ÅDALS-LIDENS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Ådals-Lidens kyrka har föregåtts av en medeltida stenkyrka, som förstördes av brand under 1600-talet, varefter en ny tornlös kyrka av trä uppfördes på samma plats, som låg något norr om den nuvarande kyrkplatsen. Under slutet av 1700-talet var träkyrkan i så dåligt skick, att man beslöt om ett nytt kyrkobygge. Ritningar till en tornlös kyrka med valmat sadeltak och pilastrar utmed fasaderna utfördes av Simon Geting 1817. Ritningarna reviderades vid granskningen på ÖIÄ av P W Palmroth. Så sent som 1784 hade snickaren och bonden Pehr Andersson Löfling byggt en mästerlig klockstapel till den gamla kyrkan. En fantasirik variant av den lokalt rikt förekommande typen med lökkupol. Troligen fann församlingen den otidsenlig och svår att underhålla, varför man redan 1818 vände sig till ÖIÄ med begäran om en ny ritning med torn över sakristian, vilket beviljades. Till det gamla förslaget tillfogade Palmroth en kraftig takryttare, som skulle hysa klockorna. Som byggmästare anlitades Erik Ersson från Gafsele i Åsele socken, som också byggt en kyrka i Fredrika. Grunden lades 1817 och kyrkan stod färdig 1820. Den nya kyrkan invigdes 20 oktober 1820. Samma år revs den gamla kyrkan och försåldes fyra år senare till två Näsåkersbor.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor i öster och huvudingång i väster samt mittingång på sydsidan. Sakristia och skrudkammare bakom koret under samma tak som kyrkan för övrigt. Beträffande utrymmet bakom korväggen följde man Getings förslag till indelning och försåg östgaveln med två mindre ingångar.
Träkyrka uppförd i en slags korsvirkeskonstruktion utan mellanliggande fast fyllning. 1,5 m i väggtjocklek, inberäknat ytter- och innervägg med luftspalt däremellan. Fasaderna täckta med vitmålad panel. Gavelfälten klädda med vitmålade spån. Kopparplåt på taken. Ursprungligen var fasaderna gulmålade med vita pilastrar och även taken var täckta med spån.

EXTERIÖR - Den godkända ritningen följdes i princip, dock kom pilastrarna att sluta under den neddragna taklisten och fönster- och dörröppningarna avslutades tresidigt upptill i ytterlivet, inte rundbågiga som fönsterbågarna och portarna. På grund av de dubbla väggarna är fönsterna ovanligt djupt indragna för att vara en träkyrka. Kraftig takryttare i form av en lanternin med inbyggd klockbock över sakristian och skrudkammaren. Lanterninen var ursprungligen mycket enklare utförd och avslutad med en enkel pyramidhuv. Utförandet återgick på den godkända ritningen förutom att en låg gördelgesims hade uteslutits. 1914 tillkom den nuvarande utformningen. De fordom rundbågade ljudluckorna förvandlades till rektangulära för att ge plats åt tornur.

INTERIÖR - Ett harmoniskt kyrkorum dominerat av korväggens skenperspektiv. Kyrkorummet täckt med ett relativt högt vitmålat trätunnvalv. De kraftiga blåmålade taklisterna utmed långsidorna är tillkomna vid 1914 års renovering. Den blåa färgen återfinns i draperimålningen bakom predikstolen. Rosafärgade väggar med vita lisener och fönsteromfattningar. Korväggens vita träpanel framhäver den arkitekturfond med skenperspektiv och draperimålning som målades direkt på väggen år 1826 av Per och Göran Sundin. Målningens mening förklaras i ett protokoll från 1828: "Ett tempel, der en förlåt, som tillförne beslöjat upplysningen nu till det mästa är uppdragen, för att utmärka upplysningens stigande". Ursprungligen stod ett stort förgyllt eller gulmålat träkors på altaret framför den målade fonden (nu förvarat i ett förråd utanför kyrkan). I dag är mitt framför målningen fästat ett krucifix. Till att börja med övertogs predikstolen, tillkommen 1703, från den gamla kyrkan. Den nuvarande predikstolen, vitmålad med förgylld dekor, är snidad 1844 av Zackris Persson från Lidgatu, som till sin hjälp hade Nils-Olof Nilsson-Nyhlén. Dopängeln är en 1844 omgjord medeltida Maria Magdalenaskulptur.
Läktaren och troligen även den slutna bänkinredningen är samtida med kyrkan. Orgelfasaden tillhör kyrkans första orgel byggd 1912 av E A Setterquist & Son. Nuvarande verk byggt 1972. Ursprungligen var kyrkans inredning målad i pärlgrått, dagens färgsättning härstammar från 1964 års renovering.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Kyrkotomen
Tomten är rektangulär till formen, utvidgad under 1940-talet mot norr; med entréer i öster, söder och norr, alla med grindstolpar i betong och svarta smidesgrindar i ovanligt dekormönster. Tomten avgränsas av vägarna i söder och öster. Kyrkan ligger centralt på den flacka tomten. I nordväst finns ett gravkapell från 1948-49, betongstomme med murade tegelväggar, slätputs, vit målning och sadeltak belagt med svart skiffer. Motivet är klassicerande med en tempelgavel stående på fyra pelare mot öster. Krönande förgyllt kors i plåt på nocken mot öster. Två rundbågiga spröjsade tvåluftsfönster mot söder och norr

Tomten avgränsas med hög granhäck i nordost, norr, väster och sydväst. I sydöst saknas den efter en brand under sommaren. Stora gräsytor med gravrader i väster och norr, även delvis i öster; i sydöst, liksom i söder, för stiftet ovanligt nog grusytor överallt. I norr en processionsväg i asfalt till kapellet i väster, från denna grusvägar mot de grusade ytorna i söder.

FÖRSAMLING 1995 - ÅDALS-LIDEN

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 450, år 1900: 2161, år 1995: 1495

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, omnämnd 1314 (DS 1946).

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i övre Ådalen. Kyrkan ligger i tätorten ett stycke in i land ovanför en brant sluttning ner mot Nämforsen i Ångermanälven med sina bekanta hällristningar, huvudsakligen från bronsåldern. I närheten av kyrkan ligger en äldre skola och ca 350 m norr om kyrkan ruinen av en äldre kyrka. Den ligger något högre i terrängen och på en platå som avgränsats av ett vattendrag i norr.

RASERAD KYRKA / RUIN – I: Medeltida stenkyrka med salformad plan, 14,5 x 10 m i yttre mått. Utgrävd 1955. Sannolikt har varken sakristia eller vapenhus funnits. Rester av låga jordvallar med starkt förmultnade trärester på norra sidan tolkades som rester av en sakristia av trä, vilken troligen relaterat till den därpå följande träkyrkan. Tegelrester påträffades, dock inga valvtegel. Vid utgrävningen undersöktes några djupt liggande gravar, som möjligen var äldre än stenkyrkans tillkomst. Följande medeltida skulpturer förvaras i den nuvarande kyrkan: en Mariabild av norsk-engelsk typ från 1200-talet, en sittande biskop, ett senmedeltida processionskrucifix och ett kvinnligt helgon från samma period, nu omgjord till dopängel.

II: Träkyrka på samma plats 1646, målad 1660 av Roland Kubb. Ny klockstapel 1784 av Pehr Andersson Löfling. Kyrkan revs 1820 och såldes, varvid ny kyrka uppfördes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING – III: Träkyrka, något söder om den gamla kyrkan, uppförd 1817-20 av byggmästare Erik Ersson (från Gafsele i Åsele socken) efter ritningar av Simon Geting, reviderade av P V Palmroth. Kyrkan är rektangulär med kor i öster. Sakristia och skrudkammare (ursprungligen sockenstuga) ligger bakom koret under samma tak som kyrkan i övrigt. Koret utvidgades 1963-64.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Klockorna hänger över sakristian i en kraftig takryttare i form av en lanternin och kyrkan täcks av ett sadeltak. Lanterninen försågs med tornur 1951 och sakristians inre förändrades 1954 av arkitekt Waldemar Granlund. De 1,5 m tjocka väggarna är uppförda i fackverkskonstruktion och fasaderna livas av pilastrar. Exteriören har vitmålad panel, men ursprungligen var fasaderna gulmålade med vita pilastrar. Huvudingång i väster samt en ingång mitt på sydsidan. Det harmoniska kyrkorummet domineras av korväggens målade skenperspektiv och täcks av ett högt vitmålat trätunnvalv på kraftiga, blåmålade taklister tillkomna 1914. Korväggens arkitekturfond med skenperspektiv och draperimålning utfördes 1826 av Per Sundin och hans brorson Göran. Mitt framför målningen är ett krucifix fästat, det ursprungliga altarkorset togs bort redan före 1914. Predikstolen, som är vitmålad med förgylld dekor, snidades 1844 av Zackris Persson från Lidgatu under medverkan av Nils Olof Nilsson-Nyhlén. Kyrkan ommålades in- och utvändigt 1850, då också predikstolen målades och förgylldes. Läktaren, liksom troligen också den slutna bänkinredningen, är samtida med kyrkan och orgelfasaden härrör från 1912. Vid en renovering 1914, under ledning av arkitekt Carl Alfred Danielsson-Bååk, ommålades kyrkan åter och takryttaren byggdes om. Taklisterna sattes upp och nya läktartrappor installerades bakom en läktarunderbyggnad. Kyrkan ommålades åter vid arkitekt David Frykholms renovering 1939-40. Åren 1963-64, efter förslag av arkitekt Stig Elmqvist, lades läktartrapporna i väggarna och utrymmena under läktaren nyinreddes. Läktaren fick ny bänkinredning och interiören fick sin nuvarande färgsättning; svagt rosa väggarna med vita lisener och fönsteromfattningar, ursprungligen gick den i pärlgrått. Exteriören ommålades 1984 och sakristietaket sänktes 1993. Dopängeln är en medeltida träskulptur, omgjord 1844.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1999.

Ritningar till en tornlös kyrka utfördes av Simon Geting 1817. Ritningarna reviderades vid granskningen på ÖIA av P W Palmroth. Byggmästare var Erik Ersson från Gafsele i Åsele socken, som också byggt en kyrka i Fredrika. Grunden lades 1817. 1818 vände sig församlingen till ÖIA med begäran om en ny ritning med torn över sakristian, vilket beviljades. Till det gamla förslaget tillfogade Palmroth en kraftig takryttare. Kyrkan stod färdig 1820.

Se även tidigare inventeringar.

KYRKOMILJÖN -

Ådals-Lidens kyrka ligger utmed Ångermanälvens norra rygg i samhället Näsåker intill korsvägen mellan Junsele mot nordost och Ramsele mot nordväst samt byvägen mot Sollefteå i söder. I söder ligger den gamla prästgården på andra sidan vägkorsningen, väster om kyrkotomten en församlingslokal uppförd 1958.

Kyrkotomen
Tomten är rektangulär till formen, utvidgad under 1940-talet mot norr; med entréer i öster, söder och norr, alla med grindstolpar i betong och svarta smidesgrindar i ovanligt dekormönster. Tomten avgränsas av vägarna i söder och öster. Kyrkan ligger centralt på den flacka tomten. I nordväst finns ett gravkapell från 1948-49, betongstomme med murade tegelväggar, slätputs, vit målning och sadeltak belagt med svart skiffer. Motivet är klassicerande med en tempelgavel stående på fyra pelare mot öster. Krönande förgyllt kors i plåt på nocken mot öster. Två rundbågiga spröjsade tvåluftsfönster mot söder och norr

Tomten avgränsas med hög granhäck i nordost, norr, väster och sydväst. I sydöst saknas den efter en brand under sommaren. Stora gräsytor med gravrader i väster och norr, även delvis i öster; i sydöst, liksom i söder, för stiftet ovanligt nog grusytor överallt. I norr en processionsväg i asfalt till kapellet i väster, från denna grusvägar mot de grusade ytorna i söder.

Kyrkobyggnaden
Ritningar till en tornlös kyrka utfördes av Simon Geting 1817. Ritningarna reviderades vid granskningen på ÖIA av P W Palmroth. Byggmästare var Erik Ersson från Gafsele i Åsele socken, som också byggt en kyrka i Fredrika. Grunden lades 1817. 1818 vände sig församlingen till ÖIA med begäran om en ny ritning med torn över sakristian, vilket beviljades. Till det gamla förslaget tillfogade Palmroth en kraftig takryttare. Kyrkan stod färdig 1820.

Det är en rektangulär kyrkobyggnad i trä med kor i öster och huvudingång i väster samt mittingång på sydsidan. Sakristia och skrudkammare bakom koret under samma tak som kyrkan för övrigt.

Kyrkan är uppförd i en slags korsvirkeskonstruktion utan mellanliggande fast fyllning med omkring 1,5 meters väggtjocklek, inberäknat ytter- och innervägg med luftspalt däremellan. Utkragande sockel, slätputsad, grå målning, plåtavtäckning. Fasaderna täckta med stående vitmålad panel, troligen senast målad 1984. En smal gesimslist löper över fönsterraden, ca 1 m under takfoten, runt hela kyrkan. Profilerad takfot. Gavelfälten klädda med vitmålade rundspån. Falsad kopparplåt på sadeltaket sedan 1978. Stuprör i koppar på långsidornas gavlar, hängrännor också i koppar.

Utskjutande pilastrar som når upp i höjd med fönsteröverstycken delar rytmiskt in långhusfasaden, hörnpilastrar även runt hörn mot kortsidorna. På grund av de dubbla väggarna är fönsterna ovanligt djupt indragna för att vara en träkyrka, tresidiga avslut i panelen med en inre välvd båge. Fem fönster på norra sidan, fyra på södra, ett ersatt med entré med överljus. Samtliga ombyggda med innanfönster 1914. Ej kopplade bågar, sex lufter, de två översta med rundbågeform, sexton spröjsade rutor i vardera, femton i de båda övre, fyra i de inre, utvändigt grå målning, invändigt vit målning. Ett motsvarande fönster i östra fasadens mitt.

Kraftig takryttare i form av en lanternin med inbyggd klockbock över sakristian och skrudkammaren. Lanterninen var ursprungligen mycket enklare utförd och avslutad med en enkel pyramidhuv. 1914 tillkom den nuvarande utformningen med barockpräglad huv kantad av fyra frontoner i takfoten. Frontonerna, liksom gavlarna, spånklädda, vit målning. Huven kopparklädd. Högst upp ett förgyllt kors i plåt.

Utrymmet bakom korväggen försåg östgaveln med två mindre ingångar, trädörrar inordnade i den stående breda fasadpanelen. Trappor, ombyggda 1914, med stora granitblock i två avsatser, högt steg på den utskjutande sockelkonstruktionen. Regellås i järn.

Den södra dörren på östväggen leder upp på kyrkvinden och klocklanterninen.

Första avsatsen i övre delen av fönster väg in till isolerat utrymme ovan sakristian. Här står ett gyllene kors i plåt, som troligen ursprungligen krönt lanterninen.

Mellanvåningen har saxade diagonaler upp i klockvåningen. Här finns också en yttre stomme för långhustaket. En stege leder upp mot takstolarna och vinden mot väster. Sakristians tak syns härifrån mellanplanet och fungrar som förvaringsloft.

Lanterninen buren av handbilade vertikala stockar, tre i vardera hörn, ända nerifrån mellanvåningens inre horisontella ramverk med åsar in i långhusstommen. Stockarna stöttar horisontella fyrkantåsar uppe i lanternintaket. Laxade sidostöd i hörnen vid tornuren. På de övre åsarna stöttas kupoltoppens stomvirke.

Klockvåningen har två klockor hängande i ett inre ramverk av kraftigt fyrkantvirke stående på kort hörnstöd samt saxade fyrkantvirken i norr och söder. Dubbla rakslutna ljudluckor i trä, inrättade 1951, liggande smala spåntade bräder, svart målning, i samtliga väderstreck. Ovan dessa tornur i gjutjärn, opakt glas. Automatisk motordriven klockring-ning, dito lucköppning.

Urverket från Westerstrand och söner, Töreboda, sitter under klockornas brädgolv, strax intill en brant trappa från mellanplanet. Här ser man också lanterninsidornas stånde breda plankväggar.

Västra entrén med trappa med fem plansteg i granit, enkelt räcke i plattstål, svart målning. Entrén inskriven i hög trekantsavslutad nisch. Entrédörr i form av hög pardörr i trä, tre fyllningar av halvfransk karaktär, dekorromber i nedre och övre, ovaler i mitten, brun målning. Tre smidda följare från gångjärn på utsidan. Mörkt brun lasering insidor. Högt sittande överljus i bågsegment, två utåtgående lufter, mångspröjsade små glas, grå målning. Däremellan en infälld gråmålad fyllning med utanpåliggande dateringstavla svart målad text: "Carl XIV Johan MDCCXX".