Fleninge kyrka

Kyrkan består av de äldsta delarna med kor, absid och långhus tillbyggt med torn i väster och
breda korsarmar i norr och söder. Korsarmarna når från koret i öster och nästan hela
långhusets längd. Av det ursprungliga långhuset är det bara dess västra del som är bevarat och
tornets östra sida rider på dess västra gavel. Samtliga fasader är spritputsade och vitmålade och
nedtill försedda med en utskjutande, svartmålad sockel. På korsarmarna, koret och långhuset
finns ett sekundärt, kraftigt profilerat listverk. Den enda synligt bevarade, romanska,
muröppningen är en smal ljusöppning med sandstensomfattning i absiden. Kyrkans
ursprungliga syd- och nordportaler finns inte kvar men hel del finhuggen sandsten har
tillvaratagits som kan komma från dessa. Nuvarande ingångar till kyrkan finns i korsarmarna,
tornet och absiden. Ingångarna till korsarmarna utgörs av höga portaler med en klassicerande
portalomfattning och stora halvcirkelformade lunettfönster. Den norra porten är en pardörren
av trä från 1800-talet medan södra dörren är kopparbeklädd med driven dekor. Ytterdörr i
väster består av en kopparklädd pardörr. Kring dörröppningen finns en raksluten kvaderindelad
omfattning. I sakristians norra sida samt till torninbyggnaden på tornets norra sida finns mindre
ingångar med panelklädda och grönmålade dörrar. Kyrkans fönsteröppningar är
rundbågsformade och fönsterbågar av grönmålat trä med småspröjsade glas. Till tornets
klockvåning finns en ljudöppning i varje väderstreck i form av rundbågiga öppningar med
kopparbeslagna luckor. Yttertaket är täckt med koppar i skivtäckning och tornet kröns av en
öppen lanternin med krönkors. En skorsten finns i nock till norra korsarmen.

Den ursprungliga kyrkan bestod av långhus, kor och absid och uppfördes kring 1100-talets slut eller 1200-talets början. Kyrkan byggdes av gråsten med omfattningar, sockel och listverk av sandsten. En fönsteröppning fanns till absiden i öster och sannolikt fanns också en eller två fönsteröppningar till långhuset. Portalöppningarna hade troligen en rik utsmyckning av huggen sandsten. Ett västtorn byggdes något senare än de äldsta delarna, någon gång på 1200-talet. Tornet är smalare än långhuset och har kvadratisk plan. Murverket består av gråsten med en del sandsten till omfattningar. Eventuellt har denna sekundäranvänts och inslag av tegel finns också. I en beskrivning av kyrkan från 1830 omtalas en nisch i västra delen av kyrkan med en lejonskulptur vilket har tolkats som omfattningen till en igensatt västportal. En ursprunglig västportal har kunnat konstateras vid utgrävningar i tornet och genom undersökning av tornets murverk. En fönsteröppning och en emporöppning till långhuset också kan ha funnits i tornets
andra våningsplan som nåddes från ett utanpåliggande trapptorn. Tornets bottenvåning valvslogs med ett kolonettvalv, omkring 1200-talets andra hälft. Samtidigt som valven tillkom i tornet byggdes ett vapenhus med trappstegsgavlar utanför långhusets sydportal. Möjligen kan även ett vapenhus mot norr ha funnits. Under medeltiden tillkom också valv inne i långhus och kor. Dessa försågs med målningar kring 1300-1350. Från 1742 finns uppgifter om att en dörr på norra sidan, troligen nordportalen, sattes igen.

Fram till 1800-talets början skedde troligtvis endast mindre ombyggnader och reparationer av kyrkan. Mellan åren 1839-1849 byggdes långhuset till med två korsarmar mot norr och söder och kyrkan erhöll sin nuvarande planlösning. Byggmästare var A. Stensson i Kattarp och ritningarna var upprättades av Theodor Edberg. Större delarna av långhuset samt delar av koret revs och de gamla delarnas murar förhöjdes för att stämma bättre i höjd med tvärskeppet. Även valven i långhuset och koret revs samt vapenhuset i söder. Tornet gjordes om till nytt vapenhus med ny ingång från väster. Före ombyggnaden var tornet försett med trappstegsgavlar vilka revs och torntaket kröntes med lanternin. Det utvändiga trapptornet till tornets övre våningar revs också och en invändig trappuppgång gjordes. Under 1920-talet genomgick kyrkan en inre och yttre renovering under ledning av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Trapptornet återuppbyggdes och den romanska fönsteröppningen i absiden togs upp igen. Yttertaket täcktes om med kopparplåt och tornlanterninen som var i dåligt skick gjordes om. Denna var före renoveringen helt täckt men gjordes nu om till en öppen lanternin enligt ursprungsritningarna. Kyrkans nuvarande fönsterbågar av trä tillkom vid denna renovering. Exteriören har sedan 1920-talet endast genomgått restaureringsåtgärder, senaste 1993 av Forsberg & Wikerstål arkitekter AB. En arkeologisk undersökning utfördes i samband med schaktning på kyrkogården 1993 varvid rester av kyrkans vapenhus mot söder påträffades.