ÅSENS KAPELL

Anläggningen består av en kyrkotomt med en nyare kyrkogård, ett gammalt kapell samt ett hembygdsmuseum och en teknisk byggnad.

Kyrkogården i anslutning till åsens kapell har tillkommit på senare tid. Den är anlagd på höjden norr om kapellet. Kyrkogården invigdes 1990, den innehåller dock ett antal äldre gravvårdar som flyttades hit från begravningsplatsen i Älvdalen. I anslutning till kapellet och inom kyrkotomten står i nordväst den s.k. Knutsstugan, även kallad Fjälsgården. Byggnaden låg ursprungligen ca 300 meter norr om kapellet men flyttades till nuvarande plats 1970. Byggnaden, ett boningshus, var Åsens första skjutsstation och dessutom boplats för fjärdingsmännen. Stugan utgör numera hembygdsmuseet. Intill Knutsstugan, i norr, ligger en teknisk byggnad avsedd för kyrkogården och som tillkom samtidigt som begravningsplatsen. Byggnaden är uppförd i knuttimmer efter traditionella förebilder. Intill infarten till kyrkotomten, på insidan, står en s.k. fattigstock från 1600-talet.

Initiativet till kapellbygget togs på 1720-talet av kyrkoherden i Älvdalen. Avståndet till moderkyrkan ansågs vara besvärande för byborna då gudstjänst förrättades i byn endast två gånger om året. Byborna uppmuntrades därför att uppföra en större stuga för ändamålet, som samtidigt kunde användas för skolundervisning. Det stadgades dock att byggnaden framöver inte skulle utgöra ett bestående kapell. Åsens kapell uppfördes därför som ett bönhus av enk-laste slag. Äldre beskrivningar understryker byggnadens enkelhet. Förhållandena speglade också befolkningens utsatthet i dessa isolerade och fattiga skogsbygder.

En reseskildring från 1765 beskriver kapellet som ett hus, till gudstjänst inrett och med en liten klocka försett, där predikan stundom hölls. Byggnaden utnyttjades också som skola, med avsevärt slitage som följd. En upprustning av bönhuset, såväl ut- som invändigt, genomfördes på 1830-talet. Men efter att småskola och folkskola uppförts på 1870-talet i närheten förlorade byggnaden i betydelse, med underhållsbrist som följd. På 1880-talet var kapellet så förfallet att det övergavs och från 1886 och tio år framöver hölls gudstjänsterna i skolan, förhållandena var nu omvända. Byggnaden var under tiden rivningshotad men 1896 inleddes istället en upprustning av kapellet.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.

Anläggningen består av en kyrkotomt med en nyare kyrkogård, ett gammalt kapell samt ett hembygdsmuseum och en teknisk byggnad.

Kyrkogården i anslutning till åsens kapell har tillkommit på senare tid. Den är anlagd på höjden norr om kapellet. Kyrkogården invigdes 1990, den innehåller dock ett antal äldre gravvårdar som flyttades hit från begravningsplatsen i Älvdalen. I anslutning till kapellet och inom kyrkotomten står i nordväst den s.k. Knutsstugan, även kallad Fjälsgården. Byggnaden låg ursprungligen ca 300 meter norr om kapellet men flyttades till nuvarande plats 1970. Byggnaden, ett boningshus, var Åsens första skjutsstation och dessutom boplats för fjärdingsmännen. Stugan utgör numera hembygdsmuseet. Intill Knutsstugan, i norr, ligger en teknisk byggnad avsedd för kyrkogården och som tillkom samtidigt som begravningsplatsen. Byggnaden är uppförd i knuttimmer efter traditionella förebilder. Intill infarten till kyrkotomten, på insidan, står en s.k. fattigstock från 1600-talet.

Initiativet till kapellbygget togs på 1720-talet av kyrkoherden i Älvdalen. Avståndet till moderkyrkan ansågs vara besvärande för byborna då gudstjänst förrättades i byn endast två gånger om året. Byborna uppmuntrades därför att uppföra en större stuga för ändamålet, som samtidigt kunde användas för skolundervisning. Det stadgades dock att byggnaden framöver inte skulle utgöra ett bestående kapell. Åsens kapell uppfördes därför som ett bönhus av enk-laste slag. Äldre beskrivningar understryker byggnadens enkelhet. Förhållandena speglade också befolkningens utsatthet i dessa isolerade och fattiga skogsbygder.

En reseskildring från 1765 beskriver kapellet som ett hus, till gudstjänst inrett och med en liten klocka försett, där predikan stundom hölls. Byggnaden utnyttjades också som skola, med avsevärt slitage som följd. En upprustning av bönhuset, såväl ut- som invändigt, genomfördes på 1830-talet. Men efter att småskola och folkskola uppförts på 1870-talet i närheten förlorade byggnaden i betydelse, med underhållsbrist som följd. På 1880-talet var kapellet så förfallet att det övergavs och från 1886 och tio år framöver hölls gudstjänsterna i skolan, förhållandena var nu omvända. Byggnaden var under tiden rivningshotad men 1896 inleddes istället en upprustning av kapellet.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.