SUNNE KYRKA

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - SUNNE

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 664, 1900: 1329, 1995: 1125

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett näs i södra delen av Storsjön. Kyrkomiljön med bl.a. prästgård, kyrkstallar och kastal- och kyrkoruiner ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde. Lämningarna efter Sunne gamla kyrka och en kastal ligger ett par hundra meter norr om den befintliga kyrkan. Medeltidskyrkan och kastalen anses av tradition ha uppförts som en manifestation av kungamakten efter sedermera norske kung Sverres seger över jämtarna på Storsjöns is år 1178.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (SUNNE KYRKORUIN). Ruinerna av gamla kyrkans murar står delvis kvar till takfotshöjd ett par hundra meter norr om nuvarande kyrkan. Lämningarna visar att kyrkan bestått av ett rektangulärt förhållandevis långsmalt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia i nordost och vapenhus i söder. Ingångar har funnits i söder genom vapenhuset och i väster. Spår i östpartiet visar att korpartiet är sekundärt uppfört intill långhuset, vilket möjligen återstår av en tidigmedeltida kyrka. Vapenhuset och sakristian uppfördes efter medeltiden, den senare tidigast 1768, då kyrkans ännu synliga fönster förstorades. Sydportalen är medeltida, västportalen eftermedeltida. Några meter sydväst om kyrkan står ruinen av ett murat torn. De 7-8 meter höga murresterna var enligt en avbildning från 1868 då ännu dubbelt så höga. Tornet, med kvadratisk plan, ingång i norr och spiraltrappa i västmuren, anses ha uppförts som kastal under tidig medeltid. Huvudsakligen har det fått fungera som klockstapel. Kyrkan övergavs när den nya uppfördes på 1830-talet. Kyrkoruinen grävdes ut och konserverades 1934-35, kastalen 1966.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Sunne nuvarande kyrka uppfördes i sten 1833-35 av byggmästaren Anders Åkerlund, huvudsakligen efter ritningar av Simon Geting 1814. Den består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia vid östgaveln och västtorn, inrymmande vapenhus.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den nyklassicistiska kyrkan har släta, vitputsade gråstensmurar med stora och rundvälvda fönsteröppningar. Långhuset täcks av flackt sadeltak, sakristian, vars takfot ligger i nivå med långhusets, har valmat sadeltak, allt täckt av skiffer. Tornet kröns av en låg fyrsidig lanterninhuv. Ingång genom tornet i västet och mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av flackt, panelat trätunnvalv med markerad mittspegel, bemålad med molnformationer. Väggarna täcks av slät puts, avfärgad i svagt grått. Altaruppsatsen och predikstolen utförda vid byggnadstiden av Göran Sundin. Altartavlan med Kvinnorna vid graven målad av Karl Tirén 1903. Den slutna bänkinredningen och orgelläktaren är från byggnadstiden, orgelfasaden från 1839. Kyrkan restaurerades 1903-12 efter förslag av arkitekten Gustaf Hermansson, varvid en draperimålning av Göran Sundin 1836 på östväggen avlägsnades och väggar och valv försågs med sparsam dekormålning av målarmästaren J. O. Bjelke. 1953 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekten Gösta Rollin varvid Bjelkes dekormålningar borttogs och äldre inventarier, som gamla kyrkans altaruppsats av Anders Olsson i Hållborgen 1691, uppsattes i kyrkorummet. 1981 tillkom läktarunderbyggnaden, ritad av arkitekten Jörgen Grönvik.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Vackert belägen, omgiven av vatten och skog med Oviksfjällen som bakgrund. År 1811 började material anskaffas till en ny kyrka i Sunne. 1813 förelåg en förteckning över behövligt material upprättad av Simon Geting, som även författade den ritning som sändes till ÖIÄ för godkännande 1814. 1816 avtalades med Geting om grundläggning under hösten, men först 1833-35 byggdes slutligen kyrkan av Anders Åkerlund från Härnösand. Invigningen av kyrkan skedde den 19 juni 1836, en vecka efter invigningen av Sundsjö kyrka, av biskop Franz Mikael Franzen. Såväl interiört som exterört företer de båda kyrkorna mycket stora likheter. Den gamla medeltida kyrkan med kastal står kvar som ruiner ute på näset mot Skansholmen. Material hämtades därifrån till nybygget.

PLAN OCH MATERIAL - Långhuskyrka med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Getings förslag till rektangulär planform för sakristia, som underkänts av ÖIÄ två år tidigare för Sundsjö, godkändes för Sunne. Ingång genom torn och mittingång på sydsidan. Separat senare upptagen ingång till sakristian.
Materialet är gråsten med tegel i fönster- och dörromfattningar. Vitputsade fasader. Gråmålad sockel. Takbeklädnaden tidigare spån, nu skifferplattor.

EXTERIÖR - Getings förslag till Sunne kyrka är förutom vissa detaljer på lanterninen identiskt med hans två år tidigare upprättade förslag till Sundsjö. På ÖIÄ omarbetades ritningen av Samuel Enander. I ett troligt försök att skapa variation försåg Enader såväl torn som sakristia med en särpräglad fönsterutformning. När kyrkan byggdes följde man i princip Getings förslag. Den arkitektoniska omfattningen kring sydportalen återfinns inte på någon ursprungsritning. Den kan ha tillkommit först vid putsrenoveringen i början av 1900-talet. Förutom byte av takmaterial är exteriören välbevarad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Det rektangulära kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv med spegel inom profilerad ram och kartuscher kring ljuskronornas fästen. Väggarna putsade i svagt grått. Kraftig taklist. Altarväggen pryddes ursprungligen av en blå draperimålning utförd 1836 av Göran Sundin som även utfört de kraftfulla sniderierna på altaruppställningen, altarringen, predikstolen samt troligen även eldsurnorna vid de främre bänkkvarteren. Ritningen till predikstolen är utförd av Sundin vilket är klart belagt genom en infogad papperslapp, men troligen har han även utfört ritningen till altaruppställningen. Utformningen återgår på altaruppställningen och predikstolen i Sundsjö kyrka. En altartavla "Kvinnorna vid Jesu grav" målad av Karl Tirén 1903, en kopia av Axel Hjalmar Enders altartavla i Molde kyrka i Norge, har ersatt det ursprungliga korset i altaruppställningen. Draperimålningen övermålades i början av seklet. Predikstolen är tillverkad 1835. Till sin hjälp med snickeriarbetet hade Sundin bonden Pehr Carlsson från Sundsjö och Hosjö. Målningen är utförd av Sundin 1836 tillsammans med sonen Jöns Sundin och lärlingen Carl Ludvig Berlin. Även bakom predikstolen kan det ursprungligen ha funnits en draperimålning. Över dopaltaret framför den igensatta dörren på norra väggen altaruppsats av Anders Olsson i Hållborgen från 1691.
Ursprunglig sluten bänkinredning, i senare tid moderniserad invändigt. Läktaren samtida med kyrkan, väl anpassad läktarunderbyggnad från 1981. Orgeln, byggd 1839, är ett av orgelbyggaren Johan Gustaf Eks mest välbevarade verk. Den samtida fasaden är ovanlig med organisten sittande mot kyrkorummet bakom en öppning mitt i fasaden. Fasaden återgår i mångt och mycket på orgelfasaden i närbelägna Ovikens kyrka, ritad av ÖIÄ 1794. Stor sakristia använd som lillkyrka. Välbevarat vapenhus i tornet med dubbla trappor.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland

Kyrkogården är mycket stor och omgärdas av en bogårdsmur av skiffer med flera vitputsade kvadratiska stigportar, samt av häckar. På den äldsta gräsbevuxna kyrkogårdsdelen öster och söder om kyrkan finns flera gravvårdar från det sena 1800-talet av olika karaktär, träkors, järnkors och små gravstenar. Det finns även rader av grusgravar. Kyrkogårdens storlek och de många påkostade gravvårdarna vittnar om en framstående socken. Den yngsta delen av kyrkogården ligger på andra sidan vägen och där finns även en minneslund.

Den nyklassicistiska kyrkan byggdes 1833-35 av byggmästaren Anders Åkerlund efter ritningar från 1814 av Simon Geting. Den består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia vid östgaveln och ett västtorn som inrymmer vapenhus.

KYRKOMILJÖN
Sunne kyrka är belägen på ett näs i Storsjön som delvis är bevuxet med tallskog. Sockenstugan, kyrkstallarna, två härbren och ett hitflyttat spruthus ligger i direkt anslutning till kyrkan. På andra sidan viken i norr, intill ruinen efter den medeltida kyrkan och kastalen, ligger prästgården med ett stort antal välbevarade byggnader från andra hälften av 1800-talet. Medeltidskyrkan och kastalen anses av tradition ha uppförts som en manifestation av kungamakten efter sedermera norske kung Sverres seger över jämtarna på Storsjöns is år 1178. Den gamla vägsträckningen mot Frösön passerar genom kyrkomiljön som även ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården är mycket stor och omgärdas av en bogårdsmur av skiffer med flera vitputsade kvadratiska stigportar, samt av häckar. På den äldsta gräsbevuxna kyrkogårdsdelen öster och söder om kyrkan finns flera gravvårdar från det sena 1800-talet av olika karaktär, träkors, järnkors och små gravstenar. Det finns även rader av grusgravar. Kyrkogårdens storlek och de många påkostade gravvårdarna vittnar om en framstående socken. Den yngsta delen av kyrkogården ligger på andra sidan vägen och där finns även en minneslund.

Den nyklassicistiska kyrkan byggdes 1833-35 av byggmästaren Anders Åkerlund efter ritningar från 1814 av Simon Geting. Den består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia vid östgaveln och ett västtorn som inrymmer vapenhus. Murarna av gråsten är vitputsade och släta med stora och rundvälvda fönsteröppningar. Fönster och dörromfattningar är utförda i tegel. Sockeln är gråmålad. Långhuset täcks av ett flackt sadeltak och sakristian, vars takfot ligger i nivå med långhusets, har ett valmat sadeltak. Alla tak täcks av skiffer från Grythyttan. Tornet kröns av en låg fyrsidig lanterninhuv i trä som är målad vit på utsidan och röd på insidan. Kyrkan har ingångar genom tornet i väster och mitt på långhusets sydsida. Sakristian har en separat entré mot öster. Kring sydportalen finns en arkitektonisk omfattning med pilastrar i putsen. Den återfinns inte på någon ursprungsritning och kan ha tillkommit vid putsrenoveringen i början av 1900-talet. Frånsett byte av takmaterial från spån till skiffer är exteriören mycket välbevarad sedan byggnadstiden.

Redan 1811 började materialet anskaffas till en ny kyrka i Sunne. 1813 förelåg en förteckning av behövligt material upprättad av stiftsbyggmästare Simon Geting, som även författade den ritning som sändes till Överintendentsämbetet (ÖIÄ) för godkännande 1814. Geting var den byggmästare som på allvar införde den nyklassicistiska kyrkotypen i Härnösands stift. Sunne kyrka är ett utmärkt exempel på en konsekvent genomförd och fullt utvecklad nyklassicistisk kyrka. Kyrkobyggnaden har mycket stora likheter med Sundsjö kyrka som också ritats av Geting. Förutom vissa detaljer på lanterninen är de två ritningarna identiska. Vid ÖIÄ omarbetades dock ritningen över Sunne av Samuel Enander, men när kyrkan byggdes följde man i princip Getings förslag. Ett avtal om grundläggning med Geting gjordes 1816 men kyrkan byggdes först 1833-35.

Ruinerna av gamla kyrkans murar står delvis kvar till takfotshöjd ett par hundra meter norr om nuvarande kyrkan. Kyrkan övergavs när den nya uppfördes. Kyrkoruinen grävdes ut och konserverades 1934-35, kastalen 1966. 2002 har murarna åtgärdats eftersom stenar på flera ställen börjat ramla ned och utgjort en fara.

Redan 1811 började materialet anskaffas till en ny kyrka i Sunne. 1813 förelåg en förteckning av behövligt material upprättad av stiftsbyggmästare Simon Geting, som även författade den ritning som sändes till Överintendentsämbetet (ÖIÄ) för godkännande 1814. Geting var den byggmästare som på allvar införde den nyklassicistiska kyrkotypen i Härnösands stift. Sunne kyrka är ett utmärkt exempel på en konsekvent genomförd och fullt utvecklad nyklassicistisk kyrka. Kyrkobyggnaden har mycket stora likheter med Sundsjö kyrka som också ritats av Geting. Förutom vissa detaljer på lanterninen är de två ritningarna identiska. Vid ÖIÄ omarbetades dock ritningen över Sunne av Samuel Enander, men när kyrkan byggdes följde man i princip Getings förslag. Ett avtal om grundläggning med Geting gjordes 1816 men kyrkan byggdes först 1833-35.

Ruinerna av gamla kyrkans murar står delvis kvar till takfotshöjd ett par hundra meter norr om nuvarande kyrkan. Kyrkan övergavs när den nya uppfördes. Kyrkoruinen grävdes ut och konserverades 1934-35, kastalen 1966. 2002 har murarna åtgärdats eftersom stenar på flera ställen börjat ramla ned och utgjort en fara.