Gardell-Ericson, Anna

dotter till landskamreren Johan Theodor Gardell och Emma Maria Nyberg. Gift 3 aug 1882 i Paris med konstnären Johan Erik Ericsson (1849-1925)
A. fick sin grundläggande konstnärliga utbildning 1872-78 för professor P D Holm i Sthlm. Redan genom honom fick hon kontakt med det franska frilufsmåleri som representerades av Corot, Daubigny och Barbizonskolan. Tidigt blev hon uppmärksammad framför allt för sin drivna akvarellteknik. Hon deltog i konstakademiens utställningar 1875 och 1877, och fick, tillsammans med många andra, representera Sverige vid hundraårsutställningen i Philiadelphia 1876, där hon även tilldelades medalj.
År 1879 kom g väl försedd till Paris, där hennes lärare blev Lois Leoir och Ferdinand Heilbuth. Att hon tagit sina studier på allvar och framför andra beundrat sina lärare omvittnar de kataloger hon sparat från 1879-83 av utställningar som hölls av "Sociètè d'aguarellistes francais". Där har hon kopierat utställda akvareller eller färglagt katalogens graverade reproduktioner. Utom för sina lärare har hon fäst sig vid konstnärer som Jules Jacquermart och Gustave Jacquet och andra nu lika bortglömda representanter för ett mycket moderat friluftsmåleri. Själv deltog hon i den allmänna salongen 1882 med akvareller, vilket resulterade i uppmärksamhet från franska konsthandlare, bl. a Durand-Ruel och Goupil, vilken senare erbjöd henne ett kontrakt om 1 000 francs i månaden för försäljningsrättigheten. År 1883 deltog hon i Foreign Exhibition i Boston, där hon tilldelades medlaj. En livlig internationell utställningsverksamhet följde; hon deltog i utställningar i Montreal, i London, i München etc och hon blev medlem av det engelska Dudley Gallery Art Society.
Den påbörjade internationella karriären avbröts i stort sett i och med återvändandet till Sverige 1884, föranlett av ryktena om en annalkande koleraepedemi. Hon bosatte sig i Gbg, där hennes man blev ritlärare vid Chalmers tekniska högskola. I Sverige fortsatte hon att utställa flitigt, främst i samlingsutställningar och så gott som alltid med akvareller.
G:s tidiga framgångar skedde inom ramen för det konstliv som i Paris under 1800-talets sista decenier dominerades av de mer eller mindre officiella salongerna, vilka endast accepterade traditionalism coh mycket måttliga förnyelseförsök i kompromissens tecken. Att också en anmärkningsvärd begåvning låg till grund för G:s framgångar är otvivelaktigt, men den tycks inte ha räckt till för att bryta henne en egen väg. Efter återkomsten till Sverige förkryps och förtorkas hennes talang, och hon hamnar lätt i det för alltför idylliska eller insmickrande. En samtida kommentar till hennes måleri säger tydligt och klart ifrån vilka egenskaper som gjorde det tydligt och omtyckt. I idun skriver signatruern J N-g om G, när han kommenterar de "kvinnliga konstnärerna" på Valandutställningen 1891: "Hennes "Afton" är en riktig läckerbitav poetisk fägring; insjön med dess glödande intensiva färgspel, stranden, den genomskinliga luften, är framställd med en ovanlig schwung utan manér."
G deltog i den stora akvarellutställn på FrKa 1925 med ett flertal arbeten, utställde separat 1927 på Gummesons konsthall. Minnesutställ. i Gbg 1939 o hos Bukowskis i Sthlm 1946. är rpe i Nat:mus och Ggbs konstmus samt i flera utländska museer.