HOGSTADS KYRKA

Hogstad är en medeltida socken och kyrkan är genom dendrokronologisk provtagning, d v s analys av träets årsringar, daterad till 1169-70. Kyrkan är byggd i kalksten med långhus, smalare kor och absid. På 1300-talet byggdes kyrkan till åt väster och på 1400-talet byggdes sakristian norr om koret. Liksom tornet från 1787 är sakristian byggd i gråsten. Kyrkans fasader är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Sadeltaken över långhus, kor och sakristia samt absidens valmade tak är täckta med skiffer. Den välvda tornhuven och lanterninens tak är kopparklätt. I de rundbågiga fönsteröppningarna sitter gjutjärnsbågar från 1875. Ingång till kyrkan är genom tornet i väster. Kyrkorummet har huvudsakligen den romanska kyrkans proportioner. Inventarier och fast inredning är framför allt från medeltid, 1700- och 1800-tal.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omges huvudsakligen av en halvmur. Den södra muren är dock en stödmur. En relativt ung trädkrans är planterad på murens utsida. I öster och i norr finns dubbelgrindar av järnsmide med dekorativt utformat krön. De sitter mellan grindstolpar av granit. På kyrkogårdens norsvästra del står ett gravkapell. Det har putsade fasader, avfärgade i vitt och sadeltak täckt med falsad kopparplåt. Marken väster om kyrkogården ligger lägre och här är kyrkogården utvidgad. Endast en liten del av utvidgningen är ianspråktagen. Här ligger också minneslunden.

Beskrivningen kompletteras efter genomförd kyrkogårdsinventering.

Hogstads kyrka
Hogstad är en medeltida socken och kyrkan är genom dendrokronologisk provtagning,
det vill säga analys av träets årsringar, daterad till 1169-70. Kyrkan är byggd i kalksten
med långhus, smalare kor och absid. På 1300-talet byggdes kyrkan till åt väster och på
1400-talet byggdes sakristian norr om koret. Liksom tornet från 1787 är sakristian
byggd i gråsten.

Kyrkans fasader är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Sadeltaken över långhus, kor och
sakristia samt absidens valmade tak är täckta med skiffer. Den välvda tornhuven och
lanterninens tak är kopparklätt. I de rundbågiga fönsteröppningarna sitter gjutjärnsbågar från
1875. Ingång till kyrkan är genom tornet i väster. Kyrkorummet har huvudsakligen den
romanska kyrkans proportioner. Inventarier och fast inredning är framför allt från medeltid,
1700- och 1800-tal.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Hogstads kyrkogård är uppdelad i två distinkta delar. Den gamla kyrkogården är
nöjaktigt rektangulär och ligger kring kyrkan. Den är något större i söder och väster än i
nord och öster. Kyrkogården är utfylld och ligger ca 0,5-0,8 m över omgivande mark.
Den nya kyrkogården är anlagd väster och nordväst om den gamla. Anläggningen är
rektangulär i formen och utsträckt i nordsydlig riktning.

Allmän karaktär
Hogstads kyrkogård är en medelstor landsbygdskyrkogård. Den gamla kyrkogården
lades om 1984 och dess inre förändrades i och med att den gamla allmänna linjen och
grusgravssystemen togs bort. Istället präglas denna del av rygghäckssystem som norr
om kyrkan är långa och raka och söder om kyrkan bildar rektanglar. Längs ytterkanterna
finns en del av den ursprungliga karaktären kvar genom samverkan mellan
kyrkogårdsmuren från 1859, trädkransen från tidigt 1900-tal och ett relativt stort antal
höga smala vårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Den nya kyrkogården är belägen i väster och består ännu huvudsakligen av ett ramverk,
endast tre platser är belagda. Ramverket består av häck, mur och trädkrans. I mitten
finns en minneslund kring en kulle uppbyggd av borttagna äldre gravvårdar.

Omgärdning
Gamla delen
Hela kyrkogården omges av en
kyrkogårdsmur av sprängd
gråsten ca 1,0-1,5 m hög
bestående av huvudsakligen 0,2-
1,0 m stor sten. Enstaka sten upp
till 0,5x3,3 m. Muren är daterad
1859 strax norr om östra grinden.
Kyrkogården har en trädkrans av
ca 100 år gamla lindar. I väster 5
st i vardera väderstreck. Längst i
nordväst på sträckan mellan
gravkapellet och nya kyrkogården
finns en 0,7 m hög pinjetallhäck.

Nya delen
I väster finns en ca 1 m hög halvmur av sprängd sten 0,5-1,0 m stor. Innanför denna
finns en 0,7 m hög hasselhäck och en trädkrans bestående av 10 unga oxlar. I norr finns
samma mur och häck som i väster. Dessutom en trädkrans av unga oxlar, 4 st. I öster
finns den västra muren på den gamla kyrkogården utom längst i norr där den nya
kyrkogården är bredare än den gamla. Här finns samma mur och hasselhäck som i norr
och väster. I söder finns samma mur och häck som i väster. I trädkransen finns 4 unga
oxlar. Utanför muren växer ett flertal syrener.

Ingångar
Gamla delen.
Den gamla kyrkogården har ingångar i alla väderstreck.
Den västra ingången är
nykonstruerad efter tillkomsten
av den nya kyrkogården. Den
består av en enkel öppning i
muren.
I norr finns en grind intill
gravkapellet. Grinden är en
dubbelgrind i smidesjärn med
spjälornament i en nivå. Ovanpå
grindens krön finns spiralornament.
Stolparna är fyrsidiga
enkla granitstolpar.
Den östra ingången är försedd
med en likadan grind som den
norra. Den östra är dock något
bredare. Grindstolparna är
likaledes enkla fyrsidiga
granitstolpar.
Den södra ingången finns avritad
av Simonsson på 1870-talet och
samma grind sitter där ännu. Den
är en enkelgrind av samma
utförande som den norra och
östra grinden. Den är försedd med
samma slags grindstolpar. Bakom
grinden löper en trappa om sex
steg i granit upp på kyrkogården.
Det är troligt att murar och grindar är tillkomna i ett och samma sammanhang 1859.

Nya delen
Till den nya kyrkogården finns tre ingångar, en huvudingång i nordöst, en mindre
variant av samma grind i söder och ingången till gamla kyrkogården.
Huvudgrinden vänder sig mot parkeringen öster om den nordligaste delen av nya
kyrkogården. Grinden är en dubbelgrind i smide med ornament i två nivåer, underst
enkla spjälor, över detta ett parti med ett kors i mitten och strålar ut från detta. Grinden
står mellan fyrsidiga stolpar av röd granit med avfasade kanter.

I söder finns en enkelgrind av samma utförande, mellan stolpar av järn.

Vegetation
Förutom det som redan beskrivits i kapitlet om omgärdningen finns häcksystem inne på
kyrkogården.
Den gamla kyrkogårdens inre delar kan delas i fyra delar efter grusgångarnas placering.
På den sydvästligaste delen finns fyra rygghäckar samt en vinkelställd häck som följer
gräsmattans utsida. Den vinkelställda häcken är en 0,4 m hög hagtorn och de
nordsydligt löpande rygghäckarna är från väster; en låg nedklippt häck, en ca 0,4 m hög
spirea, en låg nedklippt häck samt en 0,4 m hög spirea.
På den nordvästra gräsmattan finns en nordsydligt löpande 0,4 m hög tuja och en
östvästligt löpande låg spirea. Samma låga spirea löper också i mitten av den långsmala
gräsmattan norr om kyrkan. Invid norra ingången löper också en vinkelställd 0,5 m hög
spirea.
I den sydöstra delen bildar två häckar en kvadrat. Den norra och östra sidan av
kvadraten består av en 0,4 m hög idegran och den södra och västa sidan av en lika hög
spirea.
Den nya kyrkogården delas i tre ungefär lika stora kvadrater. Den nordligaste av dessa
har vegetation endast i omgärdningen men begränsas mot söder av en 0,8 m hög häck
av pinjetall. I den mellersta delen finns en öppen gräsmatta, men mot asfaltgången
längst i väst står en häck av flera olika slag, från norr först röd cornister, sedan oxbär, så
ölandstok, spirea och slutligen gullregn. Den sydligaste gräsmattan delas på mitten av
en 0,5 m hög pinjehäck På samma sätt som på den mellersta delen finns en häck av
blandat innehåll mot vägen i väster, från norr gullregn, spirea, ölandstok, oxbär och
slutligen röd cornister. Kring kullen i minneslunden växer fyra nyplanterade träd.

Gångsystem
Gångsystemen består på gamla kyrkogården huvudsakligen av naturgrus, vissa delar har
dock handikappanpassats och därför asfalterats eller belagts med plattor. Gångarna på
nya kyrkogården är alla asfalterade.
Gångarna löper från samtliga ingångar in mot kyrkan i mitten. Dessutom finns en
kringgående gång runt hela kyrkogården, lämnande en gravrad utanför. En grusgång
löper runt kyrkan. På södra sidan lämnas dock en gräsmatta mellan kyrkan och gången.
Inne i den sydvästra gräsmattan finns en grusad gång mellan ett par av gravraderna.
Gångarna som leder in från de östra, norra och södra grindarna är belagda med plattor i
mitten och leder fram till en plattsatt plan framför kyrkans västingång. Från denna leder
en asfalterad gång fram till och ut på nya kyrkogården.
På nya kyrkogården löper den asfalterade gången runt hela anläggningens utkant. Två
östvästligt löpande gångar delar in ytan i tre delar.

Gravvårdstyper
Trots omläggningen 1984 syns fortfarande spår av en ståndsindelad kyrkogård i och
med att det i kyrkogårdens utkanter finns kvar en del höga smala vårdar från det sena
1800-talet och tidiga 1900-talet. Två av de äldsta gravvårdarna på ursprunglig plats är
liggande sarkofagliknande stenar. En avvikande gravvård har också fått formen av en
romersk-etruskisk klippgrav.
Kyrkogårdens inre är dock starkt förändrat och av det stora antal stenramsgravar som
syns på flygbilden från 1954 finns endast 4 st kvar. En av gravvårdarna, lämpligen
vården över en smidesmästare, är ett smitt järnkors. Den nya kyrkogården innehåller
endast 3 helt moderna vårdar.
Titlar på gravstenarna säger ofta mycket om bygdens karaktär. I Hogstad är 54
gravvårdar försedda med titlar. Dessa uppvisar stor variation. Huvuddelen speglar
socknens lantliga karaktär, men en stor spridning på olika delar av samhället visar också
på närheten till staden Mjölby.
Av de rent lantliga titlarna är 23, dvs nämrare hälften av alla vårdar med titlar, resta
över lantbrukare eller hemmansägare och ytterligare 1 över en trädgårdsmästare. Till de
rent lantliga titlarna hör också förtroendemän av olika slag. I Hogstad finns 2
häradsdomare, 1 häradshövding, 1 nämndeman och 1 riksdagsman. Till gruppen hör
sannolikt också de 2 vårdar med titeln änkefru som finns.
Kyrkan, skolan och militären representeras av 4 kyrkvärdar, 1 kantor, 1 komminister, 1
kyrkvaktmästare, 1 löjtnant, 1 kapten och 1 lärarinna.
Närheten till staden signaleras av de relativt många näringsidkare och akademiker som
finns på kyrkogården, samtliga förekommer endast 1 gång, handelsidkerskan, köpman,
apotekare, fabrikör, ingenjör, arkitekt SAR, 1:e byråsekreterare, avdelningschef och
juris doktor.

Slutligen finns också en del hantverkare, 2 smides/smedmästare, 1 murare, 1
skräddarmästare och 1 verkmästare.

Minneslund
Minneslunden är placerad i den västligaste delen av den nya kyrkogården mitt för
tornet. Lunden är skapad samtidigt med nya kyrkogården. Den västra gången gör en
halvcirkelformad sväng åt öster och lämnar därmed en yta för lunden. Mitt på ytan finns
en mindre kulle på vilken ett naturstensblock med texten minneslund satts upp. Kring
detta finns fyra höga smala idegranar samt en lägre rabatt av tuja. Framför blocket finns
en blomsterrabatt. Runt mittarrangemanget finns fyra nyplanterade träd.

Byggnader
I norra muren direkt väster om norra ingången finns gravkapellet. Detta invigdes 1954.
Kapellet är gråvitrappat och har ett falsat svart plåttak. In mot kyrkogården finns en
mörkbrunt betsad dubbelport med smidda beslag.
Utanför östra muren finns en äldre uthusbyggnad i vilken det ryms redskapsförråd med
mera. Byggnaden är en rödmyllad panelad byggnad med vitmålade vindskivor och
fönsterdetaljer och svarta portar. Taket är lagt med tvåkupigt tegel.

FÖRSAMLING 1995 - HOGSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 746, 1900: 827, 1995: 558

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl 5 k väster om Mjölby i den fornlämningsrika övergångsbygden i anslutning till Hogstads moderna villasamhälle. På kyrkogården finns ett gravkapell. Församlingshemmet ligger strax utanför kyrkogården.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med smalare absidförsett kor, sakristia i norr och torn i väster. Den äldsta romanska 1100-talskyrkan, som alltjämt utgör kärnan i anlägg-ningen, bestod ursprungligen av långhusets östli-gaste två travéer samt det nuvarande koret. Sannolikt har långhuset förlängts i väster under 1300-talets första hälft (dendrokronologisk undersökning 2002). Sakristian tillkom på 1400-talet. År 1787 uppfördes tornet. I samband med tornets tillkomst förlades ingången i väster, det medeltida vapenhuset i söder raserades och sydportalen igenmurades.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Fasaderna är vitputsade med rundbågiga fönster. Absiden är artikulerad med lisener och en bågfris längs takfoten. Samtliga yttertak - med undantag av absi-dens kontak - utgörs av sadeltak. Tornet kröns av en huv med lanternin. Kyrkans ingång är sedan 1787 belägen i väster. Kyrkorummet har genomgått åtskilliga förändringar, men an-pass-ningarna till en senare tids behov och smak har gjorts successivt, utan att den romanska karak-tä-ren i de ursprungliga delarna helt gått förlorad. Fragment av figurativa målningar, troligen från 1200-talets förra hälft, har påträffats på långhusväggarna. De finns avtecknade, men inte framtagna. I samband med ombyggnaden 1785 ersattes de medeltida, murade valven med brädvalv, korbågen vidga-des och väggpilastrarna revs, fönstren vidgades och nya togs upp. 1780-talets tunnvalv ersattes 1875 med det nuvarande. Interiören restaurerades 1966 under ledning av arkitekten Kurt von Schmalensee. Ett senmedeltida altarskåp utgör altarprydnad. Den nuvarande predikstolen skänktes till kyrkan 1717 av rusthållaren Måns Jöns-son i Bocketorp. Predikstolen återställdes till ursprungligt skick 1966 efter att då sedan 1875 varit utan sina skulpturer. Bänkinredningen förnyades också 1875.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan har kvar sitt medeltida murade altare. Bland de medeltida inventarierna finner vi en romansk dopfunt och flera medeltida trä-skulpturer. En ursprungligen romansk madonna anses ha gjorts om till en Anna-själv-tredje på 1400-talet. I kyrkan finns även en senmede-ltida tronande madonna. Även Jakob d.ä. finns skulpterad och han åberopas dessutom i en 1400-talsinskription på ena av kyrkans båda medel-tida kyrkklockor, vilket gör det sannolikt att han var kyrkans viktigaste titelhelgon. Ett 1300-tals-kru-ci-fix hänger ovan ingången till sakristian. Kyrkans äldsta predikstol från 1500-talets mitt är samtidigt landets äldsta bevarade och förvaras numera i Statens historiska museum, Stockholm.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003; rev. 2004.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården växt fram under den första kristna tiden, som en
gårdskyrka till en av gårdarna i Hogstad. Dendrokronologiska (årsringsdatering) prover
tagna i samband med restaureringen 2002 visar att sannolikt återanvänt timmer från en
äldre kyrka ingår i den nuvarande kyrkans konstruktion och att dessa delar till och med
är från slutet av 1000-talet (Rapport Feldt i manuskript).
Vid samma tillfälle genomfördes arkeologiska undersökningar dels under delar av
kyrkans golv och dels ute på kyrkogården. Ansvarig för undersökningarna var Ann-
Charlott Feldt, Östergötlands länsmuseum (Feldt, muntlig uppgift och rapport i
manuskript).
Inne i kyrkan påträffades gravar i två fall. I koret påträffades dels de övre delarna av en
gravkammare som byggts i tegel, den undersöktes inte på djupet. I långhusets
förlängning åt väster undersöktes en grav med väggar av tunna kalkstenshällar. I graven
fanns lämningarna efter en vuxen individ (kvinna). Denna lämnades in situ med
undantag för att kraniet togs upp för fotografering samt att en tand togs för 14C-analys.
Provet visade att graven var medeltida och dateringen låg på ca 1150 e.Kr1. Graven har
återställts och fyllts igen. Stora utrymmen under kyrkans golv är inte undersökta och
kan rymma fler medeltida gravar.
Schaktet på kyrkogården löpte från koret och ut genom östra porten. Schaktningsdjupet
var 0,6 m och berörde endast fyllningsmassor. Sannolikt beror detta på att kyrkogården i
samband med att muren uppfördes 1859 också fylldes ut så att kyrkogården kom att
ligga ca 0,5-1,0 m över omgivningen. Detta innebär att en stor del av den äldre
kyrkogården kan ligga kvar orörd under detta djup.
De äldsta bevarade gravvårdarna består av en grupp äldre kalkstensmonument, dels
förvarade i vapenhuset i tornets bottenvåning, dels uppställda utmed muren på nya
kyrkogården. Flertalet är dokumenterade och avritade av Sune Ljungstedt (se bilaga till
denna rapport).
Äldst är en smal hög vård som står uppställd mot väggen i vapenhuset. Denna är inte
daterad, men hör stilmässigt ihop med den allra äldsta gruppen kalkstensvårdar, troligen
1500-tal eller tidigt 1600-tal. För detta talar bland annat yrkessigillet (grep, för bonde)
och stavkorset på vårdens baksida (Ljungstedt, Hogstad 1). Den andra vården i
vapenhuset är rest över Arfve Anderson i Mjärdevi, död 1668. I vapenhusets golv ligger
också 4 fragmentariska gravvårdar av vilka två ingår i Ljungstedts inventering.
Mönsterskrivaren . (oläsligt), död 1698 och comministern Nils Lindberg död
1751. Ytterligare två hällar med text ligger intill men är helt oläsliga på grund av
slitage.
Av de tre som flyttats till nya kyrkogården är två från 1649 respektive 1700, medan en
tredje är oläslig.

Från nästan samma tid är två begravningsvapen inne i kyrkan, det ena över
landshövdingen mm Udde Ödla, död 1668 och det andra över ryttmästaren Andreas
Blomenschiöld stupad 1708 under svenskarnas hopplösa försök att försvara Baltikum
mot ryssarna.

Åtta vårdar från 1800-talat finns bevarade på ursprunglig plats på kyrkogården, samtliga
i kyrkogårdens utkant. De flesta är från den allra sista delen av århundradet men två
stycken är från dess mitt. Dels en mycket svårläst liggande häll på vilken det står
Forsberg? och årtalet 1846. Den andra en vård med helt modernt utseende (ersatt ?)rest
över lantbrukaren C A Pettersson i Lilla Ljuna 1853.
En teckning av Simonsson från 1877 visar Hogstads kyrka söderifrån. På bilden syns
också södra kyrkogårdsmuren och södra porten. Teckningen är så pass detaljerad att det
framgår att det är samma mur som idag. På muren växer en relativt hög häck och inne
på kyrkogården ett antal unga träd.

Flygfoton över kyrkogården är tagna vid två tillfällen. På fotot från 1935 döljs hela
anläggningen av en hög trädkrans och inga slutsatser kan dras av bilden. På bilden från
1954 däremot är större delen av kyrkogården synlig. Här syns också att träden i den
dåvarande trädkransen är relativt unga, så en föryngring bör ha skett ganska snart efter
det att flygfotot togs 1935. Bilden från 1954 visar att ett stort antal grusade gravar då
fanns både väster, öster och söder om kyrkan och att området nordväst om kyrkan
bestod av en gräsmatta utan häckar. Utanför kyrkogården i nordväst syns också ett
uthus, på den plats där parkeringen utanför nya kyrkogården finns idag.
Gravkapellet tillkom på 1950-talet efter ett par donationer och invigdes 1954 av
kyrkoherde Harding.
En omläggning av den gamla kyrkogården genomfördes 1984. Då försvann större delen
av grusgravarna och den gamla allmänna linjen.

Den nya kyrkogården invigdes den 1 juni 1987 av biskop Martin Lönnebo. Stenmuren
kring denna är till stora delar lagd med sten tagen från den före detta skolan. Samtidigt
anlades urnelund och minneslund. I kullen där minneslunden finns har äldre gravstenar
bevarats.