NORDINGRÅ KYRKA

KYRKOMILJÖN -

Socknen ligger vid kusten och omfattar en halvö i Bottenhavet. Kyrkan ligger för sig, intill tätortbebyggelsen, på en flack udde invid Vågsfjärden. Norr om kyrkan passerar vägen till Mjällom. I backen ovanför kyrkan, på andra sidan Mjällomsvägen, ligger prästgården från 1950-talet och ett församlingshem. Invid kyrkan i norr, öster om byvägen, ligger en äldre sockenstuga/ skolhus, nu med turistbyrå. Strax intill kyrkotomtens nordöstra sida passerar en gammal väg till Häggvik österut utmed vilken 12 st kyrkstallar ännu finns kvar. På vägens norra sida ligger ruinen av en medeltida kyrka, strax norr om den nya kyrkan. Öster om ruinen ligger en utvidgad kyrkogård i sluttning ned mot Vågsfjärden. Väster om kyrkotomten på andra sidan sluttningen finns också en mindre utvidgad kyrkogård.

KYRKOANLÄGGNINGEN

Kyrkotomten

Kyrkotomten ligger i en flack sluttning ned mot Vågsfjärden. Den avgränsas till ca 3/4 delar av en bogårdsmur i huggen kallmurad natursten. Den norra sidan, samt halva östra och en mindre del av västra, har ett smidesstaket och i nordväst även buskage. I kyrkogårdsmuren finns två murade stegportar, slätputsade och vitmålade, med smidesgaller. Den västra daterad 1847, den norra 1920.

Markytan vid västra stegporten, in mot fd huvudentrén, är belagd med kvadratiska, röda betongplattor. I SV står ett vitmålat gravkapell i trä, samt sadeltak med cementplattor, från sent 1800-tal. Vägen ned till detta är asfalterad. Gravkvarteren breder ut sig i söder och öster. De är helt gräsbevuxna och endast ett fåtal gångar med grus löper inom tomten som kommunikationsstråk i alla väderstreck.

Kyrkobyggnaden
Kyrka av gråsten och tegel är från 1825-1828, uppförd av Simon Geting, troligen efter ritningar av Johan Christian Loell från år 1800. Kyrkan är rektangulär och orienterad i sydost-nordväst. Mitt på den nordöstra långsidan finns ett torn, i vars bottenvåning sakristian ursprungligen var belägen. I sydöst ligger en ny sakristia. Tornets nederdel markeras av kraftiga hörnpelare. Det avslutas uppåt av en öppen lanternin av trä, förgyllt kors på klot. Automatiskt styrda ljudluckor i alla väderstreck, trä, svartmålade.

Kyrkan täcks av ett valmat sadeltak belagt med svartmålad falsad plåt 1962 och dess fasader är vitputsade. Gråmålad sockel i puts. Kraftig takfotslist runt om, även på torn. Långhus med rakslutet kor som har sju fönster. Sex lufter, enkla utåtgående bågar med flerspröjsade glas, vit målning. Rundbågeavslut. Kring fönster förkroppade släta omfattningar. Södra fasaden springer fram 20 cm i mittpartiet med tre fönster, varav det centrala tidigare varit entré. Västra gaveln har en tidigare huvudentré med kopparinklädd pardörr i trä. På ömse sidor en fördjupad nisch. Över dörren ett runt fönster med fyra lufter. Sakristian i öster finns i en smalare utbyggnad bakom koret med valmat tak och små rundbågiga fönster med fyra lufter, i övrigt lika långhusets fönster. I dess sockelvåning entré till källaren via kopparinklädd enkeldörr. I SÖ en inhängnad grav - prosten Doktor Abraham Renström, 1765-1834. Till sakristian finns separat entré från norr med sexstegs trappa gjuten i betong med steg av granit. En enkeldörr med kopparinklädnad.

Ingångar finns på kortsidan, den ursprungliga, och genom tornet i nordöst, sedan 1920, (ursprungligen fanns också en ingång mitt på den sydvästra långsidan, som försvann 1920). Över tornentrén med kopparinklädd pardörr, samt överljus i bågform, finns en minnestavla "Uppförd 1825-29, restaurerad 1962"

Socknen ligger vid kusten och omfattar en halvö i Bottenhavet. Kyrkan ligger för sig, intill tätortbebyggelsen, på en flack udde invid Vågsfjärden. Norr om kyrkan passerar vägen till Mjällom. I backen ovanför kyrkan, på andra sidan Mjällomsvägen, ligger prästgården från 1950-talet och ett församlingshem. Invid kyrkan i norr, öster om byvägen, ligger en äldre sockenstuga/ skolhus, nu med turistbyrå. Strax intill kyrkotomtens nordöstra sida passerar en gammal väg till Häggvik österut utmed vilken 12 st kyrkstallar ännu finns kvar. På vägens norra sida ligger ruinen av en medeltida kyrka, strax norr om den nya kyrkan. Öster om ruinen ligger en utvidgad kyrkogård i sluttning ned mot Vågsfjärden. Väster om kyrkotomten på andra sidan sluttningen finns också en mindre utvidgad kyrkogård.

Kyrka av gråsten och tegel är från 1825-1828, uppförd av Simon Geting, troligen efter ritningar av Johan Christian Loell från år 1800. Kyrkan är rektangulär och orienterad i sydost-nordväst. Mitt på den nordöstra långsidan finns ett torn, i vars bottenvåning sakristian ursprungligen var belägen. I sydöst ligger en ny sakristia. Tornets nederdel markeras av kraftiga hörnpelare. Det avslutas uppåt av en öppen lanternin av trä, förgyllt kors på klot. Automatiskt styrda ljudluckor i alla väderstreck, trä, svartmålade.

Se även tidigare inventeringar.

Kyrkotomten ligger i en flack sluttning ned mot Vågsfjärden. Den avgränsas till ca 3/4 delar av en bogårdsmur i huggen kallmurad natursten. Den norra sidan, samt halva östra och en mindre del av västra, har ett smidesstaket och i nordväst även buskage. I kyrkogårdsmuren finns två murade stegportar, slätputsade och vitmålade, med smidesgaller. Den västra daterad 1847, den norra 1920.

Markytan vid västra stegporten, in mot fd huvudentrén, är belagd med kvadratiska, röda betongplattor. I SV står ett vitmålat gravkapell i trä, samt sadeltak med cementplattor, från sent 1800-tal. Vägen ned till detta är asfalterad. Gravkvarteren breder ut sig i söder och öster. De är helt gräsbevuxna och endast ett fåtal gångar med grus löper inom tomten som kommunikationsstråk i alla väderstreck.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Ett projekt till nybyggnad troligen av Johan Christian Loëll, som gjort kostnadsberäkningen, godkändes år 1800 av ÖIÄ efter viss förenkling. Grunden lades först 1820, och kyrkan uppfördes av Simon Geting efter den godkända ritningen. Kyrkan stod färdig 1825 och invigdes 1829 av biskop E A Almquist. Ruinen av den relativt stora medeltidskyrkan är belägen strax norr om den nya kyrkan, som ligger närmare Vågsfjärdens strand.
Två ståtliga murade stigportar i kyrkogårdsmuren, med smidesgaller från resp 1847 och 1920. Utanför muren finns en rad kyrkstallar bevarade.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor i sydöst och torn mitt på nordöstra långväggen, byggd enligt ritningen 1800. Huvudingången låg från början mitt på sydvästra väggen med fritrappa ut mot fjärden. Denna ingång senare igensatt. Sakristian från början i tornets bottenvåning, varifrån trappa genom muren ledde till predikstolen. Ny sakristia tillbyggd vid korväggen, varvid tornrummet ändrades till vapenhus.
Byggd i gråsten och tegel. Vitputsade fasader med sockel putsad i mörkt grått. Svartmålad plåt på taken, ursprungligen spån.

EXTERIÖR - Långhuset har valmat sadeltak. Taklisten löper runt långhuset och kring tornets nedre del, där den är försedd med plåtavtäckning. Tornet markerat med kraftiga hörnpelare. Tornet avslutas med öppen lanternin av trä, krönt av förgyllt klot med kors.

INTERIÖR - Det stora ljusa kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv med svag hjässmarkering, spänt med vitmålad juteväv. Det rymliga korpartiet ligger ett trappsteg högre än det övriga kyrkorummet. Altare, dopängel, predikstol och läktare utfördes av Jonas Edler och målades och förgylldes 1828 av Göran Sundin, bägge från Jämtland. Altarväggen har en arkitektonisk uppbyggnad helt enligt ritningen 1800, med kopplade pilastrar som bär ett rakt bjälklag. I mitten en nisch med ett förgyllt kors. Över bjälklaget strålsol med Gudsöga. På var sida om altaruppställningen och över bågen fanns ursprungligen draperimålning i blått och guld. Det senmedeltida altarskåpet från gamla kyrkan är numera uppställt på altaret. Predikstolen var från början uppsatt mitt på norra väggen, där det nu är en nisch i muren; på väggen draperimålnig. Predikstolen flyttades till sin nuvarande plats 1920.
Slutna bänkar i fyra kvarter. Orgeln med fasad ritad av Erik Josephsson 1891 ersatte en mindre från 1851. Omfattande läktarunderbyggnad med lillkyrka, samlingsrum och förråd.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Stockholm 1997

FÖRSAMLING 1995 - NORDINGRÅ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1923, år 1900: 3663, år 1995: 1854

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, omtalad 1314 (DS 1946).

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten och omfattar en halvö i Bottenhavet. Ruinen av en medeltida kyrka, konserverad 1939, ligger strax norr om den nya. Den befintliga kyrkan ligger för sig, intill tätortbebyggelsen, på en udde i Vågsfjärden. I kyrkogårdsmuren finns två ståtliga murade stegportar med smidesgaller. I backen ovanför kyrkan ligger prästgården och invid kyrkan församlingshem, kyrkstallar och sockenstuga.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka med kvadratiskt långhus och smalare rakslutet kor, av myntfynd att döma byggd under 1200-talets förra hälft. Bland fynden från den utgrävda kyrkan finns också resterna av ett limogeskrucifix från 1200-talet. Kyrkan har genomgått flera om- och tillbyggnader under medeltiden. Först har den försetts med en sakristia, möjligen också med ett vapenhus, och därefter har den utvidgats till en salkyrka och förlängts västerut. I en sista medeltida byggnadsperiod breddades kyrkan mot norr, varvid den gamla sakristian fick stå kvar i det norra sidoskeppet. Efter utbyggnaden var den Ångermanlands största medeltidskyrka och hade tegelvalv. År 1320 hade den tagit över efter Sollefteå som landskapets prostkyrka. Under 1600-talets senare hälft revs sakristian och en ny byggdes av timmer på sedvanlig plats i norr.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Kyrka av gråsten och tegel från 1825, uppförd av Simon Geting, troligen efter ritningar av Johan Christian Loëll från år 1800. Kyrkan är rektangulär och orienterad i sydost-nordväst. Mitt på den nordöstra långsidan finns ett torn, i vars bottenvåning sakristian ursprungligen var belägen. I sydost ligger den nuvarande sakristian, som byggdes 1920, i en smalare utbyggnad bakom koret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornets nederdel markeras av kraftiga hörnpelare. Det avslutas uppåt av en öppen lanternin av trä. Kyrkan täcks av ett valmat sadeltak och dess fasader är vitputsade . Ingångar finns på kortsidan och genom tornet i nordöst, ursprungligen fanns också en ingång mitt på den sydvästra långsidan. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv. Altarväggen har en arkitektonisk uppbyggnad i enlighet med ursprungsritningen från år 1800 och består av kopplade pilastrar som bär ett bjälklag, krönt av en strålsol med ett Gudsöga. I mitten är en nisch med ett förgyllt kors. Altare, dopängel, predikstol och läktare har utförts av Jonas Edler och förgylldes 1828 av Göran Sundin, Jämtland. Orgelfasaden från 1891 är ritad av Erik Josephson, Stockholm. Sluten bänkinredning. Vid en restaurering av arkitekt Albert Thurdin 1920 sattes den södra ingången igen och ersattes av ett fönster. En ingång togs upp till tornet, vars bottenvåning omdanades till vapenhus. Draperimålningen på altarväggen avlägsnades liksom målning i valvet, bänkar togs bort i koret och predikstolen flyttades närmare koret. År 1952 gjordes en omfattande läktarunderbyggnad, ritad av arkitekt Bengt Linnarsson, Härnösand, vilken utvidgades 1988-89 av ingenjör Lennart Kjellberg, Norrköping. Vid det senare tillfället målades inredningen, varvid den ursprungliga färgsättningen i vitt och guld bibehölls, dock med nya inslag i rosa och ljusblått i bänkinredning och dörrar.

Ett nederländskt altarskåp från 1500-talets början, nu på högaltaret, härrör från den gamla kyrkan. Från samma tid är också en Birgittaskulptur, en madonnaskulptur och ett processionskrucifix.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1998.