bok, lärobok

Ämnet religionskunskap handlar i Sverige om olika religioner. Ämnet hette från 1919 till 1955 kristendom, och sedan fram till 1969 kristendomskunska i folkskolan/grundskolan och handlade tidigare enbart om kristendomen, eller närmare bestämt evangelisk-luthersk kristendom, och fram till 1951 var lärarna tvungna att tillhöra Svenska kyrkan.
Efterhand ändrades dock formen. 1919 togs katekesundervisningen bort i folkskolan, och undervisningen lade tonvikt vid Jesu etiska förkunnelse. Undervisningens evangeliskt konfessionella karaktär var dock orubbad. Först under 1960-talet började ämnet att ändras. Från 1965 års läroplan för gymnasieskolan och 1969 års läroplan för grundskolan fick ämnet namnet religionskunskap. Med den nya läroplanen 1980 stärktes religionskunskapens konfessionslösa karaktär ytterligare.
Oftast börjar man dock fortfarande med att läsa om kristendom, eftersom det i Sverige är den största religionen, har stark tradition och fortfarande är grund till de flesta av årets helgdagar. Undervisningen om kristendom är starkt inriktad på Jesu liv och varför kristna firar olika högtider under året, medan undervisningen om andra religioner handlar mycket om hur religionen påverkar vardagslivet bland utövarna och i länderna de är starka. Det informeras också om ateism, och hur religion påverkar politik, till exempel då det blir religionskrig.
Tidigare kunde elev vars föräldrar hade annan trosuppfattning än Svenska kyrkan befrias från religionskunskap, vilket upphävdes 1997, då undervisningen ansågs blivit så pass religionsneutralt planerad att detta inte längre ansågs nödvändigt.