KIABY KYRKA

Interiör
Kyrkans huvudingång går via nykyrkan i norr och leder in i en förstuga, eller entréhall. Portens pardörrar är av trä med ramverk i mörkgrå kulör och utanpåliggande, ljusare grå fyllningar. Väggarna i förstugan är putsade och vitmålade, golvet är lagt med kvadratiska tegelplattor. Mot innertaket, som är klätt med gråmålade brädor, sitter en dekorationsmålad taklist i röd och grå kulör. I väster finns en ingång till sakristian, i öster en uppgång till vinden respektive nedgång till pannrum och i söder leder dubbla fyllningsdörrar likt ytterportens - in i kyrkorummet. Ingången till kyrkorummet går via nykyrkan som valvslogs med två spets-bågiga, höga valv på 1930-talet. I nykyrkan släpper fönster i öster och väster in dagsljus och en bred gång har skapats mellan entrédörren och långhuset. Endast en mindre del av bänkinredningen återstår här. I västra travén är orgeln placerad, med fronten ut mot långhuset. Kyrkorummets väggar är slätputsade och vitkalkade, undantaget koret som är rikligt dekorerat med kalkmålningar. Golvet täcks av kvadratiskt, rött golvtegel.

Långhuset utgörs av två travéer över det medeltida långhuset, och därtill tornets bottenrum vars innertak är slätt och klätt med gråmålad träpanel. Långhusets valv utgörs av kryssvalv med spetsbågiga gördelbågar och avsmalnande ribbor mot vederlagen i hörnen. Vederlagen har formen av knippepelare med profilerade överdelar, imposter. Mot tornrummet är en rundad, svagt stickbågig muröppning.

Koret täcks av ett bemålat stjärnvalv med kvadratiska ribbor och spetsbågiga gördelbågar. Vederlagen är betydligt lägre än i långhuset, vilket förstärks i östra delen av koret där golvet är förhöjt. Valv och väggar är rikt bemålade med både blomstermotiv och bibliska motiv på en tunt slammad yta. Bakom vederlaget i det sydöstra hörnet finns en nisch som delvis är täckt av den senare valvslagningen. På den östra väggen finns en nisch, muröppningar efter ett fönster och en dörr vilka murats igen i ytterfasaden. Dörren är sannolikt ursprunglig. På den norra väggen finns en spetsbågig nisch, invändigt klädd med brädor. Gångjärnen till en lucka sitter kvar i muren och väggmåleriet bildar en medeltida, blomstrande baldakin över nischen. Vid triumfbågens bas finns små murpartier bevarade som kan vara rester av ett ursprungligt korskrank. Triumfbågen är rundbågig med målningar av bl.a. aposteln Paulus.

Långhuset och tornets bottenvåning domineras av två långa, sammanhängande och slutna bänkkvarter. I nykyrkan finns ett litet bänkkvarter om fem korta bänkar. I långhusets sydöstra hörn, söder om triumfbågen, är predikstolen placerad och på motsatt sida triumfbågen står dopfunten.

Halva vinden över nykyrkan är inredd och används som förvaringsutrymme. Här finns bland annat flera av kyrkans äldre gjutjärnsfönster bevarade, bland dessa det äldre rosettfönstret som tidigare satt på nykyrkans norra gavel. Genom en lucka i södra väggen når man den övriga vinden. Takstolen över nykyrkan är av furu med hanband och krysslagda sparrar. Över långhuset och koret är stora delar av den medeltida takstolen av ek bevarad men delvis omändrad. Takstolarna har dubbla murremmar, högben med dubbla horisontella hanband över långhuset och enkla hanband över koret och korta tassar. I öster finns en stickbågeformad öppning till vinden över koret. Hanbanden har inhuggen numrering. Ett av hanbanden över koret har en upprepad inhuggning över nästan hela västra sidan, vilket kan tolkas som en sorts besvärjelse mot onda krafter.

Långhusets västra gavelspets är påmurad med gråsten i samband med uppförandet av tornet. Tornets övre våningar når man från en dörr i tornets södra fasad. En smal trappa, inbyggd i muren, leder upp till ett första våningsplan. Bjälklagen är både av furu och ek, av varierad ålder. I öster är långhusets ursprungliga gavel synlig med rött tegel och vitkalkade blinderingar. Övriga murar är av gråsten. I väster, norr och söder finns muröppningar för ljusinsläpp. På våningsplanet förvaras ett lager av bevarat munk- och nunnetegel från korets norra takfall. Tredje våningsplanet är klockvåningen med ljudluckor i norr, söder och väster. Våningen domineras av den kraftiga klockbocken av furu med två malmklockor. Klockvåningen är öppen upp i nock. Takstolarna är av furu med dubbla hanband och höga takstolstassar. I klockvåningens golv finns en återanvänd bräda med bemålning som är synlig i taket på våningen nedanför.

Inredning och inventarier
Kyrkans altare är av trä, målat i brun kulör. Sannolikt från 1900-talet.

Altarskåpet är senmedeltida, daterat till första halvan av 1500-talet, och sannolikt tillverkat av en nordtysk verkstad. Skåpet är en så kallad triptyk, tredelat, med ett centralt skåp corpus - med en dörr på var sida. Altarskåpet är placerat på altarets bakre kant och står på en sockel predella som är nytillverkad. Hela skåpet är i ek. Corpus rymmer skulpturer av Nådastolen där Gud Fader håller den korsfäste Jesus i sina armar, till höger står Jungfru Maria med Jesusbarnet i famnen och till vänster S:t Mikael. På insidan av dörrarna är de tolv apostlarna avbildade. Spår efter poly-krom bemålning och förgyllning finns på både skåp och skulpturer. I grannsocknen Oppmanna finns ett altarskåp som tillskrivits samma verkstad.

År 1730 erhöll kyrkan en altartavla i form av en oljemålning med en rikt snidad och polykromt bemålad ram. Altartavlan är idag placerad på södra väggen i tornrummet. Oljemålningen återger motivet nattvarden. Ramen består av storskaliga snidade akantusblad målade i rött, grönt, blått och förgyllning. På ramens överdel finns en oval medaljong med en skulptur av Kristus samt en oval textplatta med ett bibelcitat. Under oljemålningen finns ett textfält med ett bibelord samt, med mindre bokstäver, texten Anno 1730 blef thenna Altare tafla stofferad, under hög wällärde He (?) Isac Carlströms tid, af I:e Fritz.

Altarringen är tillverkad år 1960 efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Balustraden är av ek med svarvade och glest placerade dockor. Knäfallet är klätt i grått sammetstyg. Sockeln är av kalksten. Delar av en äldre altarring förvaras på vinden ovan nykyrkan.

Predikstolen är tillverkad på 1600-talet. Den är placerad i långhusets sydöstra hörn intill triumfbågen. Predikstolen består av en femsidig korg med målningar av evangelisterna på var sida, sidorna skiljs åt av spiralvridna pelare på socklar med änglahuvuden. Pelarna bär upp ett entablement där evangelisternas namn är skrivna, åtskilda av putti. Korgen är placerad på en flersidig träfot, marmorerad i mörka kulörer. Trappan till predikstolen går från koret i vinkel runt triumfbågen. Predikstolen har ett ljudtak, en baldakin, med åtta sidor. Runt mittpartiet löper ett textfält med texten Herre upplåt mina läppar at min mund må förkunna Din pris. Psalm 51 v 17. Baldakinen kröns av guldfärgade akantusgavlar. Undertill finns en dekoration av festonger och i mitten är en duva nedpendlad. Predikstolen har en enhetlig färgsättning med grå, blå, röda och svarta kulörer samt förgyllning.

Dopfunten är av sandsten, daterad till 1200-talets första hälft och tillskriven Maglehem-Vitabygruppen som bland andra även tillskrivits dopfunten i Ivö kyrka. Foten har en kvadratisk grundform och omslingras av odjur som biter varandra i svansen. Cuppan har en godronnering, en dekorativ ägg- eller bladform nedtill, och ett band av slingrande rankor samt en Kristusfigur på sargen. Cuppan är försedd med ett urtappningshål.

Bänkinredningen kan möjligtvis härledas till 1600-talets slut och 1700-talet, åtminstone i några delar. Längst fram i långhusets bänkkvarter finns en herrskaps-bänk på var sida om mittgången. Gavlarna, märkta med årtalet 1692, är förhöjda och bär Karl XI:s respektive Ulrika Eleonoras sigill omgivna av akantusblad och krönta av kronor. Dörrarna har en påkostad utformning med rundbågar i flätband. Den övriga bänkinredningen är målad i mörkröd kulör, dörrarna med fyllningar målade i orange med blått ramverk. Överliggande profilerad list är målad i grönt, blått och orange. Kyrkan har genomgått stora invändiga förändringar vilka påverkat bänkinredningen och på 1980-talet byggdes sittbänkarna om. Det kan således finnas mer välbevarade, respektive mer moderniserade, delar av inredningen.

Kyrkans orgel är helmekanisk, tillverkad av Kunkels Orgelverkstad AB i Lund. Den köptes in till kyrkan 1985. Orgelhus och fasad är tillverkade efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Orgelhuset är klätt i stående träpanel laserad i brunröd kulör. Mot kyrkorummet är orgelfronten uppdelad i tre partier med synliga pipor över spelbordet och sidopartier med dolda pipor. Orgelhuset har en zickzackformad avslutning upptill. Mot kyrkorummet är orgelhuset färgsatt i brunrött, grönt och förgyllning. På bakstycket finns en återanvänd tavla med texten Lofsjunger HERREN.

Storklockan är gjuten av Andreas Wetterholtz i Malmö år 1741. Lillklockan är gjuten av Gerhard Meyer i Stockholm 1763.

Övrigt. I Kiaby kyrka finns två träskulpturer från 1200-talet bevarade. Den ena är krucifixet som hänger över triumfbågen. Krucifixet har tillskrivits Ignabergaverkstaden och är unikt då den korsfäste Kristus senare har försetts med skor, tillverkade av tunna silverbleck. Den andra skulpturen föreställer Madonnan med Jesus-barnet på sitt vänstra knä och är placerad norr om triumfbågen i anslutning till dopfunten.

Kiaby kyrkas kvadratiska långhus och lägre, smalare kor är byggda av tegel. Tornet i väster, murat i gråsten, är lika brett som långhuset. Nykyrkan i norr är lika bred som långhuset är långt men har ett högre tak. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade på nykyrka, torn och långhus. Putsen följer och avslöjar det grova murverket av gråsten i de två förstnämnda byggnadskropparna. Korets norra och södra fasader har en slätare puts och den östra gaveln är endast tunt slammad så att murverket av tegel syns tydligt igenom slamningen. Korets och långhusets murverk är en sten tjockare i hörnen samt längs nedre vägglivet, vilket upplevs som en sockel. I övrigt är några av tornets kraftiga, grundstenar frilagda men ingen del av kyrkan i övrigt har synlig sockel. Kor, långhus och torn har en murad takfris i två språng och nykyrkan har en enkel vitmålad underbrädning. Korets östra gavelvägg är delvis mönstermurad med ett strömskift horisontellt löpande i höjd med långväggarnas takfot. Under strömskiftet finns spår av ett spetsbågigt fönster och en tidigare prästingång. Ovanför strömskiftet finns tre spetsbågiga, tre runda samt två korsformiga blinderingar. Tornets gavelrösten kröns av tegeltäckta tinnar åt norr och söder.

Samtliga byggnadskroppar täcks av sadeltak med enkupigt, rött lertegel, undantaget korets norra takfall som täcks av munk- och nunnetegel. Nykyrkans södra taknock är valmad för att passa samman med det lägre långhustaket.

Huvudentrén till kyrkan ligger i nykyrkans norra gavel, i en raksluten muröppning. Den dubbla kyrkporten är klädd med kopparplåt. I gaveln ovan entrén finns ett runt, spröjsat fönster. Strax ovanför fönstret finns ett bågformat, slätputsat fält som diskret markerar fönstret. Till höger om porten sitter en kalksten fastklamrad mot fasaden. Stenen har Gustav III monogram och årtalet 1790 inhugget. I tornets norra mur finns en enkel, kopparklädd dörr i en raksluten muröppning. I tornets södra mur finns ingången till tornets övre våningar i en stickbågeformad muröppning. Enkeldörren av trä är klädd med profilhyvlad panel. Tröskelstenen har inristade symboler på ovansidan och är troligtvis en äldre gravsten.

Kyrkans fönster är rakslutna med mitt- och korspost och ligger i liv med fasaden. De övre lufterna är kvadratiska och de nedre rektangulära, samtliga med spröjsar. I över- och underkant finns smäckra, tunna plåttäckningar och längs korsposten sitter en droppnäsa av trä. Fönstren är målade i en gröngrå oljefärg. På nykyrkans och tornets norra fasader finns två likadana slätputsade, bågformade putsytor som över entrén. De korresponderar med den övre bågen för de tidigare gjutjärnsfönstren.

Tornet har ljudöppningar i söder, väster och norr. De är försedda med dubbla, tjärstrukna träluckor som hålls samman av handsmidda bandgångjärn. Öppningarna är olikformade, murade med tre språng och med solbänkar klädda med enkupigt tegel.

Kyrkan ligger i byns östra utkant, i det flacka jordbrukslandskapet några hundra meter söder om Oppmannasjöns strand. Inga byggnadsarkeologiska spår har hittats efter en föregångare till kyrkan som de skriftliga källorna vittnar om, och det är inte känt om den låg på samma plats som dagens kyrkobyggnad. Den nuvarande kyrkan byggdes av tegel med långhus och smalare, lägre och rakt avslutat kor under 1200-talet. Kyrkor med rakt avslutade kor byggdes på flera platser under den här perioden. Kiaby kyrkas murar var oputsade och pryddes av dekorativa strömskift och blinderingar. Den västra gaveln syns ännu i ursprungligt skick från tornets insida där gavelns röda tegel kontrasterar mot vitkalkade, spetsbågiga och korsformiga blinderingar. Under 1400- eller 1500-talet uppfördes västtornet i gråsten och vid ungefär samma tid valvslogs kyrkan med stjärnvalv över koret och kryss-ribbvalv över långhuset. Valven dekorerades med kalkmålningar av Fjälkingegruppen och har daterats till perioden 14301460. Fjälkingegruppen har kopplats till två avgränsade områden; Kristianstadslätten och Österlen. Båda områdena sammanfaller med premonstratenserkloster. I Östra Vemmerlövs kyrka på Österlen har en fragmentarisk signering utlästs som Broder Håkan, vilket har lett till teorin att Fjälkingegruppen haft anknytning till de nämnda klostren.

Kiaby kyrkas medeltida form är bevarad med tillägget av en nykyrka som byggdes åt norr år 1790. Nykyrkan murades av gråsten i kalkbruk i tidsenlig klassicistisk stil. I den västra delen byggdes en orgelläktare. På 1830-talet orienterades hela kyrkorummet om så att nykyrkan blev långhus med huvudentré i norr och koret och det medeltida långhuset fungerade som korsarmar. På 1930-talet genomgick kyrkan en större inre renovering som bland annat innebar att kyrkan återigen orienterades i öst-västlig riktning. Arbetet leddes av arkitekt Leon Nilsson. Predikstol med baldakin återplacerades i kyrkans sydöstra hörn. De medeltida kalkmålningarna i koret, som sannolikt varit övermålade sedan reformationen, togs fram igen. Orgelläktaren i nykyrkan revs och utrymmet valvslogs. Orgeln placerades i nykyrkans västra travé. Sakristian, som legat i tornets bottenvåning, flyttades till ett rum i nykyrkans nordvästra del. Kyrkans fönster- och dörrsmygar ändrades och gjordes raka.

1958 återplacerades kyrkans medeltida altarskåp av trä på högaltaret i koret. Skåpet kompletterades med en ny predella. En ny altarring tillverkades till koret. Ändringarna gjordes enligt handlingar av arkitekt Torsten Leon-Nilson.

1984 renoverades kyrkorummet återigen. Bänkinredningen justerades och försågs med nya gavlar och några bänkar togs bort. Altartavlan från 1730-talet fick ny upphängning i tornets bottenvåning. Golvet i nykyrkan sänktes med 40 cm och en ny orgel med fasad av arkitekt Torsten Leon-Nilson ersatte den gamla.

2003 renoverades taken på kyrkan. Enkupigt Vittingetegel lades på samtliga takfall utom korets norra takfall där det medeltida munk- och nunneteglet ligger kvar. Medeltida tegel som ersattes under 1950-talet och vid denna renovering förvaras ännu i kyrktornet.