Dagerrotyp

Huvudliggaren:
"Dagerrotypi, kvinnoporträtt; klädd i mörk klänning, vit schal och vita spetsmanschetter och krage; föreställer Zippora Carolina Sevén; fastklistrad guldfärgad pappersbård; förvaras i rödbrun pappask med skinn; se bilaga. Mått 12,2 x 10,7 cm, ask 11,7 x 13,2 cm. Gjord av Johan Adolf Sevén (1806-1870). Gåva 13/1 1981 av Ingeborg Sjögren, Stockholm."

Dagerrotyp / daguerreot

Katalogkort:
"Daguerrotypi på kopparplåt föreställande Zippora Carolina Sevén, 1814-1889, sittande. Klädd i mörk klänning, vit sjal och vita spetsmanschetter och vit spetskrage. Passepartouten med åttkantig utsparing. Sign. på passepartouten: 'Daguerreotyp af Sevén'.Glasad. Runt glaset fastklistrad pressad pappersbård, guldfärgad. Dagerrotypien ligger löst (har tidigare varit fastklistrad) i ask klädd med rödbrunt skinn. Asken har pressat mönster, släta bårder och fyra blommor, guldfärgade. Locket i ett med asken, kan även fällas ut som stöd. Bården runt daguerrotypen avbruten upptill. Asken sliten.

Handskrivet med blyerts på insidan av askens fällock: "Morfars mor, maka till med. k:r Carlsten".
/Maria Maxén 2008-04-25

Brev dnr 1216/80 från Ingeborg Sjögren: 'Zippora Carolina Sevén, 1814-1889, namnen användes ömsevis. Dotter till hovrättscommissarien, rådmannen i Örebro Samuel Sevén, 1773-1839, och hans hustru (kusindotter) Anna Christina Carlström, 1775-1852. Samuel Sevén var som ung bokhållare hos kusinen Carl Jacob Carlström på Åsmestad, arrenderades sedan i början av 1800-talet Åby i Ånsta-Längbro utanför Örebro. 1821 flyttade familjen in till Örebro. ---. Zippora Carolina Sevén gifte sig den 6 december 1839 med kopparslagaren, sedemera bryggeriägaren Claes Johan Carlsten.---. Zippora och Claes Carlsten var bosatta i Linköping till år 1876 då de flyttade till Nättraby i Blekinge.

Daguerrotypist var Johan Adolf Sevén 1806-1870. Bror till Zippora.
"Den förste porträttdaguerreotypisten [i Sverige] blev Johan Adolf Sevén, som började annonsera i Stockholmspressen i augusti 1841. Porträtteringen verkställdes 'i skuggan på några sekunder' skrev han, och det var alltså inte längre någon fara för synen. Sevén hade snabbt tagit upp de nya rön, som gjorts för att höja plåtarnas ljuskänslighet och därmed nedbringa exponeringstiderna. Enligt Aftonbladet hade Sevén 'vunnit mycken favör' hos allmänheten och förvärvat 'talrika beställningar'. Bazaren anser att hans resultat 'åtminstone till en början kunna anses rätt vackra'".
/Den svenska fotografins historia 1840-1940 s. 16, se ref.

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/www.ne.se 2008-04-24