PERSNÄS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Redan den medeltida kyrkan som anlades under 1100-talets första hälft bör ha haft en
kyrkogård. På den första bevarade avbildningen, av Rhezelius från 1634, syns kyrkan,
kyrkogården och klockstapeln från söder. Kyrkogården utgjordes av en rektangulär yta som
främst var utlagd söder om kyrkan. Platsen omgärdades av någon form av mur. Klockstapeln
var placerad i sydvästra hörnet av kyrkogården. Ingångar med portar av trä fanns i den östra
och västra muren. Inne i och i anslutning till kyrkan fanns flera ålderdomliga gravvårdar från
1300-talet och framåt. En hel del av dessa användes som byggnadsmaterial när kyrkan
byggdes om. Flera gravvårdar ligger t.ex. än idag i kyrkans golv. Det finns också gravvårdar
som används som trappstenar vid kyrkans ingångar. En del vårdar såldes och kan idag
återfinnas som trappstenar på gårdarna i socknen.

De första bevarade skriftliga notiser som berör kyrkogården finns från 1600-talet. Den
klockstapel som syns på Rhezelius bild hade uppförts 1626. Den ersattes redan 1659 med en
ny klockstapel på en ny plats. Det förefaller som att den uppfördes längre norrut, utanför
kyrkogården. När klockorna flyttats till västtornet togs klockstapeln ner 1785.
Kyrkogårdsmuren hade som uppgift att hålla ute kreaturen från området. Ansvaret för reparationer av kyrkogårdsmuren var i äldre tider fördelat mellan gårdarna. På 1770-talet
genomfördes flera reparationer av muren, framförallt i öster. Hela muren ska 1804 ha varit
659 alnar lång vilket är ca 390 m. År 1760 beslutade man att försöka plantera en trädkrans
runt kyrkogården. Det verkar dock inte ha gått så bra. På en avbildning av kyrkan och
kyrkogården av Löfgren 1817 syns endast några träd vid den östra muren.
Ingångar till kyrkogården fanns i väster och norr. År 1634 var de försedda med träportar
under ett skyddstak. Vid den här tiden fanns också en klivstätta i öster. Träportarna i norr och
väster ersattes 1802 med murade stigluckor. De gjordes av mäster Lindman i Vi. Båda är
försedda med järngrindar. I anslutning till stigluckorna finns spår av de äldre träluckorna kvar
i form av kvadratiska fördjupningar i kyrkogårdsmuren nedanför portvalvens anfang.
Klivstättan i öster ska ha gjorts om till ingång men när det gjordes är inte känt. Ambitionen
var att även i öster uppföra en murad stiglucka men ännu 1817 fanns ett luckskjul av trä.

Arbetet med ombyggnaden av kyrkan på 1850-talet påverkade naturligtvis också
kyrkogården. Många äldre gravvårdar användes vid ombyggnaden av kyrkan, främst som
golvmaterial. Uppgifter om att kyrkogården vid den här tiden ska ha utvidgats saknas dock. I
början av 1940-talet fick man tillstånd att lägg om kyrkogårdsmuren. Manne Hofrén som då
besökte kyrkogården ansåg att den troligen hade utvidgats år söder. Några konkreta bevis
annat än murens utseende förefaller han inte ha för sitt antagande. Jämför man dagens
kyrkogård med Rhezelius avbildning från 1634 så talar den för att utvidgningen har gjorts.
1850-talet är då en tänkbar tidpunkt dels p.g.a. arbetena med kyrkan, dels för att socknen vid
den här tiden upplevde en kraftig befolkningsökning. Hofrén ansåg att kyrkogårdsmuren var
mest ursprunglig i väster. Om man var tvungen att lägga om denna del skulle det ske genom
försiktig, kontrollerad konservering. I början av 1940-talet rådde fortfarande stor arbetslöshet
och restaureringen av kyrkogårdsmuren startades som ett arbetslöshetsprojekt.

I Kalmar läns museums samlingar finns flera fotografier över kyrkan och kyrkogården i
Persnäs. Tre av dessa är tagna av Manne Hofrén 1930 medan två är odaterade. De odaterade
förefaller dock att vara äldre. Den ena bilden (bild 1) visar kyrkan och en del av kyrkogården
från sydväst och den andra (bild 2) från söder. På båda bilderna kan man se flera höga
gravvårdar som står tämligen glest utspridda. Marken ger intrycket av en vildvuxen äng men
här och var kan man ana gravkullar som antingen är överväxta med gräs eller murgröna.
Sydväst om kyrkans södra ingång finns en gravplats som omgärdas av ett staket av smide eller
möjligen gjutjärn. På bild nr 2 syns också två mindre träd sydväst om kyrkan. Möjligen finns
ett av dessa som en liten planta på bild nr 1. På en av bilderna från 1930-talet är de dock
försvunna. På bild nr 2 går en gång söderut från kyrkans södra ingång. Den är belagd med vad
som förefaller vara kalkstenskross. Denna gång syns inte på bilden från 1930-talet. På bilden
från 1930-talet kan man se att kyrkogården ännu hade en ängskaraktär. Man kan skymta några
gravstaket av smide eller gjutjärn men i övrigt verkar gravplatsomgärdningar inte ha varit så
vanligt. Däremot var gravkullar med murgröna vanliga.

På initiativ av Ivar Hylander genomfördes 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift.
I svaren från Persnäs församling finns intressanta upplysningar att hämta. Inne i kyrkan och
på kyrkogården sägs att det finns flera gamla gravhällar. Kyrkogården omges av en hör
kalkstensmur. In till kyrkogården leder tre ingångar med stigluckor och en vacker portal. Vad
som avses med portal framgår inte men kanske är det ingången i öster som saknar stiglucka
som menas. Enligt svaren ska kyrkogården inte ha utvidgats. Detta kan ju som tidigare visats
ifrågasättas. Platsen saknar trädplanteringar och inga häckar omnämns. Man har inte delat in
kyrkogården i köpta och allmänna gravplatser. Varje bysamfällighet hade tidigare sin
gravplats men det förekommer inte längre. Om man ännu kan se spår av denna indelning sägs dock inte. Flera gravplatser utmärks fortfarande av gravkullar som antingen är runda eller
avlånga. Det finns också utjämnade gravplatser belagda med gräs, singel eller stenplattor. När
undersökningen gjordes var den högsta tillåtna höjden på gravvårdarna 125 cm. Flera gamla
hällar fanns som tidigare nämnts men det förekom även moderna hällar. Det hade alltid varit
vanligt att ange persondata på gravvården men under de senaste åren hade det blivit vanligt att
bara skriva att gravplatsen var familjegrav.

En gravvård över Elov Åseson från 1344 återfanns 1959 som en av kyrkans grundstenar.
Gravvården kunde inte grävas fram. För att skydda den från trampskador breddades
gräsmattan.

I liv med den västra kyrkogårdsmuren ligger en byggnad som fram till 1960-talet användes
som förråd och provisoriskt bårhus. När byggnaden uppfördes är inte känt. Byggnaden är
uppförd i gråsten, putsad och avfärgad i vitt. Taket är belagt med tegel. År 1966 inreddes
byggnaden till bisättningskällare och förråd. En renovering av stigluckorna genomfördes 1992
då framförallt den norra fick ny puts.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Bogårdinventeringen, Linköpings stift
Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Persnäs, Uppsala 1970
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Persnäs Hembygdsförening, Persnäs socken i Stenriket, Borgholm 1997
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Lennart Sörman.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Persnäs kyrka har en korsformig plan med kor i öster och torn i väster. Av den ursprungliga, medeltida klövsadelskyrkan kvarstår det välbevarade borgliknande västra tornet med välvda rum och murtrappor. Persnäs hör till de få öländska kyrkor som även har sitt tornkrön - en pyramidformad huv - intakt sedan medeltiden. 1857 tillbyggdes korskyrkan; kyrkan fick en för tiden ovanlig planform. (ursprungligen skulle klövsadelskyrkans båda torn behållas, men det östra tornet rasade då byggandet av den nya kyrkan påbörjats, och arbetet fortsattes enligt modifierade ritningar.) Ingångar genom de olika korsarmarna, med undantag för den igenmurade östingången. De vitputstade murarna, täckta med sadeltak, genombryts av rundbågiga fönsteröppningar indelade med ursprungliga masverksliknande spröjsverk.

Interiören, täckt av trätunnvalv, förändrades kraftigt i och med 1959 års renovering. Sakristian, ursprungligen inrymd i östra korsarmens östra hälft, förlades till den underbyggnad som nu tillkom under norra läktaren. Hela östra korsarmen omvandlades till kor. Underbyggnad, med plats för sammanträdesrum m m, inreddes även under den södra läktaren. Altaruppställningen från 1890 ersattes med en triptyk. Den ursprungliga 1700-talsaltaruppsatsen befriades från de medeltida skulpturer som införlivats med den, och skulpturerna placerades ut i kyrkorummet. Kyrkan erhöll vid denna renovering även ny bänkinredning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Av den ursprungliga, medeltida klövsadelkyrkan kvarstår det västra tornet. Den därtill tillbyggda korskyrkan härstammar från 1857. Som byggmästare stod Peter Isberg, som uppförde kyrkan efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson och Abraham R U Pettersson. Kyrkan invigdes 30 juni 1861 av kontraktsprosten Abraham Lindwall i Köping.

PLAN OCH MATERIAL - Plan i form av ett kors med kor i öster och torn i väster. Ursprungligen var sakristian inrymd i östra korsarmens östra hälft bakom altaret och skild från detta genom en tvärvägg. Ingång i varje korsarm. Den östra är numera igenmurad invändigt. Spritputsade murar av kalksten med slätputsade hörnpilastrar och omfattningar. Det medeltida tornet slätputsat. Kyrkobyggnaden har enkupigt tegeltak, tornet tjärat spåntak.

EXTERIÖR - Ursprungligen avsåg man att behålla båda tornen såsom Blom Carlssons ritning från 1851 utvisar. Dock rasade östtornet vid rivningen av de övriga delarna av kyrkan, varför man tvingades begära en komplettering av ritningen, enligt vilken östtornet ersattes med en korsarm. Vissa avvikelser skedde från den godkända ritningen. I stället för rundbågiga portaler blev dessa rektangulära och omgivna av pilastrar med entablement och korfönstren gavs samma höjd och bredd som kyrkans övriga fönster. Tornets ljudöppningar ändrades inte och den föreslagna fasaddekorationen utfördes inte. Exteriört har kyrkan genom gått några smärre förändringar 1959-60. Indelningen av kyrkans fönsteröppningar med masverksliknande spöjsverk är ursprunglig.

INTERIÖR - Interiören i kyrkan förändrades kraftigt i och med 1959 års renovering. Sakristian bakom koret togs då bort och förlades istället till den läktarunderbyggnad som samtidigt tillkom under den norra läktaren, medan sammanträdesrum m.m. förlades till den södra. Altaruppställningen från 1980 ersattes med en triptyk, utförd av konstnären Hans Fagerström, Halmstad. Ursprungligen övertogs den gamla kyrkans altaruppsats, utförd av Anders G Wadsten 1782. Själva altartavlan är nu uppsatt i den södra korsarmen. De medeltida träskulpturer, som ingick i altaruppsatsen, är befriade från Wadstens tillägg och utplacerade i kyrkorummet. Predikstolen är ett arbete från år 1700 av bildhuggaren Sven Jönsson och målad av Anders Björk. Före 1959 var korgen försedd med de rokokoornament, som Wadsten försåg den med 1783. Bänkinredningen är nygjord 1959. I den ursprungliga bänkinredningen var bänkarna i norra och södra korsarmarna vända ut mot mittgången. Av de tre läktarna är den västra ursprungligen byggd 1757 för gamla kyrkan av Petter Norling. Läktaren är dock något förlängd 1959-60 och försedd med nya trappor. Sidoläktarna är från kyrkans byggnadstid. Ursprungligen ledde två trappor upp till dem vardera, numera endast en. Orgelfasaden härstammar från Lars Wahlbergs orgel från 1758-59.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkogården idag

Allmän karaktär
Persnäs kyrkogård ligger utsträckt i nord-sydlig riktning. Kyrkan ligger i den norra delen av
kyrkgården. Ytorna norr, öster och väster om kyrkan är begränsade. De är indelade i kvarter E
öster om och F väster om kyrkan. Söder om kyrkan ligger fyra större gravkvarter A-D.
Kyrkogården är öppen och överskådlig. Gravvårdarna är placerade i rader och majoriteten av
vårdarna är vända mot öster.

Omgärdning
Kyrkogården omges i samtliga fyra väderstreck av en kallmurad stenmur. Den största delen
av muren är byggd av en blandning av gråsten och kalksten. I väster är en del av muren
omlagd under 1940-talet och här är byggmaterialet endast kalksten.

Ingångar
I väster och norr: Här finns ingångar i form av trappstegsformade stigluckor. Stegen är
avtäckta med kalkstensflisor. I övrigt är stigluckorna putsade och avfärgade i vitt. I
stigluckorna finns svartmålade dubbla smidesgrindar. Intill båda stigluckorna finns också en
klivstätta med steg av kalksten och svartmålade handledare i smide.

I öster: Dubbla svartmålade smidesgrindar lika dem i norr och väster mellan stolpar av
kalksten. Även här finns en klivstätta intill grinden. En mindre ingång finns också i anslutning
till den fastighet som gränsar till kyrkogården. Denna markeras av en enkel trägrind med
gunnebostängsel mellan kalkstensstolpar.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans. I söder finns dock en
sammanhängande trädrad på insidan av kyrkogårdsmuren. En splittrad trädrad på båda sidor
om kyrkogårdsmuren finns i norr.

Övrigt: I kvarter E växer en stor kastanj och i kvarter D en yvig tuja. Utmed gångarna i väster
är rosenrabatter anlagda.

Gångsystem
Från kyrkogårdens västra ingång leder en gång till den östra ingången. Från denna gång viker
en mindre gång av fram till kyrkans ingång i väster. Från kyrkans ingång i söder går en gång
rakt söderut på kyrkogården. Denna gång korsas mitt på kyrkogården av ytterligare en gång.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna är ett antal kalkstenshällar från 1300-talet som ligger inne i kyrkan
och i södra korsarmens grund, synlig från kyrkogården. Det finns också flera kalkstenshällar
från 1600- och 1700-talen som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början
av 1800-talet mycket vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Hällarna ersattes under 1800-
talet av stående gravvårdar. På Öland var det på flera kyrkogårdar vanligt med kors av
kalksten. På Persnäs kyrkogård finns flera kalkstenskors både kvar ute på kyrkogården och
uppställda utmed kyrkogårdens mur. Det finns även flera andra former av äldre stående
kalkstensvårdar. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans
med mindre vårdar i samma material och utförande. På Persnäs kyrkogård blev dock inte svart
granit så vanlig som på andra kyrkogårdar utan kalkstenen fortsatte att vara det vanligaste
gravvårdsmaterialet. I viss mån tog man dock till sig det nya formspråket som gravvårdarna
fick vid den här tiden. Det fanns flera konstriktningar som inspirerade till vårdarnas
utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är
nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att
gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens
som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas
klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och
dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på
gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna
dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. På några av gravvårdarna på
Persnäs kyrkogård från tiden omkring sekelskiftet 1900 kan man också ana närmast nygotiska
drag. Mest framträdande för denna stil är de spetsbågiga formerna. Vid tiden kring
sekelskiftet 1900 förefaller det på Öland ha varit vanligt att man införskaffade en stor
familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med
murgröna. På de äldre fotografierna som visar Persnäs kyrkogård kan man se att det här har
varit så.

Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar
från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka
eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga
gravvårdarna fick vara. Vårdar av granit blev vid den här tiden allt vanligare på Persnäs kyrkogård men fortfarande dominerar vårdar av kalksten. Från slutet av 1950-talet och framåt
blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett
enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera
gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en
uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer
varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade
gravplatserna och belade dem med grus. På Persnäs kyrkogård har det med säkerhet funnits
omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta.
Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på
gravvården. På Persnäs kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Titlarna försvann i det
närmaste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en
dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en
notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från
vilken by eller gård den döde kommer. På Persnäs kyrkogård finns det angivet på majoriteten
av vårdarna.

Minneslund
På Persnäs kyrkogård finns ingen minneslund.

Byggnader
I liv med kyrkogårdens mur i väster ligger bårhuset. När byggnaden ursprungligen uppfördes
är inte känt. Fram till 1966 då byggnaden renoverades användes den som förråd och
provisoriskt bårhus. Vid renoveringen iordningställdes ett bisättningsrum och bättre förråd.
Än idag används den som förråd men även som bårhus. Fasaden är spritputsad med släta
omfattningar och avfärgad i vitt. Taket är belagt med tegel och snickerier svartmålade.
Utanför kyrkogårdens nordvästra hörn ligger ett nybyggt vaktmästeri med personalutrymmen
och garage. Byggnaden har stående gråmålad träpanel, vita snickerier och svart plåttak.

Övrigt
Fram till 1848 låg flera gamla gravhällar på kyrkogården. Många användes till den nya
kyrkans golv 1857. En av de mest omtalade hällarna är Sigmund från Horns gravhäll från
1341. En annan omtalad gravhäll är Digerflisan som ligger som trappsten vid kyrkans södra ingång.
Enligt sägnen ska det i Persnäs socken inte ha funnits fler överlevande efter digerdöden på 1300-talet än att de fick plats på Digerflisan.
Söder om bårhuset finns flera äldre gravvårdar uppställda utmed hela den södra delen av
kyrkogårdsmuren. Här finns bl.a. flera gamla kalkstenskors och några gjutjärnskors.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A-B
Allmän karaktär
Kvarter A och B ligger söder om kyrkan. De båda kvarteren utgör den västra halvan av
kyrkogården söder om kyrkan. I väster avgränsas de av kyrkogårdsmuren och i öster av en
gång. En gång går även mellan de båda kvarteren. Gravvårdarna är placerade i rader och
samtliga vårdar är vända mot öster.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i de båda kvarteren finns en blandning av typer av vårdar från olika tider. Störst
är variationen i kvarter A. Kvarterets äldsta vård är från 1852. Det finns även en gravtumba i
kvarter A men dess text går inte längre att läsa. Möjligen är den äldre än vården från 1852. I
kvarter B är den äldsta vården från 1904 och man kan se en koncentration av vårdar från
1900-talets andra hälft. I båda kvarteren är gravvårdar av kalksten mycket vanlig. Kvarter A
är ungefär lika många vårdar av kalksten som av granit. I kvarter B är kalkstenen i majoritet.
En gravvård av marmor finns i kvarter B. Att ange yrkestitlar är mycket vanligt i båda
kvarteren. I kvarter A är den vanligaste titeln hemmansägare medan titlarna stenhuggare och
skeppare är vanligast i kvarter B. Det framgår med all tydlighet vilka som varit socknens
viktigaste näringar. Bland de mera ovanliga titlarna finns torpare, förste jordburksinstruktör,
försäljare och kvarnarbetare. På majoriteten av vårdarna finns angivet från vilken by eller
gård den döde kommer.

Övrigt
I kvarter B finns en minnesvård över fem av besättningsmännen från den norska ångaren
Ruthland som 1899 förliste vid Örö Sanka i Västerviks skärgård. En av livbåtarna drev iland
vid Gillberga. Av de sju som fanns i livbåten dog sex. Fem av dem gravsattes på Persnäs
kyrkogård.

Kvarter C-D
Allmän karaktär
Kvarteren C och D ligger söder om kyrkan och utgör den östra halvan av området. Båda
avgränsas i öster av kyrkogårdsmuren och i väster av en gång. Gränsen mellan de båda
kvarteren utgörs av en gång. Gravvårdarna är placerade i rader. Majoriteten är vända mot
öster men några få är också vända mot väster. I nordvästra hörnet av kvarter C står en stor
yvig tuja.

Gravvårdstyper
Liksom i kvarter A och B finns en stor blandning av olika typer av vårdar i kvarter C och D.
Den äldsta vården i kvarter C är från 1876 och i kvarter D från 1886. I kvarter D kan man se
att de flesta vårdarna är från 1900-talets andra hälft men hela perioden från 1886 fram till idag
finns representerad. I kvarter C är mer än hälften av vårdarna av kalksten och i kvarter D är
hälften av granit och hälften av kalksten. Det finns även två vårdar av kalksten och marmor
samt en gravkulle med murgröna i kvarter C och en gjutjärnsurna samt ett smideskors i
kvarter D. Att ange yrkestitlar är mycket vanligt, särskilt i kvarter C. Hemmansägare är den
vanligaste titeln men det finns också flera vårdar med titlarna kyrkvärd, skeppare, lantbrukare,
undantagsman, handlanden, sjökapten och stenhuggare. Exempel på ovanliga titlar är
översköterska och vägarbetare. På majoriteten av vårdarna anges från vilken gård eller by den
döde kommer.

Övrigt
I kvarteret ligger dansken Peder Nilsen och hans hustru Johanna begravda under två praktfulla
kalkstenvårdar. Gravplatsen har enligt äldre fotografier tidigare varit omgärdad av ett
smidesstaket mellan stenstolpar. Nilsen anställdes som disponent 1890 vid Stensborgs fabrik
som bröt sten. Hustrun Johanna dog redan 1894 och kanske var det Nilsen själv som
utformade de vackra gravvårdarna. Han var nämligen utbildad bildhuggare. Nilsen dog 1922
och fick då en likadan vår som hustrun trots att de stora höga vårdarna vid den tiden hade
blivit omoderna.

Kvarter E-F
Allmän karaktär
Kvarter E och F är kyrkogårdens minsta kvarter. De ligger runt kyrkans norra sida med
kvarter E i öster och F i väster. Mellan de båda kvarteren finns ett stycke gräsmatta. Här kan
tidigare ha funnits en gång från kyrkan till stigluckan i norr. Gravvårdarna är placerade i rader
men dessa rader är, i synnerhet i kvarter E, inte alltid raka. Samtliga vårdar är vända mot
öster. I kvarter E växer en kastanj och i västra delen av kvarter F växte tidigare höga tujor.
Dessa har nyligen tagits bort.

Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i de båda kvarteren är från 1841 och finns i kvarter E. Detta är även
den äldsta daterbara och på ursprunglig plats bevarade gravvården på Persnäs kyrkogård.
Vården tillhör prosten Hoflund och är ett ringkors av kalksten. I kvarter F är den äldsta vården
från 1920. I båda kvarteren finns en blandning av olika typer av gravvårdar. Mer än hälften av
vårdarna i båda kvarteren är av kalksten. Det näst vanligaste materialet är granit. Det finns
även en vård av kalksten och marmor i kvarter E. I samma kvarter finns också en gravkulle
med murgröna samt kyrkogårdens enda bevarade gravplatsomgärdning i form av en
buxbomshäck. I kvarter F finns rester av en buxbomshäck. Denna form av
gravplatsutsmyckning var tidigare mycket vanlig på våra kyrkogårdar. Titlar är mycket
vanliga särskilt i kvarter E. Den vanligaste titeln är skeppare men det finns också flera vårdar
med titlarna lantbrukare, hemmansägare, stenhuggare, prost, byggmästare och handlanden.
Exempel på ovanliga titlar är bergsingenjör och arrendator. På majoriteten av vårdarna finns
angivet från vilken gård eller by den döde kommer.