KUMLABY KYRKA

Kumlaby kyrka har en lång och händelserik historia. Den har långa perioder stått öde och
oanvänd, och paradoxalt nog har detta varit anledningen till att den idag är så ovanligt väl
bevarad.
Kyrkan uppfördes under 1100-talet mitt. Vissa forskare (J. H. Stagnér, 1919) menar att det
skedde under Sverker den äldres regeringstid (1134-1156). Visingsö hade sedan länge varit i
den sverkerska ättens ägo och Sverker den äldres son Carl VII Sverkersson valde även ön till sitt
huvudresidens. Den ursprungliga kyrkan bestod av långhus med kor och halvrund absid som
uppfördes av lokal sandsten och skiffer. Tornet uppfördes något senare men ändå ganska nära
inpå, troligen i slutet av 1100-talet. Tornet uppfördes i två etapper, först i en bara en våning
vilket man kan se av skillnader mellan våningsplanen i material och murningsteknik. Tornet
hade dock inte någon förbindelse med övriga kyrkan, det hade en egen ingång på södra sidan
medan kyrkan hade sin ingång mitt på södra långhussidan, samt en till koret. Sakristian är
troligen uppförd på 1400-talet, vid samma tid som man valvslog kyrkan. Innan valven slogs
hade troligen takstolen varit öppen och synlig inifrån. I slutet av 1400-talet eller möjligen i
början av 1500-talet försågs dessa valv och väggar med kalkmålningar. Målaren är okänd.
Eventuellt har man också vid samma tidpunkt byggt på tornet.
Fram till 1600-talet hade Visingsö två socknar förutom Kumlaby (Kumla) socken även
Ströja (Strö) socken. Kumlaby kyrka verkar ha varit ön huvudkyrka, fram till dess att Per Brahe
byggde om och till Ströja kyrka. Denna stod färdig på nytt 1636, och då slogs de båda socknarna
ihop till Visingsö socken med Ströja kyrka som huvudkyrka. Kumlaby kyrka som därmed blev
överflödig kom istället till användning till den av Per Brahe grundade Braheskolan en
trivialskola med tre klasser; en i koret, en i långhuset och en i tornet.
Inför detta gjordes flera större ändringar i kyrkobyggnaden. Skolklasserna behövde mer ljus
vid lektionerna och nya stora rektangulära fönsteröppningar togs upp, både i norra och i söder.
Tornet kortades ner och en altan byggdes högst upp för elever att skåda stjärnor ifrån. De södra
ingångarna murades igen och ersattes av en ingång i tornets västra mur. Dessutom kalkades
medeltidsmålningarna över och ersattes av målade barockornament. Samtidigt som kyrkobyggnaden
tjänade som skola användes ändå kyrkogården som Visingsös begravningsplats. 1754
anordnades dock en kyrkogård även vid Brahekyrkan och därmed minskade antalet begravningar
vid Kumlaby. 1811 flyttades Braheskolan från Visingsö till Jönköping och kyrkan ställs
tom och utan funktion.
Församlingen hade dock intresse av att bevara
kyrktornet med de båda klockorna som fortfarande
användes vid begravningar och helgmålsringningar.
Även långhuset var av intresse att bevara eftersom
det kunde användas till sockenmagasin något som
de 1823 fick tillstånd att använda kyrkan till. Med
tiden förföll dock kyrkan och det skulle krävts för
mycket insatser för att få kyrkan i stånd som
sockenmagasin. Fram till 1876 stor byggnaden i
stort sett oanvänd och underhölls endast sparsamt
och bara vid akuta behov. Därefter, fram till 1884
användes kyrkan av missionsförsamlingen som
möteslokal innan den byggdes sig ett eget hus.
Missionstiden föranledde inga större ändringar i
bygganden.
Mellan 1884 och 1922 stod kyrkan åter öde
och tjänade mest turister som besökte kyrkan
främst för att komma upp i tornet och beskåda
utsikten. Men 1922 inleddes en omfattande
restaurering vars målsättning var att förhindra
ytterligare förfall samt att sätta den i tjänligt bruk.
Restaureringen leddes av arkitekt Göran Pauli och
omfattade förutom omfattande vård- och underhållsåtgärder
även framtagning och konservering av 1400-tals målningarna. Dagens utseende
härstammar i stort sett från denna restaurering. Ändringar under senare tid har främst handlat
om underhållsåtgärder. Kyrkan fick en orgel 1954 och 1988 en dopfunt. Orgeln är numera
utbytt. Bänkinredning har aldrig installerats utan sittplatser har ordnats med hjälp av flytt- och
stapelbara stolar.

Kumlaby kyrka är en enskeppig medeltida kyrka
uppförd med smalare kor och halvrund absid i
öster, torn i väster med västportal från senare tid.
Norr om koret ligger sakristian med ett spetsigt
välvt valv. Samtliga delar är uppförda av sandsten
och skiffer, slätputsade och kalkavfärgade. De övre
delarna av tornet som är en senare påbyggnad är
även delvis uppförda av gråsten. Långhus och kor
med absid vilar direkt på marken utan markerad
sockel medan tornet som är några årtionden senare
vilar på en sockel av fogad sandsten. I denna
liksom i muren syns den ursprungliga södra
dörröppningen till tornet. Även på södra långsidan
av långhuset syns den ursprungliga södra ingången
till kyrkan, med framtagen portalomfattning i
putsen samt en markering av takanslutningen i
fasaden av vapenhuset. Bredvid detta syns även
den ursprungliga fönsteröppningen, strax ovanför
den nuvarande från 1600-talet.
Sadeltaket över långhus och kor och absid är
lagt med tjärat träspån, likaså torntaket. Tornspiran
avslutas upptill av en altan, upptagen under 1600-
talet då kyrkan togs i bruk som skolbyggnad. Sakristians tak är däremot lagt med tegel.