Interiör
I väster finns ett litet vindfång innanför ytterdörren. En pardörr med glasad överdel
leder in till kyrkorummet vars västra del är inredd under en orgelläktare. Orgelläktaren
når fram till tornbågen som utgör gräns mellan det medeltida långhuset och
tornet/västförlängningen. Genom den vida rundbågsformade tornbågen upplevs
västra delen och långhuset som ett enda utrymme.
Under läktaren är bänkinredningen borttagen och utrymmet fungerar som ett förrum
med skåpsinredning mot väster, series pastorumtavlor och kapphängare. Läktaren bärs
upp av ett bjälklag på åttkantiga pelare med profilerade kapitäl. På läktarvåningen finns
en barriär mot öster utförd med spegelfyllningar och listverk i nederkant och en
profilerad överliggare. I barriärens mitt är ett ryggpositiv infällt. Ryggpositivet består av
fem olika stora piplådor. Piplådorna är gråmålade medan orgelläktarens stomme i övrigt
är målad i pärlgrått. Orgeln står längre in på läktaren och är därmed inte synlig från
långhuset. Övriga snickerier under läktaren är också vitmålade medan innerdörren till
vindfånget är gråmålad.
Väggarna i kyrkorummet är putsade och vitmålade och fönsterbänkarna täcks av röd
kalksten. Golvet består av ljusa kalkstensplattor lagda i en mittgång och i bänkkvarteren
vid sidorna finns ett fernissat trägolv. Bänkarnas rakt avslutade gavlar och ryggar är
målade i grå och en lilarosa färgton. Långhuset täcks av två valvtravéer kryssvalv vilka
bärs upp av tresprångiga pilastrar av putsat tegel. Valvens kragband består av en vulst
nederst och ett snedställt indraget skift under ett övre platt skift. Gördel- och
sköldbågarna har en vid, rund form. Valven täcks av målningar daterade till 1498.
Målningarnas bevarade färgton består framför allt av rödockra mot en vit botten med
inslag av bland annat gula och gråsvarta färgtoner. Valvens ribbor samt sköld- och
gördelbågarna är rikt dekorerade med olika bårder av akantus, stiliserade blomster, och
sicksackbårder. I valvkapporna framställs olika figurscener där utrymmet mellan
figurerna täcks av olika blommor, stjärnformer samt slingrande textband.
Figurscenerna är mycket livligt och detaljerat framställda och skildrar
skapelseberättelsen, syndafallet, livet därefter, Jesu liv, det kristna martyriets historia samt
helgon- och änglabilder. I gördelbågen mellan valvtravéerna finns ett textband med en
inskription som anger konstnärens namn (Andreas Johansson) och årtalet 1498: Anno,
millessimo, guadringentesimo, nonagesimo, octavo, completum, est, pictura, (+ 4-5 bokstäver) pe(r)
manus, andree, iohannis.
Från valven hänger två ljuskronor av malm och på väggarna finns lampetter av mässing.
I långhusets västra del har bänkarna tagits bort. Golvet i denna del är delvis omlagt
samma kalksten som i mittgången och i koret. Vid sydöstra hörnet står predikstolen och
framför bänkarna på södra sidan står dopfunten. I nordöstra hörnet står ett piano.
Mellan koret och långhuset finns en triumfbåge. Valvbågen har rundbågig form och är
högre än både långhusets och korets gördelbågar men finns kvar i hela sin höjd mellan
valvbågarna. Vederlagen är profilerade och bildar en murhylla mitt i valvöppningens
sidor.
Koret upptas till största delen av altaruppställningen med en femsidig altarring, altaret
och altaruppsatsen. Koret har en smal rektangulär planform vilket gör att kryssvalvet är
uppbyggt med smala valvkappor mot söder och norr och bredare mot öster och väster.
Gördel- och sköldbågarna är spetsbågiga och slagna med följdskift, vilket möjligen är
en indikation på att det är äldre än långhusvalven, medan kragbanden har samma
utförande. Korets kalkmålningar framställer 12 helgonfigurer och en trettonde har
troligtvis funnits i ett parti som är skadat. Bland helgonen finns de populära
kungahelgonen Knut, Erik och Olof. I triumfbågen framställs Sankta Ursula och Sankta
Maria Magdalena.
Absiden är öppen mot koret genom tribunbågen, en vid öppning som inte är förkroppad
mot absidens yttermurar. Väggarna är putsade och vitkalkade och murade i ett med
hjälmvalvet utan synligt vederlag. Från vindens ovansida syns en tegelmurning i
tribunbågen vilket tyder på att denna är ommurad vid något tillfälle. Möjligen är den
förstorad då den är mycket vid. Golvet är liksom i koret lagt av kalksten. Absiden är
möblerad som sakristia på altaruppsatsens baksida.
Uppgång till läktaren går via en trappa intill éntren. Läktaren rymmer förutom orgeln
en trätrappa upp till klockvåningen i västförlängningens andra våningsplan. Taket över
orgelvåningen består av ett trätunnvalv klätt med masonit på undersidan. Klockvåningen
upptas av klockbocken där en klocka från 1737 hänger. Klockbocken liksom taklaget
över västförlängningen är delvis av gammalt återanvänt ekvirke. Taklaget är uppbyggd
av sparrar, med ett eller två hanband och stödben vid sidorna samt bjälkar. Långhusets
gavelröste är nedtaget och ersatt med en enkel skiljevägg av brädor i öster med ingång
till kyrkvinden.
På gråstensmurarna ovan valven finns bevarad puts med medeltida kalkmålning.
Fragment av ett oidentifierat figurmotiv från tidig gotisk tid finns bevarat på norra
långhusmuren. Mitt på långhusmurarna mellan valvtravéerna syns ovandelarna av två
rundbågiga ursprungliga fönsteröppningar som är igenmurade från utsidan.
Fönsteröppningarna har haft olika utformning. Den norra har haft en stenram som
suttit långt ut i murlivet medan det södra har bestått av en dubbelsmygig öppning med
en enklare plankram. I södra fönsteröppningen finns ännu rester av ett blyinfattat
fönster av sekundärt monterade gröna rombiska glas. I båda fönsteröppningarna finns
bevarad kalkputs i den inre smygen med ristade strålar i valvbågen.
Långhusets taklag fick sin nuvarande uppbyggnad på 1600-talet med återanvända,
takstolsdelar från 1200-talet. Taklaget är genomgående av ek och uppbyggt av sparrar
med dubbla hanband samt bindbjälkar och snedsträvor vid sidorna. Från långhuset
leder en sekundärt upphuggen öppning in till korvinden. Även kortaklaget är av sågad
ek, möjligen med romanska medeltida delar. Taklaget är uppbyggd dels av takstolar med
sparrar, hanband, stickbjälkar, och stödben och dels med saxsparrar och ett extra
hanband. Takstolarna vid gavlarna är försedda med bindbjälke istället för tassar.
Ingången till absiden från koret är ursprunglig men ommurad mot öster med återanvänd
sten, delvis med bevarad kalkmålning. Absidtaklaget är av ek och består av sparrar som
vilar på stickbjälkar och två genomgående bjälkar. Bjälkarna är samlade till en mittstolpe
som är ställd intill gavelröstet. Dendroprover tagna från en del av takstolsvirket har gett
dateringar till 1700-talet.
Inredning och inventarier
Altaret kan vara från 1600-talet alternativt början av 1700-talet och består av en träpanel
med skulpterade figurer. Ursprunglig färgsättning togs fram av konservator Osvald
Owald 1950-51. Altarskivan är av trä.
Altaruppsatsen är ett provinsiellt arbete från 1700-talets första hälft som möjligen kan
tillskrivas Matthias Stenbergs verkstad i Ystad. Uppsatsen är utförd i senbarock stil av
skulpterat trä i grått, gult, rött, grönt och guld. Mittpartiet utgörs av en tavla med ett
skulpterat krucifix framför en målad tavla av Golgata med Jerusalem i fonden och en
dramatisk mörk himmel. Mittavlan flankeras av kolonner och sidopartier med pilastrar
och ett genombrutet skulpterat bladverk som bär upp ett listverk. Både pilastrarna och
kolonnerna är marmorerade. Framför bladverket står två skulpturer. Ovanför listverket
finns ett segmentformat överstycke med en kartusch med inskription omgiven av gula
och gröna akantusslingor. Högst upp på överstyckets listverk syns Kristus med
korsfanan omgiven av änglar.
Altarringen består av ett femsidigt räcke av svarvade, smala balusterdockor samt
överliggare och knäfall klädda med röd sammet. Träräcket är målat i pärlgrått.
Kyrkans predikstol, delvis från 1700-talets början, är tillverkad i trä med polykrom
bemålning. De äldsta delarna kan möjligen tillskrivas Matthias Stenbergs
verkstad i likhet med altaruppsatsen. I början av sekelskiftet 1900 byggdes
predikstolen om med en ny ekådrad stomme på vilken de äldre skulpturerna
och listverket monterades. Korgen har fyra sidor utförda med rektangulära speglar
i vilka skulpturer av evangelisterna är placerade. Mellan speglarna står karyatider
framställda med olika symboliska attribut. Korgens sockel är profilerad och dekorerad
med änglahuvuden och akantusblad. Längs korgens ovankant går ett profilerat
listverk med en inskriftstavla. Korgen bärs upp av en tolvsidig pelare med sex
svängda kontursågade konsoler. Det har antagits att predikstolen ursprungligen
har haft en baldakin samt en annan trappa med dörr.
Dopfunten är kyrkans äldsta inventarie och kan vara huggen på 1100-talet.
Stilmässigt tillhör dopfunten Munkarpsgruppen och har stora
likheter med framför allt Knästorps dopfunt vad gäller ornering. Linderöds
dopfunt har en fyrsidig cuppa med raka, uppåt vidgande, sidor med en rundbågedekor
upptill och en sexbladig blomma mitt på sidorna under en bred palmettfris. Cuppans mynning
är fasad och botten har ett uttömningshål. Dopfuntens fot är profilerad. Till dopfunten
hör ett dopfat av mässing med driven och punsad dekor bland annat två sjöjungfrur.
Fatets ålder är okänd.
Bänkinredningen är från 1950-51. Bänkarna har ett enkelt utförande med rakt
avslutade ryggar och gavlar med en enkel slät rektangulär spegel som enda dekor.
Gavlarna är målade rosa, gult och ljusgrått medan övriga delar är målade i ljusgrått.
Den nuvarande orgeln byggdes 1954 av Wilhelm Hemmersam med två manualer och
en pedal. I klockvåningen hänger en klocka av malm omgjuten 1737 av Andreas
Wetterholtz, Malmö.
Övrigt
I kyrkan finns ett dopbord från 1708 tillverkat av trä och målat med rödbrun
marmorering och gula detaljer. Bordet är utformat med ett profilerat skaft som står på
fyra ben, en bordsskiva med bred kantlist samt ett lock. Delar av ett medeltida
triumfkrucifix från 1400-talets andra hälft finns bevarat på Lunds universitets Historiska
museum.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
