Grav- och boplatsområde

Grav- och boplatsområde, undersökt och borttaget. Vid arkeologisk undersökning år 1976 påträffades 22 gravar, bestående av 19 stensättningar, 2 brandlager och 1 benlager, samt 140 boplatsrelaterade anläggningar, bestående av 43 härdar, 27 stolphål, 62 stenpackningar, 2 stensamlingar, 5 sotfläckar och 1 sotlager. Stensättningarna var illa åtgångna då de delvis brutits upp i samband med jordbruksarbetet under tidigare sekler, dels skadats i samband med tidigare schaktningsarbeten, varför gravarnas ursprungliga storlek och yttre konstruktion ofta fick bli en grov uppskattning. De flesta gravarna var sannolika kremeringar, men två gravar var skelettgravar omfattande tre individer. Fynd av bl.a. drygt 120 glaspärlor; ringar, hängsmycke, spännen, nålhus, armring, halskedja och pärlor av brons; kniv, eldstål, torshammare, ringar, broddar, spik och nit av järn; knackstenar; brynen; keramik; kammar av ben/horn; brända ben; obrända djurben, bl.a. björnfalanger; flinta; lerklining och slagg. Pärlmaterialet från de förstörda brandgravarna dominerades av blåpolykroma och enfärgade blå pärlor, varför en datering till yngre vendeltid eller äldre vikingatid förefaller rimlig. Skelettgravarna var nedgrävda till ett djup som inte berörts av odlingsverksamheten och själva gravgömmorna var helt intakta. Dessa daterades till 800-talets mitt e. Kr. Se nedan om Ärvingekvinnan.
Stolphål och härdar fanns över hela området, men med en koncentration till områdets mitt. Säkert var härdarna av varierande ålder, många betraktades vid undersökningstillfället som recenta. I härdarna fanns obrända ben och kol. C14-dateringar på 4 härdar och 1 stolphål: 1610±125 BP (okalibrerat), AD 262-601 (kalibrerat), 1425±140 BP (okalibrerat), AD 438-767(kalibrerat), 1255±140 BP (okalibrerat), AD 651-979 (kalibrerat), 1000±90 BP (okalibrerat), AD 983-1157(kalibrerat) och 665±90 BP (okalibrerat), AD 1279-1406 (kalibrerat), från folkvandringstid till medeltidens mitt.
Ärvingekvinnan: Under en av stensättningarna, oval, 2x2,5 m st och 0,1 m h, påträffades i en skelettgrav den så kallade "Ärvingekvinnan". Skelettet var orienterat i Ö-V, med kraniet i Ö. Vid hennes S långsida påträffades järnfragment. Graven var en rikt utrustad skelettgrav med bl.a. två ovala spännbucklor; ett "tredjespänne" av brons med unikt ormmotiv; nålhus; torshammarring och en pärluppsättning med stora polykroma och mindre enfärgade pärlor av glas, samt runda hängen med filigrandekor; en kam; och armbyglar av brons runt handlederna. Graven kan med hjälp av fynden dateras till mitten av 800-talet. Kvinnan var vid sin död mellan 50-65 år gammal. Hennes kroppslängd 170 cm. Tänderna vittnar om att hon under sin levnad haft det gott ställt då de är hårt angripna av karies och spår finns av varbildning i överkäken. Möjligen kan de trasiga tänderna ha givit upphov till en infektion, som kan ha bidragit till hennes död. I varje fall måste hon under sina sista levnadsår lidit av svår tandvärk.
(Raä dnr: 321-962-2011)

För äldre beskrivning, se skannat dokument.