utställningstext

Isvidder, taiga och tundra
Naturen och klimatet högst uppe i norr
kan vara extremt påfrestande.
Temperaturen kan sjunka till -50º C.
Ändå har människor sedan årtusenden
skapat sig en fungerande tillvaro där.
Viktig kunskap grundad i en nära relation
till naturen har gått i arv
från generation till generation.
De folk som bor i norr har mycket
gemensamt, oavsett om de lever
på nordvästra Grönlands stelfrusna vidder,
på Sibiriens karga kust
mot Norra ishavet eller
i skogarna runt Arvidsjaur
Tidigare sågs norra polcirkeln
som gränsen för Arktis.
Numera gäller i stället
trädgränsen, som i princip
sammanfaller med en högsta
julitemperatur av +10º C.
Här skildras tre
av de många folken i Arktis
–
samer, inuiter
och
tjuktjer.
r
el
I
g
I
on
och schaman
I
sm
Religionen i Arktis präglades
av de extrema naturvillkoren.
Världen var en gudomlig
skapelse i tre plan:
himlen, jorden
och
underjorden,
bebodda av andeväsen,
ofta i djurgestalt.
Schamanen
hade en viktig funktion,
som religiös ledare,
som spåman eller spåkvinna
och som botare av sjukdom.
Schamanen kunde också påverka
jaktlyckan med sitt främsta verktyg
–
trumman.
Med sångens och trummans hjälp
kunde schamanen försätta sig i trance
och få kontakt med andevärlden.
I en del områden användes droger
för att uppnå trancetillstånd.
Samerna
tillbad olika väsen
som beskyddade djur och växtlighet.
En del väsen representerades av en
sejte,
en av naturen formad sten eller träfigur.
Sejten var också en helig plats
där man offrade.