HAVDHEMS KYRKA

Havdhem kyrkogård sträcker sig över ett relativt stort område med tydliga skillnader mellan de äldre och yngre delarna av kyrkogården. Den ursprungliga kyrkogården har utvidgats åt öster och söder. På 1940-talet tillkom en ny kyrkogårdsdel omedelbart norr därom.

Kyrkogården är omgiven av murar av kalksten och sandsten. Mitt i den norra muren finns en liten, medeltida stiglucka av sandsten.
På kyrkogården fanns vid inventeringen 1996 ca 432 st. synliga gravar.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns ett bårhus norr om kyrkobyggnaden.

Havdhem kyrka är med undantag för sakristian uppförd under medel¬tiden. Kyrkans äldsta del är koret från slutet av 1100-talet. Korportalens tympanonrelief med avbildning av Kristus och fyra apostlar är en av öns bäst bevarade, romanska sandstensreliefer. Långhuset byggdes omkring år 1200 och samtidigt fogades en absid till koret i öster. Senare under samma århundrade fick kyrkan även ett torn, vilket dock av allt att döma revs redan vid mitten av århundradet för att ge plats åt ett nytt tornbygge, förlagt något längre åt väster från kyrkan. Det nya tornet, vars nedre delar fortfarande står kvar, försågs med höga gavelrösten samt gallerier i norr och söder. Samtidigt förlängdes långhuset och byggdes ihop med det nya tornet. Se-nare under medeltiden sattes ett kryssvalv in i tornet, medan koret och långhuset behöll sina plana trätak i interiören.

1580 skadades kyrkan svårt av en brand. När den kort därefter iståndsattes förhöjdes långhusmurarna till sin nuvarande nivå, och tornet försågs med ett provisoriskt sadeltak sedan gavelröstena i söder och norr stympats. Först drygt ett sekel senare, 1692, byggdes tornhuven upp igen, dock utan att gavelröstena återställdes. 1841 ersattes de plana trätaken i koret och långhuset med tunnvalv av trä. Sannolikt byggdes yttertaken över kor och långhus om med lägre taklutning vid detta tillfälle, takmaterialet ändrades också från bräder (falar) till tegel. Absiden har sannolikt alltid haft faltak. 1857 togs nya, stora fönster upp i långhuset och koret, och fasaderna vitkalkades.

Skadorna på tornet vid branden på 1500-talet var så omfattande att tornet i slutet av 1800-talet hotade att rasa. Efter mångåriga överväganden revs tornets övre delar 1912, tornkroppen förstärktes med betong och ankarjärn, och den nuvarande tornhuven uppfördes 1913. Samtidigt uppfördes en ny sakristia som ersättning för en äldre sådan av trä, de stora 1800-talsfönstren förminskades och i långhuset sattes två av dem igen helt och hållet. Ett sockenmagasin av sandsten under tak av tegel, byggt mot tornets norra vägg, revs även bort vid detta tillfälle.

På kyrkogården i Havdhem har påträffats gravar från 1000-talet. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare absidkor, sakristia på korets nordsida samt västtorn. Ingångar finns på tornets västsida samt på korets respektive långhusets sydsidor. Byggnadsmaterialet är huggen sandsten. Det äldsta murverket återfinns i koret från 1100-talets förra hälft eller mitt. Absiden är sekundär och har troligen tillfogats omkring 1200, samtidigt med långhuset. Långhuset har förlängts något i väster; sannolikt i samband med att ett tidigare mindre västtorn vid mitten av 1200-talet ersattes av det befintliga, som är placerat längre västerut. Långhusmurarna har även förhöjts vid okänd tidpunkt, möjligtvis efter en brand 1580. Sakristian tillkom vid en omfattande restaurering 1910; den ersatte då en äldre sakristia, troligen härstammande från 1700- eller 1800-talet. Kyrkan har oputsade fasader samt rundbågiga fönsteröppningar. Långhuset och det lägre koret har tegeltäckta sadeltak, absiden ett konformigt tak av brädor. Tornet, med gallerier i norr och söder, hade fram till 1910 ytterligare en våning med parställda, kolonnettförsedda ljudgluggar; den nuvarande åttkantiga spiran har ljudgluggar under skärmtak. På korets nordsida finns ett smalt ursprungligt fönster bevarat; i övrigt är fönsteröppningarna omgjorda under senare tid. Långhusmurarna har kvar sin ursprungliga rundbågsfris med sågtandslist och profilerad gesims; den fungerade som muravslutning före murhöjningen. Absiden pryds av blindarkader. Långhusets sydportal markeras av en vid rundbågig omfattning, den smalare korportalen har attribuerats till anonymmästaren "Calcarius" från början av 1200-talet. 1841 insattes trätunnvalven i kor och långhus. Tornkammarens medeltida stenvalv är sekundärt; det har målad dekor från 1692. Altartavlan av sandsten är daterad 1667 och målad av Johan Bartsch d.y. Predikstolen är ett verk av Jochim Sterling från 1679, den målades av Andreas Hamborger 1685.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999.