MEDÅKERS KYRKA

Medåker tros ha fått sin stenkyrka på 1200-talet, byggd i ett skepp och med platt trätak över kyrkorummet. Uppfattningarna går isär om vilken del som är äldst: den västra med torn eller den östra. Mera säkert är att kyrkan fick dagens längd vid en utbyggnad på 1300-talet, då även sakristia tillkom i norr, ett tunnvalv av trä slogs över kyrkorummet och väggarna fick dekorativa kalkmålningar. Östra gaveln fick en trefönstergrupp. Kyrkans altarskåp med träsniderier och skulpturer tillverkades omkring 1450.

Ytterligare en medeltida utbyggnad gjordes: på 1490-talet då norra väggen från sakristian och västerut bröts igenom och norra sidoskeppet byggdes ut. På långhusets södra sida tillbyggdes ett vapenhus i trä. Stjärnvalv murades över kyrkorummet och över tornets bottenvåning, dit kyrkorummet utökades. Valven dekorerades med kalkmålningar. Sannolikt hade arbetena avslutats 1492 då återinvigning skedde och ett invigningskors målades i koret. En kalkstensskiva som också försetts med invigningskors finns kvar från det dåvarande, fristående altaret.
Tidigaste uppgiften om att tornet försetts med en hög, spetsig spira är från en biskopsvisitation år 1629. Kyrkklockorna hängde dock ännu i en klockstapel, som vid samma tillfälle beskrevs som gammal. Ganska snart fick tornet en klockvåning - vid 1637 års biskopsvisitation fanns inte längre någon klockstapel i Medåker. Till följd av den ökade belastningen hade tornet förstärkts med strävpelare.

Reformationen avspeglas i 1600-talets förnyelse av kyrkorummet, inledd 1627 då nuvarande predikstol uppsattes. Ett nytt altare murades intill korets gavelvägg 1653-54. Tidigare lösa stolar blev 1682 ersatta med slutna bänkkvarter, varav några gavelpartier ännu återstår. Året efter fick predikstolen en blå marmorering.

År 1722 togs en västport upp i tornet, där tidigare ingen dörröppning funnits. Till följd av befolkningsökningen måste en läktare i väster byggas 1727. Den borttogs dock redan 1760 och ersattes med en mindre, där kyrkans första orgel installerades. För att ersätta förlorade bänkplatser byggdes ytterligare en läktare i norra sidoskeppet, avsedd för soldater. Korets altaruppsats uppfördes 1764, efter donation av Fru Inga Cederborgh på Röfors. Samtidigt igenmurades östra gavelns mellersta fönster. Det murade 1600-talsaltaret blev dolt av en överbyggnad i trä och det medeltida altarskåpet hängdes istället upp på en av kyrkorummets mellersta valvpelare.

En stor förändring inträffade 1812: södra sidans vapenhus borttogs och portalen som ledde dit blev ersatt med ett fönster. Ett nytt vapenhus avskildes i kyrkorummets västligaste travé, under tornet. En yttre trappa upp till tornet byggdes också.

Ännu mer omfattande blev 1887-89 års förnyelse, såväl inre som yttre, efter arbetshandling av Överintendentsämbetets arkitekt Ludvig Pettersson. Fasaderna ändrades i nygotikens anda, genom att fönsteröppningarna ändrades till spetsbågig form och på södra och östra sidorna ordnades i trefönstergrupper. Fönstren som sattes in var av gjutjärn, i de övre delarna med färgade rutor. Nya ingångsdörrar klädda med pärlspåntpaneler tillkom. På grundmuren slogs en yttre sockel av cement. Fasadputsen i övrigt lagades och avfärgades i en gulvit nyans. På långhusets dittills spåntäckta yttertak lades svartmålad järnplåt i skivtäckning.

Inne i kyrkan borttogs de gamla ojämna tegelgolven och istället göts cementgolv. De nedre väggfälten målades med en mörk oljefärg, väggarna i övrigt och valvens kappor med vit limfärg. Som en kontrast målades grå limfärg på valvribborna. Öppna bänkar anskaffades och målades med oljefärg i grågul nyans - fast en mindre del av 1600-talets bänkkvarter tillvaratogs och magasinerades. Orgelläktaren utökades medan den norra så kallade knektläktaren revs. Predikstolen målades vit och blev rikt förgylld. I koret tillkom en ny genombruten altarring med skurna kolonner. Altaruppsatsen ommålades och sniderierna förgylldes. Kyrkorummet blev för första gången uppvärmt, sedan en vedeldad kamin installerats i norra skeppet. Tre år senare fick korfönstren glasmålningar.
Vid nästa omgestaltning 1947, efter program av Sven Söderholm, var målet att kyrkorummet skulle återfå något av den karaktär det hade före 1887. Valv och väggar vitkalkades åter. En sökning efter medeltida dekorationer resulterade endast i att ett invigningskors i koret och en dekoration i sidoskeppets östligaste valv kunde restaureras. Altaruppsatsen fick en blå marmorering, som bedömdes vara den ursprungliga. Den förut öppna, kolonnförsedda altarringen fick dagens slutna, spegelindelade och blåmarmorerade front. Även predikstolen fick en äldre färgsättning rekonstruerad, sedan den närmast föregående renoveringens vita färg och förgyllning borttagits. En ny bänkinredning med rektangulära gavlar byggdes och marmorerades i blå och delvis röda toner. På de fyra främsta bänkraderna rekonstruerades fasader utifrån bevarade originalluckor från 1682. Det mellersta av korfönstren togs bort och öppningen murades igen. Övriga fönster kompletterades med inre bågar i trä. Elektrisk värmeanläggning infördes och därmed kunde norra sidoskeppets kamin tas bort. I dess ställe iordningställdes en dopplats, med det medeltida altarskåpet i fonden.

Predikstolen kompletterades 1964 med träsniderier, tillverkade utifrån de som fanns kvar. 1978 hade kyrkorummets 90-åriga cementgolv blivit så sprött att det ganska enkelt kunde tas bort, liksom underliggande fyllning. Sedan lades polerade kalkstensplattor i sättbruk. Långhusets svartmålade plåttak blev 1990 ersatt med koppar.

Vid den senaste stora insatsen 1997 bortbilades kyrkans cementsockel som suttit sedan 1889, bakomvarande gråstensmur blästrades ren och fogades. Vid de samtidiga inre arbetena fick sakristian ett klinkergolv och norra sidoskeppets bänkinredning borttogs, för att ersättas med lösa bord och stolar.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Arboga kyrkliga samfällighets arkiv (AKS):
Gravvårdsdokumentation 2000, redovisad i november 2000 av f d antikvarie Eiwor Sandberg

Medåkers församlingsarkiv (MF):
O 17-21, handlingar om kyrkan och kyrkogården 1943-70

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a; 54 a, protokoll från generalvisitation den 24/2 1745
Västerås domkapitel: E IV a; 54 a, protokoll från visitation 1722
Västerås domkapitel E IV a: 54 a; Brev till domkapitlet, uppläst 17/12- 1740
Västerås domkapitel E IV a; 54 b, protokoll från visitation 4/9 1791
Västerås domkapitel E IV a; 54b, visitationer 4/7 1819 och 1/8 1829
Västerås domkapitel E IV b; 71, prostvisitation 1879
Västerås domkapitel E IV b; 71, ämbetsberättelse 10-11/9 1910
Västerås domkapitel F III a: 3, protokoll från biskopsvisitation den 5/3 1629
Västerås domkapitel F III a: 6, protokoll från biskopsvisitation den 2/3 1637
Västerås domkapitel F III a: 11, protokoll från biskopsvisitation 1671
Västerås domkapitel F III a: 21, protokoll från biskopsvisitation 3/2 1763
Västerås domkapitel F III a: 38, inventarium vid biskopsvisitation den 17-18/8 1889

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild, s 162-163
Förlag: Staffan Björklund 2000
Bellviken, Georg: Medåkers kyrka/Medåker Spridda minnen från svunna tider (del 1) Arboga 1971/
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/
Henning, Gunnar W: Medåkers kyrka Köping: Bärgslagsbladets tryckeri 1967
Medåkers kyrka, utgiven av Medåkers församling i samarbete med hembygdsföreningen Redaktör Pelle Söderbäck Arboga skrivbyrå AB 1983
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Timm, Eva: Medåker genom tiderna uppgifter ur olika källor, Arboga 1938

Över kyrkorummet är fem stjärnvalv slagna, fyra med enkel stråldekoration och över koret en mer avancerad med tre valvstrålar från varje sidostöd och svagt tecknade gubbansikten i gördelbågarna. Mittskeppets valv vilar på kraftiga pelare medan sidoskeppets är förankrade i ytterväggarna. Ytorna är vitkalkade och odekorerade, frånsett ett invigningskors i koret och en sexbladig ros i sidoskeppets östligaste valv. Golven i kor, mittgång och norra sidoskeppet består av polerad brun och grå kalksten. Mittskeppets bänkinredning, byggd 1947 på fernissade brädgolv, är till större delen öppen och har rektangulära gavlar. De främsta två raderna är slutna, med luckor från 1682 och skärmar rekonstruerade i anslutning till dessa.

En fristående pelare skiljer mittskeppet från norra sidoskeppet, sedan 1998 använt för mer informella sammankomster och därför inrett med lösa bord och stolar. I sidoskeppets främre del är kyrkans dopplats och där hänger ett medeltida altarskåp med träskulpturer i två register, mot en förgylld bakgrund och snidat ramverk.

Koret ligger två steg ovanför kyrkorummet. Altaret är sedan 1653 murat intill väggen, men blev 1764 överbyggt med den nuvarande altaruppsatsen i barockstil. Den är blåmarmorerad och prydd med förgyllda bildhuggeriarbeten. Framförvarande altarring är femsidig, sluten och spegelindelad. I de två korfönstren på ömse sidor om altaret finns glasmålningar från 1902 med framställningar av Moses och Den gode Herden.

Läktaren har spegelindelad barriär och orgelfasad i nygotisk stil, den senare byggd 1889. Spegelindelningen och nuvarande blå marmorering gjordes 1947, med altaruppsatsens som förlaga.

Sakristian i norr är täckt med ett murat tunnvalv och dess golv belagt med Höganäsklinker. Ett litet andaktsaltare har anordnats i muren till en kakelugn som inte längre används.

Trappan i tornet är tegelmurad längst ner, annars bara en öppen lejdare i trä. Gråstensmurarna är genomgående oputsade och bjälklagen av rundtimmer. Ett murgenombrott leder till långhusets vind, där rester av medeltida målningar kan besiktigas på den östra gavelmuren.