ERIK-ANDERS

Gården Erik-Anders i Asta har fått sitt namn efter bonden och nämndemannen Erik Andersson (1788-1874). Det var han som byggde den nuvarande mangårdsbyggnaden någon gång mellan 1813 och 1827. Den breda planlösningen med en stor sal i mitten var ovanlig bland bönder på den tiden och visar att Erik Andersson hade stora ambitioner med sitt byggande. Ännu tydligare blev det när övre våningen byggdes på mitten av 1800-talet. Huset fick då ett herrgårdsliknande utseende med en elegant takkonstruktion och gulmålade fasader.

Även interiören gjordes mycket påkostad. I övre våningens stora sal, som dekorerades av de så kallade Knutesmålarna från Rättvik, finns påfallande likheter med det tidiga 1800-talets herrgårdsinredningar. De mahognyådrade dörrarna med vita foder, de konsolburna dörröverstyckena – i det här fallet imitationsmålade – och den ljusa, lätta färgskalan hittar man även på bruksherrgårdarna i Gästrikland, där just ljusblått var en typisk salsfärg i början av 1800-talet.

Senare ledde händelser i familjen till att gården blev fattigare och förlorade i status. Den äldste av Erik Anderssons båda söner emigrerade med Erik-Jansarna till Amerika 1846 och den andre blev invalidiserad efter en hästolycka. Med tiden rödfärgades de gula fasaderna och huset inreddes för flera familjer. Idag finns här tre kök, ett från 1800-talets första hälft, ett från 1920-talet och ett tredje från 1930-talet. På 1910-talet ersattes de gamla uthusen av en enda stor ekonomibyggnad där funktioner som stall, ladugård, loge och brygghus samlades.

Från 1993 och framåt har byggnader och trädgård restaurerats omsorgsfullt. Även mangårdsbyggnadens interiörer har konserverats och restaurerats. I flera av rummen har orginalmåleri från 1800-talets mitt tagits fram under senare tapetlager, medan andra rum har tapetserats med nytryckta tapeter efter mönster som tidigare funnits i huset.

KÄLLA: Beslut – byggnadsminnesförklaring, länsstyrelsen Västra Götalands län. 2008-02-12, Dnr 432-11185-06

Gården Erik-Anders i Asta har fått sitt namn efter bonden och nämndemannen Erik Andersson (1788-1874). Det var han som byggde den nuvarande mangårdsbyggnaden någon gång mellan 1813 och 1827. Den breda planlösningen med en stor sal i mitten var ovanlig bland bönder på den tiden och visar att Erik Andersson hade stora ambitioner med sitt byggande. Ännu tydligare blev det när övre våningen byggdes på mitten av 1800-talet. Huset fick då ett herrgårdsliknande utseende med en elegant takkonstruktion och gulmålade fasader.

Även interiören gjordes mycket påkostad. I övre våningens stora sal, som dekorerades av de så kallade Knutesmålarna från Rättvik, finns påfallande likheter med det tidiga 1800-talets herrgårdsinredningar. De mahognyådrade dörrarna med vita foder, de konsolburna dörröverstyckena – i det här fallet imitationsmålade – och den ljusa, lätta färgskalan hittar man även på bruksherrgårdarna i Gästrikland, där just ljusblått var en typisk salsfärg i början av 1800-talet.

Senare ledde händelser i familjen till att gården blev fattigare och förlorade i status. Den äldste av Erik Anderssons båda söner emigrerade med Erik-Jansarna till Amerika 1846 och den andre blev invalidiserad efter en hästolycka. Med tiden rödfärgades de gula fasaderna och huset inreddes för flera familjer. Idag finns här tre kök, ett från 1800-talets första hälft, ett från 1920-talet och ett tredje från 1930-talet. På 1910-talet ersattes de gamla uthusen av en enda stor ekonomibyggnad där funktioner som stall, ladugård, loge och brygghus samlades.

Från 1993 och framåt har byggnader och trädgård restaurerats omsorgsfullt. Även mangårdsbyggnadens interiörer har konserverats och restaurerats. I flera av rummen har orginalmåleri från 1800-talets mitt tagits fram under senare tapetlager, medan andra rum har tapetserats med nytryckta tapeter efter mönster som tidigare funnits i huset.

KÄLLA: Beslut – byggnadsminnesförklaring, länsstyrelsen Västra Götalands län. 2008-02-12, Dnr 432-11185-06

Gården Erik-Anders i Asta har fått sitt namn efter bonden och nämndemannen Erik Andersson (1788-1874). Det var han som byggde den nuvarande mangårdsbyggnaden någon gång mellan 1813 och 1827. Den breda planlösningen med en stor sal i mitten var ovanlig bland bönder på den tiden och visar att Erik Andersson hade stora ambitioner med sitt byggande. Ännu tydligare blev det när övre våningen byggdes på mitten av 1800-talet. Huset fick då ett herrgårdsliknande utseende med en elegant takkonstruktion och gulmålade fasader.

Även interiören gjordes mycket påkostad. I övre våningens stora sal, som dekorerades av de så kallade Knutesmålarna från Rättvik, finns påfallande likheter med det tidiga 1800-talets herrgårdsinredningar. De mahognyådrade dörrarna med vita foder, de konsolburna dörröverstyckena – i det här fallet imitationsmålade – och den ljusa, lätta färgskalan hittar man även på bruksherrgårdarna i Gästrikland, där just ljusblått var en typisk salsfärg i början av 1800-talet.

Senare ledde händelser i familjen till att gården blev fattigare och förlorade i status. Den äldste av Erik Anderssons båda söner emigrerade med Erik-Jansarna till Amerika 1846 och den andre blev invalidiserad efter en hästolycka. Med tiden rödfärgades de gula fasaderna och huset inreddes för flera familjer. Idag finns här tre kök, ett från 1800-talets första hälft, ett från 1920-talet och ett tredje från 1930-talet. På 1910-talet ersattes de gamla uthusen av en enda stor ekonomibyggnad där funktioner som stall, ladugård, loge och brygghus samlades.

Från 1993 och framåt har byggnader och trädgård restaurerats omsorgsfullt. Även mangårdsbyggnadens interiörer har konserverats och restaurerats. I flera av rummen har orginalmåleri från 1800-talets mitt tagits fram under senare tapetlager, medan andra rum har tapetserats med nytryckta tapeter efter mönster som tidigare funnits i huset.

KÄLLA: Beslut – byggnadsminnesförklaring, länsstyrelsen Västra Götalands län. 2008-02-12, Dnr 432-11185-06