TINGSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN
År 1957 påträffades två fragment av tidigkristna gravmonument i Tingstad kyrka. De hade satts in i en igenmurad bågöppning i kyrkans västra del. Denna typ av gravmonument brukar sammankopplas med förekomsten av en träkyrka, föregångare till den nuvarande stenkyrkan.

Den nuvarande kyrkan uppfördes i gråsten under 1100-talet eller 1200-talets förra hälft. Långhuset och det långa, smala koret med rak östvägg uppfördes samtidigt. Eventuellt fanns då också ett torn i väster som anslöt till långhuset genom en bågformad öppning. Det fanns både en syd- och en nordportal. Två rundbågiga fönsteröppningar högt upp på södra långväggen hör troligen till den här perioden. Den ena öppningen har idag en lucka och är ingång till långhusvinden. Den andra öppningen är enbart markerad i fasadputsen. Till de tidigaste inventarierna hör dopfunten, som tillskrivs den gotländske stenhuggaren mäster Sigraf omkring 1200. Av Östergötlands tidiga, bildrika dopfuntar finns de fyra som har ett gotländskt ursprung i kyrkor i landskapets östra del. Dopfunten från Tingstad kyrka köptes in av Statens Historiska Museum år 1886. Enligt en uppgift från fornforskaren Nils Månsson Mandelgren hade dopfunten år 1844 använts till att stöta blyerts i. Blyertsen blandades i tjäran, som användes till tjärstrykning av kyrkan. Sedan 1961 finns en kopia av dopfunten i kyrkan.

Troligen någon gång under 1200-talet murades nordportalen och den ovan nämnda bågöppningen i kyrkans västra del igen. Under det följande århundradet byggdes sannolikt koret delvis om. Till den ombyggnaden hör troligen den något spetsbågiga korportalen och två spetsbågiga fönster, ett i söder och ett i norr. Ett typiskt drag för den arkitekturstil som kallas gotik är just att man övergår från rundbågiga till spetsbågiga öppningar. Även triumfbågen, mellan långhus och kor är spetsbågig. Det ombyggda koret försågs troligen med kalkmålningar. Vid det östra korfönstret har delar av dessa målningar från 1300-talet senare frilagts. På 1400-talet byggdes sakristian vid korets norra vägg och tegelvalv slogs i koret och långhuset - ett stjärnvalv i koret och två kryssvalv i långhuset. Även sakristian har ett kryssvalv. En målad inskrift i korvalvet säger att det är slaget av murmästare Olof. "Olof började vid Urbans tid att måla valven, fullbordade efter den helige Damiani fest 1463". Under senare delen av 1400-talet utfördes kalkmålningar i kyrkan. Några figurmålningar i korets östfönster, som överlagrade 1300-talets måleri, överfördes till skivor vid en restaurering 1957. De hänger idag vid korportalen. Kyrkan har ett triumfkrucifix som är daterat till 1400-talets andra hälft. Det kompletterades 1671 med två kontursågade figurer - Maria och Johannes. På det viset bildas en kalvariegrupp. Att komplettera triumfkrucifixet på detta sätt är i Östergötland även känt bl a från Östra Tollstad kyrka. I slutet på 1660-talet tillkom predikstolen i barockstil. Den tillverkades av mäster Göran. Ursprungligen lär den endast ha varit bonad och försedd med svarta lister. Predikstolen målades 1741 av Anders Wikström från Söderköping. Bland 1700-talets inventarier kan nämnas den lilla kyrkklockan. Den göts av Magnus Hultman i Norrköping (d 1764), ett namn som dominerar stort när det gäller klockgjutning. I tornet står även trampmaskinen till klockringningen.

Under 1700-talet skedde en del förändringar av kyrkan och kyrkorummet. Mellan 1767 och 1769 uppförde klockaren och byggmästaren Anders Hansson i Kärna ett torn i väster på Tingstad kyrka. Därefter byggdes tornhuven och lanterninen av byggmästaren Petter Andersson. Båda byggmästarna var flitigt anlitade bl a för att bygga torn eller "modernisera" de medeltida kyrkorna. Urmakaren och klensmeden Anders Ruth i Norrköping tillverkade ett tornur, som byttes ut 1907. 1778 togs det medeltida altaret bort, men man använde den medeltida altarskivan till det nya altaret. Samma år tillkom den nuvarande altarringen och två år senare försågs den med allegoriska målningar. Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal skaffade många kyrkor i Östergötland en ny altartavla, målad av tidens store kyrkomålare - Pehr Hörberg. 1791 målade han en altartavla till Tingstad kyrka med "Korsbärandet" som motiv.

År 1860 genomfördes en större renovering då man byggde kraftiga strävpelare på ömse sidor om långhusets västgavel. Det tyder på problem med murarnas stabilitet. Fönsteröppningarna fick en enhetlig utformning och yttertaket byggdes om med en flackare taklutning än tidigare. Man bytte även ut den äldre spåntäckningen mot plåt, som passar bättre på ett flackt tak. Vid samma tillfälle tillkom den profilerade taklisten. Sydportalen murades igen och vapenhuset framför portalen revs. (Det saknas uppgifter om när vapenhuset uppfördes). Även invändigt gjordes förändringar då bänkinredningen byttes ut och läktaren fick en ny barriär. 1862 tillkom den nuvarande orgeln som byggdes av Sven Nordström, orgelbyggare från Småland. Senare har orgeln byggts om och utvidgats.

En omfattande restaurering skedde 1957. Den leddes av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee, ansvarig för många kyrkorestaureringar och ombyggnader. Vid restaureringen 1957 togs de medeltida målningarna fram. De består till största delen av bladornament utmed valvribborna och målad tegelimitation. Målningarna utmed valvribborna liknar bl a målningarna i Örtomta kyrka. De gotiska figurmålningarna vid östra korfönstret monterades på pannåer som hängdes upp i koret. Kordörren byttes ut. Kyrkan putsades om utvändigt och man gjorde byggnadsarkeologiska undersökningar som visade på äldre, igenmurade öppningar. Dessutom fann man en gotisk fönsterbåge i det östra korfönstret och lät bågen bli synlig i den igenmurade fönsteröppningen. För att tillgodose önskemålen om bl a toalett gjorde man 1991 en utvändig tillbyggnad mellan tornet och långhusets västra gavel.

Tingstad kyrka har slätputsade fasader avfärgade i vitt. Torntak och lanterninens tak är täckta med spån, medan långhustak, kortak och sakristians tak är täckta med falsad, galvaniserad plåt. De stickbågiga fönstren är indelade i sex delar och småspröjsade. Genom senare tiders förändringar, framför allt ombyggnaden på 1860-talet, ger kyrkans exteriör inte något intryck av att det rör sig om en medeltida kyrka. Vad som talar för ett medeltida ursprung är att koret är smalare än långhuset och de medeltida, spetsbågiga öppningarna. Tornet, som har en spåntäckt klockformad huv och en mångkantig lanternin, är typisk för de kyrktorn och kyrkor som uppfördes under andra delen av 1700-talet. Lite speciell för Tingstad kyrka är urtavlan till tornuret, som är för stor för lanterninen. Det flacka, valmade sadeltaket på långhuset ger intryck av en nyklassicistisk kyrkoarkitektur. Det var troligen i samband med att man byggde om taket 1860, som långhus och kor fick ett gemensamt tak med en viss skillnad i övergången mellan långhus och kor. Strävpelarna, som tillkommit av byggnadstekniska skäl, i norr och söder är ovanliga inslag på en kyrka med den här karaktären.

Kyrkorummet i Tingstad har en medeltida prägel, framför allt genom valven, det smalare koret och den markerade triumfbågen med triumfkrucifixet. I korets norra vägg finns ett sakramentsskåp och en igenmurad öppning högt upp på nordväggen. Det är troligen en medeltida fönsteröppning. Större delen av östfönstret döljs av den senare altaruppsatsen, men man kan ändå ana det storslagna intryck det bör ha utgjort. Av nu genomgånget material framgår det inte vilken typ av altarprydnad man haft tidigare i Tingstad. Om själva kyrkorummet präglas av medeltiden kan man säga att interiören främst präglas av 1600- och framför allt 1700-talen. Koret domineras idag av Pehr Hörbergs altartavla som omges av delvis förgyllda lisener, krönta av urnor. Den raka överdelen kröns av en strålkrans. Den femsidiga altarringen är dekorerad med allegoriska motiv. Predikstolen finns på södra sidan och det kan vara den ursprungliga placeringen. Den slutna bänkinredningen från 1860, som går ända ut till ytterväggen, börjar vid västväggen och går fram till triumfbågen där sidoställda bänkar leder in i koret. Bänkarnas utformning anknyter till övrig inredning. På orgelläktarens södra sida finns gradänger med en sluten bänkinredning som har en äldre typ av bänkluckor. I kyrkan finns några gravhällar i mittgången, bl a en medeltida häll och en gravhäll över Jean de Rogier (d 1684). Han var lantmätare och upprättade bl a två innehållsrika landskapskartor över Östergötland. Under golvet i sakristian finns en murad familjegrav för kyrkoherden Johan Wiman, död 1747.