BERGSJÖ KYRKA

Vid ingången till den äldre kyrkogårdsdelen öster om kyrkan står en monumental stigport från 1700-talets slut med grå sockel, putsade murytor och överst ett tringelformat överstycke klätt med vitmålad träpanel. Stigporten täcks av ett falsat plåttak i svart kulör. Den rundbågiga ingången är försedd med två genombrutna gulmålade trägrindar med en stor sol i samma kulör av trä ovanför.

Strax nordväst om kyrkan ligger en liten byggnad med kvadratisk grundplan vilken ursprungligen har fungerat som bisättninghus. Byggnaden har gjuten grund, snedställd vitmålad träpanel indelad i fält med vita lister, dubbeldörrar mot sydväst med speglar och på motstående fasad ett spröjsat fönster. Taket är pyramidformat och täckt av tvåkupigt tegel. Interiören, som består av ett enda rum, är enkel med omålat trägolv, vitmålat tak och golv med foder och hörn markerade med svarta målade lister. I golvet finns två träluckor som leder ned till ett utrymme som senare har använts som sandförråd, men där kistor tidigare kunde sänkas ned. Det äldre bisättningshuset går allmänt under benämningen Svantes-Boa efter en tidigare kyrkvaktare i Bergsjö.

I sluttningen norr om kyrkan finns en långsträckt vitmålad byggnad med många portar som tidigare fungerat som ekonomibyggnad och även har inrymt utedass. Sannolikt har byggnaden uppförts i två etapper. Fasaden är av stående fasspontpanel som är vitmålad och taket utgörs av ett valmat sadeltak med falsat plåttak i svart kulör. Interiören är mycket enkelt utförd med omålade väggar och golv saknas helt i vissa delar av byggnaden. Det är sällsynt att enklare ekonomibyggnader av denna typ finns kvar i anslutning till länets kyrkogårdar.

På den yngre kyrkogårdens nordvästra del ligger en tegelbyggnad med sadeltak, ritad av arkitekt Sven-Ivar Lind på 1960-talet. Byggnaden har genomgått ytterst få förändringar till både exteriör som interiör sedan den uppfördes. Fasaderna som har synligt tegel bryts upp av rektangulära fönster- och dörröppningar och på taket ligger enkupigt tegel. Via kapellets huvudentré som är vänd mot väster når man först ett förrum med toalett och en liten sakristia. Väster om detta ligger kapellets stora sal som har golv av rektangulära stenplattor, väggar av slammat tegel och trätak. De två stora fönster som finns längs respektive långsida i salen ger rummet dagsljus och skapar särskilda ljusförhållanden i salen. Inredningen är mycket enkel med ett fast stenaltare och en talarstol av sten och i övrigt fristående trästolar för cirka 60 personer. I salens nordvästra hörn står en liten orgel med omålad träfasad. Öster om altarväggen återfinns kylrum för kistförvaring med utgång mot öster. Trefaldighetskapellet är den byggnad i Nordanstigs kommun som också används vid ickekyrkliga begravningar.

Kyrkogården i Bergsjö består av flera olika delar med relativt olika struktur och uppbyggnad. Den äldsta delen, som är belägen öster om kyrkobyggnaden omgärdas mot väster och söder av en äldre bred stenmur, som mot väster är försedd med vitputsade uppskjutande pelare med pyramidformad plåthuv. Mot övriga sidor avgränsas kyrkogårdsdelen med järnstaket samt häckar. Vegetationen på kyrkogården består i övrigt av en rad med lövträd längs den östra gränsen, enstaka högre lövträd inne på kyrkogården samt några enstaka barrträd. Några rygghäckar som avdelar gravraderna förekommer även. Marken är huvudsakligen grästäckt och uppdelad i mindre ytor med smala grusgångar. På denna del finns många äldre höga gravvårdar i sten, men även ett antal gravvårdar av gjutjärn varav flera från 1800-talet. Minst sju gravvårdar är omgärdade med järnstaket och därtill har ytterligare några stenram kring gravplatsen. Enstaka äldre träkors förekommer också. De mest påkostade gravvårdarna återfinns närmast kyrkobyggnaden och flera av dessa har koppling till kyrkan. Titlarna på denna del av kyrkogården ger för övrigt en bild av Bergsjös roll som industrisamhälle med titlar som fabrikör, trävaruhandlare och bankdirektör etc.

Norr om kyrkobyggnaden, men på dess västra respektive södra sida utbreder sig en stor kyrkogård som tillkommit genom flera olika utvidgningar. Hela kyrkogården uppvisar många tidstypiska drag från en kyrkogård från 1800-talets slut. Här återfinns exempelvis ett gjutjärnstaket som omgärdning och en strikt kvarters- och gravplatsindelning. Kyrkogårdens olika delar indelas tydligt i större områden av de breda gångstråken, där huvudgången mellan stora vägen och kyrkans huvudentré samt gången mot prästgården utgör huvudstråken. De större gångarna är asfaltsbelagda, medan mindre gångar är försedda med grus. Marken är i övrigt gräsbevuxen och den högre vegetationen utgörs av en rad av björkar längs gången mot prästgården och längs kyrkogårdsdelens södra gräns, men i övrigt främst av enstaka grupper av lövträd. Kyrkogården har således en öppen karaktär som gör att kyrkan syns väl från alla håll. Innanför gjutjärnsstaket löper en klippt häck och inne på kyrkogården förekommer också ett antal rygghäckar mellan gravraderna. Gravvårdarna är huvudsakligen stående och av sten. Bland gravvårdarna utmärker sig ett stort gravarrangemang vid kyrkogårdens västra entré med kraftig gjuten kätting som omgärdar två gravplatser. Enstaka gravvårdar av gjutjärn finns också på kyrkogården.

Den nyaste kyrkogårdsdelen som tillkom under 1960-talet efter ritningar av arkitekt Sven Ivar Lind utbreder sig söder om vägen till prästgården. Omgärdningen består främst av klippta häckar men väster om kapellet återfinns en gjuten mur med yta av naturstenar. Hela kyrkogården har här en mycket friare form och uppbyggnad med svängda gångar och olika häckar som avdelar de olika kvarteren. Marken är även här gräsklädd och vegetationen utgörs i övrigt främst av björkar, men enstaka andra lövträd finns också planterade här. I den södra delen finns stora ytor som ännu inte tagits i bruk för gravsättning. På den södra delen av kyrkogården löper gångarna samman i en rund platsbildning som omgärdas av häckar med gravar innanför längs gången. I mitten finns ett stort stenparti varifrån en anlagd bäck tar sin början som i slingor letar sig ned mot minneslunden som ligger mot öster. Vid minneslunden, som tillkom på 1990-talet, är marken belagd med skifferplattor och vid en blomster-smycknings¬plats står skulpturen I evighet i form av ett stiliserat träd på ett litet stenfundament. Norr om minneslunden finns en senare anlagd asklund. Från båda dessa anläggningar har besökaren en naturskön utblick österut mot den närbelägna Kyrksjön.

Vid ingången till den äldre kyrkogårdsdelen öster om kyrkan står en monumental stigport från 1700-talets slut med grå sockel, putsade murytor och överst ett tringelformat överstycke klätt med vitmålad träpanel. Stigporten täcks av ett falsat plåttak i svart kulör. Den rundbågiga ingången är försedd med två genombrutna gulmålade trägrindar med en stor sol i samma kulör av trä ovanför.

Strax nordväst om kyrkan ligger en liten byggnad med kvadratisk grundplan vilken ursprungligen har fungerat som bisättninghus. Byggnaden har gjuten grund, snedställd vitmålad träpanel indelad i fält med vita lister, dubbeldörrar mot sydväst med speglar och på motstående fasad ett spröjsat fönster. Taket är pyramidformat och täckt av tvåkupigt tegel. Interiören, som består av ett enda rum, är enkel med omålat trägolv, vitmålat tak och golv med foder och hörn markerade med svarta målade lister. I golvet finns två träluckor som leder ned till ett utrymme som senare har använts som sandförråd, men där kistor tidigare kunde sänkas ned. Det äldre bisättningshuset går allmänt under benämningen Svantes-Boa efter en tidigare kyrkvaktare i Bergsjö.

I sluttningen norr om kyrkan finns en långsträckt vitmålad byggnad med många portar som tidigare fungerat som ekonomibyggnad och även har inrymt utedass. Sannolikt har byggnaden uppförts i två etapper. Fasaden är av stående fasspontpanel som är vitmålad och taket utgörs av ett valmat sadeltak med falsat plåttak i svart kulör. Interiören är mycket enkelt utförd med omålade väggar och golv saknas helt i vissa delar av byggnaden. Det är sällsynt att enklare ekonomibyggnader av denna typ finns kvar i anslutning till länets kyrkogårdar.

På den yngre kyrkogårdens nordvästra del ligger en tegelbyggnad med sadeltak, ritad av arkitekt Sven-Ivar Lind på 1960-talet. Byggnaden har genomgått ytterst få förändringar till både exteriör som interiör sedan den uppfördes. Fasaderna som har synligt tegel bryts upp av rektangulära fönster- och dörröppningar och på taket ligger enkupigt tegel. Via kapellets huvudentré som är vänd mot väster når man först ett förrum med toalett och en liten sakristia. Väster om detta ligger kapellets stora sal som har golv av rektangulära stenplattor, väggar av slammat tegel och trätak. De två stora fönster som finns längs respektive långsida i salen ger rummet dagsljus och skapar särskilda ljusförhållanden i salen. Inredningen är mycket enkel med ett fast stenaltare och en talarstol av sten och i övrigt fristående trästolar för cirka 60 personer. I salens nordvästra hörn står en liten orgel med omålad träfasad. Öster om altarväggen återfinns kylrum för kistförvaring med utgång mot öster. Trefaldighetskapellet är den byggnad i Nordanstigs kommun som också används vid ickekyrkliga begravningar.

Kyrkogården i Bergsjö består av flera olika delar med relativt olika struktur och uppbyggnad. Den äldsta delen, som är belägen öster om kyrkobyggnaden omgärdas mot väster och söder av en äldre bred stenmur, som mot väster är försedd med vitputsade uppskjutande pelare med pyramidformad plåthuv. Mot övriga sidor avgränsas kyrkogårdsdelen med järnstaket samt häckar. Vegetationen på kyrkogården består i övrigt av en rad med lövträd längs den östra gränsen, enstaka högre lövträd inne på kyrkogården samt några enstaka barrträd. Några rygghäckar som avdelar gravraderna förekommer även. Marken är huvudsakligen grästäckt och uppdelad i mindre ytor med smala grusgångar. På denna del finns många äldre höga gravvårdar i sten, men även ett antal gravvårdar av gjutjärn varav flera från 1800-talet. Minst sju gravvårdar är omgärdade med järnstaket och därtill har ytterligare några stenram kring gravplatsen. Enstaka äldre träkors förekommer också. De mest påkostade gravvårdarna återfinns närmast kyrkobyggnaden och flera av dessa har koppling till kyrkan. Titlarna på denna del av kyrkogården ger för övrigt en bild av Bergsjös roll som industrisamhälle med titlar som fabrikör, trävaruhandlare och bankdirektör etc.

Norr om kyrkobyggnaden, men på dess västra respektive södra sida utbreder sig en stor kyrkogård som tillkommit genom flera olika utvidgningar. Hela kyrkogården uppvisar många tidstypiska drag från en kyrkogård från 1800-talets slut. Här återfinns exempelvis ett gjutjärnstaket som omgärdning och en strikt kvarters- och gravplatsindelning. Kyrkogårdens olika delar indelas tydligt i större områden av de breda gångstråken, där huvudgången mellan stora vägen och kyrkans huvudentré samt gången mot prästgården utgör huvudstråken. De större gångarna är asfaltsbelagda, medan mindre gångar är försedda med grus. Marken är i övrigt gräsbevuxen och den högre vegetationen utgörs av en rad av björkar längs gången mot prästgården och längs kyrkogårdsdelens södra gräns, men i övrigt främst av enstaka grupper av lövträd. Kyrkogården har således en öppen karaktär som gör att kyrkan syns väl från alla håll. Innanför gjutjärnsstaket löper en klippt häck och inne på kyrkogården förekommer också ett antal rygghäckar mellan gravraderna. Gravvårdarna är huvudsakligen stående och av sten. Bland gravvårdarna utmärker sig ett stort gravarrangemang vid kyrkogårdens västra entré med kraftig gjuten kätting som omgärdar två gravplatser. Enstaka gravvårdar av gjutjärn finns också på kyrkogården.

Den nyaste kyrkogårdsdelen som tillkom under 1960-talet efter ritningar av arkitekt Sven Ivar Lind utbreder sig söder om vägen till prästgården. Omgärdningen består främst av klippta häckar men väster om kapellet återfinns en gjuten mur med yta av naturstenar. Hela kyrkogården har här en mycket friare form och uppbyggnad med svängda gångar och olika häckar som avdelar de olika kvarteren. Marken är även här gräsklädd och vegetationen utgörs i övrigt främst av björkar, men enstaka andra lövträd finns också planterade här. I den södra delen finns stora ytor som ännu inte tagits i bruk för gravsättning. På den södra delen av kyrkogården löper gångarna samman i en rund platsbildning som omgärdas av häckar med gravar innanför längs gången. I mitten finns ett stort stenparti varifrån en anlagd bäck tar sin början som i slingor letar sig ned mot minneslunden som ligger mot öster. Vid minneslunden, som tillkom på 1990-talet, är marken belagd med skifferplattor och vid en blomster-smycknings¬plats står skulpturen I evighet i form av ett stiliserat träd på ett litet stenfundament. Norr om minneslunden finns en senare anlagd asklund. Från båda dessa anläggningar har besökaren en naturskön utblick österut mot den närbelägna Kyrksjön.