västra ingelstads kyrka

Kyrkan består idag av långhus som är förlängt och avslutas med ett rakslutet kor i öster i samma bredd som långhuset. Samt ett torn i väster och en sakristia i söder. Långhuset är från 1100-talet, östförlängningen från 1520-talet och tornet från 1855 med spira från 1895. Nuvarande sakristia, tidigare vapenhuset, mot
söder byggdes omkring 1300-talet. Mot korets södra sida står två kraftiga strävpelare avtrappade i två nivåer, avtäckta med tegel. Kyrkan är vitputsad med tegeltak och har spetsbågiga fönster.

Kyrkans murar i långhuset är uppförda av tuktad gråsten med inslag av kritsten. Kring fönstren från 1855 är byggt med tegel. Östförlängningen är byggd av handslaget tegel. Tornet är i nedre delen av gråsten och övre delen av tegel. Före detta vapenhuset mot söder är byggt av tuktad gråsten och tegel. Samtliga byggnadsdelar är spritputsade med slätputsade omfattningar, listverk och detaljer. Kyrkan är vitkalkad.
Förlängningen av långhuset markeras tydligt med att hörnkedjan på ursprungliga långhuset har slätputs. Gränsen för utbyggnaden markeras även av olika takgesimser. Långhuset har en takgesims med en rundbågsfris och östförlängningen med sågtandsskift. Det har varit problem med hållfastheten i förlängningen där murarna trycks utåt. Ankarslut i murarna och de båda kraftiga strävpelarna på södra sidan visar på detta. Sockeln har mycket varierande höjd på grund av nivåskillnader, är något utkragande
och spritputsad.

Koret har en barockgavel från 1593 med svängda former och fem tinnar. Initialerna C W på gaveln betecknar Christence Viffert som byggde om gaveln till nuvarande utseende. Sågtandsskiftet och blinderingarna bibehölls vid ombyggnaden.

Tornets övre del har slätputsade hörnkedjor som övergår i tornets fyra gavelrösten
med ett listverk av trekantsbågar under takfallet.

Kyrkans huvudingång är i tornets västra fasad. Det finns även en ingång i öster till koret samt en ingång till sakristian och en torningång. Västportalen är spetsbågig i två språng och slätputsad. Pardörren är raksluten och klädd med profilerad ekpanel på utsidan. Sakristian och koret har raktäckta dörrar endast omgivna av ett slätputsat murband. Samtliga tre dörrar är från 1930-talet. Handtag och lås är moderna. Till torntrappan leder en rundbågig plankdörr klädd med grönmålad panel i fiskbensmönster. Mot östra sidan av torntrappan är fäst en gravsten över kyrkoherde Cervin (1670-1735) med hustru och fyra barn. Stenen låg tidigare inne i kyrkan.

Kyrkans nuvarande fönsteröppningar togs upp 1855. De är spetsbågiga och omfattas av två slätputsade språng. Fönsterbågarna är av brunt trä indelat i två rundbågar och blyspröjsat antikglas. De förnyades förmodligen 1937. Solbänkarna är täckta med cementskivor. I före detta vapenhuset finns ett runt fönster med glasmålning. Tornets har ljudöppningar med brädluckor åt alla väderstreck. Muröppningarna är parställda inom en spetsbågig slätputsad nisch. Öppningarna skiljs av kolonner.

Den västra ursprungliga delen av långhuset har spår av ursprungliga öppningar som dokumenterades vid ombyggnaden 1937 och murverksundersökningen 1993. De flesta är helt överputsade men en romansk fönsteröppning är synlig på norra fasaden och är slätputsad.

Samtliga delar utom tornet har sadeltak belagt med röda enkupiga tegelpannor. Tornets åttasidiga spira är täckt med gråmålad plåt i skivtäckning. Tornspiran kröns av kors och kyrktupp.

Eventuellt föregicks stenkyrkan av en träkyrka. Gravar äldre än stenkyrkan påträffades vid grävningsarbete för pannrummet 1936 vilket kan tyda på en äldre kyrka. Stenkyrkan är troligen byggd på 1100-talet. Den har senare under århundraden byggts till och om. Nedan följer ett urval från underhållsplanen.

Den romanska stenkyrkan hade långhus, smalare kor och troligen halvrund absid. Ingångar fanns i norr och söder, fönstren var små och satt högt. Omkring1300-talet byggdes ett vapenhus mot söder med trappstegsgavel. Kyrkan valvslogs under andra hälften av 1400-talet. Nya fönster togs upp eftersom de gamla kom ovanför valven.

På 1520-talet revs det gamla koret. Långhuset förlängdes och ett fullbrett, rakslutet kor byggdes. En gravkammare till familjen Krummedige på Månstorp uppfördes under det nya koret. Byggherre anses vara Anne Rudsdotter, maka till det danska riksrådet Henrik Krummedige. Han var den första som begravdes i gravkammaren. Godset hade eget tegelbruk som levererade tegel till utbyggnaden.

1593 begravdes Henrik Bille på Månstorp i gravkammaren. Hans änka, Christence Viffert, byggde då om korgaveln till nuvarande rundade barockform. Hennes initialer C W sattes in i gaveln. Eventuellt uppfördes då även strävpelarna mot korets södra mur.

1704 byggdes en klockstapel av trä väster om kyrkan.
1756 gjordes en ny läktare till kyrkan som två år senare målades med bilder. Målningarna finns nu återigen i kyrkan efter att länge varit placerade på museum. Även bänkdörrarna målades med bilder.

1855 byggdes ett torn, ritat av H.J. Strömberg. Fönsteröppningarna fick sitt nuvarande utseende. Det gamla vapenhuset inreddes med bänkar.
1874 var det visitation av biskop Flensburg, tornet ansågs mycket bristfälligt, kyrkan bar spår av vanvård.
1895 var tornets taklag rötskadat. Tornet försågs med en ny tornspira efter ritning av arkitekt Ludwig Peterson på Överintendentsämbetet. Nya solbänkar av cement tillkom vid fönstren.

1936-37 gjordes en omfattande renovering av kyrkan efter arkitekt Eiler Græbes förslag. Sakristian flyttades från koret till vapenhuset i söder. Nytt tegelgolv lades i kyrkan, nytt brädgolv lades i sakristian och under bänkarna. Golvet sänktes 30 cm. Ny vägg byggdes mellan kyrkorum och ny sakristia. Ett fönster togs bort och en ny dörr togs upp i sakristian. Ny vägg byggdes mellan vapenhus och kyrkorum. Nya ytterdörrar sattes in. Orgelläktaren byggdes om och förstorades. Predikstolen flyttades och fick murat underrede. Bänkarna byggdes om. Altarskåp, predikstol och bänkdörrar konserverades och tidigare färgsättning togs fram. Ny röd färgsättning tillkom på bänkarna. Kyrkan fick elektrisk belysning och centralvärme installerades. Kaminerna togs bort och ett nytt pannrum byggdes under det gamla vapenhuset. Stenkistor hittades under kyrkans murar vid grävning för pannrummet. Gravkoret som varit igenmurat i 100 år ställdes i ordning. Nytt tegeltak lades. Förmodligen förnyades kyrkans fönsterbågar och glas vid denna tid. Fragment av kalkmålningar påträffades både 1913 och 1937. Dessa bestod av kvaderindelning av ribborna och ornamentala bågar. Målningarna kalkades över.

1956 utfördes förstärkning av korvalvets murar.
2003 gjordes en permanent återplacering av läktartavlorna i kyrkan som varit deponerade på Historiska museet i Stockholm.
2014 renoverades kyrkan exteriört med putslagning, kalkning och ommålning.

Interiör
Vapenhuset i tornets bottenvåning har tegelgolv, vitputsade väggar och lågt i tak. Taket är orgelläktarens golv med inklädda träbjälkar och puts däremellan. På norra sidan leder en trätrappa upp till läktaren. Lite dagsljus kommer från fönster som mestadels döljs av det låga taket.

En pardörr med blyspröjsat glas från 1937 leder till kyrkorummet som består av långhus och upphöjt kor. Golvet är belagt med rött tegel från 1937 i långhus och kor. Under bänkkvarteren och innanför altarringen ligger fernissat brädgolv. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Långhuset upptas av tre kvarter med slutna bänkar delade av en mittgång och en sidogång från sakristian i söder. Predikstolen står på södra sidan. Öster om den är kororgeln inplacerad i ett bänkkvarter.

Kyrkorummet är välvt med fem travéer, tre i långhuset och två i östförlängningen. Kryssvalven i långhuset vilar på tresprångiga pilastrar med kragband. Ribborna har fyrsidigt snitt som avsmalnar nertill. Valven dateras till omkring 1400-talets mitt.

Gördel- och sköldbågat har följdskift mot valvkapporna. Skvallerhål finns i valvkapporna. Östförlängningens valv är slagna samtidigt med dess uppförande på 1500-talet. Dessa kryssvalv utgår från murarna utan pilastrar och utan ribbor. I taket hänger mässingskronor. I det upphöjda koret finns innanför altarringen det breda snidade altarskåpet från Antwerpen tillverkat i början av 1500-talet ovanför det murade altaret. I koret inryms även dopfunt och digitalpiano. På norra väggen hänger en inmurad gravsten med relief i helformat av Henrik Bille i rustning och Christine Viffert samt evangelistsymboler. Mannen begravdes i gravkammaren 1592, men inte Christine som gifte om sig.

Nergången till gravkammaren är via en murad tegeltrappa i norra kormuren. Gravkammaren återöppnades 1937 efter att ha varit stängd i 100 år. Gravkammaren är välvd, på golvet ligger tegel, väggar och valv är putsade och kalkade. Tre barnkistor och fem vuxenkistor står i gravkammaren. Vuxenkistorna nytillverkades 1937.Sakristian, i det tidigare vapenhuset, har fernissat brädgolv, vitputsade tak och väggar. Här finns ett litet runt fönster med glasmålning från 1939 av Armand Rossander med motivet den barmhärtige samariern. En stor samling av prästporträtt hänger i sakristian, bland annat ett från 1691. Skisser till kyrkans textilier av Märta Måås Fjetterström hänger också i sakristian liksom minnestavlor över döda i församlingen från mitten av 1800-talet.

Orgelläktaren i väster byggdes om och förstorades 1937. Barriären har målningar av evangelisterna, Jesus, Moses och lärjungar. Målningarna från mitten av 1700-talet satt tidigare på drängläktaren. När denna revs flyttades målningarna till Historiska museet i Stockholm. De sattes åter upp permanent 2003. Ovanför orgelläktaren finns ett kryssvalv byggt vid tornets uppförande 1855. Tornets övre våningar nås utifrån. Vinden över långhuset har sentida taklag av fur med sparrar, hanband, tassar, stödben. Takpannorna vilar dels på spån, dels på brädor.

Valven är isolerade med mineralull. På tredje våningen finns klockvåningen. Golvet är belagt med brädor, väggarna vitputsade och det är öppet upp i tornspiran. Dubbla ljudöppningar finns i alla väderstreck. Klockstolen av fur bär två klockor.

Inredning och inventarier
Altaret av putsat och kalkat tegel är troligen från 1520-talet när koret byggdes. Sekundär överdel av träbrädor.

Altarskåp från omkring 1520 tillverkat i Antwerpen. Det är det enda nederländska skåpet i Skåne, vanligtvis kom skåpen från Nordtyskland eller var inhemska. Skåpet är av rikt snidad bemålad och förgylld ek, kompletterat med enstaka senare delar av fur. Krucifixet av metall liksom predellan är senare tillkommna. Skåpet som varit övermålat har konserverats vid flera tillfällen, senast 1994 av Lars Sandberg. Skåpet är
märkt med symbolen för staden Antwerpen, en liten handflata, på flera ställen. Corpus består av sex skåp med ett myller av snidade detaljerade figurer som framställer Passionshistorien med Jesu lidande. Kring dessa finns sex flygelmålningar. På baksidan är målat med helgonbilder. Skåpets tillkomst är osäker. Kanske köptes det i Antwerpen av Anne Rudsdatter på Månstorp när koret byggdes till. Eller så tillverkades det för en kyrka i Malmö och köptes till Västra Ingelstad när helgonbilder i samband med reformationen rensades ut. I St Petri kyrka i Malmö var en så kallad bildstorm 1529. Skåpet ställdes ut på Baltiska utställningen 1914.

Altarringen av trä har en femsidig plan. Räcket består av sågade balusterdockor målade i grått och rött och svart överliggare. Knäfallet är klätt med gult tyg. Dopfunten är från 1967 av sandsten, utförd av stenhuggarmästare Eric Johansson. Ritad av arkitekt Torsten Leon-Nilsson. Cylindrisk cuppa som avsmalnar neråt. Smalare skaft som avsmalnar uppåt mot cuppan. Hela stenytan är lågerhuggen.

Predikstolen är från 1620-talet av skulpterad ek. Skänkt av Frans Ratzau, herre på Rantzauholm. Han var son till Christence som byggde om östgaveln. Baldakinen är från 1742. Står på ett murat fundament från 1937. De ursprungliga färgerna togs fram 1937 av konservator Osvald Owald. Sidorna har grovt snidade figurer av evangelisterna med sina attribut inom rundbågiga fält. Hörnen markeras av kolonner.

Bänkinredningen är sluten och delvis från tidigt 1700-tal. Förändrades med nya sitsar och ryggstöd 1937. Dörrarna är motivmålade på 1700-talet. Blom- och bladmålningar finns på tre bänkskärmar och är ursprungliga. Landskapsmåleriet tillkom 1758. Bland annat finns Månstorps gavlar avbildade. Den röda färgsättningen omkring bilderna tillkom 1937 vid Græbes renovering. Bänkarna öster om predikstolen är dubbelbänkar för att kunna sitta vända åt båda hållen.

Orgeln är från 1937 och byggd av Th. Frobenius & Co, Lyngby, Danmark. Fasaden från 1853 är till kyrkans första orgel. Fasaden är indelad i tre fält med synliga pipor, avdelade med pilastrar. Mittfältet är högre. Dekorerad med voluter, akantusfris, fialer och pinjekottar. Målad i grått och guld. Orgeln används för närvarande inte men en renovering är planerad. Kororgeln är byggd 1981 av A Mårtensson i Lund. Den står inom ett bänkkvarter i söder.

Storklockan är gjuten 1929 av M & E Ohlsson i Ystad. Lillklockan är omgjuten 1815 av Lars Olsson. Båda klockorna pryds av inskriptioner och växtbårder.

Övrigt
Kormatta, altarmatta, antependium vävda vid AB Märta Måås-Fjetterströms verkstad. Kormattan är ritad av Barbro Nilsson medan övriga är ritade av Märta Måås12 Fjetterström. Skisserna finns uppsatta i sakristian. Minnestavlor över avlidna från mitten av 1800-talet. Akvareller med kransar av tyg/papper. Hänger bland annat i sakristian.