ÖDESTUGU KYRKAS KYRKOMILJÖ

Ödestugu socken är belägen på småländska höglandet och har en till stora delar skogsklädd yta, i väster fl ack, i öster mer kuperad. Grusavlagringar från istiden fi nns på fl era håll. I nordväst bildar Konungsö mosse gräns mot Barnarp. Från norr till söder rinner Hoksån i en bred, uppodlad dalgång. I denna ligger kyrkbyn där vägarna från Lagastigen i väster, Tenhult i norr, Malmbäck i öster och Hok i söder möts. Socknen har en rik fornlämningsbild. Två
hällkistor norr om kyrkan visar på bosättningar i dalgången redan under yngre stenålder. Särskilt stort är antalet gravar från äldre järnålder i dalgången och socknens östra delar, vilket torde kunna sättas samman med utvinning av järn ur bygdens malmrika sjöar. Under vikingatiden tycks bygden dock ha avfolkats för att återtagas under tidig medeltid. Sockennamnet förekommer första gången i skrift 1290 som Ödhistuw och skall vara en sammansättning av mansnamnet Ödhag och stuga. Sedan reformationen var Ödestugu i kyrkligt hänseende annex till Malmbäck, idag till Barnarp. Socknen har aldrig präglats av några gods utan varit en småbrukarbygd. Under 1700-talet berättas det att boskapsskötseln var allmogens främste näringskälla. Någon industri växte aldrig fram under 1800-talet med undantag för den 1829 öppnade mangangruvan i Spexeryd, vilken var i drift fram till 1930 och några år under andra världskriget. En period fanns en smalspårig järnväg till Tenhult.

Ödestugu kyrkby ligger samlad på och nedanför en östsluttning på västsidan av Hoksåns dalgång med landsvägen Hok-Tenhult i öster. Kyrka och kyrkogård ligger på en avsats i sluttningen, ovanför och norr om kyrkbyn. Direkt i söder är en grusplan med en timrad f.d. skollänga från 1886 med rödfärgad locklistpanel och sadeltak med betongpannor, nu använd som församlingshem. I slänten åt öster ligger en ekonomibyggnad med personaldel från 1994. Denna länga är klädd med rödfärgad locklistpanel och bär sadeltak med eternitpannor. I öster är en souterrängvåning med toalett. Söder om denna står den gamla fattigstugan, en parstuga från 1800-talet med rödfärgad locklistpanel, lunettfönster, veranda och sadeltak med betongpannor. Mellan de båda byggnaderna går från kyrkan ned till bygatan en asfalterad stig, kantad av lyktor och trädrad. Nere vid bygatan ligger den f.d. sockenstugan, uppförd 1851 som skola. Denna är en timmerbyggnad i två våningar med rödfärgad locklistpanel, vita knutlådor och sadeltak med betongpannor. Intrycket skäms av en helt modern entrédörr av standardtyp. Norr om sockenstugan ligger en hembygdsgård. På andra sidan ån finns ett välbevarat bostadshus från 1870 som rymt lanthandel. Längre söderut i kyrkbyn finns den nuvarande skolan som utgörs av en gul tvåvåningslänga av tegel från 1952. Övrig bebyggelse utgörs av ett par gårdar och några 1900-talsvillor. Ett antal gårdar är spridda på dalgångens sluttningar, däribland prästgården från 1889 i nordost. Höjderna kring dalgången är beväxta med barr- och blandskog.

Större delen av dalgången och däribland kyrkbyn är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Den tornlösa, vitputsade stenkyrkan har fullbrett, rakslutet kor med sakristia i norr. I väster är ett tvåvånings vapenhus av trä från 1870.

Kyrkan är sannolikt uppförd under 1200-talet och sakristian kan uppvisa ett dekorskuret hammarband. 1750 tillbyggdes långhuset åt väster. Kyrkans olika byggnadskroppar har spåntäckta sadeltak.

Klockstapeln från 1700-talet är inklädd och rödfärgad samt kröns av ett korstak med lanternin.

Ödestugu kyrkby ligger samlad på och nedanför en östsluttning på västsidan av Hoksåns dalgång med landsvägen Hok-Tenhult i öster.

Kyrka och kyrkogård ligger på en avsats i sluttningen, ovanför och norr om kyrkbyn. Direkt i söder är en grusplan med en timrad f.d. skollänga från 1886 med rödfärgad locklistpanel och sadeltak med betongpannor, nu använd som församlingshem. I slänten åt öster ligger en ekonomibyggnad med personaldel från 1994. Denna länga är klädd med rödfärgad locklistpanel och bär sadeltak med eternitpannor. I öster är en souterrängvåning med toalett. Söder om denna står den gamla fattigstugan, en parstuga från 1800-talet med rödfärgad locklistpanel, lunettfönster, veranda och sadeltak med betongpannor. Mellan de båda byggnaderna går från kyrkan ned till bygatan en asfalterad stig, kantad av lyktor och trädrad. Nere vid bygatan ligger den f.d. sockenstugan, uppförd 1851 som skola. Denna är en timmerbyggnad i två våningar med rödfärgad locklistpanel, vita knutlådor och sadeltak med betongpannor. Intrycket skäms av en helt modern entrédörr av standardtyp. Norr om sockenstugan ligger en hembygdsgård. På andra sidan ån finns ett välbevarat bostadshus från 1870 som rymt lanthandel. Längre söderut i kyrkbyn fi nns den nuvarande skolan som utgörs av en gul tvåvåningslänga av tegel från 1952. Övrig bebyggelse utgörs av ett par gårdar och några 1900-talsvillor. Ett antal gårdar är spridda på dalgångens sluttningar, däribland prästgården från 1889 i nordost. Höjderna kring dalgången är beväxta med barr- och blandskog. Den till planen rektangulära kyrkogården är utvidgad åt norr 1937, men företer ett samlat intryck med kallmurar och trädkrans. Ingången är i söder med smidd pargrind. Kyrkan skiljer kyrkogården i två delar, en sydlig med klockstapel och bårhus som är fredad för gravläggningar och en större nordlig där de av rätvinkliga grusgångar inramade gravkvarteren ligger. Längs kyrkogårdsmuren i väster och öster är rader av grusgravar med inramande häckar. Gravvårdsbeståndet på kyrkogårdens äldre del är blandat med såväl resliga vårdar från förra sekelskiftet som låga vårdar från mellan- och efterkrigstiden. Sistnämnda präglar helt den norra utvidgningen. Det senaste tillskottet är en minneslund.