Kyrkorummet är täckt med ett tunnvalv av vitmålade brädor och väggarna har vitmålad stående ospåntad panel av ojämna brädor lagda mellan utskjutande strävpelare. Övergången mellan vägg och valv markeras av profilerad brunbetsad taklist och längs väggarna löper en hög golvlist. Kyrkorummet genomkorsas av spännbjälkar och sträckjärn.
Fönstren har innerramar och bågar av samma typ som de yttre men med blyspröjsning i rutorna. Fönster och dörrar har brunbetsat foder och även brädgolvet är betsat.
Koret bakom altarringen har ett altarpodium förhöjt i två steg.
Sakristian erhöll sin nuvarande utformning på 1790-talet men den präglas av 1950-talets restaurering, den har platt brädtak och väggpanel. I nordvästra hörnet finns öppen spis och i ett senare skede har bekvämligheter inretts i källaren. Sakristian har en innerdörr mot koret samt en ytterdörr i väster mot kyrkogården.
Tornets vapenhus har tegelgolv, platt brädtak och väggpanel av samma karaktär som i långhuset. En trappa leder till tornet och läktaren.
Vid invigningen år 1700 var kyrkans interiör fortfarande omålad. Något senare målades väggar och valv med ljusgrå oljefärg som längs takfoten dekorerades med rankor i allmogestil, inventarier dekorerades med marmoreringar. Nuvarande färgsättning och del av inredningen är till större delen en följd av 1950-talets upprustning och restaurering.
Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett enkelt slutet träbord. Altartavlan är målad på väv, 1793, av Per Hedendahl från Falun. Motivet är Getsemane när Jesus ber. Tavlan har en påkostad inramning med marmorerade delar och förgyllda attribut samt Jesus monogram, IHS. Kring tavlan och altaret finns på korväggen ett illusionistiskt målat draperi i blått och rött som tillkom 1870. Det blev i ett senare skede övermålat men togs fram i samband med restaureringen på 1950-talet.
En äldre altaruppsats i barockstil, som bär årtalet 1723, hänger sedan 1950-talet på södra långväggen. Den består av två tavlor med bibliska motiv, inramade av ett praktfullt ramverk som kröns av lammet med segerfanan.
Altarringen med knäfall är sluten och har fem raka sidor. Den är rikt utsmyckad med balusterskrank och halvkolonner mellan dessa. Barriären har grindar på sidorna.
Två nummertavlor är uppsatta på korväggen, intill fönsteröppningarna. De har inramningar med sniderier av allmogekaraktär.
Kyrkans predikstol med ljudtak, ryggstycke, trappa och dörr är från 1690 och därmed äldre än kyrkan; den inköptes 1790 från Ludvika kyrka. Predikstolen har, i likhet med kyrkan, varit ommålad flera gånger under århundradena. I samband med en renovering av kyrkan, 1892, målades predikstolen i grått och brunt medan de fem träfigurerna som föreställer evangelisterna och Jesus avlägsnades. Vid renoveringen år 1924 ommålades predikstolen i blått med förgyllningar, samtidigt återställdes träfigurerna. År 1954 fick kyrkan och predikstolen sin nuvarande färgsättning, en återgång till den ursprungliga plykromin. Till sin stil är den präglad av senrenässansens formspråk trots att den tillverkades under barockens tid, ett uttryck för de provinsiella stilarnas tidsförskjutning.
Dopfunten av brun kalksten är från 1600-talet och tillverkad av stenhuggaren Simon Hack från Boda. Den förvärvades 1775 från Gagnefs kyrka och bär en inristad inskription över kyrkoherde Petrus Petri och hans maka.
Kyrkans slutna bänkinredning med två kvarter är den ursprungliga, bänkarna ombyggdes dock delvis på 1950-talet. Den har rak avslutning med svag profil samt speglar i sidfälten. Färgsättningen är en följd av 1950-talets restaurering.
Kyrkan har tre ljuskronor över mittgången och två på läktaren, samtliga av mässing. Mitt-gångens ljuskronor härrör från 1700-talet medan läktarens kronor tillkom i samband med senaste restaurering, 1996
Läktaren är samtida med långhuset. Den har framskjutande mittparti med avrundade hörn. Den bärs av fyra svarvade kolonner i mittdelen samt av väggpelare på sidor och baksida. Den marmorerade läktarbarriären har fotlist, profilerat räcke och speglar. Läktaren nås genom tornkammaren.
Kyrkans första orgel förvärvades 1860 från Aspeboda kyrka. Den var först placerad på en gapskulle norr om altaret men flyttades på 1870-talet till den bakre läktaren. Den ombyggdes helt vid två tillfällen, år 1941 och 1958, och blev slutligen tvåmanualig med 16 stämmor. Den ersattes 1977 av nuvarande orgel, om 2 manualer och 17 stämmor, som är tillverkad av Åkerman & Lund Orgelbyggeri.
I samband med uppförandet av nuvarande klockstapel, 1955, anskaffades nya klockor tillverkade av Bergholtz i Sigtuna. De äldre hänger alltjämt i tornet; lillklockan är omgjuten 1680 och storklockan 1737.
Den bevarade medeltida skriftklockan är kyrkans äldsta inventarium. Klockan anskaffades från Gagnefs kyrka redan på 1600-talet. Den hängdes så småningom i klockstapeln som till-kom 1669 men flyttades 1828 till det nyuppförda tornet. Sedan kyrkan fick elektrisk ringning på 1940-talet, flyttades klockan ned och hängdes bredvid sakristians dörr.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
