SVENSTORPS KYRKA

Svenstorps kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus med tresidigt östparti, sakristia i öster samt västtorn. Kyrkan är uppförd av gråsten. Långhuset och tornet saknar markerad sockel. Långhusets fasader är spritputsade med slätputsade fönsteromfattningar och dekorativt utformad taklist med rundbågefris och sågtandslist. Tornet är slätputsat med trappstegsgavlar som avslutas nedtill med en rundbågefris och hela kyrka är avfärgad i vitt. Både långhus och torn täcks av sadeltak med rött enkupigt lertegel, som sannolikt tillkom vid renovering av taket 1951.

De rundbågiga fönsteröppningarna är slätputsade med tre språng samt två lufter med enkla rundbågiga gjutjärnsfönster från ombyggnaden 1854 med diagonalspröjs och olikfärgat glas i de övre dekorativt utformade medaljongerna. Fönsteröppningarna är försedda med solbänkar av svartmålade räfflade gjutjärnshällar. Tornets ljudöppningar är försedda med luckor av svartmålade stående brädor, mot öster är ljudöppningen lägre placerad och delvis förbyggd av långhustaket. I väster finns ett runt gjutjärnfönster.

Huvudingången är via tornet i väster och tillkom i samband med ombyggnaden 1854. Portalen är rundbågig och är försedd med en brunmålad dubbeldörr av ek med fyllningar samt överljus i form av ett lunettfönster av gjutjärn. Över portalen finns en inmurad kalkstenstavla med följande text: ÅR 1854 BYGGDES KYRKAN. OSCAR ISTE VAR SVERIGES KONUNG, DR WILH FAXE STIFTETS BISKOP, MGR L G PALMQVIST FÖRSAML PASTOR. Trappan till huvudentrén är gjuten av betong 1990. Till tornets övre våningar kommer man via en utvändig port, med svart slät panel, på tornets norra sida. En ingång finns även till sakristian på korets östra sida. Den består av ett enkelt rundbågigt dörrblad från ombyggnaden 1854 med brunmålad profilerad ekpanel i fiskbensmönster med överliggande gjutjärnsfönster.

Kyrkans tidiga byggnadshistoria är oklar. Det mest sannolika är att det uppfördes en helt ny kyrka i Svenstorps by 1542 i samband med sockenbildningen. Vid en omputsning av kyrkan 1986 framkom dock återanvända medeltida byggnadsdelar, bland annat delar av en romansk, rundbågig portal. En murverksdokumentation utfördes av Carl-Axel Mildner, Landsantikvarien i Lund och han noterade sekundärt inmurade kalkstenar med rundstav i långhusets södra fasad, en under takets rundbågefris och en vid västra fönstret. Den minsta av rundstavarna är välvd, och den tolkar han som att den har ingått i portalens övre del som varit försedd med rundbåge. Några enstaka tegelstenar av medeltida format har återanvänts och placerats vid fönsterpartierna. Huruvida de tillhört en äldre romansk kyrka på platsen eller om de kommer från någon annan medeltida kyrka är oklart. En hypotes är att det fanns en medeltida gårdskyrka på platsen, uppförd av godsherren till Svenstorps gods, som ombyggdes och blev sockenkyrka. En annan tänkbar teori är att delarna kommer från Saritslövs rivna kyrka. Vid arkeologiska undersökningar av kyrkplatsen vid Saritslöv daterades dock kyrkan till 1200-tal och det kunde konstateras att den hade haft en sekundär användning efter 1540-talet. Det krävs mer forskning för att utreda Svenstorps kyrkas äldsta historia.

Före den omfattande ombyggnad av Svenstorps kyrka år 1854 bestod den av det nuvarande tornet, som uppfördes på 1540-talet, och ett nu rivet långhus och kor samt ett vapenhus vid sydportalen. Från långhusvinden är spåren efter det rivna långhuset synliga på tornets östra sida. Det har haft ett brant takfall och varit förskjutet mot norr. Tornets synliga delar har varit vitkalkade. Enligt uppgifter i fornminnesregistret ska det finnas runstenar i kyrkans grundläggning och i tornet. Vid nedrivning av den gamla kyrkan ska två runstenar ha påträffats. Den ena ska ha sprängts och inlagts i grunden till den nuvarande kyrkan. Den andra murades in hel i tornmuren, vilken därefter överrappades.

Svenstorps kyrka fick sitt nuvarande utseende i samband med en omfattande ny- och ombyggnation 1854, då ett nytt långhus uppfördes intill det senmedeltida tornet. Ritningarna var utförda av bygg- och murmästaren Magnus Cederholm från Hunneberga. Cederholm (d. 1854), var enligt konsthistorikern Bo Grandien, en av de murmästare som Brunius personligen lärt upp i Lund. Cederholm ritade själv kyrkor i mästarens efterföljd. Carl Georg Brunius (17921869) var professor i grekiska vid Lunds universitet och även medeltidsspecialist. Han engagerade sig i ett flertal restaureringar av medeltida byggnader och kom att bli en av tidens främsta förespråkare för en medeltidsromantik. År 1860 färdigställdes orgelläktaren efter ritningar av arkitekt Ludvig Hawerman med uppgång via en trappa i tornets östra murverk.

På 1890-talet, troligen 1893, gjordes en del förändringar i kyrkorummet. Golvet försågs med de då så populära Viktoriaplattorna, sannolikt nygjordes skranket till sakristian vid samma tillfälle och inredningen målades i en ekådring. Sannolikt tillkom även väggarnas dekormålning.

År 1936 fick interiören en ny färgsättning i gröna kulörer i enlighet med handlingar upprättade av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Interiören hade då i stort sett bibehållit sitt utförande med ekådrad inredning. Kyrkoherden beskriver kyrkan inför renoveringen 1935 Väggarna har tecnade stenar, försök till marmorimit. samt blått och stjärnor i taket. Graebe föreslår bland annat borttagande av sakristieskranket. Altarskärmen in till sakristian är ingalunda vacker, men utgör dock en enhetlig komposition, som svårligen kan förbättras genom detaljförändringar. Samtidigt utvidgades koret mot väster genom borttagande av två bänkrader. Åren 19791980 gjordes nästa interiöra upprustning och kyrkorummet fick då sin nuvarande färgsättning.

Exteriört har inte kyrkan genomgått några större förändringar. Putslagningar har skett kontinuerligt under hela 1900-talet. År 1986 gjordes en större yttre renovering och 1994 putslagades och avfärgade kyrkan utvändigt.

Interiör
Kyrkan utgörs av en salkyrka med fullbred tresidig östavslutning. Kyrkans huvudentré är via tornet i väster och tornets bottenvåning utgör vapenhus. Kyrkorummet består av långhus med ett tresidigt östparti med kor som avdelas mot öster av ett skrank med bakomliggande sakristia.

Vapenhuset är kvadratiskt och golvet är belagt med sexkantiga keramiska plattor i dämpade färger. Väggarna och takets kryssvalv är slätputsade och avfärgade i vitt. Huvudentréns portar i väster är av ek med överliggande lunettfönster. I öster, finns en liknande pardörr med fyllningar, sannolikt tillkomna 1854 och målade i ekimitation. Norr om dörren finns uppgången till läktaren.

Långhusets golv är belagt med svarta och vita diagonallagda Viktoriaplattor och bänkkvarteren har ett obehandlat brädgolv. Väggarna är vitputsade och kyrkorummet täcks av tre kryssvalv. Fönsteröppningarna saknar innanfönster. Läktaren i väster, som tillkom 1860, bärs upp av ådringsmålade kolonner i ekimitation med ornerade kapitäl. Läktarbarriären är försedd med nygotiska speglar och även den är målad i ekimitation. Läktarbarriärens mittparti utgörs av orgelfasaden, vars färgsättning är från 1980.

Koret har samma utförande som långhuset. Golvet är också belagt med Viktoriaplattor, men med brun bottenfärg och vitt blommönster samt blå kantbård. Mot öster avslutas koret med ett skrank eller skiljevägg med bakomliggande sakristia. Skranket är sannolikt ny- eller omgjort vid ombyggnaden 1893 och är utförd i goticerande stil med två symmetriskt placerade dörrar till sakristian på ömse sidan av altaret.

Sakristians golv utgörs av ett gråmålat brädgolv, för övrigt har det samma utförande som långhus och kor. Mot öster finns en stickbågig dubbeldörr med tre fyllningar, troligen från 1854 med färgsättning från 1980-talet.

Tornets övre våningar nås via en utvändig dörr på tornets norra sida. Trappan i den tjockare norra muren är murad med tegelsten. Tornets första våning domineras av vapenhusets valvhjässa. Gråstensmurarna har delvis brett utstrukna fogar och skolning. I väster finns ett runt gjutjärnsfönster och i öster en dörr till långhusvinden. Till klockvåningen leder en stege. Från långhusvinden syns spåren efter det äldre långhusets takkonstruktion på tornets östra sida.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett enkelt träaltare, tillkommet 1854, ådringsmålat i grönt, men med en underliggande träimitationsmålning.

Altaruppsatsens omramning är samtida med altaret och målad i grön stenimitation. I nischen är en kopia av Thorvaldsens Kristusfigur placerad. Det ursprungliga enkla förgyllda träkorset är placerat på vapenhusets norra vägg.

Altarringen är tresidig, gråmålad med enkla balusterdockor och från byggnadstiden 1854 eller tillkommen i samband med förändringarna 1893.

Dopfunten är från 1854 och tillverkad av ek med ett äldre dopfat i mässing.
Predikstolen är placerad på norra väggen med uppgång från öster. Den är från 1854 med en femsidig korg, som vilar på en åttkantig pelare. Predikstol med tillhörande baldakin har goticerande fyllningar och är målad i ekimitation och pastellfärgade fyllningar, troligen från 1980-talet.

Den slutna bänkinredningen i två kvarter är från nybyggnationen 1854 och ansluter mot ytterväggarna i söder och norr och mot västra väggen. Luckorna har nygotiska speglar med pastellmarmorering från 1980-talet.

Den nuvarande läktarorgeln är tillverkad 1968 av John Grönvalls Orgelbyggeri, Lilla Edet. Den ursprungliga orgeln var byggd 1862 av bröderna Söderling. Orgelfasaden tillhör originalinredningen och är ritad av arkitekt Ludvig Hawerman 1860, medan färgsättning härrör från ommålningen 1980.
Nummertavlan är utformad i nygotik med tillhörande ekådrat stativ.

Kyrkklockan av malm hänger i tornets klockvåning. Den är omgjuten hos klockgjutare Wetterholtz i Malmö 1792.