans fönster är från samma år.
En större restaurering genomfördes 1959, då man bl a ersatte bänkinredningen och predikstolens underdel samt kompletterade dopfuntens fot. Övriga förändringar under perioden har varit av mindre omfattande art.

Medeltiden och 1700-talets omdaningar har givit kyrkan dess viktigaste karaktärsdrag.