YXNERUMS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - YXNERUM

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 591, 1900: 1020, 1995: 191

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 15 km nordost om Åtvidaberg naturskönt i en utpräglad dal- och skogsbygd i sluttningsläge ner mot västra änden av sjön Yxnern. Socknen har få fornlämningar. Kring kyrkan finns en del byggnader såsom f.d. pastorsexpedition, församlingshem, f.d. skola och en fristående klockstapel på berget ovan kyrkan, men också modern bebyggelse, bl. a en konferensgård. Klockstapeln är byggd 1744 av Peter Mattsson från Barkhult.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, i öster avdelat i ett rakslutet korparti med bakomliggande sakristia och förråd, samt torn i väster, med ett kapell inrett i den övre tornkammaren. I: Den till största delen rivna medeltidskyrkans utformning är inte säkert känd. Murar från denna kan möjligen ingå i den nuvaran-de byggnaden. I väster skall ha funnits ett vapenhus. Riven, möjligen med undantag för smärre murpartier i norr och söder, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1798-1802 av byggmästare J. E. Berg efter ritningar av arkitekten Per Wilhelm Palmroth. Tornet uppfördes 1926-28 efter ritningar av Karl Martin Westerberg och är till skillnad från resten av kyrkan byggt av tegel.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör i stram nyantik, med fasaderna vitputsade och långsidorna artikulerade med sidorisaliter och nischer över en kraftfull gördelgesims. Östväggens korfönster är insatt i en försänkt nisch. Kyrkan har sadeltak och flackt tunnvalv av trä över kyrkorummet. Ingång sker genom tornet, som är sammanbyggt med långhuset med en passage. Tornet är väl anpassat till långhuset, med ett flackt tornkrön och lanternin. Interiören är förändrad vid flera tillfällen. Den första restaureringen ägde rum 1885 då den nuvarande bänkinred-ningen tillkom. Åren 1926-28 restaurerades kyrkan igen av Karl Martin Wester-berg, som förutom att bygga till ett torn, ändra-de kyrkorummets färgsättning till den nuvarande, med starkt terracottafärgade väggar och grågrön taklist. Han byggde även om den ursprungliga altarpredikstolen och flyttade predikstolen med ny sockel till norra väggen. År 1965 utförde Ture Jangvik vissa reparationer och förändringar, bl.a. blev ett arkivut-rym-me skrudrum. Den sista restaureringen ägde rum 1995 och var av underhållskaraktär. Vid någon av 1900-talets restaureringar har en lillkyrka inretts i tornets första våning. Dagens altarprydnad består av ett medeltida triumfkrucifix och som sidofigurer två apostlar från ett 1400-talsaltarskåp. Orgeln gjordes ursprungligen av C M Ringström 1826, den bygg-des om och fick sitt nuvarande utseende 1850. Predikstolen härstammar från den gamla kyrkan. Den öppna bänkinredningen är från 1885.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans dopfunt är romansk.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Yxnerums kyrka historik

Enligt legenden skulle en man vid namn Kättil1 ha hållit gudstjänst under en stor gran i
Yxnerum. När han dog ska den första kyrkan ha byggts på samma plats av hans
efterkommande.
Enligt andra vaga uppgifter ska det först ha funnits en träkyrka från 1200-tal och en
stenkyrka byggd på 1600-talet.
Enligt en arkivuppgift (i gamla handlingar heter det) citerad i Einar Friebergs
sockenbeskrivning i Östergötlands bebyggelse (Frieberg 1948) ska stenkyrkan ha
funnits redan 1558 Ålder gies icke tilförlitelig, Men i wapenhuset finnes fuller åretalet
1558, på flera ställen i väggen skurit, hvilket twifwels utan på samma år blifwit uppsatt,
och redan i Påfwedömets tid, fast kyrkan kunnat för flere 100:de år tillbaka blifwit
uppsatt. Uppgiften borde kunna uttydas så att kyrkan 1558 fått ett vapenhus av trä
anslutet till en medeltida kyrka.

Enligt Bengt Cnattingius (Cnattingius 1935) känner man till existensen av en medeltida
stenkyrka på platsen, han menar också att delar av denna kyrka ännu till dels ingår i
koret och delar av långhuset.
Broocman (den ende av författarna som kan tänkas ha sett den äldre kyrkan) meddelar
att på hans tid hade kyrkan har ett litet torn i vilket lilla kyrkklockan var upphängd men
där den större inte rymts. Denna var istället upphängd i en egen klockstapel.
Kyrkan har medeltida inventarier bevarade, bland dessa en monstrans, ett rökelsekar
och några medeltida skulpturer. Bland skulpturerna märks en madonna från 1200-talet,
ett krucifix från 1300- talet samt några figurer från 1400-talet, uttagna ur ett altarskåp.
Detta behöver inte betyda att föremålen tillverkats för en samtida kyrka i Yxnerum,
eftersom uttjänta inventarier ofta såldes eller flyttades från större bättre bemedlade
församlingar till mindre församlingar som Yxnerum.
Den gamla kyrkan ombyggdes ett flertal gånger under 16- och 1700talen. Men hur den
sett ut är alltså inte känt.

Den nuvarande kyrkan byggdes efter
ritningar från 1896 och stod färdig1802.
Den var då tornlös och istället restes ett
klocktorn mitt på gårdsplanen tillhörande
den dåvarande prästgården. Denna ligger
på en hög bergknalle nordväst om kyrkan.
(bild till vänster).
Tornet har valmat tjärpapptak försett med
en spira och väggar i liggande panel.
Färgen är flagnad men har varit ljust
grå/vit. Fodren till fönsterluckorna och
snickeridetaljerna är vita. Fönsterluckorna
och dörrarna är dovt rödfärgade.
Det nuvarande kyrktornet byggdes sedan 1926 med hjälp av överblivet
byggnadsmaterial från Borkhults bruk och kyrkklockorna flyttades dit. För kostnaden
svarade tre ogifta bröder Andersson från Långserum, vilka lämnade tornet i arv efter
sig.

Kyrkogårdens historik
Det kan antas att kyrkogården i likhet med vad som är fallet i de flesta andra socknar
sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Ingenting av den medeltida kyrkogården har bevarats vare sig i form av gravstenar eller
runstensfragment.
Inte heller från tidig efterreformatorisk tid finns någonting bevarat i form av
kalkstenshällar eller äldre gravstenar. Varken Broocman (1768) eller Widegren (1829)
har några uppgifter om kyrkogården.
Sannolikt fick den gamla kyrkogården sitt nuvarande utseende i samband med
nybyggnationen av kyrkan vid sekelskiftet 171800. I samband med detta bör
utfyllnaden och utjämnandet av marken ha gjorts.
De äldsta gravstenarna på plats är från mitten av 1800-talet (grav GA 275, Anna
Högberg, död 1852). Ytterligare en gravsten finns från samma sekel (grav GA 272, L A
Edström, död 1897). Med dessa två undantag är annars endast 1900talets gravskick
representerat på kyrkogården.

Inga större föreändringar har skett sedan dess mer än anläggandet av Theorellska
gravmonumentet i samband med huvudmannen Axel Theorells död 1941. Dessutom kan
konstateras att ett stort antal grusgångar och grusade gravar försvunnit.
1983 uppfördes kyrkstugan i anslutning till nya kyrkogården.

Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster. Den är uppförd av sten med ett rektangulärt långhus, i öster avdelat i ett rakslutet korparti med bakomliggande sakristia samt torn i väster. Kyrkans sockel är av natursten och tornets sockel är av huggen granit. De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar, lister och dekorativa element.

Utförligare beskrivning återfinns på byggnadsnivån.

Kyrkogården omgärdas av en hagtornshäck med ingång i väster.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

I kyrkans omedelbara närhet finns två skolbyggnader. Kyrkskolan från 1863 är högt belägen nordväst om kyrkan på andra sidan landsvägen. Den har även fungerat som klockaregård med kyrkstallar, men är nu i privat ägo. På tomten ligger den f d klockboden, som var i bruk fram till 1928 då tornet stod färdigt. Det finns uppgifter som anger att den är uppförd 1744 av Peter Mattson från Borkhult, vilket även en vindflöjel på taket med det årtalet kan indikera. Den nuvarande fasadutformningen härstammar dock från 1800-talets senare hälft med en bred liggande fasspontad panel och profilerade taktassar. Nedanför berget finns en f d småskola från 1895, som nu är ombyggd till bostadshus.

YXNERUMS KYRKOGÅRD

Själva kyrkogården är placerad lite snett utmed vägen som går mellan Björsäter och
Ringarum. Kyrkogården har gravstenar enbart söder (KV GA) och sydväst (KV NY)
om kyrkan. På övriga sidor finns endast gräsmattor. Det gamla gravkvarteret söder om
kyrkan ligger på ganska kraftigt utfylld mark. Marken bör ursprungligen ha sluttat
ganska kraftigt mot söder, vilket den fortfarande gör på den övriga kyrkogården och
dess omgivningar. Det nya kvarteret ligger inte på utfylld mark, vilket betyder en
nivåskillnad på ca 2-3 m mellan kvarteren.

Yxnerums kyrka
Yxnerums kyrka invigdes
1802 efter omfattande
ombyggnadsarbeten vilka
startats redan fyra år
tidigare. Den nya kyrkan
byggdes på murverk av en
äldre kyrka.
Mycket lite är känt om
denna föregångare till den
nuvarande kyrkan.
Yxnerum saknar en
modern kyrkobeskrivning
vilket är en stor brist.
Informationen som står att
få i arkivet består därför
endast av tidningsartiklar
eller svepande skildringar
utan detaljuppgifter. Dessutom
varierar de uppgifter
som finns en hel del
mellan olika meddelare.
De flesta tycks dock vara
eniga om att den
nuvarande kyrkan är den
tredje i ordningen som
funnits på samma plats.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN

Allmän karaktär
Yxnerums kyrkogård är en liten sådan med utbredning endast söder om kyrkan. Den
blev utvidgad på 1930-talet.
En uttalat nyklassisistisk karaktär ges av kyrkan, trädkransen samt inte minst av
bågformen ut mot vägen. Till de karaktärsskapande elementen hör vackra smidesjärnsgrindar,
särskilt den äldre i NÖ. Den stora nivåskillnaden mellan nya och gamla
delen ger en del av karaktären, liksom den bakomliggande bäckravinen och det stora
Theorellska gravmonumentet. Relativt öppen karaktär.

Omgärdning
I väst, nord och öst finns en hagtornshäck av något varierande höjd, ca 0,7 1,2 m hög.
I norr har häcken ett ställvis relativt stort inslag av lönn och ask. I sydöst finns en
kortare sträckning av syrenhäck, ned mot den branta bäckravinen, efter denna sluttar
kyrkogården ned mot ravinen utan häck.
Mitt på södra sidan strax innan kyrkogårdens kant viker söderut för att ge plats för
Theorellska gravmonumnentet finns en kortare sträckning med en ca 0,8 m hög
snöbärshäck. I en halvcirkel, bildande kyrkogårdens och gravmonumentets begränsning
mot söder, står 6 höga spetsiga cypresser (ca 6-7 m höga). Stubbarna av ytterligare två
träd av samma slag finns vid en lucka i halvcirkeln. I sydväst utanför nya
kyrkogårdsdelen återkommer sedan hagtornshäcken.
Runt större delen av kyrkogården finns en trädkrans med relativt varierat innehåll.
I väst står fyra almar (3 yngre och en hög äldre) utanför den yngre delen och en ung ask
på den högre äldre delen.
I norr bildar trädkransen och häcken en svag båge utmed vägen. Här står tre almar och
fyra lindar, alla högt uppväxta. På andra sidan den gamla vägbanken i nordöst och på ett
sådant sätt att de kompletterar trädkransen står en alm och en ask. Stenbrovalvet
flankeras av två relativt unga askar och två björkar.
Trädkrans saknas i öster men i sydöst på det parti vänt mot bäckravinen där häck saknas
står tre höga uppväxta lönnar. Mitt på kyrkogårdens södra omgärdning och i kanten av
rundeln står en ask. I sydvästra hörnet återkommer trädkransen med en alm.

Ingångar
Huvudingången ligger på den högre delen av västra kyrkogården, framför tornet. Här
finns en smidesjärnpargrind mellan breda fyrsidiga putsade grindstolpar med falsade
plåttak i empirestil. Grinden har smidda ornament i två nivåer, den lägre betydligt större
med ett cirkelkorsmotiv flankerat av pelare i relief. Som list i den övre delen ligger tre
kors i relief.
Ytterligare en grind finns intill den gamla vägbanken i kyrkogårdens NÖ del. Också
detta är en pargrind. Smidet är mycket avancerat. Även stolparna är av smidesjärn. De
är fyrsidiga och genombrutna, ornerade med vågbandsmönster i fyra nivåer. De är
krönta av lökformade kupoler. Själva grinden har överliggande ornament i vågband, ett
stort mellanstycke med vridna tenar och vågbandsmönster. Nederstycket har spjälor dels
i rak form dels i form av liljor.
Övirga ingångar är enklare och består endast av öppningar i häcken. De finns nedanför
backen på nya kvarterets västra sida och söder om nya kvarteret ut mot
trädgårdsavfallsanläggningen.

Vegetation
Förutom trädkransen och den omgärdande häcken finns ett högt vårdträd längst i öster
på gamla delen. Trädet är en hög ask. I gränsen mellan nya och gamla kyrkogårdsdelen
finns tre höga lönnar vilka ursprungligen bör ha varit en del av kyrkogårdens trädkrans.
Dessa kompletteras av en ca 0,7 m hög hagtornshäck som löper i gränsen mellan de två
kvarteren.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Huvudgrusgången går från huvudgrinden i
väst fram till kyrkans ingång i tornet. Grusgångar löper också runt kyrkan. Dessutom
finn en kringgående grusgång runt både det gamla och det nya kvarteret.

Gravvårdstyper
På den gamla delen dominerar yngre låga breda vårdar från tiden 19502000.
Insprängda bland dessa finns dock ett relativt stort antal äldre högre vårdar varav ett
flertal från tiden kring 1900. Särskilt den tvärgående sydliga raden innehåller ett flertal
äldre vårdar.
I statusposition intill det stora vårdträdet ligger en stenramsgrav med högt järnstaket.
Granitvården är hög och kröns av en urna. I övrigt finns ett par yngre kalkstensvårdar i
äldre stil, en bronsurna, ett träkors samt två järnkors, varav det ena av Åtvidstyp. Ett
avbrutet livsträd innehåller lämpligt nog vården efter en skogvaktare. Tidsinnehållet
ligger mellan 1890 och 2000.

På den nya delen finns stora luckor i gravraderna. Vårdarna är huvudsakligen små och
relativt unga (1940-tal och framåt). Bland gravvårdarna ingår en grusgrav med två
stenar men utan kantmarkering och två gravvårdar i form av små graverade plåtar av
enklaste slag.

Byggnader
I SÖ hörnet intill bäckravinen ligger ett enkelt redskapsskjul. Det är kvadratiskt med
grönmålad locklistpanel och falsat svart plåttak. Garageporten i samma färg som skjulet
med ribbad konstruktion.

Övrigt
Trappa mellan den äldre och den yngre delen, bestående av 5 trappsteg av granit och ett
enkelt räcke av rundjärn.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Gamla kyrkogården, Gravplats nr 1-300
Kvarteret omfattar gravplats nr 1 - 300 och ligger söder om kyrkan.

Allmän karaktär
En uttalat nyklassisistisk karaktär ges av kyrkan, trädkransen samt inte minst av
bågformen ut mot vägen. Till de karaktärsskapande elementen hör vackra smidesjärngrindar,
särskilt den äldre i NÖ. Den stora nivåskillnaden mellan nya och gamla
delen ger en del av karaktären, liksom den bakomliggande bäckravinen och det stora
Theorellska gravmonumentet. Relativt öppen karaktär.

Omgärdning
I väst och öst finns en hagtornshäck av något varierande höjd, ca 0,7 1,2 m hög. I norr
utgör grusgången kring kyrkan kvarterets begränsning. I sydöst finns en kortare
sträckning av syrenhäck, ned mot den branta bäckravinen, efter denna sluttar
kyrkogården ned mot ravinen utan häck. Mitt på södra sidan strax innan kyrkogårdens
kant viker söderut för att ge plats för Theorellska gravmonumentet finns en kortare
sträckning med en ca 0,8 m hög snöbärshäck. I en halvcirkel, bildande kyrkogårdens
och gravmonumentets begränsning mot söder står 6 höga spetsiga cedrar (ca 6-7 m
höga). Stubbarna av ytterligare två träd av samma slag finns vid en lucka i halvcirkeln.
Runt större delen av kyrkogården finns en trädkrans med relativt varierat innehåll.
I väst finns höga lönnar kvar av den äldre trädkransen.
Trädkrans saknas i öster men i sydöst på det parti vänt mot bäckravinen där häck saknas
står tre höga uppväxta lönnar. Mitt på kyrkogårdens södra omgärdning och i kanten av
rundeln står en ask. I sydvästra hörnet återkommer trädkransen med en alm.

Ingångar
Huvudingången ligger på den högre delen av västra kyrkogården, framför tornet. Här
finns en smidesjärnpargrind mellan breda fyrsidiga putsade grindstolpar med falsade
plåttak i empirestil. Grinden har smidda ornament i två nivåer, den lägre betydligt större
med ett cirkelkorsmotiv flankerat av pelare i relief. Som list i den övre delen ligger tre
kors i relief.
Ytterligare en grind finns intill den gamla vägbanken i kyrkogårdens NÖ del. Också
detta är en pargrind. Smidet är mycket avancerat. Även stolparna är av smidesjärn. De
är fyrsidiga och genombrutna, ornerade med vågbandsmönster i fyra nivåer. De är
krönta av lökformade kupoler. Själva grinden har överliggande ornament i vågband, ett
stort mellanstycke med vridna tenar och vågbandsmönster. Nederstycket har spjälor dels
i rak form dels i form av liljor.

Vegetation
Förutom trädkransen och den omgärdande häcken finns ett högt vårdträd längst i öster.
Trädet är en hög ask. I gränsen mellan nya och gamla kyrkogårdsdelen finns tre höga
lönnar vilka ursprungligen bör ha varit en del av kyrkogårdens trädkrans. Dessa
kompletteras av en ca 0,7 m hög hagtornshäck som löper i gränsen mellan de två
kvarteren.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Huvudgrusgången går från huvudgrinden i
väst fram till kyrkans ingång i tornet. Grusgångar löper också runt kyrkan. Dessutom
finn en kringgående grusgång runt kvarteret.

Gravvårdstyper
I kvarteret dominerar yngre låga breda vårdar från tiden 19502000. Insprängda bland
dessa finns dock ett relativt stort antal äldre högre vårdar varav ett flertal från tiden
kring 1900. Särskilt den tvärgående sydliga raden innehåller ett flertal äldre vårdar.
I statusposition intill det stora vårdträdet ligger en stenramsgrav med högt järnstaket.
Granitvården är hög och kröns av en urna. I övrigt finns ett par yngre kalkstensvårdar i
äldre stil, en bronsurna, ett träkors samt två järnkors, varav det ena av Åtvidstyp. Ett
avbrutet livsträd innehåller lämpligt nog vården efter en skogvaktare. Tidsinnehållet
ligger mellan 1890 och 2000.
Borkhults bruk sätter sin prägel på kvarteret inte minst genom det Theorellska
gravmonumentet men också genom titlarna på en del andra gravstenar. Här finns bland
andra en godsförvaltare men också en fiskare och en köpman (handelsboden i
Borkhult), Från det andra järnbruket i socknen, Gobo, kommer en smed. Övriga titlar
innefattar flera hemmansägare från byarna Långserum, Fröjerum och Drängsbo men
också en mjölnare, en bergsprängare, en hustru, en smidesmästare, en skogvaktare och
en trotjänarinna.
Till dessa kommer kyrkans eget folk. Präster, komministrar, kyrkvärdar, en organist
mfl. Medlemmar av familjen Blixt har i 4 generationer varit kyrkvaktmästare på
kyrkogården och är representerade med två gravvårdar.

Byggnader
I SÖ hörnet intill bäckravinen ligger ett enkelt redskapsskjul. Det är kvadratiskt med
grönmålad locklistpanel och falsat svart plåttak. Garageporten i samma färg som skjulet
med ribbad konstruktion.

Nya kyrkogården, Gravplats nr 1 - 173

Kvarteret omfattar gravplats nr 1 - 173 och ligger sydväst om kyrkan och väster om
gamla kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret ligger i naturlig marknivå betydligt lägre än den övriga anläggningen. Raka
gravrader, rygghäckar och trädkrans präglar anläggningen.

Omgärdning
I väster, öster och söder finns en hagtornshäck av något varierande höjd, ca 0,7 1,2 m
hög. I norr utgör en grässlänt upp mot gamla kyrkogården kvarterets begränsning.
I väster finns en trädkrans bestående av 4 almar. I öster finns tre höga lönnar kvar av
den äldre trädkransen i gränsen mot gamla gravkvarteret. I söder finns 1 alm i
trädkransen.

Ingångar
Ingångarna till kvarteret består dels av en öppning i häcken i kvarterets nordvästra hörn,
vettande mot parkeringen. Dels en likadan öppning i söder, vettande mot
avfallshanteringsanläggningen.
Från kvarteret och upp till kyrkan löper en trappa.

Vegetation
Förutom trädkransen och den omgärdande häcken finns endast häckar kring enskilda
gravar.

Gångsystem
Består av en kringgående grusgång runt kvarteret. Gångarna mellan gravraderna är
igensådda sedan länge.

Gravvårdstyper
Det finns stora luckor i gravraderna. Vårdarna är huvudsakligen små och relativt unga
(1940-tal och framåt). Bland gravvårdarna ingår en grusgrav med två stenar men utan
kantmarkering och två gravvårdar i form av små graverade plåtar av enklaste slag.
De enda tre gravstenar som bär titlar har alla militär bakgrund, Båtsmannen,
Livgrenadjären och f.d korpralen.