GRYTERYDS KYRKA

Kyrkogården har medeltida ursprung. Om dess tidiga historia är föga
känt. Under 1800-talet uppfördes kring kyrkogården en stenmur.
Enligt 1829 års inventering fanns inga gravvårdar på kyrkogården.
En ny lägre liggande kyrkogårdsdel tillkom i väster på 1910-talet.
Under 1900-talets förra hälft var större delen av gravarna belagda
med singel, detta var dock förbjudet redan 1949 och har idag nästan
helt försvunnit. 1971 gjordes en ny utvidgning åt väster efter ett
förslag av ingenjör Lars-Gunnar Lindstén, Hyltebruk. Grusbäddar
och gravramar förbjöds på denna del. Grindarna utformades
i likhet med dem på övriga kyrkogården, vilka bytts ut vid 1900-
talets mitt.

Allmän karaktär
Kyrkogårdens ursprungliga del har en rektangulär form med kyrkan
i mitten, på sedvanligt vis med koret mot öster. Sydost om kyrkan
befinner sig kvarter A, i sydväst kvarter B och i norr kvarter C. Väster
om gamla kyrkogården ligger de båda 1900-talsutvidgningarna, på
en nivå drygt 1, 5 meter lägre. Närmast är kvarteren E och D från
1910-talet och längst i väster kvarteren F och G från 1971.

Omgärdning
Gamla kyrkogården omges av 1800-talskallmurar med marksten i
block och hällar. I söder och väster är det närmast en stödmur, den
senare med kilade stora block. Muren har en höjd av 1 1, 5 meter
och en bredd av ca 1 meter. I linje med tornporten är en 1900-
talstrappa av betong som leder ned till de lägre liggande delarna
av kyrkogården. Murkrönen är beväxta med mossor, ormbunkar
och sedum. Kvarter D och E avgränsas av en låg kallmur av grovt
tuktade markstensblock, under halvmetern hög och bred. I söder
är murkrönet försett med pollare och järnrör. Denna mur har en
utlöpare längs södra sidan av kvarter G. I övrigt avgränsas kvarter
F och G av en oxbärshäck.

Ingångar
Kyrkogården gamla del har två ingångar, en mitt på södra sidan
och en i öster i linje med kyrkans södra långsida. Båda har toppiga
granitstolpar från ca 1900 med fasade kanter och smidda pargrindar
från 1900-talets mitt. Södra ingången har en smärre trappa av tuktad
granit med avsats. Ett äldre, nygotiskt, grindpar i gjutjärn från
förra sekelskiftet ligger lutade mot norra kyrkogårdsmurens utsida.
Ingångarna till de båda utvidgningarna är placerade i dessas sydöstra
hörn i vinkel. Utformningen är samma som hos ovannämnda, med
undantag för att 1971 års grindstolpar är av betong.

Vegetation
Någon sammanhållen trädkrans fi nns inte runt kyrkogården, men
skog och lövdungar bildar en avgränsning i norr och väster. Vid
gamla kyrkogårdens södra sida växer två gamla lindar och två gamla
lönnar. Sekelgamla lönnar växer även i kyrkogårdens nordöstra
hörn, utanför norra muren och vid gamla delens nordvästra hörn.
Vidare fi nns några syren- och snöbärsbuskar. Öster om koret är
en triangulär rabatt med högväxta prydnadsbuskar. Längts i väster
växer utanför kyrkogården en rad med vitpilar.

Gångsystem
Alla gångar är asfalterade. Fram till kyrkan löper raka, breda gångar
från trappan i väster samt ingångarna i söder och öster. Från östra
ingången går i vinkel en mindre gång till sakristian. Från trappan
löper en smal gång rakt västerut. Vid trappan ansluter i rät vinkel
en gång från ingången i söder.

Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag.
De äldsta vårdarna är huggna för hand i granit, respektive smidda.
Ett vanligt inslag på den gamla delen av kyrkogården är det förra
sekelskiftets resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten
eller obelisk. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd
på vårdar fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar
med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa,
liksom hos de föregående, men kvarstår idag bara i enstaka fall. Ofta
utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen
avlägsnats. Någon allmän linje tycks ej ha funnits på kyrkogården,
men exempel fi nns ändå på de små liggande stenar som brukade
vara vanliga i detta sammanhang. Under efterkrigstiden blev vårdarna
enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak
var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma
kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda.
Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande
som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit
medan svart präglade de första decennierna.

Beskrivning av enskilda kvarter - För att se kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A och B utgör de båda kvarteren söder om kyrkan. Gravarna
ligger i nord-sydliga rader med vården vänd mot öster, med undantag
för den västligaste raden i A som är vänd mot gången. Endast
ett mindre antal gravar är familjegravar. Östra hälften av kvarter A
är outnyttjad bortsett från några sentida urngravar i söder.

Gravvårdstyper
Kvarteren domineras av det förra sekelskiftets högresta vårdar, vanligen
i svart granit. Till antalet utgör de ungefär hälften av vårdarna,
medan den andra hälften har den låga profi l som blev vanlig omkring
1940. Äldsta vården är rest 1883, följd av en vård från 1887 med
en biskvi av Th orvaldsen med namnet Dagen. En vanlig högrest
vårdtyp från ca 1900 avslutas med ett litet kors i samma material
som stenen. Ursprungligen har fl era gravar haft grusbädd, men av
detta kvarstår idag inget. Titlar är vanligt på de äldre vårdarna. Mest
frekventa är hemmansägare och kyrkovärd, vidare fi nns organist,
kantor och lärarinna. Urngravarna i sydost har små liggande stenar
från 1980-talet till idag. Deras låga antal visar på detta gravskicks
begränsade utbredning i bygden.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C upptar kyrkogårdens norra del. Endast ytan i väster är
tagen i bruk med gravar i nord-sydliga rader och vårdar vända
mot öster. Övriga delar norr och nordost om kyrkan har för hög
berggrund för kistbegravningar. I nordöstra hörnet har dock äldre
vårdar getts en museal uppställning. En äldre vård på ursprunglig
plats står öster om koret.

Gravvårdstyper
Hälften av gravvårdsbeståndet i väster är resliga vårdar från tidigt
1900-tal, de övriga är från 1940-talet och framåt med låg profi l och
rektangulär form. Äldsta vården är rest 1905. En sten från 1914 har
händer och inskriptionsplatta i marmor. Endast två vårdar bär titel,
den ena efter en hemmansägare och den andra efter kyrkoherde Carl
Lindstén, död 1976. Ensam öster om koret står en handhuggen
granitvård från 1812 med stram nyklassicistisk form. Den minner
om sergeant C F Gyllenhammar, ägare av säteriet Böjeryd. Av
museivårdarna i nordöstra hörnet är två stycken smidda hjulkors
med fl öjel, daterade 1842 respektive 1843. Det ena står inom ett
silverfärgat smidesstaket. Vid östra muren står tre handhuggna granitvårdar
från 1853 med nyklassicistisk form, en otuktad rest häll
med ristad inskription och årtalet 1771 (kyrkogårdens äldsta vård
Kvarter D och E

Allmän karaktär
Kvarter D och E tillkom på 1910-talet och består av nord-sydliga
gravrader med vårdarna vända mot öster. Flera av de äldre gravarna
är familjegravar.

Gravvårdstyper
Kvarter D har ett blandat gravvårdsbestånd. Större delen är från
1900-talets förra hälft, äldsta vården huggen 1919. Bland dessa
fi nns det såväl högresta stenar som låga och breda, vilka utgjort
huvudände i grusbädd med stenram. Idag kvarstår bara två grusgravar
intakta. Några få av de resta vårdarna har en mer individuell
gestaltning, däribland en bautasten med ekstam i relief och en
mindre ekstam i helskulptur. Ett mindre antal vårdar är små liggande
stenar med drag av allmän linjegrav. Inom kvarter E rör det
sig uteslutande om låga rektangulära stenar i grå respektive svart
granit från 1935 97. Formspråket är som regel stramt och reducerat
modern anda. Titlar förekommer främst i kvarter D och rör
sig främst om hemmansägare, lantbrukare och kyrkovärd, vidare
byggmästare, köpman och målaremästare.

Kvarter F och G
Allmän karaktär
Kvarteren utgör en naturlig fortsättning på de båda föregående.
Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vården vänd mot öster. I
F är östra hälften outnyttjad och i G fi nns endast en gravrad längs
västra begränsningen. Här fi nns inga familjegravar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet håller genomgående en låg profi l och vårdarna
är från 1972 till idag. Huvudsakliga materialet är grå granit, såväl
polerad som opolerad. De äldre av vårdarna har ett stramt formspråk
medan det hos de yngre fi nns en större variation. Titlar förekommer
inte, däremot är det ännu vanligt med orts- och gårdsnamn.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Gryteryds lilla sockenkyrka uppfördes i två etapper. Sedan den medeltida träkyrkan rivits byggdes först 1762-64 en tornlös salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i väster. Byggmästare var Bengt Knutsson, Södra Unnaryd. Invigning förrättades 1769. Vapenhuset ersattes 1822 av ett torn, byggt av E Dahl efter ritning signerad Axel Almfelt, ÖIÄ. Interiören med sina knappa mått är en genuin och stämningsmättad helhetsmiljö, präglad av tidsenlig inredning och rik målningsdräkt i provinsiell art.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i öster, torn i väster och sakristia i norr. Ingång i väster och på korets sydsida. Byggd i sten, spritputsad med slätputs i omfattningarna, avfärgad i vitt. Taken täckta med enkupigt tegel, före 1940 spån. Lanternin i trä, vitmålad, klädd med kopparplåt 1965.

EXTERIÖR - Nyklassicistisk kyrka i miniatyrformat, med lågt torn med sluten lanternin, helt utförd enligt ritning 1821. Endast två fönster på vardera långsidan och två på korväggen. Ingångsportarna artikuleras enbart genom slätputsad omfattning. Smala stuprör i traditionell utformning.

INTERIÖR - Över de låga vitputsade väggarna välver sig trätunnvalvet med scener ur Yttersta domen, målade 1772 av häradsmålare Sven Niclas Berg (som även målat sakristian), med tillägg av bl a kartuscher 1784 av Samuel Lindgren (se fig 31-35). Lindgren utförde även målningarna på altaret, läktarbarriären, bänkdörrarna och draperimålningar kring korfönstren (de senare övermålade 1866 eller 1878). Altaret av trä med blomstermålningar i fält, altarmålning med "Korsfästelsen", målad 1878 direkt på väggen, med två pilastrar som ram. Altarprydnad saknades troligen dessförinnan. Altarring med genombrutet räcke från 1880-talet. Golvur anskaffat 1838. Predikstolen, fyrsidig med ljudtak med lambrequin är utförd 1791 av Sven Nilsson Morin, Gnosjö, efter ritning från ÖIÄ av Thure Wennberg. Den är målad i grå nyanser med vissa partier marmorerade och lister och ornament gulmålade. Korbänkar och slutna bänkkvarter med blomstermotiv i dörrarnas fält, i övrigt marmorerade i blått och vitt. Läktarbarriärens spegelfält målade med emblem för 13 olika dygder. Orgeln med fasad från 1869 (en tidigare orgel från 1786 av Jonas Solberg finns omnämnd och dokumenteras i ritning godkänd av ÖIÄ 1784). Läktaren är ej underbyggd.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993