ALGUTSBODA KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppförd 1766-67 efter ritning av fortifikationsmurmästaren Anders Törnberg, Kalmar. Beslut om nybyggnad hade tagits sex år tidigare. Bygget påbörjades av Johan Forsman, Öland. Efter dennes död slutfördes arbetet under överinseende av slottsmurmästaren Jonas Flodin, Kalmar. Den nya kyrkan ersatte en träkyrka från 1570 vars medeltida sakristia av sten förlängdes och sammanbyggdes med den nya kyrkan. Invigd 1770 av biskop Olof Osander. Den av ÖIÄ 1765 upprättade och av Kungl. Majt godkända ritningen, som ratades av församlingen, avsåg en korskyrka.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt och relativt brett kyrkorum. I och med att norra sidan är 120 cm längre än den södra, löper dock korgaveln snett mot nordost. Sakristia i norr. Huvudingång genom tornet i väster. Ursprungligen har det funnits två ingångar på sydsidan, den västra blev dock igenmurad vid 1935 års renovering. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Rusticerande omfattningar kring dörrar och fönster. Spåntak.

EXTERIÖR - Radikalt förändrad 1892-94. Ursprungligen hade kyrkan en mycket hög takresning, med takåsen i höjd med det dåvarande tornet, som kröntes av en lanternin med en urna överst. Fönsteröppningarna var betydligt mindre och stickbågiga, likaså dörröppningarna, som var två på sydsidan. Yttermurarna blev vid renoveringen förhöjda, takresningen sänkt och tornet påbyggt samt avslutat med gavlar och spira. Nygotisk fönsterspröjsning.

INTERIÖR - Nuvarande interiör är en blandning av gammalt och nytt. Altartavlan "Kristi himmelsfärd" är från 1805 och målad av Pehr Hörberg. Den ursprungliga arkitektoniskt uppbyggda omramningen, två kolonner, som bar upp en fronton, är ersatt med en enkel bred ram. Glasmålningarna i korfönstren är utförda 1966 efter förlaga av Erik Höglund. Predikstol från 1708. Bänkinredningen är från senare tid, den är dock fortfarande sluten. Läktarbröstningen med målade fält härstammar i huvudsak från 1695. Orgelfasaden är ritad av Fredrik Liljekvist 1893. Takvalvet tillkom 1979. Diskret läktarunderbyggnad.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Algutsboda kyrkogård är främst utlagd söder om kyrkan. Två mindre områden, kvarter A och
B, är belägna norr om respektive öster om kyrkan. Kyrkogården sluttar mot söder vilket gör
att man från kyrkan har en god överblick över platsen. Hela området präglas idag av de
förändringar som gjordes under 1950- och 60-talen då hela kyrkogården såddes in med gräs
och en större del av rygghäckarna planterades. Här finns också spår av äldre strukturer där
köpta gravplatser placerats i en ram runt gravkvarteren och innanför dessa linjegravar i rader.
Denna anläggningsform var mycket vanlig på våra kyrkogårdar under slutet av 1800-talet och
början av 1900-talet.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck av en vallmur. Eftersom kyrkogården sluttar
mot söder varierar murens höjd. Norr om kvarter E och D är muren kallmurad av natursten
och avtäckt med stenflisor. Även muren söder om kvarter E och D är kallmurad men med
kvaderhuggen granit.

Ingångar
I norr: Dubbel gjutjärnsgrind mellan stolpar av granit.
I väster: Dubbel gjutjärnsgrind mellan stolpar av granit.
I öster: Tre ingångar varav de två närmast kyrkan har dubbla gjutjärnsgrindar och den
sydligaste har dubbla smidesgrindar. Samtliga grindar mellan stolpar av granit.

Vegetation
Trädkrans: Främst av lind men även inslag av lönn och kastanj. Trädens ålder varierar.
Övrigt: Lindar är planterade utmed delar av gångsystemet. I samtliga gravkvarter söder om
kyrkan är häckar av cotenaster planterade. Vid kyrkans ingång i väster är lagerhägg planterad.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångsystemet är utlagt i ett rätvinkligt nät över kyrkogården. Längst i söder går en gång runt
det cirkelformade kvarter K. Majoriteten av gångarna är belagda med fint grus. Undantaget är
tre mindre gångar - fram till kyrkans huvudingång i väster, från kyrkogårdens norra ingång till
sakristian samt en mindre gång fram till kyrkans södra ingång vilka är belagda med
kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
Kyrkogården har brukats under en lång tid och det avspeglas i gravvårdarna. På Algutsboda
kyrkogård finns gravvårdar från mitten av 1800-talet och fram till idag. Majoriteten av
gravvårdarna är låga, rektangulära, stående vårdar av främst grå och svart granit. Under 1930-
50-talen kunde dessa gravvårdar förses med klassicistiska stildrag som för tankarna till
antikens byggnadskonst t.ex. pelare och pilastrar, krönens utformning och dekorelement som
lagerkransar och kvistar. Bland gravvårdar från tiden runt förra sekelskiftet finns också
nationalromantiska stildrag t.ex. i form av obelisker och råa stenytor som ska föra tankarna till
runstenar. Förutom gravvårdar av granit finns gravvårdar av marmor sandsten, kalksten trä
smide och gjutjärn. I kvarter K och delar av det f.d. linjegravsområdet i kvarter F finns flera
liggande gravvårdar. Det gäller också området för urngravar i kvarter J. Majoriteten av
gravvårdarna är ryggställda mot häckar av cortoneaster.

Minneslund
En minneslund är anlagd i nischen mellan sakristian och koret norr om kyrkan. Platsen är
insådd med gräs och omgärdas av en låg ligusterhäck. Smeden Håkan Karlsson, Trollagärde,
har tillverkat ett svartmålat, lågt ställ för gravlyktor och vaser. Längst in i hörnet mot kyrkan
står en stenskulptur i grå granit som heter Granitsol. Den är gjord av Emmaboda
stenindustri efter en förelaga av Frank Ivan Thomsen, Åfors.

Byggnader
Söder om kyrkogårdens ingång i väster, utanför kyrkogårdsmuren, är bårhuset uppfört.
Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar samt avfärgade i vitt. Taket är belagt
med enkupigt tegel. Dörrarna på norra gaveln är av trä och målade i brunt.
Söder om bårhuset ligger vaktmästeri med personalutrymmen, garage och förråd. Byggnaden
är klädd med rödfärgad, stående panel, svarta foder och underslag samt tak av tegel.

Övrigt
I kyrkans torn förvaras ett mindre antal trävårdar. En av dessa är daterad 1936.

Beskrivning av enskilda områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget nordväst om kyrkan och kvarter B öster om kyrkan. De båda kvarteren
omfattar 86 respektive 50 gravplatser. Eftersom ytan är liten är gravvårdarna placerade i rader
som anpassats efter omgivningen. I några fall är raderna ryggställda men de flesta vårdar står i
enkla rader. Placeringen av gravvårdarna tillsammans med deras utformning ger kvarteren en
ålderdomlig prägel. Den äldsta gravvården från 1854 finns i kvarter A. I kvarter B är den
äldsta vården från 1888. Båda kvarteren har använts kontinuerligt fram till idag men eftersom
antalet gravvårdar är litet kan man inte urskilja någon tidsperiod som dominerar. Att ange den
dödes yrkestitel är vanligt i båda kvarteren. Vanligast är titlarna hemmansägare, kyrkvärd,
lantbrukare och kyrkoherde men här finns också ovanligare titlar som maskinist, glasarbetare,
arrendator och trotjänarinna. Det är också vanligt att man anger varifrån i socknen den döde
kommer.

Gravvårdstyper
Intrycket av gravvårdarna i de båda kvarteren domineras av de höga stående gravvårdarna
från tiden omkring sekelskiftet 1900. Eftersom kvarteren brukats kontinuerligt fram till idag
finns här också låga, rektangulära gravvårdar som varit vanliga från 1930-talet fram till idag.
Majoriteten av gravvårdarna är stående men det finns också ett antal liggande gravvårdar.
Typiskt klassicistiska stildrag dominerar med inslag av nationalromantik. Materialet är främst
grå och svart granit. Ett mindre antal vårdar är av andra material. I kvarter A finns fem
gjutjärnskors. Det finns även en gravvård av kalksten och en av marmor i kvarter A. Två
gravvårdar i kvarter A har en granitvård som kröns av marmorkors. Fyra gravplatser i kvarter
A omgärdas av stenram. I kvarter B omgärdas en gravplats av stenram. Det finns också rester
av en stenram i anslutning till en av gravplatserna. En gravplats i kvarter B omgärdas av ett
smidesstaket på en stensockel.

Övrigt
I norra delen av kvarter B ligger Eric Åfors begravd. Av sin far, Ernst Johansson, fick han
ansvaret för Åfors glasbruk och han tog sig också namnet Åfors istället för Johansson. Eric
Åfors blev med tiden en av de mest kända glasbruksdirektörerna. Han var verksam vid många
av glasbruken i trakten. Flera av dessa samlades i koncernen Kosta-Boda.
I södra delen av kvarter B ligger grundaren av Emmaboda stenindustrier, Frans August
Svensson, begravd. En av deras viktigaste produkter är än idag gravvårdar.

Kvarter C, D, E och F
Allmän karaktär
Kvarteren är belägna söder om kyrkan och i stort sett rektangulära till formen. De fyra
kvarteren bildar tillsammans ett enhetligt område som delas in i fyra kvarter med hjälp av raka
grusgångar. Den gång som går från kyrkans långhus och söderut genom området delar
området i en östlig och en västlig del. Utmed denna gång är lindar planterade. Ursprungligen
förefaller området ha varit planlagt med köpta gravplatser i kvarterens ytterkanter och
linjegravsområden i dess mitt. Äldre fotografier visar att samtliga linjegravar varit vända mot
öster. Idag är gravvårdarna placerade i ryggställda rader vända mot öster eller väster och med
häckar av cortoneaster emellan. De köpta gravplatserna kan urskiljas genom att de är vända
mot gångsystemet. I kvarteren finns såväl linjegravvårdar som en del äldre gravvårdar som
tillhör de köpta gravplatserna bevarade. Kvarteren präglas dock av den omläggning av
kyrkogården som gjordes under 1950-60 talen.
Utmed kyrkogårdens vallmur står ett antal äldre gravvårdar uppställda. Här återfinns några av
de äldsta gravvårdarna i kvarteret. Den äldsta gravvården i kvarteren som troligen står på sin
ursprungsplats finns i kvarter E och är från 1863. Samtliga fyra kvarter har brukats
kontinuerligt fram till idag men gravvårdar från 1950- och 60-talen dominerar. I kvarter D
finns också flera vårdar från 1920- och 30-talen. Den dödes yrkestitel anges på en del av
gravvårdarna. Vanligast är titlarna hemmansägare, nämndeman, kyrkvärd och kyrkväktare.
Därutöver förekommer ovanligare titlar som majorska, sjuksköterska, premiär löjtnant,
verkmästare, bleckslagare samt skogs- och spelmannen. På en övervägande majoritet av
gravvårdarna anges den dödes hemby.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteren är framförallt låga, stående vårdar. Här finns också gravvårdar
typiska för linjegravsområden t.ex. stående små vårdar, låga rektangulära eller liggande,
pulpetformade gravvårdar. Ett mindre antal stående höga gravvårdar typiska för tiden
omkring sekelskiftet 1900 finns också. Hos fler gravvårdar finns klassicistiska stildrag och
symboler. Majoriteten av vårdarna är av grå granit men även svart och röd förekommer. Det
finns också ett mindre antal vårdar av andra material. Sju korsformade vårdar är av gjutjärn
och en i smide. Tidigare fanns flera trävårdar på linjegravsområdena men idag återstår endast
ett träkors. En gravvård är av sandsten, två av marmor och en granitvård har en platta av
marmor och en infälld biscuite. Flera av de här uppräknade vårdarna tillhör de uppställda
gravvårdarna utmed vallmuren. I kvarter D finns fem gravplatser som är omgärdade av
stenram och belagda med grus. Några av dessa återfick den här utformning för några år sedan
när man upptäckte deras stenramar under gräsmattan.

Övrigt
I kvarter E ligger fabrikör Gustaf Broms begravd. Han ägde Gustafsströms gjuteri, i
Johansfors, där åtminstone två av kyrkogårdens gjutjärnskors har tillverkats.
Den ovan nämnda biscuiten föreställer Dagen som strör morgonrodnadens rosor. På ryggen
sitter ett barn som håller livets fackla. Biscuiter är gjorda av en typ av hårdbränd porslin. De
första biscuiterna ritades av konstnären Bertel Torvaldsen under åren 1815-1829 och
tillverkades först av Den Kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn och senare av
Bing&Gröndal. År 1868 togs tillverkningen över av Gustafsbergs porslinsfabrik.
Thorvaldsens motiv kom att kopieras av andra konstnärer. Motivet Dagen är ovanligt i de
här trakterna. Det ska enligt uppgift vara vanligt i Skåne. I Kalmar län finns ett fåtal kända
exemplar bl.a. på Dalhems kyrkogård i norra delen av länet.

Kvarter G-N
Allmän karaktär
De åtta kvarteren är belägna i södra delen av kyrkogården och tillhör det område som tillkom
1934-35. Kyrkogården viker här av mot sydost. I områdets centrum ligger kvarter K som är
cirkelformat. I övrigt varierar gravkvarterens form eftersom de passats in på kyrkogårdens
yta. De olika kvarterens yta och antalet tillgängliga gravplatser varierar också stort. Störst är
kvarter G med 271 gravplatser och minst kvarter N med 30 gravplatser. I kvarter J finns ett
mindre urngravsområde. Majoriteten av gravplatserna är ryggställda med häckar av
cortoneaster emellan och vända mot norr eller söder. Även i kvarter K är gravvårdarna
ryggställda men placerade i cirklar. I mitten av kvarteret är en cirkel med liggande, stora
hällar och en förgylld staty av Fågel Fenix. Utformningen med det runda gravkvarteret och
den förgyllda Fågel Fenix skapar ett blickfång i kyrkogårdens södra del. Förutom häckarna
finns ett antal lindar spridda i kvarteren H, I och L. Den äldsta gravvården från 1936 finns i
kvarter L. Därefter har kvarteren kontinuerligt brukats fram till idag. Titlar är ovanliga i
kvarteren men finns i alla kvarter utom J och N. Titlar som förekommer är hemmansägare,
kommunalnämndsordförande, folkskollärarinna, husar, sockerbagerska och skräddarmästare.
Den dödes hemby är angiven på majoriteten av gravvårdarna.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns gravvårdar typiska för 1900-talets andra hälft. De är låga, stående och
rektangulära till sin utformning. Dekoren är ofta enkel. Vanliga motiv är ett kors eller en
skogsdunge. Stående gravvårdar dominerar men även liggande förekommer. Det gäller i
synnerhet kvarter K och urngravplatserna i kvarter J. Materialet är främst grå granit men även
svart och röd förekommer. Ett mindre antal vårdar är av andra material. Fyra är av smide, två
av trä och en av marmor.

Flitiga hembygdsforskare i Algutsboda har fått fram flera uppgifter om kyrkogårdens historia
från 1700-talet och framåt. Följande historik bygger dels på deras uppgifter som publicerats
framförallt i hembygdsböcker dels arkivmaterial från Riksantikvarieämbetet och Kalmar läns
museum.
Redan när den första kyrkan i Algutsboda byggdes, troligen någon gång på 1200-talet, bör en
kyrkogård ha anlagts. När så behövdes upprättades också begravningsplatser i samband med
farsoter. En sådan pestkyrkogård finns i byn Moshult. Platsen är sedan 1957 utmärkt med ett
minneskors.
Den första kända utvidgningen av Algutsboda kyrkogård gjordes 1716. Det sägs då att man
flyttade kyrkogårdsmuren några alnar närmare prästgården, mot norr. Om den här marken
användes för jordfästningar är oklart. Den norra sidan av kyrkan betraktades vid den här tiden
som en sämre sida att bli begravd på. Här begravdes brottslingar och de som tagit sitt liv. I
Algutsbodas fall finns en uppgift som säger att dessa människor inte ens ska ha begravts på
kyrkogården. Istället ska de ha fått begravas utanför kyrkogårdsmuren. På den norra sidan av
kyrkan ska inga begravningar ha gjorts. Inställningen till kyrkans norra sida förändrades först
under 1800-talets första hälft.
Nästa kända utvidgning gjordes 1769, söder om den ursprungliga kyrkogården. Marken som
togs i bruk kallades Stapelåkern och tillhörde prästgården. Som ersättning för marken skulle
bönderna i socknen bryta ny åkermark åt prästen på en plats utmed vägen till Fiskesjö. Den
nya åkern skulle vara 5 skäppland stor vilket är drygt 400 kvadratmeter. Efter utvidgningen av
kyrkogården omfattade denna 5 kvadratrevar och 15 stänger vilket motsvarar 4662
kvadratmeter. Invigningen av det nya området gjordes i samband med att den nybyggda
kyrkan invigdes 1770. Utvidgningen innebar att kyrkogårdsmuren måste läggas om. Det
arbetet leddes av en korpral Kas. För detta fick han 16 smt av var och en av socknens
fjärdingar samt ett hederligt yste. Samtidigt flyttades stigluckorna till de portöppningar som
finns idag. Stigluckorna ska ha funnits kvar åtminstone i början av 1800-talet. Muren mätte
1795 134,5 famnar vilket är 241 meter. När utvidgningen gjordes 1769 förekom fortfarande
att man begravde inne i kyrkan men i Algutsboda ska man ha slutat med detta 1776. Vid
renoveringen av kyrkans interiör 1994-95 lades kyrkans golv om. Då påträffades flera ytligt
liggande gravar. Den äldsta daterades till medeltid. Man fann också en bendepå där
skelettdelar som påträffats vid en tidigare renovering hade samlats ihop.
I början av 1800-talet fanns få gravvårdar på kyrkogården trots att man uppmanade
sockenborna att sätta upp sådana. Vid en inventering av kyrkans forntida föremål 1829 sägs
att det bara fanns ett fåtal trävårdar samt ett staket kring gravplatsen där herr Ingmar J Bergs
11 barn var begravda. Gravplatserna var vid den här tiden placerade i linje på kyrkogården.
När det blev tillåtet att köpa gravplatser är inte känt.
År 1831 lades kyrkogårdsmuren om. Samtidigt med det arbetet byggdes nya kyrkstallslängor
utmed vägen mot Virkesjö.
Ett förslag till den tredje kända utvidgningen av kyrkogården togs fram 1875 av förste
lantmätare N. J. Lindvall. Det omtalas i utvidgningsförslaget att den ursprungliga
kyrkogården var 5 kvadratrevar och 18 kvadratstänger vilket stämmer rätt väl med
uppgifterna från 1769. Kyrkogården omgav vid den här tiden kyrkan på alla sidor men främst
åt väster och söder. Utvidgningen gjordes främst i söder men även ett mindre område i öster
tillkom. På en karta över kyrkogården och den tänkta utvidgningen är även den norra sidan
markerad som varande i bruk. I sydvästra hörnet av den gamla kyrkogården, nära
utvidgningsområdet, låg en byggnad som kallades för magasin. Totalt utökades kyrkogården
med fyra kvadratrevar vilket är 3500 kvadratmeter. Hela kyrkogården omfattade då 9190
kvadratmeter. Området djupgrävdes och fylldes på med sand som hämtades från byn
Spritsmåla. Stenflis till den nya kyrkogårdsmuren togs från hela socknen. Sandade gångar
anlades och gravkvarteren ordnades så att köpegravplatser placerades i gravkvarterens
ytterkanter och allmänna i kvarterens mitt. Troligen omlades även de äldre delarna av
kyrkogården vid den här tiden och ordnades på det ovan beskrivna sättet. Området invigdes på
nyårsdagen 1881 av kyrkoherde Hörberg. Den fastighetsreglering som utvidgningen krävde
verkar har gjorts först 1916 då den finns registrerad hos lantmäteriet. I en beskrivning av
kyrkogården gjord av J. Rosengren i Ny smålands Beskrivning sägs att kyrkogården är torr
och väl inhägnad samt planterad med prydnadsträd.
I Kalmar läns museums samlingar finns ett äldre, odaterat fotografi som visar kyrkan och en
del av kyrkogården från sydost. Bilden kan möjligen vara tagen innan utvidgningen 1875
genomfördes. På bilden syns unga lövträd som planterats utmed kyrkogårdsmuren. Innanför
trädraden går en rak sandad gång i nord-sydlig riktning. Närmast gången finns en rad med
köpta gravplatser. Gravplatserna har höga stående gravvårdar och omgärdas av låga häckar.
Innan för dessa finns ett stort område med gravkullar vilka troligen utgör en del av allmänna
linjen. Några av dessa gravplatser har en enkel gravvård av sten eller ett vitmålat träkors.
Nästa utvidgning av Algutsboda kyrkogård gjordes 1934-35. Återigen gjordes utvidgningen i
söder på mark som tillhörde prästgården. Området omfattade 5620 kvadratmeter och skulle ge
545 gravplatser på allmänna linjen och 209 köpta gravplatser. Ritningarna till det nya området
gjordes av arkitekt Per Wirde, Algutsboda. Arkitekt Wirde ritade också de terrasser på
Hälleberga kyrkogård som anlades på 1940-talet. I Algutsboda skulle på hans förslag ett antal
öppningar tas upp i den gamla kyrkogårdsmuren i söder. Kyrkostämman ville dock istället ta
bort hela muren i söder. Riksantikvarien och Kungliga byggnadsstyrelsen förordade att den
skulle vara kvar men gav ändå tillstånd till att ta bort den vilket man också gjorde. En ny
ingång till kyrkogården skulle också göras i det sydöstra hörnet av gamla kyrkogården. På den
nya delen av kyrkogården skulle gångarna beläggas med grus och gravkvarteren sås in med
gräs. På ritningarna fanns också inritat ett bårhus. Arbetet med detta skulle dock vänta några
år. När förslaget till bårhus, även det ritat av arkitekt Per Wirde, lades fram för Kungliga
byggnadsstyrelsen fick det hård kritik. Uppenbarligen var man inte heller nöjd med
placeringen av bårhuset. När ett bårhus byggdes 1939 placerades det utanför kyrkogårdens
huvudingång i väster.
Inom Växjö stift skickades 1949 ut en frågelista angående stiftets kyrkogårdar.
Undersökningen gjordes av Ivar Hylander. En del församlingar vald att inte svar på frågorna
men från Algutsboda inkom svar. Man redogjorde för de utvidgningar av kyrkogården som
gjorts 1880 och 1935 och berättade att lindar, lönnar och häckar av liguster var planterade på
kyrkogården. På kyrkogården fanns både enskilda och allmänna gravplatser. Ännu fanns det
flera gravkullar men man planerade nu att ta bort dessa. Gravplatserna var belagda med sand
sedan singel förbjudits men målet var att snarast så in kyrkogården med gräs. De äldsta
vårdarna var från mitten av 1800-talet. Majoritet av gravvårdarna var av sten med det ska ha
funnits ett mindre antal av trä och gjutjärn. Under senare tid hade man antagit regler för
gravvårdarnas utformning. Gravvårdarna på allmänna linjen fick vara max 50 cm höga medan
gravvårdar på köpta gravplatser fick vara max 60 cm. I ett kvarter fick bara hällar användas.
På stenen var det inte tillåtet att skriva X X:s familjegrav utan fullständigt namn, födelse- och
dödsår samt gårds- eller bynamn skulle finnas. I församlingens vård fanns ett antal donations
och prästgravar som man vårdade för evig tid. Svaren ger en bild av en för tiden typisk
landsortskyrkogård som står i begrepp att genomför de typer av förändringar som många av
våra kyrkogårdar genomgick under 1950- och 60-talen. Arbetet att så in gravplatserna med
gräs verkar ha påbörjats i början av 1950-talet. På ett flygfotografi från 1957 syns inga
grusbelagda gravplatser. I kvarteren C-E hade rygghäckar av cortoneaster planterats. Hela
kyrkogården var omgärdad av en trädkrans och även utmed flera av gångarna är alléer
planterade.
I slutet av 1960-talet fick församlingen motta en minnesfond avsedd för konstnärlig
utsmyckning på kyrkogården. År 1969 ritades ett förslag, kallat Fågel Fenix, av konstnären
Fritz Kallenberg, Boda glasbruk. En ansökan om att få sätta upp skulpturen skickades till
Riksantikvarieämbetet som ansåg förslaget inte vara av ett så konstnärligt stor värde att det
borde få sättas upp. Församlingen ville dock ha konstverket och landsantikvarien i
Kronobergs län, J E Anderbjörk, skrev då en inlaga där han gav Kallenberg goda vitsord
liksom konstsmedjan som var kopplad till Boda glasbruk och som skulle göra vissa delar av
skulpturen. Kallenberg ska, enligt Anderbjörk, ha arbetet för Boda sedan 1916 men han var
inte en av de mest kända formgivarna. Konstsmedjans mästare, Axel Strömgren, hade
samarbetat med Åforsgruppen i vilken bl.a. Erik Höglund ingick. Innan skulpturen kom på
plats i kvarter K år 1970 hade här funnits planteringar med perenner och små träd.
År 1997-98 renoverades kyrkans exteriör och samtidigt lagades bårhusets puts. Bårhuset
avfärgades också i samma nyans som kyrkan. Tre träd i trädkransen som var ruttna och även
skadade sakristians tak togs ner 2001. Träden skulle ersättas av nya av samma sort. År 2005
omförgylldes skulpturen Fågel Fenix.