ORNUNGA GAMLA KYRKA

Kyrkan är uppförd av gråsten, sannolikt under 1200-talet. Enligt sägnen skall den ha byggts åt församlingen av två rika systrar på godset Sällerhög. Ursprungligen hade kyrkan smalare kor. Vid okänt tillfälle före 1600-talet utfördes muralmåleri. Under 1600-talet restes i väster en läktare, vilken sedermera utökades åt öster längs nordväggen i samma utförande. Den ursprungligen öppna takstolen doldes vid denna tid ovan ett plant brädtak, vilket dekorerades med bibliska scener i en folklig variant av den äldre Läcköskolans renässansmåleri. Samma person som målade taket torde ha gjort den naiva figurdekoren på den västra läktaren, vilket helt saknas på den omålade (och därmed senare) nordläktaren. 1720 uppfördes ett fullbrett kor med tresidig avslutning. Fönstren fick därvid sin nuvarande storlek. Två vapenhus uppfördes, ett i söder och ett i väster. En predikstol färdigställdes av Niklas Kihlman. Bänkinredning och altarring torde likaså ha tillkommit vid detta tillfälle. En altaruppsats färdigställdes 1744. En sakristia uppmurades 1794.
Med anledning av nybyggnadsplanerna under 1800-talet eftersattes kyrkans underhåll. 1856 insattes dock nya fönsterbågar. I samband med byggandet av den nya kyrkan 1904 skadades murarna av ett jordskalv. Följande år bestämdes att kyrkan skulle rivas. Då föddes dock tanken hos bygdens son, den i USA boende konstnären Birger Sandzén, och dennes bror, komminister G M Sandzén, att bevara kyrkan som ett karaktäristiskt minne från forna dagar. Detta väckte ett stort intresse hos bygdens folk. För att rädda kyrkan bildades "Svältornas fornminnesförening". Föreningen köpte kyrkan och lät restaurera den med visst ekonomiskt stöd från Svenska Turistföreningen. 1908 restaurerades altaruppsatsen av målarmästare M B Wallström, Lödöse. Följande år skedde reparationsarbeten på kyrkan. I samband med föreningens växande samlingar kom kyrkan att från 1923 nyttjas som museum. 1920 och 1923-24 skedde ånyo reparationer. Under dessa år tillkom bl.a. fönstersmygarnas järngaller. 1927-34 reparerades yttertaket varvid ekspånen ersattes av granspån. 1941 påträffade konservator Olle Hellström en målad omfattning till sydporten. Vidare undersökningar i kyrkans äldre del uppenbarade rester av muralmåleri med figurframställningar. Predikstolen konserverades. 1943-44 konserverades takmålningarna av konservator Thorbjörn Engblad. Denne uppmärksammade muralmålningar bakom läktaren i väster, vilka aldrig överkalkats. 1950 försågs det södra vapenhuset med nytt foder.
Vid mitten av 1950-talet var taket i ett dåligt skick. Riksantikvarieämbetet påpekade det olämpliga i att bruka kyrkorummet som museilokal. Om föreningen flyttade samlingarna skulle ämbetet åtaga sig att restaurera kyrkan. 1967 inköptes gården Kyrkebol vid kyrkan med ekonomisk hjälp av Vårgårda kommun. Manbyggnaden där blev nytt museum. Restaureringsarbetet dröjde dock till 1973-74 och utfördes i ämbetets regi med finansiering från AMS. Taket omtäcktes med furuspån och fasaderna omputsades. 1992-93 anlades dränering runt kyrkan, fasadputsen omkalkades och spåntaket tjärades. Dessa arbeten skedde i AMU:s regi. 2002 renoverades sakristians golv. 2003 tjärströks taken på nytt och fönstren ommålades. 2004 borttogs fasadernas löst sittande puts och cementlagningar. Fasaderna putsades med kalkbruk och avfärgades. Södra vapenhuset rödfärgades. Södra långsidan fick ett nytt remstycke.

ORNUNGA GAMLA KYRKA - Salkyrkan utgörs av ett medeltida långhus av gråsten med fullbrett, tresidigt avslutat kor i öster från 1720. Norr om koret är en sakristia från 1794. Framför långhusts sydport är ett vapenhus, liksom ett framför dess västport, båda uppförda 1720.
FASAD - Kyrkan saknar sockel men grundmuren är delvis synlig i söder och under de sydvästra och nordvästra hörnen. Det ojämna gråstensmurverket bär en slammad och vitkalkad puts som går ända ned till marken. Mellan södra långsidans mellersta och östra fönster är en stötfog där medeltidskyrkans hörnkedja av sandstenskvadrar framtagits. Den övre kvadern har ett utsparat, grekiskt kors. Norra långsidan är helt utan fönster. Södra vapenhuset vilar på några låga plintar av kallmurad sten. Stommen av liggtimmer är klädd med rödfärgad lockpanel från 1950. Västra vapenhuset vilar på några lösa stenar och delvis direkt på marken. Den synliga, rödfärgade stommen utgörs av skiftesverk med ekplank. De stående bräderna kring hörn, fönster och portar är sentida.
FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar och spröjs av ljusgrått trä om inget annat anges. Glasrutorna är handblåsta. De rundbågiga långhus- och korfönstren har T-post och tre lufter från 1856. De nedre lufterna har fyra rutor och lunetten fem. Det sydöstra korfönstret har en öppningsbar luft och en med rester av hörnbeslag, vilken är äldre. De rundbågiga smygarna har sluttande solbänkar av tuktad granit. Högt upp på västgaveln sitter ett litet kvadratiskt fönster med enkel luft och fyra rutor. Sakristians gavel har ett litet rektangulärt fönster med enkel luft och sex antikglasrutor i blyspröjs. Västra vapenhuset har i gaveln ett litet liggande fönster med mittpost och två lufter med två rutor var. Dess vattenlist är av rödfärgat trä.
PORT - Södra vapenhuset har en ursprunglig, rak port av två rödfärgade plank. De sannolikt medeltida gångjärnsbandens ändar är formade som klor eller hästskor. De är ursprungliga liksom det vridna smideshandtaget och haspen. En järnhälla med hänglås är sentida. Den ursprungliga ektröskeln bär stark patina. Västra vapenhuset har i sydost en sentida, rak port av rödfärgade bräder med utanpåliggande Z-format stag. I nordost har samma vapenhus en ursprunglig, rak port av bräder med samtida gångjärnsband.
TAK - Långhuset bär ett brant sadeltak, valmat över koravslutningen. Sakristian bär ett valmat sadeltak, västra vapenhuset ett brant, valmat sadeltak och södra vapenhuset ett sadeltak. Alla har täckning av kluven, tjärad spån med sågtandat takskägg. Sistnämnda är kraftigt utskjutande på västra vapenhuset. De sentida vindskidorna är av tjärat trä. Långhus, kor och sakristia har synliga, vita hammarband. Frånvaron av hängrännor och stuprör förstärker exteriörens medeltida karaktär.