ENVIKENS GAMLA KYRKA

Grunden till ett kapell i Enviken började läggas den 6 maj 1669. Bygginitiativet togs av byborna i Tängers fjärding, vilka hade två mils väg eller mer till sockenkyrkan i Svärdsjö. I två års tid pågick timringen av kapellet som kom att omfatta långhus med vapenhus utbyggt i söder och sakristia i norr. Arbetena avslutades 1671 med att spåntak lades och fönster sattes in. Eftersom bygget skett utan kungens tillstånd dröjde invigningen till 1673, sedan ett godkännande sent omsider utfärdats.

I det ursprungliga kapellrummet låg väggtimret sannolikt synligt och omålat. Även predikstolen saknade målning och var från början placerad på södra sidan. På norra sidan fanns en läktare. Gudstjänstbesökarna satt i öppna bänkrader. Altartavlan hade övertagits från moderkyrkan i Svärdsjö. Altaret var byggt av trä, närmast framför lades hällar, samt en gammal björnfäll.

Ganska snart efter att kapellet färdigställts restes ett klocktorn över västra gaveln. Årtalet 1682 finns utsatt på den bevarade korsvimpeln. Efterhand kläddes också kyrkorummets väggar in med panel.
Utbyggnaden till dagens omfång genomfördes 1781, under ledning av Olof Erson i Gopa och med pastorn Schedvin som starkt pådrivande kraft. Då förlängdes kapellet västerut och över denna förlängning restes dagens torn, dit klockorna flyttades. Ljudluckorna var från början blåmålade. Två större fönsteröppningar togs upp i långhusets norra och södra väggar, samt en i västra gaveln. Kyrkorummet miste läktaren i norr och istället byggdes en västläktare. Predikstolen flyttades från södra sidan till den norra, invid dörren till sakristian. Därifrån byggdes en uppgång och predikstolen blåmålades. Valv och väggar panelslogs i sin helhet och vitlimmades. Sakristian utrustades med öppen eldstad.

Samtidigt med utbyggnaden borttogs den gamla altartavlan från Svärdsjö, såsom otjänlig. En ny skulle förfärdigas när kapellslaget avbördat sin i häftade skuld vid kapellets utvidgande Överhuvudtaget tycks den följande nyinredningen ha skett stegvis, allteftersom ekonomin tillät. Altaruppsatsen som senare kom på plats är den alltjämt befintliga, i nyklassicistisk stil. De förut öppna bänkarna slöts med spegelindelade luckor och sidostycken, predikstolen blåmålades och en spegelindelad altarring byggdes.

Vid nästa större upprustning, 1871, tillkom de nuvarande fönstren. På västra läktaren färdigställdes året efter orgeln med pipor av trä, byggd av G Becker från Venjan. Den förut blå predikstolen fick 1873 sin målning i gult och vitt.

Utförda reparationer tycks inte ha förslagit långt. Efter påstötning vid en biskopsvisitation blev kyrkorummets golv omlagt och upphöjt 1886. Inre bättringsmålning skedde och järnkaminen installerades. Samtidigt aviserade församlingen sin målsättning att på sikt uppföra en ny kyrka. Under följande decennier hölls därför byggnadsunderhållet på en relativt låg nivå och all förnyelse uteblev. Från 1921 övergavs kyrkan vintertid, då gudstjänst istället hölls i socknens kommunalhus.

Den 17/12 1925 antog kyrkostämman ett program för att demontera, flytta och återuppföra kyrkan i Rönndalen, två kilometer norr om kyrkbyn. Där fanns sedan tidigare församlingens prästgård och begravningsplats. Men beslutet överklagades till Länsstyrelsen, som upphävde detsamma. År 1927 anslog kronolänsman Richard Rubenius en donation på 10 000:-, avsedd att underhålla den gamla kyrkan, med villkoret att den inte flyttades. Eftersom den planerade kyrkflytten fått förhinder valde församlingen att ta emot donationen och ganska snart därefter reparerades kyrkans spåntak.
Sedan Envikens nya kyrka togs i bruk 1957 har den gamla blivit ännu mer museal. Senaste större upprustningen 1982-83 skedde i regi av Riksantikvarieämbetets vårdsektion. Utöver nödvändiga reparationer återöppnades nedgången till sakristians vinkällare.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Uppgifter om fönsterrenoveringar 1975 och 1983

Envikens församlingsarkiv (EF)
Program och protokoll från byggmötena 1-6, november 1981 april-september 1982

Västerås stifts arkiv (VS)
E IV a:13; inventarium upprättat den 18 januari 1748
E IV a: 13; inventarium upprättat den 3 juli 1787
F III A: 22; inventarium upprättat den 17 maj 1767
F III a: 33, inventarium upprättat vid biskopsvisitation 1833
F III a: 37; Ämbetsberättelse upprättad till prostvisitationen den 1-2/8 1885

Litteratur
Envikens socken 100 år 1864-1964, en minnesbok, sammanställd av Rudolf Bergquist Falun 1964
Forsslund, Karl-Erik: Med Dalälven från källorna till havet, del III, bok 1. Stockholm: Åhlén & Åkerlunds förlag 1929
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990

Inträde sker vanligen genom vapenhuset, med lerklinade, vitkalkade väggar och ryggåstak. Utmed sidorna finns väggfasta sittbänkar. På väggarna hänger ljusplåtar av enklaste slag.

Över Kyrkorummet välver sig ett tunnvalv, klätt med handhyvlade, vitlimmade bräder, liksom väggarna. Genomgående ligger ett kilsågat, skurat brädgolv, med smidd spik. Läktaren i väster vilar på fyra grågrönt marmorerade kolonner. Barriären är sluten, prydd med gula girlander. Orgelns fasad går i sparsamt smyckad, nyklassicistisk stil och piporna är ovanligt nog utförda i trä. Bakom orgeln skymtar stolpar som bär upp tornets klockbockar.

Bänkkvarteren har skärmar målade i grått och vitt, samt bevarad numrering. Bänksitsarna består av bilade, omålade timmerstockar - med talrika bomärken - ryggstöden av målade brädstänger. Mitt på norra sidan står en järnkamin, med omgivande, vitlimmad brandmur. Längre fram, intill sakristidörren, finns predikstolen som har femsidig korg, prydd med balusterdockor och däremellan fält med snidade ornament: bladkvistar, lejon, kalkar och renar. Målningen i vitt och gult består sedan 1873.

Koret ligger ett steg över kyrkorummet. Altarringen är spegelindelad, grå med vita fyllningar. Golvet innanför är upphöjt ytterligare två steg och bär spår efter en dekorationsmålning, rosa romber, senare övermålad med grå oljefärg. Altaret är byggt i trä, vitt med förgyllda girlander i relief och räfflade pilastrar. På altaret står ett vitt kors med förgylld törnekrona. Bakomvarande fönster omges av ett blått målat, guldfransat draperi mellan målade rundpelare. En målad text över fönstret lyder Oh, huru ljuvliga äro dina boningar, Herre Zebaoth.

Från koret leder en rundbågig dörr, klädd med gråmålad fiskbenspanel, in till sakristian. Den har panelklädda, vitlimmade tak och väggar. I norr finns en stor fyrkantig brasspis murad.

Kyrkobyggnaden från 1671, med dagens omfång sedan 1781, omfattar ett långhus under sadeltak, sakristia i nordost, vapenhus i sydost samt ett västtorn i liv med långhusets västra gavel. Timmerstommen vilar på en låg, kallmurad gråstensgrund, fogad med stenskärvor. På ytterväggarna sitter spjälkade, rödfärgade spån, rundade i underkant och uppsatta med smidd spik. Takets spån är tjärstrukna och rakt kantade. Utmed takfoten sitter hängrännor av trä och i anslutning till dessa hänger störar, föregångare till våra dagars stuprör. Tornet har en karnissvängd krans och en fyrsidig, vitmålad lanternin med valmat tak, samt i toppen en förgylld kula.

De tresidigt avslutade fönstren - insatta 1871 - har smidda beslag och är spröjsade i handblåsta rutor av klarglas. I västra gaveln sitter en stickbågig dörr med fiskbenspanel, samt ett framskjutande överstycke. I överstyckets frontespis har målats orden Människa känn dig själv. Vapenhusets dörr med breda foder är klädd med liggande panel och försedd med ornerad klappring av smidesjärn. Dörr- och fönstersnickerierna har genomgående målats med vit linoljefärg. Tornets ljudluckor är rundbågiga och tjärstrukna.