Borgargård

Bebyggelsen på fastigheten Hattmakaren 12 ingår i den sammanhängande trähusbebyggelse som är utmärkande för Arboga stadskärna. En trähusbebyggelse som med tiden i varierande grad förändrats men som kan ha sitt ursprung så långt tillbaka som 1600-talet och kvarvarande exteriöra detaljer från 1700-talet. Bebyggelsen på en fastighet består i allmänhet av en huvudbyggnad mot gatan sammanbyggd med ett flertal ekonomibyggnader och/eller ekonomibyggnader placerade inne på gården. Tillsammans med angränsande bebyggelse bildas en inre gård på fastigheten, eller i kvarteret.
Boningshusen är oftast smala, kompakta, rätt låga byggnader i 2 våningar med knutpilastrar och förhållandevis höga sadeltak. I övrigt sparsmakad dekor bortsett från portar och portaler som varit rikt utsmyckade men som gått förlorad på flertalet byggnader. Drag som för tankarna till 1700-talet. Färgsättningen går i ljusa pastellkulörer. konomibyggnaderna är långsmala timmerbyggnader som är bestrukna med falurödfärg. Delar av dessa kan vara ombyggda till boningshus.
Bebyggelsen på denna fastighet är placerad utmed den tomtgräns som fanns redan på 1600-talet och är placerad så att en inre gård bildas. I början av 1800-talet skedde en tomtsammanslagning och senare en ny tomtindelning. Från 2 stycken långsmala tomter rätt igenom kvarteret blev 2 stycken kvadratiska tomter som vetter mot varsin gata. Därav den öppna yta som idag finns vid sidan av gårsbildningen. Bebyggelsen härrör från 1700-talet. Ett uthus tillkom dock 1884. Bostadsbyggnaden utmed Västerlånggatan är påbyggd med en våning (möjligen 1910). Byggnaderna är mycket välskötta och förhållandevis försiktigt renoverade. Bostadshuset pryder verkligen sin plats utmed en av stadens genuinaste trästadsgator. Till fastigheten finns en ägarlängd som sträcker sig tillbaks till 1665 (se Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok 1972-1973).

Bebyggelsen på fastigheten Hattmakaren 12 ingår i den sammanhängande trähusbebyggelse som är utmärkande för Arboga stadskärna. En trähusbebyggelse som med tiden i varierande grad förändrats men som kan ha sitt ursprung så långt tillbaka som 1600-talet och kvarvarande exteriöra detaljer från 1700-talet. Bebyggelsen på en fastighet består i allmänhet av en huvudbyggnad mot gatan sammanbyggd med ett flertal ekonomibyggnader och/eller ekonomibyggnader placerade inne på gården. Tillsammans med angränsande bebyggelse bildas en inre gård på fastigheten, eller i kvarteret.
Boningshusen är oftast smala, kompakta, rätt låga byggnader i 2 våningar med knutpilastrar och förhållandevis höga sadeltak. I övrigt sparsmakad dekor bortsett från portar och portaler som varit rikt utsmyckade men som gått förlorad på flertalet byggnader. Drag som för tankarna till 1700-talet. Färgsättningen går i ljusa pastellkulörer. konomibyggnaderna är långsmala timmerbyggnader som är bestrukna med falurödfärg. Delar av dessa kan vara ombyggda till boningshus.
Bebyggelsen på denna fastighet är placerad utmed den tomtgräns som fanns redan på 1600-talet och är placerad så att en inre gård bildas. I början av 1800-talet skedde en tomtsammanslagning och senare en ny tomtindelning. Från 2 stycken långsmala tomter rätt igenom kvarteret blev 2 stycken kvadratiska tomter som vetter mot varsin gata. Därav den öppna yta som idag finns vid sidan av gårsbildningen. Bebyggelsen härrör från 1700-talet. Ett uthus tillkom dock 1884. Bostadsbyggnaden utmed Västerlånggatan är påbyggd med en våning (möjligen 1910). Byggnaderna är mycket välskötta och förhållandevis försiktigt renoverade. Bostadshuset pryder verkligen sin plats utmed en av stadens genuinaste trästadsgator. Till fastigheten finns en ägarlängd som sträcker sig tillbaks till 1665 (se Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok 1972-1973).