FORS KYRKA

Dagens kyrkopark har ungefär samma utbredning som den kyrkogård som användes fram till 1830-talet då helt ny begravningsplats anlades på kungsladugårdens mark. Då revs också större delen av kyrkogårdsmuren förutom sträckningen mot landsvägen. Även denna mur revs 1868 då kyrkogården omvandlades till kyrkopark.
Kyrkoparken genomkorsas av grusade gångar mellan gräsmattor med höga uppvuxna lövträd.
Fram till 1677 stod en klockstapel på kyrkogården. Då blev kyrktornets nya spira klar och klockorna flyttades över till tornet. På kyrkogården har också stått ben- och bårhus vilka revs 1836 respektive 1869.

Topografiska arkivet, Sörmlands museum
Sörmländska kyrkor 41

FÖRSAMLING 1995 - ESKILSTUNA FORS

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 3609, år 1900: 21081, år 1995: 21081

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen omfattar ett område väster om Eskilstunaån. Kyrkan ligger i stadskärnan sydväst om ån omgiven av offentliga byggnader. Eskilstuna utbruten 1659. Eskilstuna (del av) införlivad 1931. Av tradition förknippas kyrkplatsen med legenden om den helige Eskil och dennes missionsverksamhet. Fragment av tidiga gravvårdar av så kallad Eskilstunatyp har påträffats i kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid en arkeologisk undersökning 1972 påträffades ett brandlager, spår efter en brunnen syll och ett stolphål som indikerar en äldre träkyrka på platsen. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan bildar i plan ett latinskt kors; korpartiet i öster har tresidig avslutning. I nordöst, mellan långhus och tvärskepp, ligger ett gravkor; i nordväst, mellan långhus och västra långhuset, finns sakristian. Torn i väster. Yttre strävpelare på långhus, kor och torn; den vid långhusets nordvästra hörn är särskilt ansenlig. Den äldsta stenkyrkan, varav kvarstår västgaveln och norra långhusmuren, härrör sannolikt från sent 1000-tal eller 1100-talet. Vid en arkeologisk undersökning 1972 blottades grunden efter ett smalare kor, vars östliga avslutning emellertid är okänd. En bänkliknande avsats, i förband med murarna, påträffades längs långhusets insidor. Genom ett myntfynd kan man datera en förlängning av koret med en travé, till senast 1300-talets andra hälft. Samtidigt eller strax därefter tillbyggdes en sakristia på korets nordsida. Möjligen tillbyggdes västtornet av tegel också under 1300-talet. Det nutida utseendet erhöll kyrkan i huvudsak vid omdaningar under 1600-talets senare hälft. Den södra långhusmuren nyuppfördes, men på gammal grund; östpartiet, med tvärskepp och polygonalt kor, uppfördes någon gång mellan 1641-1655. Kort tid därefter byggdes sakristian, någon gång mellan 1658 och 1663, och omkring 1700 tillkom det Loheska gravkoret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Över långhus, tvärskepp och kor vilar höga spånklädda sadeltak; det något lutande tegeltornet kröns av en likaledes spånklädd huv med lanternin och spira. Kyrkorummet, belyst av inåt stickbågiga fönster, nås genom ingångar i norra och södra gaveln samt i tornets västra mur. Den nuvarande interiören präglas av 1900-talets restaureringar. 1937-38 slogs de vitputsade tegelvalven som ersättning för ett trävalv från 1600-talet, och 1972 installerades ett podium i södra korsarmen, modifierat 1989, och delar av bänkinredningen ersattes med lösa stolar. Altartavlan skänktes till kyrkan i mitten av 1650-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.