GLADSAX KYRKA

Kyrkan i Gladsax uppfördes troligen senast kring mitten av 1100-talet. De första källorna där Gladsax kyrka omnämns är en avskrift av ett privilegiebrev utfärdat av dåvarande ärkebiskopen Eskil vid 1100-talets mitt. I brevet omnämns kyrkan som prebende till Tommarps kloster. Kyrkan bestod till en början av långhus och kor samt, sannolikt, en absid. Koret hade en lite ovanlig konisk form, vilken smalnade av mot öster. I ett senare skede, före 1400-talet, förlängdes långhuset mot väster, den nuvarande västra valvtravén. Därefter byggdes kyrkan till med ett västtorn. Tornet är inte byggt i förband med långhusets västförlängning och bör därför ha tillkommit något senare. Över tornets bottenvåning slogs ett kryssvalv av tegel, vilket sannolikt är ursprungligt och grovt kan dateras till 1400-tal. Ungefär samtidigt kan även valv ha slagits inne i långhuset. Kring 1450-1475 dekorerades valven med kalkmålningar av Vittskövleverkstaden. Under medeltiden tillkom också ett vapenhus vid sydportalen och en sakristia vid korets norra sida. Vapenhuset kan dateras till någon gång mellan 1300 och 1550 medan sakristians tillkomsttid är mer osäker. Under koret byggdes någon gång ett gravvalv åt riksrödet Knud Pedersen Bille (d. 1555) och hans hustru Dorte Olufsdatter Daa (död 1512). Senare anlades en utbyggnad vid korets norra sida med förbildelse till gravvalvet genom en trappa. Under 1600 och 1700-talet togs gravvalvet i bruk av släkterna Beck-FriisVid korets norra sida tillkom också vid någon tidpunkt det Bille-Beck-Friisiska gravkoret. Gravkoret var täckt av ett korsvalv invändigt och hade ingång från norr samt ett fönster mot öster. Förbindelse fanns också med koret genom en dörr i korets norra vägg. Gravvalvet kan ha uppförts i samband med att den förste av Knud Petersens Billes hustrur död (Dorte Olufsdatter Daa) 1512.

Vid 1800-talets första hälft började man planera för kyrkans utvidgning. Både nybyggnad och ombyggnadsplaner prövades. Slutligen skedde en ombyggnad av kyrkan år 1857 efter domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius planer. Kyrkans medeltida kor och absid samt gravkoret revs och ersattes av ett tvärskepp och ett tresidigt östparti. Kyrkans fönster byggdes om samtidigt och kyrkans murar försågs med en rundbågsfris och gesims. En ny ingång togs upp från väster. Byggnads-material till tvärskeppet och östpartiet togs troligtvis från ruinen efter Gladsaxehus.

Under 1883 förhöjdes kyrkans torn efter ritningar av arkitekt Carl Möller. Tornet försågs med vindflöjel och krönkors, samt ett tornur installerades. På 1880-talet byggdes läktare i korsarmarna och en orgel tillverkad av Sven Fogelberg uppsattes på en ny läktare i långhusets västra del. Kakelugnar installerades och nytt golv lades i kor och sakristia. Ny inredning i form av predikstol och altare med altarring tillverkades också, sannolikt efter Carl Möllers ritningar. Under 1898 gjordes en hårdhänt framtagning och restaurering av kyrkans medeltida kalkmålningar av H. Olsson som även dekorerade korvalvet. År 1926 rengjordes målningarna av konservator H. Erlandsson och Justus Berg. Större delen av den västra valvtravén kalkades över igen då målningarna i denna del ansågs vara i mycket dåligt skick. Kopior målades istället upp i kyrkans korsmitt.

Kyrkan fick elektrisk belysning vid 1930-talets början. På 1930-talet lades kyrkans yttertak om med tegel med undantag av sakristians tak som täcktes med plåt. En inre renovering under ledning av arkitekt Eiler Graebe genomfördes under 1938. En ny orgel byggd av M J & H Lindegren i Göteborg installerades, orgelläktaren förlängdes och ny trappa till läktaren byggdes. Ytterligare renoveringsarbeten utfördes under 1953 med Graebe som ansvarig arkitekt. Sättningar i södra korsarmen åtgärdades med undergjutning. Den övre delen av sydportalen murades igen och dörren byttes ut. År 1955 installerades en ny oljeeldad värmeanläggning och en källare för pannrum byggdes, mellan norra korsarmen och långhuset. Nästa renovering genomfördes 1961 med Torsten Leon Nilson som arkitekt. Renoveringen omfattade ny inredning i form av bänkar, predikstol, altare, altaruppsats och dopfunt. Nytt golv av kalksten lades i kyrkans östra delar. Valven rengjordes igen av Våga Lindell-Andersson som åter tog fram målningar i västra valvkappan och en scen på norra väggen i västra travén. Några år senare, år 1979, gjordes inbyggnader under läktaren för toalett och städförråd efter ritning av Söderberg & Ask Arkitektkontor i Simrishamn. Efter rökskador invändigt i kyrkan genomfördes en inre rengöring 1987 av väggar, valv och inventarier. Arbetena utfördes av konservator Herman Andersson. En större utvändig renovering utfördes 1993 under ledning av Hans Ponnert arkitekter. Renoveringen omfattade putsarbeten och ommålning av fasader och ommålning av snickerier. Taken sågs också över. I samband med putsarbetet gjordes en murverksdokumentation av Helen Lilja vid Länsmuseet Kristianstad. År 2004 utfördes en dränering kring pannrummet. Under 2016 genomfördes en renovering av tornet vilken omfattade taklag, yttertak och fasader. Projektering inför renoveringen utfördes av Senn Arkitekter AB. Samma arkitektfirma ritade också en ramp som byggdes 2017 vid kyrkogårdens norra mur.

Interiör
Huvudingången till kyrkan från väster leder in till en förhall/vapenhus i tornets bottenvåning. Utrymmet täcks av ett högt rundbågigt kryssvalv utan ribbor, möjligen ursprungligt, vilket utgår från murarna utan valvpilastrar. Förhallen är spartanskt inredd med golv av stora kalkstensplattor samt putsade och vitkalkade väggar och valv. Längs södra muren leder en brant trätrappa upp till tornets övre våningar. Mot vapenhusets norra mur står ett epitafium av kalksten från 1731 över pastor Nicolaus Nyman och hans hustru Anna Catharina Brinc. Epitafiet består av en rektangulär tavla med ett halvrunt krön och är rikt behuggen med dekor i relief samt målad i gult, svart, guld, ljusblått och gråvitt. Nedre delen består av en inskriftstavla omgiven av puttis och däröver finns ett större figurmotiv föreställande Jesu uppståndelse. Krönet föreställer Kristus världshärskaren omgiven av akantus.

Mot den södra muren står en hög obeliskformad minnessten av kalksten från 1802 över ynglingen Gustaf Vallentin Bergklint, född 1782 och död 1802. Gustaf Bergklint var son till kyrkoherden och skalden Olof Bergklint.

I tornbottenvåningens västra sida finns en rundbågig murnisch som tidigare bör ha varit en öppen valvbåge till långhuset, en så kallad tornbåge. Tornbågen kan vara en sekundär murupptagning som gjordes när tornet bygges till kyrkans västra gavel. Valvbågen har en oregelbunden form med någorlunda raka sidor med en något vidare valvbåge ovanför. Numera är öppningen delvis igenmurad med en mindre, rundbågig dörröppning in till långhuset. Dörren består av en gråmålad pardörr, upptill försedd med fönsterglas. Rundbågsvalvet över dörren är igensatt med gråmålade brädor.

Långhuset består av tre valvtravéer med orgelläktare i väster och i övrigt inrett med bänkar vid sidorna av en mittgång. Golvet i långhuset är gjutet av betong och rester av kvadratiska golvplattor i svart och vitt finns bevarade under en röd gångmatta. I bänkarna ligger ett lackat brädgolv. De höga rundbågsformade fönsteröppningarna har raka smygar och fönsterbänkar täckta med kalksten.

Valven över långhuset är från medeltiden och slagna någon gång kring 1400-talets början innan de, någon gång kring 1450-75, bemålades av Vittskövlegruppen. Valven har en för tiden sedvanlig utformning med fyrsidigt formade valvribbor slagna med följdskift, spetsbågiga gördel- och sköldbågar som utgår från tresprångiga pilastrar. Pilastrarnas kragband är utförda med en vulst nederst, en snedfas och därefter ett utkragande skift. Valvribborna är målade med spjutspetsdekor, schackrutor eller sicksackdekor i omväxlande grått och vitt och rött och vitt. På valvbågarnas undersidor syns olika växtslingor. Valvkappornas dekor består av olika scener från bibeln målade i en fyrpassform högst upp i valvtravén. Svicklarna, de trekantiga ytorna nederst mot valvpelarna, dekoreras av olika figurer och fantasiblommor. Motiven i valven är hämtade från gamla testamentet och består från sydost i östra valvkappan och klockvis mot nordost av scener från skapelseberättelsen, syndafallet, det första arbetet och berättelsen om Kain och Abel. På norra väggen i västra valvtravén finns en fragmentarisk målning möjligen föreställande de sovande lärljungarna i Getsemane. Valvmåleriet ger uttryck för ett Horror Vacui (rädsla för tomrum) då det är utfört som en heltäckande matta där de tomma ytorna mellan figurmotiven är fyllda av små stjärnornament eller växtslingor.

En orgelläktare upptar hela långhusets västra valvtravé. Läktaren är uppbyggd av ett korsande bjälklag uppburet av träpelare i fyra rader. Den främre delen når ett stycke in i andra valvtravén från väster och utgör en senare förlängning. Läktar-barriären består av en träpanel som sträcker sig mellan ytterväggarna i norr och söder. Panelen är målad i ljust grått med en gråmålad sockel och rundbågsfris upptill samt en röd linje i ovankant och underkant. Pelarna har samma färgsättning. Pelarnas mittparti har fasade hörn som breddas upptill till kapitäl med en skuren blomdekor. Under läktaren är långhusets västra sida avdelad från långhuset genom inbyggnader på var sida om mittgången. Den norra inbyggnaden utgör handikapp-wc och i söder finns ett förråd intill en trappa som leder upp till läktaren. Uppe på läktaren står kyrkans orgel med spelbordet framför.

Långhuset avslutas mot öster av den medeltida triumfbågsmuren. Den ursprung-liga valvöppningen till koret, triumfbågen, är däremot inte bevarad då öppningen i gavelmuren har breddats till en valvbåge med spetsbågig form. Sedan ombyggnaden på 1800-talet leder öppningen in till transeptet, eller korsarmarna, med dess korsmitt. Valven i korsarmarna är slagna utan följdskift och med närmast rundbågsformade gördel- och sköldbågar. I övrigt är de utförda på samma sätt som långhusvalven vad gäller pilastrar och kragband. Valvet i korsmitten är bemålat med kopior av målningarna i västra travén medan övriga väggar och valv i tvärskeppet är vitmålade.

Golvet i tvärskeppet är lagt med slipade rektangulära kalkstensplattor som ligger ett steg över långhusgolvet. Trappsteget mellan korsmitten och långhuset markeras med en skrädhuggen kalksten. Markeringar av samma slag finns även där bänkarna tidigare stått i södra korsamen och i ett mittstråk i norra korsarmen. Dopfunten som står i korsmitten, markeras i golvet av en åttkantig stenläggning. Dopfunten står framför långhusets norra bänkkvarter medan korsmittens södra sida upp-tas av predikstolen av vitkalkad ek. Norra korsarmen möbleras numera med lösa stolar samt några bänkar, dels från 1960-talet och dels från kyrkans 1800-talsnredning. Några träskulpturer från en äldre altaruppsats står uppställda mot väggen. Skulpturerna föreställer evangelisterna. I södra korsarmen finns en barnhörna och några bänkar. Mot västra väggen är två gravhällar kramlade. Den ena är från år 1789 och är sannolikt en gravsten tillverkad av stenhuggarsläkten Appelgren i Tommarp. Den andra gravhällen är från 1555 och tillhör länsmannen i Gladsax och riddaren Knud Bilde. En gravsten efter pastor Olof Berg Klint (död 1805) samt hans hustru Fredrika Lovisa Lind står på golvet mot norra väggen och på södra väggen sitter ett Series Pastorum. Intill predikstolen står kyrkans gamla klocka från 1586.

Kyrkans kor är beläget vid korsmittens östra del och begränsas mot väster av altarringen som är belägen intill de östra valvpelarna. Altaret med altaruppsatsen står öster om valvöppningen till sakristian. Valvöppningen har samma utförande som valvbågen mellan långhus och korsmitt. Altargolvet och sakristians golv ligger ett steg över korsmitten och begränsas mot väster av altarringen. Koret och sakristian är enkelt inredda. På baksidan av altaruppsatsens sidopartier finns skåpsutrymmen vilka bildar en nisch kring ett enkelt prästaltare med altarskiva av trä. Vid den östra väggen leder ytterdörren ut till kyrkogården. Rundfönstret över dörren och två fönster mot norr och söder ger mycket ljus i sakristian. Valvet över sakristian är ett ribbvalv med tre valvkappor som utgår från yttermurarna. Valv och väggar i sakristian är putsade och vitkalkade.

Tornets andra våning är ett oinrett utrymme som används till förvaring och som uppgång till klockvåningen. Utrymmet har putsade väggar och golvet är lagt med brädor ovanför valvet till första våningen. En hel del äldre inventarier från 1800-talet förvaras på andra våningen såsom predikstol, altaruppsats och dopfunt. I norra mursidan syns tornets enda bevarade fönsteröppning vars yttre muröppning är igensatt. Öppningen är liten med inåt skrånande smygar. I söder syns murnischen till en ursprunglig, stickbågig ingång till tornets övre våningar. Öppningen är delvis igenmurad med ett litet rundfönster. I östra sidan leder en öppning in till kyrkvinden. Även klockvåningen har putsade väggar och golv av brädor. Klockvåningen upptas av klockstolen för kyrkans två klockor. Klockstolen består av försträvade stolpar av furu. På tornvinden ovanför klockvåningen finns en inbyggnad för kyrkans tornur. Taklaget över tornet är sentida och av furu.

Ingången till kyrkvinden från tornets andra våning är genom en stor rektangulär, ursprunglig öppning avtäckt av ett stort stenblock. Vinden är oisolerad och valvens ovansida ligger fritt utan vindsbjälklag. Svicklarna mellan valv och murar är i långhuset igenfyllt med byggmaterial, av tegel och murbruk och endast litet av yttermurarnas övre del är synliga. I långhusets murverk syns en skillnad mellan långhusets äldsta murverk av jämnt tillhuggna stenblock och det mer ojämna murverket i långhusets senare förlängning. Taklaget till långhus, korsarmar och sakristia är i sin helhet ett sentida taklag av furu.

Inredning och inventarier
Altare
Kyrkans altare är från 1961, ritat av Torsten Leon-Nilson. Altaret är utfört som ett blockaltare och murat av Komstakalksten. Altarets sidor är murade av krysshamrade stavformad murstenar medan hörnkedjorna består av slätare och ljusare kalk-sten. Altarskivan består av tre kalkstensskivor.

Altaruppsats
Altaruppsatsen består av en oljemålning med en ram av oljad ek från 1961. Oljemålningen är från 1729 utförd av Matthias Stenberg och föreställer Jesus på korset. Målningens infattning i ramen har rundbågsform och ramen har en rak avslutning upptill krönt av en skulptur föreställande lammet och korsfanan. Vid sidorna av tavlan och dess ram finns lägre sidopartier av oljad ek, rakt avslutade och utan dekor. Lammet och korsfanan kommer från en altaruppsats från 1800-talet vilken förvaras på tornets andra våning.

Den gamla altaruppsatsen är utförd i nygotik av ådringsmålat trä. Den består av en rakt avslutad ram med pilastrar vid sidorna av en rundbågsformad inramning för altartavlan. Ett stor kors av trä finns också på tornvinden som tidigare kan ha stått på altaret.

Altarring/knäfall
Framför koret finns ett knäfall/altarring av kalkad ek från 1961 ritad av Torsten Leon-Nilson. Altarringen består av ett knäfall täckt av rött tyg samt ett räcke av kalkad ek. Räcket har glest placerade balusterdockor med cylindrisk form och en rak överliggare.

Predikstol
Kyrkans nuvarande predikstol är från 1961 och ritades av Torsten Leon-Nilson. Predikstolen är av kalkad ek och har kvadratisk planform med avfasade hörn och dubbla hörnstolpar vilka utgör korgens benställning. Korgens sidor täcks av en stående brädpanel. Den södra sidan är öppen och försedd med trappa med slutet räcke. En äldre predikstol med trappa förvaras på tornets andra våning och är utförd i nygotik i samma stil som den gamla altaruppsatsen.

Dopfunt
Dopfunten från 1961 är av skrädhuggen sandsten och sannolikt formgiven av Torsten Leon-Nilson. Funten består av ett högt åttasidigt skaft med uppåt avsmalnande, raka sidor. Skaftet avslutas av en platt skaftring. Cuppan har nedtill en rund form medan cuppans övre del har fasade sidor som bildar en åttakantig form. Upptill har cuppan en skråfasad kant och cuppan har invändigt en kittelformad urhuggning. Ett runt mässingsfat hör till funten.

En äldre dopfunt från 1800-talet står på tornets andra våning. Dopfunten är utförd i gjutjärn med dekor av änglahuvuden, bladdekor bårder och listverk. Foten är åttkantig med en vid, rund cuppa och målad i en grönbrun marmorering.

Bänkinredning
Kyrkans bänkinredning är från 1961 och ritades av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Bänkarna är av kalkad ek och har en enkel avskalad form. Ryggarna är täckta och rakt avslutade med stickbågsformade gavlar på båda sidor. I gavlarnas utsidor finns en rutdekor av frästa linjer målade i rosa och vitt. Några bänkar från 1800-talets bänkinredning står ännu kvar i kyrkan. Dessa har ornamenterade gavlar och ryggar uppbyggda i ramverkskonstruktion med tre fyllningar. Bänkarna är numera gråmålade men bör ursprungligen ha varit ekådrade.

Orgel
Redan 1747 fick kyrkan en orgel med 4 stämmor tillverkad av Gustaf Gabriel Woltersson i Glimåkra. Kyrkans nuvarande orgel är en pneumatisk orgel från 1938 tillverkad av M J & H Lindegren i Göteborg. Lindegren förenklade också den då befintliga orgelfasaden. Orgelfasaden har en enkel form och består av synliga pi-por och slät nederdel. Piporna saknar inramning och är ordnade i ett högre, spetsigt, mittparti och lägre sidopartier. Den släta nederdelen är målad i ett rött band nedanför piporna och nederst i vitt. I fasaden ingår äldre återanvända pipor från en äldre orgel tillverkad av Sven Fogelberg 1888.

Klockor
Tre klockor finns i kyrkan. Den stora klockan i tornet är från 1960 och den lilla från 1777. På den lilla klockan finns en dekor av S:t Jakob. En äldre klocka från 1586 som inte längre är i bruk står i södra korsarmen. Klockan donerades till kyrkan av Hans Spiel, ämbetsman på Gladsaxe hus.

Övrigt
I kyrkan förvaras några träskulpturer föreställande de fyra evangelisterna i bemålat trä. Skulpturerna har sannolikt ingått i en äldre altaruppsats, kanske från 1700-talet. Kyrkans tornur är möjligen från 1883 och ännu i bruk.

Kyrkans medeltida murverk bevaras i dess västra delar medan kyrkans östparti är från 1857. Äldst är långhusets två östra travéer med den senare förlängningen mot väster. Tornets nedre våningar utgör kyrkans tredje byggnadsperiod medan tornets övre del ovan ljudöppningarna är från 1883.

Kyrkans fasader är putsade och kalkmålade och murverket är därmed inte synligt. Enligt tidigare undersökningar ska kyrkans äldsta delar vara uppförda av grovt tillhuggen kalksten i ett ojämnt murverk med någorlunda jämn skiftesgång. Längst ned på den äldsta långhusdelen finns en sockel av huggen kalksten. Delar av omfattningarna till två ursprungliga, rundbågig fönsteröppningar finns bevarade. Den ena är belägen på södra långhussidan mellan långhusets två östra fönsteröppningar. Den andra omfattningen finns på långhusets norra sida. Endast den västra halvan av omfattningen till detta fönster finns bevarat. Långhusets ursprungliga syd- och nordportal är belägna på samma plats som långhusets nuvarande mittfönster och delar av portalomfattningarna är bevarade. Endast delar av den norra portalens omfattning är synlig. Vid läget för sydportalen syns också, i anslutning till sockeln, kvadratiska stenar som utgjort basen till en kolonett i portalomfattningen. Stenen till kyrkans romanska fönster och portalomfattningarna är finhuggen kalkstenskvader.

Murverket i långhusets västförlängning liknar de östra delarna men är utförd utan sockel. Skarven mellan västförlängning och långhusets äldsta del går ungefär mitt över de västra långhusfönstren. Tornets medeltida murar är enligt murverksunder-sökningar uppförda i homogent murverk av jämnstora kalkstenar. Dess östra mursida rider på långhusgaveln dvs. den är uppbyggd från långhusets västra gavelsida. Två ursprungliga öppningar har funnits till tornets andra våningsplan, mot norr och söder. Båda är idag igenmurade men en liten rund fönsteröppning har sekundärt upptagits i den södra igenmurade öppningen. Den norra är en liten rektangulär smal ljusspringa med invändigt skrånande smygar. Den södra har varit betydligt större med stickbågig avtäckning, sannolikt en ursprunglig ingångsöppning till tornets övre våningar. På tornets norra sida finns tre stora gravhällar av kalksten kramlade mot muren. Två av gravhällarna är från 1700-talet och den tredje som är mycket söndervittrad har okänd ålder.

Fasadernas ytputs är utförd som spritputs med slätputsade smygar, friser och gesimser. Hela långhuset, korsarmarna och östpartiet är försett med en rundbågsfris och ett listverk med sågtandsprofil från 1800-talet. Rundbågsfrisen och sågtandsfrisen finns även kring gavelspetsarna på kyrkans korsarmar. De mittersta rundbågarna löper längs hela trekantsgaveln och bildar tre blinderingar i mitten. I den mittersta sitter ett solur av natursten infogat. Fönsteröppningarna, som också är från 1800-talet, består av stora dubbla rundbågsöppningar infattade i en större rundbågsnisch murad med två språng. I nischen över öppningarna sitter ett inmurat terracottafärgat bladornament. Fönstren till sakristian är utförda som enkla rundbågsöppningar med flersprångig omfattning. Samtliga av kyrkorummets fönsterbågar är av trä med klarglas inom smala korsande spröjsar och färgat blyspröjsat glas med passformat mönster i den runda överdelen. Tornets nedervåning saknar fönsteröppningar med undantag av västportalens överljusfönster. Till tornets klockvåning finns dubbla ljudöppningar i alla väderstreck. Mot norr och söder är dessa rundbågiga med markerade ögonbryn, murade och slätputsade valvomfattningar. Under de södra ljudöppningarna har en ursprunglig tegelomfattad ljudöppning dokumenterats i samband med murverksdokumentation. Mot öster och väster har ljudöppningarna stickbågig form och är murade med ett språng. Ljudluckorna är svartmålade brädluckor. Tornets gavelspetsar, som vetter mot norr och söder, är murade med ett utskjutande tandsnittslistverk. På båda gavelsidorna finns också en liten korsformad blindering mitt på gavelspetsen och under denna sitter tornurets stora runda urtavlor.

Kyrkan har tre ingångar; västportalen i tornet, en entré till tvärskeppet från söder och prästingången till sakristian från öster. Västportalen har rundbågig form och har en omfattning av flera mursprång. Överljusfönstret är utfört som ovandelen i sakristians fönsteröppningar. Porten har två brunmålade dörrblad indelad med speglar med en skuren flerpassdekor, sannolikt från 1800-talet då dörröppningen tillkom. Tvärskeppets ingång har rundbågig form med omfattning av två slätputsade språng och en hög slätputsad blindering ovan pardörrens raka överliggare i granit. Ytterdörren är en brunmålad spegeldörr med två dörrblad. Framför porten ligger en gravhäll av kalksten med dekorhuggning i relief och inskription. Ingången till sakristian består av en rakt avslutad dörröppning med en brädtäckt, brunmålad ytterdörr och ett runt överljusfönster. Dörrens gångjärnsbeslag har ett dekorativt grenlikande utförande. Kring dörren och överljuset finns en flersprångig, murad omfattning.

Kyrkans yttertak täcks av rött, enkupigt, maskinslaget tegel. Långhuset, tornet och korsarmarna täcks av sadeltak medan den tresidiga sakristian täcks av tre sluttande takfall. I långhustakets nock finns en skorsten murad av rött tegel. Överst på tornets södra gavel sitter ett krönkors av järnsmide och på norra gaveln finns en vimpel av järnsmide utformad som ett drakhuvud med årtalet 1750.