SLÄTTHÖGS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1841-42 av byggmästare S Sjöholm efter ritning av Samuel Enander 1836. Den nya kyrkan förlades helt nära den äldre, en medeltida stenkyrka, som revs. Invigningen ägde rum först 1855 och förrättades av biskopen Christofer Isaac Heurlin.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med avrundade hörn i korpartiet, bakomliggande, rektangulär sakristia i öster och torn i väster. Ingång genom tornet och mittportal i söder. Separat ingång till sakristian från söder. Planen överensstämmer med ritningen med undantag av korets rundade hörn samt att sakristian gjorts något större. Uppförd av sten, spritputsad med slätputs i omfattningarna samt avfärgad i vitt, på sockeln asfalt. Samtliga tak täckta med plåt.

EXTERIÖR - Exteriören överensstämmer med 1836 års ritning frånsett att tornets rundfönster ersatts av vanliga rundbågiga och att sakristian gjorts tvåvåning och fått samma höjd som byggnaden i övrigt. Lanterninen är igensatt och försedd med tornur sedan 1844.

INTERIÖR - Interiören är oförändrad utom vad gäller altarprydnad och färgsättning. Arrangemanget med altarpredikstol (fig 437), som troligen tillkom 1853, och den rika, omgivande dekormålningen avlägsnades 1955. Som altarprydnad återtogs istället den gamla kyrkans altaruppsats, utförd av Johan Ullberg 1742, och predikstolen uppsattes på norra långväggen. Altarväggens utformning med bågställning följer Enanders ritning. Bågställningen gjordes dock lägre och ovanför tillades en målad utsmyckning, en triangel med Gudsöga omgiven av strålsol och moln. På ritningen utgörs altarprydnaden av ett kors. Den bevarade predikstolen är till sin form mycket tidstypisk liksom orgelfasaden som härstammar från 1846 års orgel, byggd av Johan P Liljegren. Färgsättningen från senaste renoveringen domineras av ljusare och mörkare grått samt vinrött.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogården i Slätthög är troligen lika gammal som socknen, det vill säga närmare 1000 år. Kyrkogården
som omgärdade den äldre kyrkan var av en enkel typ, en ungefär 600 kvadratmeter stor gräsyta
som saknade ringmur. Den första muren anlades 1695. Eventuellt utvidgades kyrkogården 1743 på den
västra sidan. 1762 lades järngaller, så kallad färist i grindöppningen för att kreatur inte skulle kunna ta
sig in på kyrkogården. Över grinden fanns en stuka, ett slags överbyggnad. 1805 var denna så förfallen
att den måste rivas. Istället sattes två portar upp med låsanordning.
De första träden som man vet planterades på kyrkogården var 1773, då bönderna ålades att bidra
med trädplantor av ek, lönn och asp. Trädplantorna planterades i en allé mellan kyrkbacken och landsvägen.
Gräset fick växa fritt på kyrkogården, då den nyttjades till höskörd. Detta fortsatte fram till 1925.
Då den nya kyrkan byggdes 1842, blev kyrkogården rejält utvidgad och fick en sträckning kring den
nya kyrkan. 1848 schaktades marken för den gamla kyrkan och nya gravplatser gjordes i ordning där.
Motståndarna ville inte att kyrkan skulle byggas där den nu ligger därför att marken där var alldeles för
blöt. 1872 var det tvunget att gräva ett ansenligt dike kring kyrkogården, i form av ett överbyggt täckdike.
En utvidgning planerades på 1890-talet, men den blev aldrig av. Istället rustades kyrkogården upp
på den befintliga kyrkogården. Ett antal nya grusgångar anlades och gången söder om kyrkan förlängdes
österut. Äldre träd och buskar togs bort på den gamla kyrkogårdsdelen. 1907 anlades en trappa över
kyrkogårdsmuren.
Från mitten av 1800-talet och fram till på 1930 skedde många begravningar enligt linjeprincipen.
Grav efter grav grävdes tätt bredvid varandra. Oftast grävdes endast enkelgravar, vilket innebar att äkta
makar sällan fick ligga i gravar bredvid varandra. Man hade möjlighet att välja gravplats utanför linjen,
men det kostade mer. Linjegravarna var oftast gratis.
I samband med att en tomt togs ut på prästgården för den nya småskolans räkning, förvärvades
även mark till utvidgning av kyrkogården. Syftet var att erhålla en rak sträckning på kyrkogårdens båda
långsidor. 1922 fastställdes förslag till utvidgning av kyrkogården. Vid denna tid hade kyrkogården
en rätt oregelbunden planform. Den västra delen som sannolikt var jämngammal med kyrkan (byggd
1841-42), utgjordes av en kvadrat med drygt 60 meters sida. Den östra delen som tillkom senare var en
månghörning av något mindre storlek. 1922 utvidgades kyrkogården ett stycke i sydväst.1925 planterades
kastanjerna, kompletterande planteringar har gjorts 1932, 1960, 1977, 1989 och 1991. 1925 beslöt
kyrkorådet tillåta att gravarna försågs med grusytor och häckar. 1939 maximerades häckarnas höjd till
30 cm. Året innan, 1938 indelades kyrkogården i mindre kvarter och sex nya grusgångar anlades.
1958 började kyrkogården läggas om. Detta arbete var klart 1965. De traditionella avlånga och
häckomgärdade grusytorna, som fanns vid de flesta gravarna togs bort och ersattes av gräsmatta. 1959
godkände Byggnadsstyrelsen länsarkitekt Hans Lindéns förslag till bårhus. Bårhuset planerades att byggas
i kyrkogårdens nordöstra hörn innanför kyrkogårdsmuren. Byggnaden skulle bli uppförd i slammat
fasadtegel, sockel i kalksten, trappa i grå granit och tak av kopparplåt. 1982 byggdes ekonomibyggnader
nordost om kyrkan, utanför kyrkogården. Åtta stycken lyktstolpar monterades 1991, på ömse sidor om
kyrkan. I början av 1990-talet invigdes tillbyggnaden av vaktmästeri- och ekonomibyggnaden nordost
om kyrkogården.
Fram till början av 1700-talet förekom gravstenar nästan inte alls. Man började använda natursten
till gravstenar i mitten av 1700-talet. 1757 bestämdes det att de som önskar gravsten, ej fick ditsätta
under eller stödsten. Inte förrän omkring hundra år senare 1858 kom nästa bestämmelse som innebar att
endast ett kors eller en planka fick användas som gravvård. Först i sekelskiftet 1900 blev den traditionella
gravstenen vanlig.

Allmän karaktär
Slätthögs kyrkogård omger Slätthögs kyrka i östvästlig
riktning. Kyrkogården är välskött och strikt
organiserad. Gravkvarteren finns huvudsakligen
söder och öster om kyrkan, endast ett kvarter finns
norr om. Kyrkogården utvidgades senast 1922 , då
ett litet område i sydväst tillkom. Kyrkogården omgärdas
av en stenmur och en trädkrans. Det finns nio
kvarter på kyrkogården. Alla kvarteren har en blandad
karaktär med en mångfald av olika gravvårdstyper.
I flera av kvarteren finns ett ovanligt stort
bestånd av högresta gravstenar. Kvarteret norr om
kyrkan är glesare belagt än övriga. Någon urnlund,
asklund eller minneslund finns inte.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av kallmurad mur av oregelbunden
natursten. Murens in- och utsidor är dock
släta. Höjden på muren varierar mellan 0,7 och 1,4
meter. Bredden är ungefär 1,3 meter.

Ingångar
Det finns tre ingångar till kyrkogården. I väster
finns en blågrå målad praktfull trägrind med smidesbeslag.
Ingången består av en dubbelgrind i mitten,
flankerad av två enkelgrindar på ömse sidor om
den. Grindstolparna är fyrkantiga och av släthuggen
granit. De två mittersta är ca 1,55 meter höga och de
på sidorna har en höjd på ungefär 1,10 meter, vilket
är samma höjd som muren där. Grindstolparna i mitten
har en dekoration av brons på krönet. En likadan
ingång med grind finns på den södra sidan.
Vid bårhus samt vaktmästare- och ekonomibyggnad
finns en ingång med en modern galvaniserad
järngrind. Grindstolparna är fyrkantiga och av
grovhuggen granit.

Vegetation
Kyrkogården är ganska lummig med en mängd
olika typer av träd- och busksorter. Innanför muren
finns en trädkrans består av som kastanjer i väster.
I söder finns kastanj, björk, lönn och ornäsbjörk i
trädkransen, medan den består av lönn och lind i
öster. Slutligen i norr finns lind, ornäsbjörk, kastanj
och björk i trädkransen. Under årens lopp har träd
som dött i trädkransen bytts ut mot nya.
Inom några av gravkvarteren växer ett antal
träd. I kvarter 3 finns en hängask och en hängalm
och i kvarter 7 har två hängbjörkar sin växtplats. I
kvarter 5 i nordöstra hörnet av kyrkogården finns
en syrenbuske och vid muren i öster växer rhodendendronbuskar.
Fyra thujor finns norr om kyrkan,
en söder om koret och en i kvarter 1. Vid tornet
växer hagtorn. Längs söderväggen vid kyrkan förekommer körsbärsbenved. Två thujor växer bredvid
grindarna i väster.

Gångsystem
Gångar avgränsar de åtta kvarteren från varandra, men de finns även runt kyrkan och bårhuset. Alla
gångar är grusade på kyrkogården. Ytan runt vaktmästeri och ekonomibyggnaden är asfalterad.
Söder om kyrkan finns två bänkar i trä och betong. De står på en yta lagd med sjöstensplattor. Innanför
västra grinden står tre enkla bänkar. Det är träplank som är lagda på stenar. Vid ekonomibyggnaden
innanför muren finns en enkel parkbänk av trä och
järnsmide.

Gravvårdstyper
På Slätthögs kyrkogård finns det ett stort antal
gravvårdstyper, från äldre gravstenar från 1700-talet
till moderna gravstenar i fri formgivning. Särskilt
i den sydöstra delen av kyrkogården finns det
ett stort antal högresta gravstenar. Flera av dem är
över 2,5 meter. Strax öster om kyrkan finns ett litet
kvarter med ålderdomliga gravvårdar, bland annat
gjutjärns- och smideskors. Flera av kvarteren domineras
av låga rektangulära gravstenar som var
den vanligaste gravstenstypen under mitten och
senare delen av 1900-talet. Låga breda gravstenar
som brukar finnas på familjegravar, samt större och
mindre hällar finns också. Några gravvårdar har en mera ovanlig utformning och beskrivs under respektive
kvarter.

Byggnader
Strax nordost om kyrkan finns ett bårhus, som invigdes 1961. Byggnaden är av tegel, vitkalkad och har
två koppardörrar, en dubbel med speglar i söder och en enkeldörr i norr. Taket är kopparklätt och kopparkors
finns överst på gavelröstena i söder och norr. Sockeln är gråmålad och två små fyrkantiga fönster
finns åt väster respektive åt öster. I fönstren finns solbänkar av kalksten.
Utanför kyrkogården i nordost ligger en vaktmästeri- och ekonomibyggnad, som invigdes 1982.
Tio år senare byggdes den till. Det är en enplansbyggnad uppförd av locklistpanel, rödmålad med vita
knutar. Taket är klätt med dubbelkupiga betongpannor.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter 1 2
Allmän karaktär
Två blandade, sammansatta, men välordnade kvarter, där det är ganska tätt mellan gravstenarna. Alla
gravvårdarna har framsidan riktad mot väster, utom vid de nord-sydliga gångarna, där gravvårdarna är
riktade mot gångarna.

Gravvårdstyper
Övervägande delen av gravstenarna är av låg rektangulär utformning, med olika typer av krön. Formen
på krönen kan exempel vara raka, halvrunda, trapp- och takformade. Gravstenarna kan även vara
formgivna som antika tempel. Låga breda gravstenar från mitten av 1900-talet förekommer också i
olika skepnader. Små hällar finns en del av, medan det bara finns några få i modern fri form. Enstaka av
gravstenarna är högresta (över 1 meter). Den äldsta är från 1871 och den yngsta från 1930. Det finns
några fler halvhöga smala som är lägre än en meter. De är från åren 1903 1932. Diabas är den vanligaste
stensorten, särskilt när det gäller de äldre gravstenarna. Därefter följer grå granit. Röd granit är
ovanligare, men förekommer.
Några av gravstenarna är av mer ovanlig utformning. Den mest utmärkande är en stor mäktig liggande
fyrkantig gravsten i diabas över kyrkvärden Johannes Svensson, död 1946 och hans maka. Den
är nästan som ett monument, hela 1,6 meter lång. Andra ovanliga är två kors i marmor och ett i diabas.
Korset i diabas har man vänt på och återanvänt (1937 2003).En urna i diabas från 1943 och en stor ca
1,3 meter hög i ljusröd granit från 1907, tillhör också de ovanliga.
Yrkestitlar är inristade på flera av gravvårdarna, men detta är inte vanligt. Exempel är hemmansägare,
polisman, urmakaren, kyrkvärden och järnvägsarbetaren. Orts- och gårdnamn är vanligt förekommande,
men finns inte på alla. Bland annat nämns Fällorna, Väseboda, Hultet, Högssjö och Bäckarslöv.
Psalm- och bibelhänvisningar är ovanliga men förekommer. Psalmer som hänvisas till är bland annat
35, 193 och 355. På flera av gravstenarna står deviser. Vad jorden gömmer, ej hjärtat glömmer är
vanligast. Här vilar tills Jesus kommer. .. och När tiden för hans tjänstgöring hade gått tillända, begav
han sig hem. Luk. 1:23 är andra.

Kvarter 3 5
Allmän karaktär
Dessa kvarter kännetecknas främst av den stora andelen högresta gravvårdar. Med en hängask och en
hängalm, som vårdträd, gravar omgärdade av pollare, kätting och stenramar samt den stora mängden
äldre gravstenar får kvarteren en ålderdomlig prägel som bör bevaras. Det finns en grav omgärdad med
pollare och kättingar och fem gravar med stenramar. De tre gravkvarteren är mångfasetterade och gravvårdarna
står tätt. Flera av gravvårdarna är från 1800-talet och de äldsta är från 1867. I rabatterna på flera
gravar finns växten vintergröna, som ofta växte på gravkullar. Eventuellt kan detta vara en sista rest av
gravkullarna, som tidigare var vanliga på kyrkogården

Gravvårdstyper
Ett stort antal av gravstenarna är högresta och av dessa är flera riktigt stora och mäktiga, över 2,5 meter
höga. Av de högresta finns såväl monoliter och obelisker, som mer vanliga gravstensformer. De något
yngre halvhöga smala från 1910-30-talet är oftast lägre ca 0,7 1,2 meter. Även nyare högresta gravstenar
förekommer från 1990-2000-talet, antingen som återanvända eller helt nytillverkade. Bland de
högresta är stensorten diabas vanligast, men även röd och grå granit förekommer. En ny högrest gravsten
är av labradorgranit.
Några stenkors bland annat i grå granit och marmor figurerar i kvarteren. Det finns även ett flertal
låga breda gravstenar från 1920-30-talet, som bland annat pryder familjegravar. I kvarteren finns också
två stora hällar med en längd av ca 1,7 meter. Den ena är av svart granit och den andra som är från 1867
är av sand- eller kalksten. Det finns även mindre och något större halvliggande hällar i diabas.
Många kyrkogårdar domineras av de låga rektangulära gravstenarna, men i dessa kvarter förekommer
de inte i så stort antal som de vanligtvis brukar göra. De låga rektangulära har olika typer av krön,
exempelvis trappstegs, vågformade eller halvrund. Nyare gravstenar i fri form förekommer också.
Bland de mer ovanliga gravvårdarna i kvarter 3 5 är en 1,4 meter hög grå granitgravsten från 1878
med en Thorvaldsenmedaljong, även kallad Dagen. Ett 1,5 meters utsirat kors gjutet kors från 1867
ser ut att vara uthugget i sandsten. Slutligen finns det en gravvård i form av en urna i brons och diabas.
Speciellt med denna är förutom utformningen, att texten är på tyska och rest över Sanitätsrat Dr. H.
Laudien från Bad Kissingen och hans maka.
Yrkestitlar förekommer relativt ofta. Bland annat hemmansägaren som är allra vanligast och kyrkoherden
som det finns flera av. Andra är stationsförmannen, diakonissan och handlanden. Orts- och gårdsnamn
nämns ofta. Exempel är Hällagård, Lyåsa, Tolestorp och Hässleberg. Då många av gravvårdarna
är äldre förekommer även psalm- och bibelcitat tämligen ofta. Några psalmer som nämns är 331, 452
och 481. Bibelcitat och deviser som nämns är exempelvis Herren är min herde, mig skall intet fattas,
För dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, Herren känner de sina 2 Tim 2:19 och Jesus
sade: Jag är uppståndelsen och livet, Joh 11:25

Kvarter 6 7
Allmän karaktär
Dessa kvarter påminner om kvarter 1 2 till sin
karaktär. Två blandade kvarter med olika typer av
gravvårdar. Alla gravvårdarna har framsidan riktad
mot väster, utom vid gångarna, där gravvårdarna
är riktade mot gångarna. I kvarter 7 finns två hängbjörkar.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns några högresta gravstenar. De definitivt
mest utmärkande av dessa är en ca 2,4 meter
hög från 1920 i röd-grå granit. Övriga högresta
är mellan 0,8 1,5 meter och i diabas och daterade
från 1894 - 1919. Den vanligaste gravvårdstypen
är den låga rektangulära. Den förekommer med
olika typer av krön, bland annat raka, taktormade,
som vågor eller soluppgångsformade. Vissa är utformade
som antika tempel. Övervägande delen av
de som var av denna typ var tillverkade av diabas
från första halvan av 1900-talet till mitten av 1900-
talet. Flera av de äldre verkar vara av yngre datum
och kan mycket väl ha ersatt äldre gravvårdar.
Senare blev grå granit vanligare och på 1980-talet
kom röd granit och ännu senare labradorgranit.
Yngre gravstenar i fri form från de sista decennierna
förekommer.
Några låga breda gravvårdar finns på familjegravar. Bland annat är en så låg att gravstenen ingått
som en integrerad del i den stenram som inte längre finns kvar. Små hällar i diabas, röd samt grå granit är
vanliga och en grav pryds av en liggande natursten. Flera barngravar har en gravsten där bara förnamnet
finns inristat. Detta gäller även flera av de äldre små hällarna. Troligen är dessa små gravstenar rester av
det linjegravsystem som tidigare förekommit på kyrkogården.
Yrkestitlar är ovanliga, hemmansägare är den som är vanligast förekommande. Andra är murarmästaren,
barnmorskan och vagnfabrikanten. Orts- och gårdsnamn är vanliga men förekommer inte
på alla gravvårdar. Namn som nämns är bland annat Elmhult, Målen, Arnhult, Gamleboda och Bråten.
Psalm- och bibelcitat förekommer på drygt 10 % av gravvårdarna. Exempel på psalmer som hänvisas
till är 34, 473 och 579. Svenska missionsförbundets psalm 203 nämns också. Citat är exempelvis Jag är
uppståndelsen och livet, Känn ingen oro, i min faders hus finns många rum, Allenast hos Gud söker
min själ ro, från honom kommer min frälsning, Ps 62 och Jesus sade: Den som tror på mig skall leva
om han än dör.

Kvarter 8
Allmän karaktär
Kvarter 8 ligger norr om kyrkan och är ett ganska
glest belagt kvarter. Alla gravstenar är riktade åt
väster. Tidigare fanns allmänna linjen med linjegravar
här. Gravarna i allmänna linjen grävdes i
rad efter varandra allteftersom personer i socknen
som avlidit begravdes. Äkta makar blev på så sätt
oftast inte begravda bredvid varandra. Gravarna i
allmänna linjen var kostnadsfria.
Det verkar fortfarande finnas ett visst motstånd
att begravas på norra sidan av kyrkan. Förr ansågs
den norra sidan av kyrkogården förknippad med de
onda mörka makterna.

Gravvårdstyper
De låga rektangulära gravstenarna med olika typer
av krön är de mest framträdande. De förekommer
från 1930-talet fram till dags datum. De flesta är
av grå respektive röd diabas. Det finns några små
låga fyrkantiga gravstenar från 1930-talet i diabas,
som lär vara rester efter allmänna linjen. I kvarteret
finns små hällar i diabas och grå granit.
Tre smala halvhöga gravstenar i diabas med
höjd varierande från 0,65 till 1,2 meter fanns i
kvarteret. De var från 1914, 1943 och 1996. Den
yngsta är återanvänd. En gravvård som skiljer sig
från mängden är ett smideskors från 1983 i stål
och sten.
Det är ovanligt att yrkestitlar nämns, men kantor,
f d smedmästaren och handlanden nämns. På
de två små fyrkantiga gravstenarna i diabas nämns
hustrun som titel (mannen var inte begravd i samma
grav). Orts- och gårdsnamn var vanligt. Exempel
är Klasentorp, Moeboda, Väseboda och Dammarna.
Psalmer som nämns är bland andra 212, 336
och 458. Psaltaren 17:15 och Svenska missionsförbundets
psalm 623 är också omnämnda.

Kvarter strax öster om kyrkan (Kvarter 9)
Allmän karaktär
Strax öster om kyrkan finns ett mindre kvarter som inte har något namn, men som man kan kalla kvarter
9 för enkelhetens skull. Endast åtta gravvårdar finns i kvarteret varav sex är av äldre typ och har tidigare
haft en annan plats på kyrkogården.

Gravvårdstyper
I kvarterets norra del finns två platta tunna grovhuggna gravstenar i form av stenflak, gjorda av någon
slags skiffer. Den ena är från 1798 och har rektangulär form på högkant. Den andra är lite mindre och
har en halvcirkulär upphöjning på krönet. På den sistnämnda går det bara att utläsa födelseåret 1757 på,
då den nedersta delen av gravstenen inte finns bevarad.
Tre gjutjärnskors finns också uppställda i kvarteret. De är 1,2 1,3 meter höga och från 1853 och
1875. På en finns inget årtal. Det ena korset har kantig strikt utformning, medan de andra två har treklöverformade
avslut på korsarmarna. En triangelformad smidesvården i utsirad modell är rest över Sven
Eriksson i Fällorna. Inget årtal kunde utläsas.
Det finns även två moderna låga rektangulära gravstenar i kvarteret. Den ena är i röd granit från
1988 och den andra tillhör en familjegrav och är i svart diabas. Det finns rester efter en stenram till
gravstenen i diabas.