ÖJE KAPELL

Nuvarande kapellbyggnad är uppförd i liggtimmer på svartmålad betongplint. Den består av ett rektangulärt långhus som sedan 1912 omsluter tornkroppen; vapenhuset är inrymt i tornets nedre del. Kyrkorummet har en polygonal koravslutning i öster. Sakristian är uppförd i vinkel med långhuset mot norr, i höjd med koret. Byggnaden har brutet tak såväl ut- som invändigt.

Kapellets nuvarande karaktär och utformning är följden av omfattande förändringar som genomfördes i samband med en förnyelse av byggnaden 1912. Vid ombyggnaden ändrades kapellets utvändiga karaktär väsentligt. Det rödtjärade liggtimret fodrades med stående lock-panel som vitmålades. De mindre kvadratiska fönstren förstorades. Långhuset förlängdes då mot väst, på sidorna, för att omsluta tornkroppen som därmed kom att integreras till långhuset. Denna ombyggnad har gett kapellet en ovanlig karaktär i väster. Samtidigt ändrades även den spånklädda tornhuven som hade likheter med moderkyrkan i Malung. Tornet fick då sin nuvarande klockformade huv med spira. Takens kopparplåttäckning tillkom på 1980-talet. Över vapenhusets entré i väster finns ett skärmtak med plåttäckning som vilar på konsoler, även det ett tillägg från 1980-talet. Spiran kröns av ett förgyllt kors. I höjd med klockkamma-ren har tornet ljudöppningar försedda med gråmålade träluckor.

Långhuset har fyra fönster på södra sidan och tre på norra, koret två och sakristian har ett fönster i norra gaveln. Västra gaveln har två fönster, på ömse sidor om porten. Ovanför gavel-fönstren finns mindre runda fönster med mittspröjsar. Nuvarande fönster har tillkommit vid 1950-talets restaurering, de har två lufter med kvadratisk spröjsindelning.

Entrén i väster har stentrappa med smidda räcken och sakristians ingång en enkel stentrappa. Kyrkans port i väster och sakristians dörr har brunmålade paneldörrar, västra porten har över-ljusfönster.

En första kapellbyggnad av mycket enkel karaktär fanns sannolikt redan på 1500-talet i Öje, detta kapell omskrivs i korta drag 1631. Den ersattes dock 1655 av ett nytt kapell, vilket under 1700-talet tillfördes en rad nya inventarier, ett flertal av dessa påträffas i nuvarande kyrka. Vid en genomgång 1828 bedömdes byggnaden vara så nedsliten att en fullständig ombyggnad ansågs nödvändig. Uppdraget att utföra en förnyelse av kapellet gick till Malungs kyrkas byggmästare, L.E. Halfvardsson. Två år senare, 1830, kunde det ombyggda kapellet invigas.

Kapellets planform bestod ursprungligen av ett brett långhus med tresidig koravslutning i öster, vidbygd sakristia i norr och ett smalare torn uppfört mot västra gaveln. År 1860 anges kapellet vara 40 fot långt och 28 brett. Det hade då 24 bänkar och en liten läktare.

Kapellet byggdes dock om och ändrades ytterligare 1912, då det fick sitt nuvarande yttre utseende. Den största förändringen berörde tornet som byggdes in genom en förlängning av långhuset. Samtidigt fick tornet ny tornhuv med spira. Nuvarande vitmålade brädfodring härstammar från 1950-talets restaurering. Vissa förändringar utfördes också under 1980-talet, då kapellets ingång i väster förändrades medan yttertaket fick beläggning av kopparplåt.

Invändigt har kapellet återfått sin 1800-talskaraktär, en följd av den restaurering som genomfördes 1956.

Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Dahl, Johan. 2003. Öje kapell. Underlag konservering av inventarier,
Jerk Werkmäster. 1977. Dalarnas museums småskrifter 14
Sjögren, J. 1950. Kyrkor och kapell i Malung. En historik.

Invändigt har kapellet påverkats väsentligt av dels 1912 års ombyggnad och dels av 1950-talets restaurering. Den senaste syftade till att så långt som möjligt återställa inredningens ur-sprungliga karaktär. Trots förändringarna under årtiondena har kapellet behållit en rad äldre och värdefulla inventarier som härstammar från tidigare eller andra kyrkor.

Kapellet har spegelvalv, med polygonal avslutning i öster över koret. Valvet är klätt med gråmålad lockpanel. Kyrkorummets väggar har spåntad vitmålad panel och fönstren profilerade och gråmålade fönsterfoder. Golvet utgörs av ett lackat brädgolv, troligen ett utförande från 1980-talet. Vapenhuset som också ombyggdes på 1950-talet har samma karaktär och utförande som långhuset.

Altaranordningen utgörs av ett ramverk med dekorativa träsniderier som kröns av Lammet. Överstycket består av en gråmålad trätavla med kors och andra attribut i relief. Understycket utgörs av en liten altartavla från 1793 som skildrar nattvarden. Tavlan är ett provinsiellt arbete utfört i dalmålningarnas stil.
Altarbordet är ett enkelt bord med marmorerade sidor, en skapelse från 1950-talet. Även altar-ringen med knäfall tillkom vid samma restaurering.

I kapellet finns också ett träkors från sen medeltid med delvis målad utsmyckning. Bilderna föreställer på ena sidan Jesus på korset och på den andra Jungfru Maria. Korset anses vara ett lokalt arbete från tiden omkring 1500. Dess ursprungliga funktion och placering är okänd men det kan ha stått vid den gamla färdvägen som passerar Öje, såsom färdkors.

Kapellets predikstol är den äldsta i hela församlingen. Den är från 1600-talets mitt eller andra hälft och har ursprungligen tillhört Venjans äldsta kyrka, men försåldes till Öje år 1796. Upp-hovsmannen är okänd. Predikstolen saknar ljudtak, vilket möjligtvis gått förlorat. Korgens nischer pryds av statyetter som förställer Kristus och evangelisterna. Predikstolen restaurera-des på 1950-talet, den fick även en ny sockel och trappa samt en ändrad placering i koret.

Dopfuntens skål har ursprungligen varit prispokal i en skidtävling och är skänkt till kapellet 1933. Ställningen av svarvat trä med målad dekor är från 1950-talet.

Vid 1950-talets restaurering återfick kapellet slutna kyrkobänkar. Sidoskärmarnas utformning liknar altarringen och är utförda i allmogestil. Till de äldre inventarierna hör en brudbänk pla-cerad i koret.

Läktarens bröstning har en utsmyckning bestående av dekorerade pannåer i s.k. dalmålnings-teknik som härstammar från kapellets föregångare och uppsattes på nuvarande plats 1835. Fem pannåer har målningar med bibliska och folkliga motiv och två är texttavlor.

I samband med 1950-talets restaurering ersattes ett gammalt harmonium med nuvarande Hammarbergsorgel om fem stämmor.

Kapellets storklocka är blygsam till storlek och gjuten 1901. Lillklockan har betydligt äldre anor; den är gjuten i Falun och daterad 1761.