ERIKSBERGS GAMLA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - ERIKSBERG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 395, 1900: 581, 1995: 199

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Eriksbergs gamla kyrka ligger på en kuperad kyrkogård i odlingsbygd. Intill gamla kyrkan finns ett välbevarat ryttartorp från 1850-talet. Kyrkan övergavs 1885 när Eriksbergs nya kyrka (även kallad Gäsene-Eriksbergs kyrka) stod klar på en kulle ett stycke söder därom (se II: ERIKSBERGS NYA KYRKA). Efter en tid av förfall sattes på 1920-talet åter den gamla kyrkan i stånd och brukas idag som församlingens huvudkyrka. Eriksbergs socken och den gamla kyrkan har enligt traditionen haft ett samband med den erikska kungaätten under 1100-talet. Äldre västgötalagens kungalängd uppger att kung Knut Eriksson dog i Eriksberg. Socknen ligger sydost om Herrljunga.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Eriksbergs gamla kyrka, en av Västergötlands bäst bevarade och intressantaste medeltidskyrkor, uppfördes sannolikt vid 1100-talets mitt (dendrokronologisk datering). Absidkyrkan är ännu till sina mursträckningar helt intakt. Sakristia på korets norra sida tillbyggdes vid okänd tidpunkt, troligen under medeltiden. Vapenhus framför såväl väst- som sydportalen, det senare i trä. Bägge härrör sannolikt från efterreformatorisk tid.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är, förutom nämnda vapenhus, i sin helhet murad av natursten, huvudsakligen gråsten, men inslag av kalk- och sandsten förekommer (murverksdokumentation vid yttre restaurering 1989). Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av stickbågiga fönsteröppningar, förstorade i senare tid. Kyrkorummet har alltjämt bevarat sina medeltida proportioner; det murade altaret lyses upp av en ursprunglig fönsteröppning med trappformad innersmyg. På triumfbågsmuren, korets väggar och tunnvalv samt absidens hjälmvalv finns fragment av för landskapet unika kalkmålningar från 1100- och 1200-talen. Predikstolen är signerad J. A. J. 1574. Bänkinredning från 1932 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. De genomförda restaureringarna har syftat till att lyfta fram kyrkans äldre kvaliteter. Vid restaurering 1935 återupptogs absidfönstret som varit igenmurat och en altartavla från 1700-talet ersattes med ett enkelt altarkrucifix (altartavlan nu på den norra långhusväggen). Kalkmålningarna framtogs 1949.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.

Eriksbergs gamla kyrkogård är medeltida liksom kyrkan och utgörs av en mindre kulle Två stigluckor finns vid vägen, en i söder och en i väster. Här finns i stort sett inte kvar några gravvårdar eftersom en ny kyrka med begravningsplats uppfördes 1885. Kyrkan ligger i nordöstlig-sydvästlig riktning, vilket är ovanligt för medeltida kyrkor som brukar ha en rak öst-västlig sträckning. Kyrkogårdens kanter följer i stort sett parallellt med kyrkans och den sammanhållna gräsmattan helt utan gångar omgärdas av en gammal mossig kallmur av natursten. I norr utgör den stödmur mot omgivande lägre marknivåer och i nordvästra muren finns en öppning till skolan. I nordöstmuren växer träd. En nyare klockstapel står på den gamlas plats nära den västliga gaveln. 1887 revs den gamla klockstapeln som var rödmålad och brädfodrad. Vid muren längs vägen står tre minnesstenar och 1996 restes en minnessten över Knut Eriksson på nordvästra sidan. I östra hörnet står ett uthus med två toaletter och förråd. Vid uthuset finns en stenramsgrav med tuja. Två flata kalkstenshällar på socklar finns vid södra ingången. De markerar gravar för sönerna till kyrkoherde Brynolfus Petri, död 1648. Ett stycke ut från södra hörnet står en timvisare från 1792 eller -62 märkt "JBD", en sandstensplatta med ristningar på en granitsockel med samma mått. 1893 stod timvisaren i sakristian men har sedan dess återfått denna placering, som den även hade längre tillbaks i tiden. Stora lövträd pryder kyrkogården; en bok i väster, två stora lönnar i öster, björkar och andra lövträd som hamlats i norr och i södra backen en stor bok och en björk. Gammaldags lyktstolpar från 1982 av svart stål och vitt råglas i plåtlykta finns. Kyrkans arkitektur framträder förtjänstfullt mot anläggningens enkla fond av gräs och trädstammar.
STIGLUCKA - De båda stigluckorna har likadant utseende och åldern är okänd, men enligt en uppgift kan de vara samtida med kyrkan, enligt en annan uppfördes de år 1800 med dåligt murverk av obearbetad gråsten och tegel. De är breda med tjocka stenmurar och sadeltak täckta med enkupiga lertegelpannor, brunbetsade vindskivor och likadana nockprydnader som kyrkan har. Öppningarna är skevt stickbågiga och de nyare smidesgrindarna sitter i svarta trästolpar. Södra stigluckan har en enkel grind och västra luckan en pargrind, alla likadana med karnisformade dekorer ovanpå med kors i mitten och vridna spjälor, de nedre med pilar. På 1920-talet var grindarna av trä. Möjligen tillkom smidesgrindarna i samband med att klockstapeln uppfördes 1955. Stigluckorna putsades om senast 1989.