ÄSPHULTS KYRKA

Kyrkans består av ett långhus med ett lägre, smalare kor och en halvrund absid i öster
samt ett senare tillbyggt torn i väster. De äldsta delarna byggdes under den romanska
stilperioden sannolikt under 1100-talet eller 1200-talets början. Det romanska murverket
är uppbyggt av fältsten, både grov-, fintuktad samt obearbetad och med fönster- och
portalomfattningar, sockel och hörnkedjor av finhuggen sandsten. Sockeln har en fint
huggen profil i form av en platt, en hålkäl och en vulst upptill. Sockeln har samma utseende
som på Linderöds kyrka vilken genom dendrokronologi är daterad till 1220-talet
och det är troligt att byggnaderna kan ha tillkommit i nära sammanhang. Den medeltida
kyrkan hade en nord- och en sydportal, belägna ungefär mitt för de nuvarande västra
långhusfönstren. Minst två ursprungliga fönsteröppningar har funnits, högt belägna mitt
emellan långhusets nuvarande två östra fönsteröppningar. Ett fönster med tegelomfattning
har också dokumenterats i korets södra sida, troligen en sekundär fönsterupptagning.
Medeltida puts som är bevarad på kyrkvinden visar att väggarna i kyrkan varit
putsade och kalkade samt dekorerade med kalkmålningar. Putsen på väggarna har inte
nått över murkrönet som troligtvis utgjorde gränsen för ett innertak av brädor spikat på
ett bjälklag. Absiden täcktes dock av ett murat hjälmvalv. Under senmedeltiden tillkom
ett kryssvalv i koret vilket senare dekorerades med kalkmålningar, kanske av Anders
Johansson som 1498 dekorerade Linderöds kyrka. Före Äsphult kyrkas ombyggnad på
1800-talet fanns också tegelvalv i långhuset som var indelat i två skepp med vardera tre
valvtravéer uppburna av valvpelare i mitten. Enligt en del källor kan långhusvalven ha
tillkommit först i slutet av 1700-talet men detta är ännu oklart. Vid något tillfälle, möjligen
redan under medeltiden, byggdes kyrkan till med ett vapenhus i söder. På en karta
från 1688 avbildas kyrkan även med en tillbyggnad mot norr vilket dock inte har kunnat
bekräftas genom andra källor. År 1650 byggdes kyrkan till med ett torn i väster av murarmästaren
A. Bruun från Meissen. Västra långhusmuren revs helt och tornets bottenvåning
inkorporerades med långhuset. Någon form av byggnadsarbeten utfördes på tornet
år 1795 vilket framgår av årtalet format genom ankarslutar i tornets fasad. År 1851
flyttades kyrkans huvudingång till tornets västra sida och vapenhuset i söder revs. Under
1800-talet genomgick kyrkan ytterligare ombyggnad efter ritningar av arkitekten Helgo
Zettervall. Byggnadsarbetena utfördes av byggmästaren Nilsson från Svedala och år
1880 stod kyrkan färdig. Ombyggnaden innebar att tornet byggdes på med trappgavlar
och kyrkorummet erhöll nya fönsteröppningar med gjutjärnsfönster. Invändigt revs valven
och mittpelarna som delade in långhuset i två skepp. Två nya valvtravéer slogs med
samma bredd som långhuset. Ett betonggolv gjöts och ny bänkinredning tillkom. I koret
flyttades altaret något. I samband med ombyggnaden påträffades både romanska och
gotiska kalkmålningar invändigt i kyrkan. De ansågs dock inte värdefulla att bevara och
dokumenterades heller inte.

Under 1900-talet renoverades kyrkan i ett antal omgångar. 1927 ersattes en äldre fjäderorgel
med en ny orgel tillverkad av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund och en orgelläktare
i väster byggdes om efter ritningar av länsarkitekten Nils A. Blanck. Yttertaket som
i början av 1900-talet lagts om med rödmålad galvad plåt lades 1932 om med tegel över
långhus och kor. Mellan 1951 och 1952 fick kyrkan en ny värmeanläggning och golven
lades om samt bänkarna målades om och sakristian i absiden erhöll en ny möblering. I
tornet fick klockvåningen nytt bjälklag och ny klockstol tillkom.

Under en renovering 1996 gjordes en utvändig tak- och putsrenovering av kyrkan och i
samband med detta genomfördes en murverksdokumentation av Magnus Lindhagen,
Regionmuseet Kristianstad. Bland annat dokumenterades delar av de igensatta portalöppningarna,
fönster i långhuset samt absidens södra sida och färgspår i grått och rött
på omfattningar och hörnkedjor. Under 1997 gjordes en sanering av kyrkans golv vilket
var mycket fuktbelastat. Golven grävdes ur och ett nytt golv av brädor lades i bänkkvarteren
och tegelgolv i övriga delar. Vid grävningsarbetet gjordes en byggnadsarkeologisk
undersökning av Skånes hembygdsförbund/ Landsantikvarien i Kristianstads län. Rester
av äldre golvnivåer och golvmaterial av tegel och kalkbruk påträffades samt en stenhäll
och två pelarfundament som kan ha utgjort grundläggning för kyrkans äldre valvpelare.

Interiör
Ytterdörren i väster leder in till ett litet vindfång i den västra delen av tornets bottenvåning.
Från vindfånget leder en gråmålad pardörr vidare in till kyrkorummet i tornets
östra del. En orgelläktare i tornets andra våning ger bottenvåningen en relativt låg takhöjd.
Ingång till tornets övre våningar sker genom en dörr i vindfångets norra sida.

Tornets östra del upptas av läktaren och dess underbyggnad och är öppen mot kyrkorummet
genom tornbågen, en hög och spetsbågig valvöppning. Under läktaren i söder
finns kapprum inrett bakom en skärmvägg och vaktmästarutrymme i norr. Läktaren
vilar på yttermurarna utan upplag av stolpar och avskärmas i framkanten av en fyllningsförsedd
läktarbarriär. På läktaren står orgeln med spelbord. Läktarens snickerier,
orgeln och skärmväggen under läktaren är vitmålade.

Efter tornbågen tar långhuset vid, inrett med öppna bänkkvarter längs yttersidorna med
en gång i mitten. Mittgången är lagd med rött murtegel i fiskbensmönster och i bänkkvarteren
ligger ett brunbetsat trägolv. Kyrkans snickerier och fasta inredning går i ljusa
färgtoner av vitt, beige och grått och väggarna och valven är putsade och vitmålade. De
färgade fönsterglasen är det enda som bryter av från den återhållsamma färgsättningen.
Valven som är från 1800-talet är höga och vida och slagna i en svagt spetsbågig profil.
Valvkapporna utgår från höga tresprångiga pilastrar med kragband i en senmedeltida stil
men med hårt dragna profiler utan spår av tidens tand. Mellan norra och södra ytterväggarna
löper vitmålade dragband genom valvens gördelbågar. Varje valvtravé har ett
fönster i norr och i söder. Från valven hänger tre ljuskronor av mässing från 1900-talets
början och på väggarna finns lampetter av mässing.

I långhusets sydöstra del, intill triumfbågen, står predikstolen med trappuppgång från
koret. På norra sidan av triumfbågen, på östra väggen, hänger en nummertavla. Ingången
till koret sker genom triumfbågen, en hög och vid rundbågig valvbåge med utkragande
vederlag. Liksom valven i långhuset är vederlagens profilering av hårt dragen
puts och det är svårt att avgöra om triumfbågen bevarar en medeltida form. På norra
sidan i triumfbågen står kyrkans medeltida dopfunt. Golvnivån i koret är lagt med tegel
på samma sätt och på samma nivå som långhusgolvet. Samma golv fortsätter även in i
absiden. Koret upptas av altaruppställningen med altare, altaruppsats och en altarring
framför. Fönster finns i norr och söder. Altarringen går i gröna färger och har en annorlunda
planform, i form av en spetsig oval. En matta framför altarringen och inom
altarringen går i rött samt mörkt blå och gröna toner. Altaruppsatsens ramverk är hållen
i ljus färgställning och förgyllda detaljer medan en framställning av nattvarden är mer
koloristisk. Koret täcks av ett fyrkappigt ribbvalv med spetsbågiga sköldbågar. Valvpelarna
har liknande utseende som långhusets men är till skillnad från dessa mycket låga.

Tribunbågen till absiden är avskärmad från koret med ett vitmålat skrank. Dörrar på var
sida om altaruppsatsen leder till en sakristia. Sakristian har en enkel inredning av skåp
på baksidan av altaret, bord och stolar samt en ingångsdörr från öster. Absiden täcks av
ett hjälmvalv, som är putsat och vitmålat och övergår utan vederlag i absidens väggliv.
Väggarna är nedtill målade med en gråvit bröstning.

Tornets övre våningar nås från en trappa bakom orgeln på läktaren. Ovanför orgelläktaren
finns ett halvplan som inte har full ståhöjd och är oinrett. Från detta våningsplan
finns en ingång till vinden över långhuset. Över halvplanet finns ett högt och smalt
utrymme som upptas av klockbocken för kyrkans två klockor. Klockbocken är av fur
och bör vara från 1880. Väggarna är grovt överputsade och vitmålade med delvis synligt
stenmurverk. Ljudöppningar finns i varje väderstreck. Tornets fjärde våning utgör
vindsvåning och är öppen mot nock. En luckförsedd öppning finns i varje väderstreck.
I torntaklaget som huvudsakligen är av fur ingår en del äldre återanvända delar av ek.

Långhusvinden domineras av valvens oisolerade ovansida. Inget golvbjälklag eller landgångar
finns ovan valven. Murarna har fläckvis bevarad medeltida puts men är i övrigt
fogade med brett utstrukna fogar. Ett par romanska fönsteröppningar bevaras som invändiga
murnischer med huggna sandstensomfattningar. Taklaget över långhuset är av
furu och tillkom 1880 samt delar 1932. En del äldre taklagsvirke av ek finns också bevarat.

I långhusvindens östra del finns en bevarad skorstensstock. Ingången till korvinden går
genom en sekundärt uppbruten öppning i östra långhusgaveln. Liksom på långhusvinden
bevaras delvis medeltida slätputs ovan valven på korets murar. Taklaget består av,
troligen, senmedeltida takstolar av bilad ek. Takstolarna är uppbyggda av bindbjälklar,
ett hanband och snedsträvor fogade mellan sparre och bindbjälke. Bindbjälkarna vilar
på ett åsat remstycke vid takfoten. I öster leder en ursprunglig öppning in till vinden
ovanför absidens hjälmvalv. Den rundbågiga öppningen är murad av väl valda grovt
tuktade eller obearbetade gråstenar. I korets östra gavelmur syns även ovansidan av den
ursprungliga romanska tribunbågen, numer belägen ovanför korets medeltida kryssvalv.
Gavelröstet är murat på ett säreget sätt i tydliga avsatser så att det tunnas av uppåt.

Abidens taklag är av bilad ek med sparrar som strålar samman i nock. Vid murkrönet är
sparrarna sammanfogade med snedstöttade stickbjälkar samt en bjälke i öst-västlig riktning
samt en bjälke längs västra muren. På den senare finns stolpar sammanfogade med
det västra sparrparet.

Inredning och inventarier
Altaret är uppbyggt av trä med sidor av panel av hyvlade breda brädor. Altarskivan är
målad i ljust olivgrönt och sidorna i mörkare grön. Mot väster är altarbordet förlängt
med en trästomme inklädd med röd sammet.

Altaruppsatsen tillverkades vid 1700-talets början av bildhuggaren Matthias Stenberg
i Ystad. Uppsatsen är utförd i provinsiell senbarock av skulpterad furu och huvudsakligen
sekundär polykrom bemålning och förgyllning. Den är uppbyggd kring en huvudtavla
på en predella med inskriptionsfält flankerad av pilastrar, marmorerade kolonner
och fristående skulpturer av evangelisterna. Huvudtavlan är utförd i huggen relief och
framställer nattvardens instiftande. Överst finns ett listverk med ett rundbågigt överstycke
dekorerat med akantusbladverk kring en kartusch samt änglaskulpturer och lammet
med korsfanan.

Altarringen är uppbyggd av ett balusterformat räcke av kontursågade och svarvade balustrar
vilka bildar en spetsig oval. Räcket av trä är målat i beige färgton och överliggaren
och knäfallet är klädda i grön sammet.

Predikstolen tillverkades på 1600-talet men byggdes om under 1700- och 1800-talen
och består av en korg med baldakin och trappa som leder upp från koret. Korgen är
uppbyggd av fyra sidor kring en sexsidig planform Sidorna består av fyllningar i ett
ramverk mellan förgyllda, kraftiga akantusvoluter. I fyllningarna finns framställningar av
Moses, Kristus och Aron målade i grisaille. Ljudtaket består av ett sexkantigt listverk
med tandsnittsdekor och överst en druvformad knopp. På undersidan finns en sexpassformad
himmel och en nedhängande duva. Predikstolen är målad i beigea nyanser och
gråvitt med rosaröda och förgyllda detaljer samt en blåmålad himmel i ljudtaket. Trappan
har en enkel form med fyllningsförsedda vangstycken och ett smidesräcke.

Dopfunten är av huggen sten med dekor i huggen relief och dateras till omkring 1200.
Cuppan är fyrsidig med trapetsoida sidor, med dubbel repstavdekor längs hörnen och
en palmettfris överst längs brämen. Under palmettfrisen finns på tre sidor en rundbågsfris
och på den fjärde sidan ett inhugget cirkelkors. På ovansidan finns en huggen fals
för ett lock och invändigt i cuppan finns ett uttömningshål. Foten är fyrsidig och profilerad.
Färgfragment efter en bemålning i rött, blått och grönt har dokumenterats på
funten. Till dopfunten hör ett dopfat av mässing från 1661.

Bänkinredningen tillkom vid 1880-talets renovering och består av öppna bänkar av
trä. Ryggarna består av ett ramverk med spegelfyllningar. Gavlarna är profilerade med
en utsvängd fotdel, ett volutformat armstöd med ett högre bakstycke, upptill avrundat.

Bänkarna är målade i en beige färgton med rödrosa detaljer såsom ett fyrpass.
Orgeln är pneumatisk och tillverkad av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1928. Spelbordet
är integrerat med läktarbarriären. Fasaden står bakom tornbågen och är uppbyggd
av tre upptill rakt avslutade piptorn med tandsnittsdekor. I mittersta pipfältet
finns en rundbågsfyllning med en lyra och bladslingor. Fasaden är målad i en ljust beigevit
kulör med detaljer i rosa och guld.

Orgeln är pneumatisk och tillverkad av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1928. Spelbordet
är integrerat med läktarbarriären. Fasaden står bakom tornbågen och är uppbyggd
av tre upptill rakt avslutade piptorn med tandsnittsdekor. I mittersta pipfältet
finns en rundbågsfyllning med en lyra och bladslingor. Fasaden är målad i en ljust beigevit
kulör med detaljer i rosa och guld.

Två klockor av malm hänger i tornet. Stora klockan omgjöts 1805 i Kristianstad
och 1909 i Stockholm. Den lilla klockan gjöts av Andreas Wetterholtz 1759.

Övrigt
Över triumfbågen hänger en tavla målad i olja med motivet Kristus på korset. Målningen
är från mitten av 1700-talet.

Kyrkan fasader är spritputsade och vitmålade med detaljer såsom taklister och omfattningar
i slätputs. Naturstenssockeln på kyrkans romanska delar är oputsad och omålad.
Fasaderna är förhöjda för att ge plats åt en murad takgesims, ett listverk. På långhuset
består gesimsen av ett par skift tegel överst och därunder ett tandsnitt format av en
liggande koppsten och en stående. Absiden har ett något smalare listverk än koret och
långhuset. Fönsteröppningarna har ett enhetligt utförande med murade och putsade
masverk format kring två rundbågsfönster, med ett mindre glasparti ovanför, infattade
i en större rundbågsnisch. Fönsterbågarna är av gjutjärn med spröjsade glas och i de
övre rutorna finns målade glasrutor. Fönsteröppningarna ramas in upptill av ögonbryn
ett utkragande murskift som runt rundbågsvalvet. Långhusets och korets gavlar
är försedda med murade tinnar täckta med tegel liksom yttertaken som består av sadeltak
täckta med enkupigt rött tegel. Absiden täcks av ett halvt kägeltak av rödmålad, galvad
plåt i enkelfalsad skivtäckning i koniskt formade band. Till absiden finns en prästingång
med en gråmålad, raksluten dörr med kvadratiska fyllningar. Över dörren finns ett
tympanonfält format av en halvcirkel som likt fönsteröppningarna markeras av ett listverk.
I trappan till absiden finns en återanvänd del av en medeltida altarskiva.

Tornet som är senare byggt än kyrkans övriga delar saknar markerad sockel. Fasaderna
är utförda som på kyrkans övriga delar. Västportalen består av en rundbågig
muröppning med liknande utformning som prästdörren men den är större, med dubbla
dörrblad och både dörröppning och tympanonfält markeras av ytterligare murskift.
Fönsteröppningar saknas helt till tornets första och andra våning. Över ingången i väster
finns istället två rader av ankarslutar som bildar bokstäverna A N O samt 1795. Över
klockvåningen finns även ankarslutar i form av H H, vilket står för Hans Horster, kyrkoherde
i Äsphult. Flera förstärkningar med bandjärn finns i tornets sydöstra hörn.
Tredje våningen utgör klockvåning och har två dubbla ljudöppningar mot väster, norr
och söder. Ljudöppningarna har ett utförande som liknar fönstrens omfattning men
istället för fönsterbågar upptas rundbågsöppningarna av inåtgående gråmålade ljudluckor
av brädor. Mot öster finns två enkla ljudöppningar mot klockvåningen. Tornets
fasader avslutas av höga trappstegsgavlar där varje tinne är murad med ett litet tandsnittslistverk
upptill och avtäckt med tegel. I höjd med takfoten finns i varje gavelsida
en smal, rundbågig fönsteröppning med listverkstäckning i stil med övriga öppningar. I
varje gavelspets finns också en liten korsformad blindering och i västra gaveln årtalet
1880 formade med ankarjärn. Torntaket består av ett sadeltak med fall mot norr och
söder och lägre sadeltak i motsatt riktning intill de södra och norra, något lägre, gavlarna.
Sadeltaken täcks av rödmålad plåt i skivtäckning med förskjuten tvärfals.