Gravfigurin, Figurine

Den här är tillverkad under Tangdynastin som är känd för sina livfulla och färgglada gravfigurer av lergods. Den är glaserad med sancai-glasyr som utvecklades på 600-talet. Sancai betyder ”tre färger” och syftar på de vanligaste färgerna grön, halmvit och bärnstensfärgad. Glasyren har en tendens att rinna, vilket är utmärkande för sancai. Den här typen av lergods var typiskt för gravgods och användes sällan, om någonsin, till vardagsföremål.
Sancai-tekniken spreds längs sidenvägarna, och används senare i stor utsträckning i syrisk, cypriotisk, och sedan italiensk keramik från 1200-talet till mitten av 1400-talet. Sancai blev också en populär stil på andra plaster i Östasien.

This item was produced during the Tang dynasty, which is known for its lively, colourful earthenware grave figurines. The glaze, known as sancai, which means “three colours”, was developed in the 7th century. The name refers to its most common colours, green, off-white and amber. The glaze has a tendency to run, and this was characteristic of sancai. This type of earthenware was typically used as grave goods and was seldom if ever used for everyday objects.
The sancai technique spread via the Silk Road, and was later used widely in Syrian, Cypriot and later Italian ceramics from the 13th to the mid-15th century. Sancai became a popular style in other parts of East Asia, too.