Spik

Under åren 1959-61 utfördes arkeologiska undersökningar av lämningarna efter klostret. Vid den här tiden används andra arkeologiska metoder än i dag och stratigrafi och fyndkontext verkar ha behandlats bristfälligt. Huvudsyftet med undersökningen var helt klart att frilägga murarna och ta reda på hur byggnaden har sett ut. Man kan tydligt ana en viss besvikelse hos undersökarna när grunden frilagts och tömts på rasmassor och kulturlager.

Vad man ser är vad som tolkas som en något skev och felbyggd kyrkogrund, inte alls av den klass som man kunde förväntade sig med tanke på cisterciensernas erkända skicklighet på murningsteknikens område. I dag vet vi att Gudsberga klosterkyrka var en ovanligt stor och modern byggnad i jämförelse med andra samtida svenska kloster. Den stora stenbyggnaden måste ha tett sig mycket annorlunda i det omgivande landskapet.

Undersökningen gällde bara själva kyrkobyggnaden och inte området runt omkring. I en klosteranläggning finns det vanligtvis ett antal byggnader i anslutning till kyrkan som till exempel sovsal, matsal och kök, arbetssal och ibland även gäststuga och sjukstuga. Några grunder efter sådana byggnader har inte påträffats. På de nämnda 1700-talskartorna ser man dock att kyrkoruinen redan då ligger inträngd mellan krutbrukets byggnader. Klosters krutbruk anlades på mitten av 1700-talet och kom att bli Sveriges största krutbruk.

Grunden består av 2-2,5 meter breda murar av otuktad gråsten och är 44 meter lång och 24 meter bred. Den är större än till exempel klosterkyrkorna i Julita och Alvastra. Gudsberga var byggd som en treskeppig basilika med mångkantigt kor med koromgång och tegelklädda portaler i norr, väster och söder. Kolonnerna och altaret i koromgången var också byggda av tegel. Öster om den norra portalen påträffades grunden efter en tillbyggnad med bevarat trägolv, men utan förbindelse in till kyrkan.

Även fyndmässigt tycks undersökningen vara något av en besvikelse för de närmast inblandade. Ett fåtal fynd kan dock tillvaratas. Dessutom finns en samling människoben som uppges komma från Gudsberga men det är oklart var och hur de hittades. Fynden består bland annat av byggnadsdetaljer som tegel, fönsterglas, spikar och bitar av vit puts bemålad med röd och blå färg.

Till fynden hör även drygt tjugo mynt. Femton av mynten var små silvermynt, så kallade brakteater. Brakteaterna dateras till tiden 1360-1520. Övriga mynt var från 1440-talet till 1520-talet samt tre mynt från 1700- och 1800-talen.

Även några verktyg, en slägga, en hacka och en yxa tillvaratogs. Till de mer personliga och vardagliga föremålen hör en ring, en knapp, beslag, bleck och spännen av mässing samt två gafflar, två knivblad och fragment från ett glaskärl. Då fyndsammanhangen är oklara är det troligt att alla föremål inte hör till klostertiden. Vissa av dem hör sannolikt till senare tiders verksamhet på platsen. Gaffeln var till exempel ett ovanligt redskap i Sverige under medeltiden, men den med två klor skulle kunna ha tillhört en munk från kontinenten.

Det fynd som tydligast har koppling till ett kloster eller en kyrka är bitar av sockeln till en statyett. Statyetten har tolkats som föreställande en apostel och var 20-25 centimeter hög. Ett annat fynd med tydlig religiös koppling är den sked som en privatperson tidigare hittat på platsen för klosterruinen. Skeden, som är av brons eller mässing, är drygt 13 centimeter lång och på bladet finns inskriften Hielp got (Gud hjälpe).

De ben som uppges komma från Gudsberga är något av ett mysterium. De härrör från minst två individer, ett barn och en vuxen. Det var inte ovanligt att donatorer lät begrava sig i den kyrka de varit med om att finansiera. Det skulle alltså kunna vara Birgittas eller Ingels kvarlevor. Vi vet inte om Birgitta och Ingel fick några barn. I de bevarade brev som finns står dock ingenting om att något barn skulle vara med och dela på arvet. Det är möjligt att de fick barn, men att det eller de i så fall dog innan de blivit vuxna.