| Presentationstext <itemDescription> |
-
"Detta småländska täcke som vävdes 1725 då troligtvis initialerna NBS (S=son) och KND (D=dotter) gifte sig, ägs idag av Kulturen i Lund. Täcket är 1,3 meter brett och 2 meter långt och är vävt i kulör...
Visa hela
"Detta småländska täcke som vävdes 1725 då troligtvis initialerna NBS (S=son) och KND (D=dotter) gifte sig, ägs idag av Kulturen i Lund. Täcket är 1,3 meter brett och 2 meter långt och är vävt i kulörerna gulbrunt, brunrätt, grönt, blått och vitt. Mönstringen är indelad i totalt 28 rutor, fyra rosformationer är omväxlande vävda med fyra hjotar i rad och rutorna ramas in av en sammanhängande enkel stjärnbård. Motivsammansättningen är helt unik i sitt slag i hela det sydvästsvenska rölakansområdet, rosor och hjotar förekommer visserligen var för sig, men inte ens då med detta utseende. Ännu mindre kan man hitta likheter med de övriga småländska rölakansvävnaderna, här vävdes rosor, men då i helt annat utförande. Hjortar däremot finns överhuvudtaget inte i områdets mönsterflora av rölakan. Vi får med andra ord lämna rölakansvävningen och övergå till flamsktekniken. Denna teknik som är en förgrovning av det ursprungliga tapetväveriet i högreståndsmiljö, vävdes bland allmogen i största utsträckning i den sydvästra delen av Skåne. Däremot blomstrade tekniken i prästgårdsmiljö i småland redan vid 1600-talets slut och 1700-talets början. Enst Fischer berättar i sin bok 'Flamskvävnader i Skåne' om en gammal prästsläkt Krokius som bodde i Villstads socken i Västbo härd. Släktens anor började redan vid 1620-talet, men vid seklets slut några generationer senare levde en präst vid namn Andreas Krokius som hade tre döttrar. Dessa var ivriga flamskväverskor och gifte tillika sig in i välmående bondesläkter där vävtraditionerna fördes vidare. Fischer menar att dessa kvinnor lade grunden för den flamska mönsterskatten i Småland bland prästhem och välmående bönder, då deras mönster fortsatte att vävas under hela 1700-talet om än ofta i förenklad form. Det är här den märkliga rölakansvävnaden kommer in i bilden. De flamska stolsdynorna är ofta vävda med ett hjortmotiv - dessa hjortar är ibland förbluffande lika dem på rölakanstäcket. Med samma kroppshållning och horn men den ursprungliga lagerkransen har nu omvandlats till ett träd, precis som om det var en förenklad kopiering. Likaså finns den speciella rosen, även den med ett på flamskdynor mycket snarlikt utförande, fast betydligt mer detaljerat. kanske klarnar täckets tänkbara historia något, väverskan som antingen var prästgårdsdotter eller rik bondedotter hade på något sätt kommit i kontakt med flamskvävning. Antingen genom att hon hade sett döttrarna Krokius dynor eller att mönsterna redan var spridda till hennes hem, där kanske både flamsk och rölakan vävdes. En slutgiltig förmodan blir att hon med stor sannolikhet även kan ha varit bosatt i småländska rölakansområdets huvudprovins, Västbo härad." Viveka Hansen, Kuber och blixtar, s. 37-38
Stäng
|
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
