LÖNSÅS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - LÖNSÅS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 520, 1900: 573, 1995: 367

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt på en ås vid en vägkorsning. I kyrkans närhet finns ännu f.d. skola och lärarbostad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett torn med en kraftig försträvning i väster samt en sakristia i vinkeln mellan tornet och långhusgavel. I: Av den äldsta stenkyrkan, troligen från äldre medeltid, återstår delar av långhusets sydmur (en portal i ursprungligt läge påträffades vid restaurering 1966). Dess ursprungliga planform är inte känd. Ett torn, det nuvarande, hörde antingen till den ursprungliga anläggningen, eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en ombyggnad under medeltiden erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd (Broocman). Det finns skilda uppfattningar om när denna omgestaltning skedde, antingen redan under 1200-talet (ms av Samuel Hedlund i SvK) eller under 1400-talet (Cnattingius 1971). Kyrkorummet var välvt, troligen under 1400-talet. År 1618 tillbyggdes korsarmar. År 1737 tillbyggdes ett vapenhus. Riven, förutom tornet och delar av långhusets sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1777 av byggmästaren Peter Östberg i Skänninge, med återbruk av föregångarens torn och delar av långhusmuren. Enligt uppgift (Cnattingius 1971) var det gamla tornet mycket bristfälligt och måste "nedtagas", varefter det åter "uppbyggdes" 1799. Vilka åtgärder som vidtogs i tornkroppen är således något osäkra - och om försträvningen i väster kan sättas i samband med dessa. Av allt att döma återstår dock större delen av medeltidstornet i det befintliga. Det står ej mittför västfasaden utan något förskjutet åt söder. Sakristians datering är oklar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Enkel exteriör präglad av byggnadstidens detaljfattiga former. Vitputsade fasader, genombrutna av rundvälvda fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett sammanhängande sadeltak, valmat i öster. Tornet kröns av en pyramidformad huv med lanter-nin. Taktäckningsmaterialet är till dels plåt, till dels spån. Ingångar i väster samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv på en profilerad taklist. Interiören har förändrats vid restaureringar 1867-69, 1939 och 1966. Vid restaureringen 1939 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee framtogs ursprungliga färglager på den äldre inredningen. Altaruppsatsen med altartavla utfördes av Pehr Hörberg 1804. Predikstolen från 1666 kom från den gamla kyrkan. Bänkinredningen förnyades 1867, men byggdes om i samband med Schmalensees restaurering. Orgelfasaden utfördes för Pehr Schiörlins orgel 1789, orgelverket förnyades 1940.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I koret står en dopfunt av trä från 1879. Den är gjord den dövstumme Carl Gustaf Westrell. Han hade utbildats vid Manilla och senare blivit anställd av byggmästaren August Nyström i Kristberg. Den i bruk varande marmorfunten tillkom i samband med restaureringen 1939.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkomiljön
Lönsås kyrkomiljö är högt belägen på en grusås. Sydöst om kyrkan finns en f d skola och en f d lärarbostad, båda i privat ägo. Skolan lär ha uppförts 1878 av det timmer som var ämnat för en ny kyrka. Öster, norr och väster om kyrkan finns gårdsbebyggelse. Vid kyrkan har det funnits tingshus, fjärdingsmanboställe och galgbacke. Enligt tradition ska det ”i äldre tider” ha funnits en stad vid kyrkan med stenlagda gator och torg samt en kungsgård. Ett märkligt och för Sverige unikt fynd gjordes vid grävningar för rördragningar vid kyrkans södra sida 1998. Då påträffades, i omrörda lager, en medeltida paxtavla. Den användes under den katolska mässan i samband med en ceremoni, fridskyssen.
Kyrkogården
På kyrkogårdens nordvästra del ligger en f d tiondebod, som på 1940-talet inreddes till bårhus och nu används för församlingsverksamhet. Byggnaden har en rektangulär grundplan med ingång från öster. Dörröppningen är rundbågig med en dörr med svartmålad plankstomme. De vita fasaderna är spritputsade och sadeltaket är spåntäckt. Invändigt finns ett tegelgolv, troligen inlagt i samband med ombyggnad till bårhus, vitputsade väggar och plant brädtak.

FÖRSAMLING 1995 - LÖNSÅS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 520, 1900: 573, 1995: 367

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt på en ås vid en vägkorsning. I kyrkans närhet finns ännu f.d. skola och lärarbostad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett torn med en kraftig försträvning i väster samt en sakristia i vinkeln mellan tornet och långhusgavel. I: Av den äldsta stenkyrkan, troligen från äldre medeltid, återstår delar av långhusets sydmur (en portal i ursprungligt läge påträffades vid restaurering 1966). Dess ursprungliga planform är inte känd. Ett torn, det nuvarande, hörde antingen till den ursprungliga anläggningen, eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en ombyggnad under medeltiden erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd (Broocman). Det finns skilda uppfattningar om när denna omgestaltning skedde, antingen redan under 1200-talet (ms av Samuel Hedlund i SvK) eller under 1400-talet (Cnattingius 1971). Kyrkorummet var välvt, troligen under 1400-talet. År 1618 tillbyggdes korsarmar. År 1737 tillbyggdes ett vapenhus. Riven, förutom tornet och delar av långhusets sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1777 av byggmästaren Peter Östberg i Skänninge, med återbruk av föregångarens torn och delar av långhusmuren. Enligt uppgift (Cnattingius 1971) var det gamla tornet mycket bristfälligt och måste "nedtagas", varefter det åter "uppbyggdes" 1799. Vilka åtgärder som vidtogs i tornkroppen är således något osäkra - och om försträvningen i väster kan sättas i samband med dessa. Av allt att döma återstår dock större delen av medeltidstornet i det befintliga. Det står ej mittför västfasaden utan något förskjutet åt söder. Sakristians datering är oklar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Enkel exteriör präglad av byggnadstidens detaljfattiga former. Vitputsade fasader, genombrutna av rundvälvda fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett sammanhängande sadeltak, valmat i öster. Tornet kröns av en pyramidformad huv med lanter-nin. Taktäckningsmaterialet är till dels plåt, till dels spån. Ingångar i väster samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv på en profilerad taklist. Interiören har förändrats vid restaureringar 1867-69, 1939 och 1966. Vid restaureringen 1939 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee framtogs ursprungliga färglager på den äldre inredningen. Altaruppsatsen med altartavla utfördes av Pehr Hörberg 1804. Predikstolen från 1666 kom från den gamla kyrkan. Bänkinredningen förnyades 1867, men byggdes om i samband med Schmalensees restaurering. Orgelfasaden utfördes för Pehr Schiörlins orgel 1789, orgelverket förnyades 1940.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I koret står en dopfunt av trä från 1879. Den är gjord den dövstumme Carl Gustaf Westrell. Han hade utbildats vid Manilla och senare blivit anställd av byggmästaren August Nyström i Kristberg. Den i bruk varande marmorfunten tillkom i samband med restaureringen 1939.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkomiljön
Lönsås kyrkomiljö är högt belägen på en grusås. Sydöst om kyrkan finns en f d skola och en f d lärarbostad, båda i privat ägo. Skolan lär ha uppförts 1878 av det timmer som var ämnat för en ny kyrka. Öster, norr och väster om kyrkan finns gårdsbebyggelse. Vid kyrkan har det funnits tingshus, fjärdingsmanboställe och galgbacke. Enligt tradition ska det ”i äldre tider” ha funnits en stad vid kyrkan med stenlagda gator och torg samt en kungsgård. Ett märkligt och för Sverige unikt fynd gjordes vid grävningar för rördragningar vid kyrkans södra sida 1998. Då påträffades, i omrörda lager, en medeltida paxtavla. Den användes under den katolska mässan i samband med en ceremoni, fridskyssen.
Kyrkogården
På kyrkogårdens nordvästra del ligger en f d tiondebod, som på 1940-talet inreddes till bårhus och nu används för församlingsverksamhet. Byggnaden har en rektangulär grundplan med ingång från öster. Dörröppningen är rundbågig med en dörr med svartmålad plankstomme. De vita fasaderna är spritputsade och sadeltaket är spåntäckt. Invändigt finns ett tegelgolv, troligen inlagt i samband med ombyggnad till bårhus, vitputsade väggar och plant brädtak.

LÖNSÅS KYRKOGÅRD
Kyrkan är högt belägen på en markerad sand/grusås med vid utsikt framför allt mot S
och SV och Fornåsa kyrka. Åsen är bebyggd med bybebyggelse på kyrkans alla sidor
utom S-SV. Åsen är hårt åtgången av gammal sand och grustäkt utanför bebyggelsekärnan.

Lönsås kyrka
Kyrkan i Lönsås är sannolikt uppförd under 1100-talet. Någon gång under medeltiden
tillkom nytt kor och sakristia samt valv. Korsarmar i norr och söder tillkom på 1600-
talet. Utvidgning av kyrkan genomfördes ett par gånger under 1700-talet. En
restaurering genomfördes 1737 och ett nytt vapenhus tillkom något senare.
1773 påbörjades en omfattande utvidgning av långhuset mot norr och kyrkan
nyinvigdes 1776. I samband med detta togs de slagna valven bort, koret förändrades till
en triangulär avslutning och den äldre tornspiran togs ned och ersattes. Idag återstår
huvudsakligen tornet och södra långväggen av den ursprungliga kyrkan.
1804 tillkom ny altartavla av Pehr Hörberg och en hårdhänt restaurering genomfördes
1869. Vid detta tillfälle målades hela interiören om i vitt och guld. Vid nästa
restaurering 193940 togs detta bort och de ursprungliga 1700-talsfärgerna återställdes.
Kyrkan restaurerades åter 1969 varvid kyrkans ursprungliga rundbågiga portal
framkom. Senaste restaurering genomfördes 1998.

Enligt en folklig legend skulle kyrkan ha byggts av en prins eller liknande vid namn
Löndevåld eller något dylikt (flera stavningar förekommer). Denne har ibland
identifierats med kung Valdemar Birgersson som dock levde under andra hälften av
1200-talet. Löndevåld är sannolikt en folklig förklaringslegend till ortnamnet (jmf
Jungfru Salema i Salems socken Södermanland eller Kung Lingur i Linghem Törnevalla
socken Ögl med flera).

Löndevåld ska också ha anlagt en stad kring kyrkan (legenden vet till och med att
berätta gatornas namn). Denna ska ha förstörts under strider mellan bröderna Valdemar
och Magnus Ladulås. Möjligen finns ett korn av sanning i botten på denna legend då
flera ortnamn av typen Kungshagen mm i närheten talar för att kyrkan kan vara anlagd
vid ett senare försvunnet kungligt gods.
Platsen har varit tingsplats och även haft en avrättningsplats. Denna var förlagd väster
om kyrkan vid Galgbacken. Denna plats är numera ett djupt grustag. Enligt obekräftade
uppgifter ska skelett ha påträffats här på 1920-talet. Vilket kan tyda på bruket att
begrava avrättade direkt på avrättningsplatsen iakttagits.
Under senare medeltid minskade Lönsås betydelse och socknen har i historisk tid oftast
legat som annex till det närbelägna Fornåsa.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården har en ovanlig indelning och består av hela tjugotvå kvarter: I-XXII. Den
delas naturligt i en nordlig och en sydlig jämnstor del av mittgången från västraöstra
grinden. Av praktiska skäl har därför dessa två delar i beskrivningen betraktats som
varsitt kvarter, Kv IXI (södra halvan) och Kv XIIXXII (norra halvan).

Allmän karaktär
Kyrkogården präglar av ljus och öppenhet, främst på södra sidan. Det inre av den
präglas till stor del av de många häckarna. De äldre kulturhistoriskt intressanta
gravvårdarna ligger oftast runt kanterna. Här kan ett ursprungligt samband mellan
gravarnas placering och byarna runt omkring fortfarande avläsas. På det inre av
kyrkogården dominerar de yngre breda gravvårdarna.

Omgärdning
En 0,6-1 m hög kallmurad kyrkogårdsmur omgärdar alla sidor av kyrkogården. Muren
är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenarna är obearbetade men
enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka kalksten ingår.
På insidan av kyrkogårdsmuren finns en trädkrans av gran och lönn (stora delar relativt
nyligen borttagna).
På den norra halvan av kyrkogården finns en ca 2 m hög syrenhäck i direkt anslutning
till kyrkogårdsmurens utsida.

Ingångar
2 huvudingångar i öst och väst. Grindarna är likadana.
Väster: Ingången består av en pargrind i smidesjärn mellan huggna obeliskformade
grindstolpar av gråsten. Grinden har överliggande smidda ekbladsornament.
Öster: Ingången består av en pargrind i smidesjärn mellan huggna obeliskformade
grindstolpar av gråsten. Grinden har överliggande smidda ekbladsornament. Grinden är
daterad. På södra grindstolpen står ordet ÅR och på den norra 1841.

Vegetation
Trädkrans på insidan av kyrkogårdsmuren av prydnadsgran och lönn, den innehåller i:
Väster: 1 lönn och 4 granar (i dunge)
Norr: 4 granar.
Öster: 3 lönnar och 4 granar
Söder: 4 lönnar (ska tas bort) och rester av en spireahäck (under borttagning).
På den norra halvan av kyrkogården finns en ca 2 m hög syrenhäck i direkt anslutning
till kyrkogårdsmurens utsida.
Kvarteren har alla häckar i mitten (ca 0,6 m höga). På södra halvan av kyrkogården
tujahäckar i Ö-V riktning 10 stycken avslutade i 7 fall med formklippta
rosenhacktornsträd närmast kyrkan. På norra halvan finns på samma sätt räknat från
öster 1 oxbärshäck, två tujahäckar en ölandstok och ytterligare en tuja.

Gångsystem
Huvudgångsystemet består av en bred naturgrusgång från den östra till den västra
huvudgrunden. Gången ansluter till kyrkans södra långsida. En smalare grusgång löper
utmed hela kyrkogårdens utsida, men gör en invikning vid tiondeboden i nordväst.
Gångar av, vid inventeringstillfället delvis överväxta kalkstensplattor, är placerade
mellan varje kvarter. Gångarna togs samtidigt med inventeringen fram igen.

Gravvårdstyper
5 gruslagda stenramsgravar finns bevarade. En stenramsgrav var under restaurering vid
inventeringen och återfick då grusläggningen. En av stenramsgravarna har ett 0,5 m
högt smidesjärnstaket. En grav med en jesusstaty av brons, en med ett keltiskt
cirkelkors. I allmänhet större och högre vårdar utmed kanterna medan yngre och bredare
ligger inne på kyrkogården. Ett flertal äldre vårdar från 1890-1930 finns bevarade. Fyra
gravar från den allmänna linjen står sannolikt kvar på ursprunglig plats.

Minneslund
Minneslunden är skapad kring ett uppställt stort kvarnhjul av kalksten. Den ligger direkt
norr om kyrkan där sannolikt större delen av allmänna linjen legat tidigare. De tidigare
gravkvarteren XVI och XVII och halva XV har tagits i anspråk för att skapa den. I S
änden står ett restaurerat smideskors som tidigare stått på en okänd grav. I N ett träd av
smide med riklig lövdekor (tillverkat för platsen). En låg berberishäck löper i en båge
västerut och utgör tillsammans med en kant av små gatsten minneslundens begränsning
åt detta håll. I öster begränsas den av en tujahäck ingående i gravkvarter XV.

Byggnader
I NV hörnet av kyrkogården står en medeltida tiondebod. Boden är murad av gråsten
och överdragen med vit kalkputs. Taket är ett tjärat spåntak. Vindskivor med detaljer i
tjärat trä, liksom fönsterlucka på vinden. Hängrännor av kluvna stockar. Porten består
av breda tjärade plank och golvet av större tegel. Trappstenen av kalksten bär svaga spår
av behuggning.

Övrigt
I tiondeboden står två 1600-talsgravvårdar. NV om tiondeboden förvaras en del
borttagna gravvårdar som lagts ut som en utställning på en fyrsidig sandbädd begränsad
av stenar från borttagna stenramsgravar. Strax innanför står också två äldre
kalkgravstenar. Vid brunnen i NV ligger ytterligare ett par äldre borttagna gravstenar.
Allmänna linjen har varit belägen norr om kyrkan i kvarteren XIII XV. Enligt uppgift
från hembygdsföreningen fanns också ett mindre antal linjegravar söder om kyrkan
fram till 1940-talet.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter I-XI Gravplats nr I1:1XI:12:2
Kvarteret omfattar gravplats nr I1:1XI:12:2, sammantaget 260 platser. Kvarteret utgör
kyrkogårdens södra halva och är belägen söder om huvudgången mellan östra och västra
grinden.
Väster om kvarteret ligger en mindre parkering och bortom denna bybebyggelse. Norr
om kvarteret ligger kyrkan och den norra halvan av kyrkogården. Öster om kvarteret
parkmark, en parkering och bortom detta vägkorsningen. Söder om kvarteret går vägen
och på andra sidan denna bybebyggelse respektive åkermark.

Allmän karaktär
Kvarteret har en ljus öppen karaktär med vid utsikt mot Fornåsa i SV. Bitvis är det glest
mellan gravstenarna.
Kvarterets äldre högre vårdar är huvudsakligen placerade längs med utsidan av
kyrkogården. De är anlagda från 1860 och framåt. Huvuddelen dock kring sekelskiftet
18- 1900. Yngre gravar förekommer. De yngre bredare förekommer huvudsakligen i
vårdar i det inre av området. Tyngdpunken i anläggningstiden ligger kring 19501970.
Enstaka gravar från 2000-talet finns också här.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur och trädkrans i väster söder och öster. Huvudgrusgången och kyrkan i
norr.
Kyrkogårdsmuren är en 0,6-1 m hög kallmurad konstruktion som omgärdar alla sidor av
kyrkogården. Muren är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenar är
obearbetade men enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka
kalksten ingår.
I trädkransen ingår:
Väster: 1 lönn
Öster: 3 lönnar och 4 granar
Söder: 4 lönnar (ska tas bort) och rester av en spireahäck (under borttagning).

Ingångar
2 huvudingångar i öst och väst. Grindarna är likadana.
Väster: Ingången består av en pargrind i smidesjärn mellan huggna obeliskformade
grindstolpar av gråsten. Grinden har överliggande smidda ekbladsornament.
Öster: Ingången består av en pargrind i smidesjärn mellan huggna obeliskformade
grindstolpar av gråsten. Grinden har överliggande smidda ekbladsornament. Grinden är
daterad. På södra grindstolpen står ordet ÅR och på den norra 1841.

Vegetation
Trädkrans av lönn och gran.
10 efter varandra följande tujahäckar, ca 0,6 m höga. Samtliga på rad i N-S riktning. 7
av häckarna avslutas med ett formklippt rosenhacktornsträd. I hörnet invid kyrkan en
chersminbuske.

Gångsystem
En bred grusgång (huvudgrusgången) leder från östra till västra huvudgrinden och löper
direkt söder om kyrkobyggnaden. En smalare gång följer kyrkogårdens utsida.
Gångsystem av kalkplattor (nyrestaurerat) i N- S riktning mellan alla kvarter.

Gravvårdstyper
En bevarad stenramsgrav med krattat grus och smidesjärnsstaket finns. Ytterligare en
stenramsgrav med grus var under restaurering vid inventeringstillfället. En gravsten i
form av en uppslagen bok. En grav under en kristusstaty av brons och ett par borttagna
stenramar med kvarstående stenar.

Äldre högre vårdar huvudsakligen längs med utsidan av kyrkogården. Huvuddelen
anlagda kring sekelskiftet 18-1900. Yngre bredare vårdar i det inre av området.

Byggnader
-

Övrigt
Kyrkogården är indelad i 22 kvarter, för överskådlighetens skull läggs de här samman i
två huvudkvarter, IXI söder om kyrkan och XIIXX norr om densamma.
Enligt hembygdsföreningen fanns en del av den gamla allmänna linjen i den inre östra
delen av området.

Kvarter XII-XXII Gravplats nr XII1:1XXII:8:4
Kvarteret utgör den norra delen av kyrkogården, norr om huvudgrusgången. Väster om
kvarteret finns en mindre parkering och bybebyggelse, i norr finns en trädgård och
bebyggelse. I NV ligger den gamla prästgården med trädgård.

Allmän karaktär:
Kvarteret präglas av den nyanlagda minneslunden mitt i området samt av en del större
gravar längst i norr. Syrenhäcken ger kvarteret en mer sluten karaktär än den södra
delen av kyrkogården. Bitvis glest mellan gravstenarna.
De äldre högre vårdarna är huvudsakligen placerade längs med utsidan av kyrkogården.
De är anlagda från 1870 och framåt. Huvuddelen dock anlagda kring sekelskiftet 18-
1900. Yngre gravar förekommer också i detta område. I den inre delen av kvarteret
finns huvudsakligen yngre bredare vårdar. Tyngdpunken i anläggningstiden ligger kring
1970-2000.

Omgärdning:
Kyrkogårdsmur och trädkrans i väster, norr och öster. Huvudgrusgången och kyrkan i
söder.
Kyrkogårdsmuren är en 0,6-1 m hög kallmurad konstruktion som omgärdar alla sidor av
kyrkogården. Muren är byggd i 2-3 skift av ca 0,5 m stor natursten. De flesta stenar är
obearbetade men enstaka har märken av borrning och lättare tillformning. Enstaka
kalksten ingår.
I trädkransen ingår:
Väster:4 granar (i dunge)
Norr: 4 granar.
Öster: 1 lönn och 2 granar

Ingångar:
2 huvudingångar i öst och väst. Grindarna är likadana.
Väster: Ingången består av en pargrind i smidesjärn mellan huggna obeliskformade
grindstolpar av gråsten. Grinden har överliggande smidda ekbladsornament.
Öster: Ingången består av en pargrind i smidesjärn mellan huggna obeliskformade
grindstolpar av gråsten. Grinden har överliggande smidda ekbladsornament. Grinden är
daterad. På södra grindstolpen står ordet ÅR och på den norra 1841.

Vegetation:
Trädkrans av lönn och gran.
Utanför kyrkogårdsmuren i öster står en ca 2-2,5 m hög syrenhäck. Denna ersätts
utanför norra muren av en 1,5 m hög caraganhäck.
Ett nordsydligt system av häckar finns i mitten av varje kvarter. Från Ö först en ca 0,7
m hög oxbärshäck, därefter 2 tujahäckar (ca 0,6 m h), Sedan en ca 0,5 m hög ölandstok
och sist 3 tujahäckar av varierande höjd mellan 0,5 och 0,7 m.
En av stenramsgravarna flankeras av två prydnadskörsbärsträd.

Gångsystem:
En bred grusgång (huvudgrusgången) leder från östra till västra huvudgrinden och löper
direkt söder om kyrkobyggnaden. En smalare gång följer kyrkogårdens utsida.
Gångsystem av kalkplattor (nyrestaurerat) i N-S riktning mellan alla kvarter.

Gravvårdstyper:
Längs norra kyrkogårdsmuren finns fyra bevarade stenramsgravar med krattat grus. I
samma område finns också ett antal högre äldre gravvårdar. Yngre bredare vårdar i det
inre av området. Fyra gravvårdar som tillhört allmänna linjen sannolikt kvar på plats i
kvarter XIII och XIV.

Byggnader:
I NV hörnet av kvarteret står en medeltida tiondebod. Boden är murad av gråsten och
överdragen med vit kalkputs. Taket är ett tjärat spåntak. Vindskivor med detaljer i tjärat
trä, liksom fönsterlucka på vinden. Hängrännor av kluvna stockar. Porten består av
breda tjärade plank och golvet av större tegel. Trappstenen av kalksten bär svaga spår av
behuggning.

Övrigt:
Kyrkogården är indelad i 22 kvarter, för överskådlighetens skull läggs de här samman i
två huvudkvarter, I XI söder om kyrkan och XII XX II norr om densamma.
Enligt hembygdsföreningen fanns större delen av den gamla allmänna linjen i den inre
östra delen av området, kv XIII-XV. Fyra stenar som kan ha tillhört denna står kvar.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Skoglund 1996.
Det kan antas att kyrkogården i likhet med de flesta andra av samma ålder under
medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Inga synliga lämningar av detta finns
emellertid idag.

Vid arkeologiska undersökningar 1958, 1996 och 1998 har däremot en hel del mycket
intressanta observationer av den medeltida kyrkogården gjorts. Även en tidigare
observation har gjorts.

Spekulationer ska ha gjort gällande att prins Löndevåld skulle vara begravd vid kyrkans
gamla rivna vapenhus. En skalle hittades vid grävning här 1910 (Kling 1987 sid 40) och
ansågs ett tag vara den rätta, med vad rätt kan betvivlas.
1950 framkom längs med kyrkans sydvägg en kalkstenskista av medeltida typ. Också
1958 framkom alldeles i närheten ytterligare en kalkstenskista i vilken rester av ett
vuxet skelett framkom. I samma kista hade en sekundär? begravning av ett barn också
gjorts.

1996 genomfördes en arkeologisk förundersökning i samband med dräneringsgrävning
kring den medeltida tiondeboden. Därvid påträffades en äldre mur löpande mot norr
från tiondebodens NÖ hörn. I samband med denna undersökning gjorde Marie Ohlsén
(då Skoglund) en genomgång av äldre kartor och menade att muren kunde vara en rest
efter en äldre kyrkogårdsmur (Skoglund 1996). Läget är svårtolkat. På den äldsta
bevarade kartan (geometrisk uppmätning från 1682) tycks kyrkogården sträcka sig
betydligt längre mot norr än idag. Det framgår heller inte om någon kyrkogårdsmur
funnits. En skifteskarta från 1860 visar en betydligt mindre kyrkogård inom en mur som
tycks ligga dikt an mot tiondebodens nordmur. På den nästan samtida häradskartan går
kyrkogårdens nordmur istället i en vid båge norrut och får därmed samma proportioner
som på 1600-talskartan, men en helt annan form.

Vilken tolkning som är den rätta är omöjligt att göra men 1860 års karta är gjord med
större noggrannhet. En reservation måste dock göras. Om tolkningen stämmer har
kyrkogårdsmuren vid ett senare tillfälle flyttats ut ett par meter mot norr. En så liten
utvidgning förefaller knappast ha motiverat det arbete den skulle ha inneburit.
1998 framkom så ytterligare en medeltida gravanläggning. Direkt innanför
huvudportalen hade en man i 40-årsåldern begravts i utsträckt ryggläge med armarna
över bröstet. På vardera knät låg skallarna av två lika gamla individer, en man och en
kvinna. Skeletten var nästan kompletta trots kringrörning. En första teori var att
skelettet skulle kunna härröra från kyrkans stiftare och byggherre. 14C prover visade
emellertid att mannen i huvudgraven levt under 1300-talet.
Vid samma tillfälle gjordes också ett unikt fynd på kyrkogården strax utanför
huvudingången. I sammanblandade lager på ca 1,2 m djup påträffades en för Sverige
unik paxtavla av valrossben. Den kan dateras till 121300 tal.
Tavlan visar den korsfäste Jesus flankerad av Maria och Johannes. Texten ovanför
innehåller en blandning av runor och latinska bokstäver och har tolkats som Iesus
Nasareat Rex Iudae alltså den mening som oftast förkortas INRI, Jesus från Nasaret
Judanas kung. Texten ska enligt bibeln ha satts dit av Pontius Pilatus för att håna Jesus.
Tavlan har använts i den katolska kulten då den räcktes fram för att kyssas i samband
med den så kallade fridskyssen. Den har varit flitigt i bruk vilket visas av slitaget på
figurerna. Föremål av denna sort är kända från litterära källor men har aldrig tidigare
hittats i Sverige.

På kyrkogården står också en solvisare som antas vara medeltida uppställd på en sockel,
också denna påträffades vid utgrävningarna på 1950-talet.
Utifrån den topografiska litteraturen finns inte mycket att hitta vad gäller kyrkogårdens
utveckling. Både Broocman, Widegren och Ridderstad sysselsätter sig istället med
legendmaterialet om Lönsås stad och pris Löndevåld.
Förutom det äldre kartmaterialet som redovisats ovan finns det därför bara bildmaterial
att utgå ifrån.

De övriga äldre fotografier som finns i arkivet visar endast i undantagsfall kyrkogården
förutom kyrkan. Alla är tagna i någon slags vinkel söderifrån och inte en enda bild visar
kyrkans nordfasad eller den norra delen av kyrkogården. Av bilderna från ca 1950 och
framåt framgår att den södra delen av kyrkogården har haft ungefär samma utseende
som idag.

På 1990-talet anlades en ny minneslund norr om kyrkan. Därvid togs hela kvarteren
XVI och XVII liksom halva kvarteret XV bort. Dessa hade tidigare rymt den allmänna
linjen. Rester av linjebegravingar finns i den kvarvarande delen av kvarter XV.
I den arkeologiska rapporten från 1996 finns en bod, sannolikt en vagns- eller bårbod,
direkt norr om tiondeboden med på fotografi. Denna är borttaget idag.