Stånga kyrka

Stånga kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den byggdes som församlingskyrka för Stånga församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kyrkans äldsta parti är nederdelen av tornet, vilken kom till vid en byggnadsetapp vid mitten av 1200-talet som ersättning för en äldre, romansk stenkyrkas torn. Grundresterna av koret och långhuset till denna äldre kyrkobyggnad från början av 1200-talet påträffades under golvet i kyrkan vid den senaste invändiga restaureringen 1949-50.

Även det nuvarande koret och absiden är bevarade från den romanska kyrkan i så motto att de på grund av svåra sättningar revs ner 1864 och återuppbyggdes med de gamla byggnadsdelarna som förebild och med användande av det äldre stenmaterialet. Samtidigt byggdes en sakristia på korets norra sida.

Vid mitten av 1300-talet revs det romanska långhuset och det nuvarande med den unika sydportalen omgiven av fasadskulpturer uppfördes. Tornet byggdes samtidigt på till den ansenliga höjd det har idag.

Kyrkan har genomgått få utvändiga förändringar sedan byggnadstiden. Den största är ombyggnaden av koret, absiden och sakristian på 1860-talet, vilken dock som nämnts gjordes med förebild av de medeltida byggnadsdelarna.
Under efterreformatorisk tid har kyrkorummet inretts med bänkar, predikstol, altaruppsats m.m. Kring sekelskiftet 1900 fick ingångarna i tornet och långhuset nya, invändiga vindfång, och 1913 avdelades en del av sakristian till pannrum.

Senaste utvändiga restaurering
Den senaste utvändiga restaureringen utfördes 1992 efter förslag av underteck-nad, då tornhuven, faltaken och fasadputsen reparerades. Dessförinnan har ut-vändiga restaureringar utförts i samband med invändiga arbeten även 1929-30 och 1962-63.

Senaste invändiga restaurering
Den senaste invändiga restaureringen gjordes åren 1962-63 efter förslag av arkitekt Olle Karth, Visby. Då vitkalkades bl.a. väggar och valv, och den fasta och lösa inredningen (triumfkrucifix m.m.) konserverades.
Elektrisk belysning och uppvärmning installerades dock först 1969.
En ny invändig restaurering är vid tidpunkten för denna plans upprättande planerad till år 2006.

Långhuset, koret och tornrummet täcks av kryssvalv och absiden av ett hjälmvalv, alla av kalkstensflis.

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade och vitkalkade. Ytorna har slät 1800-talskaraktär, och kalkmålningar saknas med undantag för en fragmentarisk skeppsbild på norra tornväggen.
Golvet i kyrkorummet förutom i absiden består av obehandlade bräder. Absidens golv är belagt med kalksten och uppbyggt två steg i förhållande till golvnivån i övrigt.

Till tornets övre våningar samt till övriga vindar kommer man från tornrummet via en spiralformad murtrappa, inbyggd i den norra muren.
På vindarna finns enkla inspektionsbryggor av trä, i tornet metallstegar.
Den fasta inredningen i kyrkorummet består i koret av ett murat altarbord med altaruppsats av sandsten, korbänk samt altarring av trä. I långhuset predikstol och sluten bänkinredning av trä.

I den norra långhusväggen finns ett väggskåp av trä, och i tornrummet en läktare med en underbyggnad uppdelad på två rum i norr (förråd) respektive söder (elcentral).
Innanför långhus- och tornportalerna finns vindfång av trä med glasade dörrblad.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med absid och sakristia, långhus samt ett av de högsta tornen på Gotland. Höjden till flöjeln är ca 59 m.
Väggarna är uppmurade av kalksten med inslag av sandsten, och fasaderna är putsade och vitkalkade och försedda med socklar av släthuggen kalksten.
Samtliga yttertak inklusive tornhuven är brädtäckta.
Fönstren har kvar sin medeltida utformning, men de har under senare tid försetts med dubbla glas.
Kyrkorna har tre portaler huggna av kalksten. Kor- och tornportalerna är rundbågiga med enkla veckkapitäl. Den södra långhusportalen kyrkans huvudingång med de stora fasadrelieferna på långhusets sydvägg hör till vårt lands märkligaste konstalster från medeltiden. Samtliga portaler har portblad av tjärat trä.