Gerum kyrka

Gerum kyrka uppfördes i sin helhet under 1200-talet: koret och absiden i början av århundradet och långhuset och tornet under dess senare del. Tornet fullbordades sannolikt aldrig till avsedd höjd.
Sedan medeltiden har endast mindre om- och tillbyggnader gjorts. Sakristian byggdes 1835, och det sannolikt ursprungliga takmaterialet bräder på kor och långhus ersattes med tegel och i slutet av samma århundrade av sågade stickspån. En återgång till falar på dessa tak kom till stånd 1962.
De senaste restaureringarna

De båda senaste restaureringarna har genomförts efter förslag av arkitekt Jan Utas, den utvändiga utfördes 1994 och den invändiga 1999-2000. Vid den yttre reparerades taken och tornhuven, avvattningen förbättrades, dränering ordnades runt kyrkan och åskskyddsanläggningen utökades. Fasaderna putsades och avfärgades. Fönstren sågs över. Trappor, stegar, inspektionsbryggor och belysning anordnades på vindarna. Vid den inre restaureringen rengjordes väggar och valv, målningar konserverades och nya målningar hittades. Golven slipades och behandlades med träolja. Uppvärmningen förbättrades och belysningen kompletterades, ett antal träföremål konserverades.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med absid och sakristia, långhus samt ett torn.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är uppmurade av tuktad grå kalksten med enstaka block av rödaktig kalksten i tornet. Koret har på södra sidan en stödmur. Omfattningar, hörnkedjor, tornavsats, socklar och portalerna består av fint huggen kalksten. Tornavsatsen täcks av blyplåt. Kor, absid, långhus och torn har alla skråkantade socklar. Samtliga fasader är putsade med kalkbruk och avfärgade.

Tornet har ett dragstag ytterligare ett finns mellan korets och långhusets byggnadskroppar samt mellan två par av takstolarna i koret.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven åttkantig med ljudgluggar på sju av sidorna. Öppningarna täcks av fågelnät på träramar. Den är utvändigt klädd med snedkantade bräder s.k. tornpanel. Konstruktionen består av bilade och sågade virken, högbenen som är sågade har spikplåtar. Spiran kröns av en vindflöjel med blad av järn. Höjden till flöjeln är ca 49 m.

Klockdäcket består av trä klätt med asfaltpapp. Pappen täcker ränndalen i mitten och är uppdraget mot kanterna och träkonstruktionerna. Utkastare åt norr. Plåtlucka över uppgångshålet.

Taken över absid, kor, sakristia och långhus är täckta med falar (bräder). Långhusets västa gavel är klädd med liggande panel. Allt utvändigt virke är tjärat. Undertaket över kor och långhus utgörs av spån spikad på läkt, sakristians undertak utgörs av liggande panel. Takstolarna består av bilade virken vars knutpunkter är dymlade, lagningarna är utförda med sågande virken även de dymlade. Förstärkningar av bandjärn samt två dragstag genom fyra av takstolarna (två par) som redan nämnts. Takstolarna över kor och långhus är av svensk modell, sakristian täcks av ett pulpettak i flykt med korets norra talkfall. Tätningar mot omgivande murverk är av blyplåt.

Koret har på södra sidan en hängränna av plåt och på norra sidan en utkastare åt öster av trä, plåtskodd(?). Stödmuren täcks av falar med vattränna av plåt som leder bort takvattnet från korets södra takfall. Långhuset har på södra sidan hängränna och stuprör.

Fasader
Fasaderna är putsade med kalkbruk och avfärgade, flera olika perioders puts är synliga i fasaderna, samtliga slevslätade. Sakristians sockel är putsad och avfärgad grå.

Fönster och andra muröppningar
Kyrkorummet har fyra fönster, samtliga i den södra fasaden absidens och korets fönster är båda rundbågiga medan långhusets och tornets är spetsbågiga. De har alla omfattningar och solbänkar av fint huggen kalksten och droppbleck av blyplåt, långhusets fönster har dessutom mittpost och masverk av kalksten. Undantaget är absidens fönster som har träbågar och saknar omfattning av kalksten. Fönstren har dubbla glas, varav ytterrutorna är blyinfattade, inputsade tätt ihop i stenkarmarna, koret har en medeltida glasmålning föreställande S:t Olof.

Sakristians har åt norr en snickeribåge vars foder är tjärat. Dubbla bågar, den yttre med träspröjs och den inre med blyspröjs. Järngaller innanför fönstret.
Långhusets röste har en ljusglugg med kalkstensomfattning. Sakristians har åt öster en trälucka genom vilken man når vinden.

Sakristians sockel har två ventiler försedda med galler.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalksten, perspektiviskt uppbyggda där särskilt torn- och långhusportalerna har välarbetade kapitälband. Långhusportalen är tresprångig och tornportalen är tvåsprångig, i sprången kolonetter vilka i arkivolten motsvaras av rundstavar. Kapitälbanden med ornament i lågrelief. De båda portalerna är spetsbågiga. Långhusportalens tympanon är delvis täck av mantel och hjässdroppar. Vimperg med täckplattor av kalksten, framsidan pustad, krönt med ett klot.

Korportalen är rundbågig och mycket enkel med ett språng med vardera en kolonnett vilka bär upp en rätvinklig arkivolt.

Innanför kyrkans huvudingång, långhusportalen, finns ett vindfång av trä med spröjsade pardörrar. Portbladen i samtliga portaler är tillverkade av stående plank, de är utvändigt tjärade, kor- och långhusportalerna är klädda med snedställda bräder.

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. I såväl koret, absiden som i långhuset finns kalkmålningar från medeltiden samt från 1600- och 1700-talen. Absidens väggar täcks av slingrande akantus i gula och röda valörer, samma valörer har korets valvmålning. På långhusets väggar finns en passionssvit från 1400-talet och på dess södra vägg väster om portalen finns en bjäruscen, på triumfbågens västra sida och runt långhusets fönster finns kvadermålning. Runt predikstolen draperimålning samt en urtavla för ett solur. Ristningar finns i både kor och långhuset i form av runor och olika typer av figurer, bomärken samt en som förefaller vara ett Kristushuvud.

En brädvägg delar av torrummet i två rum i nordsydlig riktning. Väggen är mot kyrkorummet målad med draperier nedtill och yvig akantus upptill.

Långhus, kor och torn täcks av kryssvalv av kalkstensflis, absiden av ett hjälmvalv av samma material. Långhusets fyra valv, vilka liksom tornvalvet är av typen kupolliknande, stöds av en rundpelare av kalksten. Korvalvet är ett tältliknande kryssvalv.

Sakristians väggar är målade med limfärg liksom brädtaket, väggen har nedtill en hög målad bröstning.

Bjälklag och golv
Golven i kyrkan är täckta dels med bräder (kor med absid, långhus och del av torn samt sakristia), dels med ojämna kalkstenshällar (tornrummet väster om träväggen). Brädgolven i koret och i långhuset (i mittgången och i bänkkvarteren) är oljade, golven i absiden och i sakristian är obehandlade.
Sakristian har ett underpanelerat träbjälklag.

Trappor och stegar etc.
Till tornets första våning leder en murtrappa genom tornets norra murverk. Vidare till tornhuven och vindarna leder trätrappor. Tornhuven har stegar och vilplan av trä, vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen består i absiden av altarbord av kalksten, putsat och vitkalkat, med altaruppsats, samt altarskrank av trä. I norra väggen finns ett väggskåp av trä med smidesbeslag. I koret en korbänk med målningsdekorerade luckor och skärmar. I långhuset två likartat utformade bänkkvarter, samt predikstol av trä. I tornet en dekorerad trävägg som separerar ringkammaren från det övriga kyrkorummet. I sakristians västra mur finns ett inmurat kistskåp av trä med kraftiga smidesbeslag.