SANKT SIGFRIDS KAPELLKREMATORIUM

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

Krematoriebyggnaden är en del i St. Sigfrids griftegård som ligger i stadens utkant mot sydväst. Kyrkogården är en s k. landskapskyrkogård i kuperad terräng efter tidens ideal. I NO finns ett industriområdet med lätt industri. Krematoriet ligger omgiven av stora gräsytor med uppvuxna träd, buskar, mindre planteringar etc. Ett mycket vackert och lummigt läge som ramar in byggnaden.
Inventerad av Fredrik Hjelm, byggnadsantikvarie Borås Stad, i samband med projektet Moderna Monument, 2013.

Begravningsplats med omväxlande och rik vegetation i kuperad terräng. Delvis särpräglat lokalt gravskick med kistformade gravstenar. Konsekvent genomförd och välbevarad 1940-talsanläggning med konstnärlig utsmyckning av bl. a. Sven Erixson och Tyra Lundgren.

Ur skyddsföreskrifterna 2002

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.

S:t Sigfrids griftegård med kapellkrematorium anlades och uppfördes under 1940-talet. Arkitekt var stadsarkitekten Harald Ericson, upphovsman till flera funktionalistiska byggnader i staden. Vid utarbetandet av begravningsplatsen hade han en medarbetare vid namn Smith. Krematoriet med vidbyggda kapell är placerat i begravningsplatsens östra hörn. Kapellen har olika namn: Hoppets, Uppståndelsens, Minnets och Evighetens kapell. Allt är sammanbyggt till ett komplex i två etager som i det följande kallas krematoriet.
Området har en mjukt formad västsida med en åsrygg som följer ån medan östsidan har rakare linjer utmed gatorna, vilket ger området en spetsig snip i östhörnan. Där är krematoriet uppfört. Ungefär mitt i området ligger en liten sjö, Lomsjön, vilken syns vid uppfarten till krematoriet. Vägar av olika dimensioner slingrar sig över begravningsplatsen, vilken indelas i kvarter givna blomsternamn. Här och var finns små parkeringar. Anläggningen har karaktären av en skogskyrkogård, då naturen framträder tydligare än gravarna. Björk och tall är dominerande trädarter. Området är kraftigt kuperat och de olika kvarteren har varierande karaktär. Tydliga regler finns för gravvårdarnas utformning. De har inga kantstenar och är låga med gräsytor mellan gravarna. Viskan skyms av kullar eller björkridåer och buskage. Området planar ut i söder, där de nyaste gravkvarteren finns i väster. Upplag för grus, sand, jord och annat som används på anläggningen tar vid i sydväst utan andra avskärmningar än barrträd eller kullar. I söder finns ett utbyggnadsområde och längst i sydöst, vid Gässlösavägen, en stor maskinhall av grön plåt med mycket flackt sadeltak. Centralt på griftegården finns en liten toalett- och telefonbyggnad byggd 1987. Den har gråmålad locklistpanel och ett valmat sadeltak med svarta betongpannor, som skjuter långt utanför fasaden på fyrkantiga förzinkade stålstolpar åt vägen. Stenplattor täcker marken runt byggnaden.
Krematoriets infart markeras av fristående murar av stående rektangulära, drygt meterhöga, murade mörkgrå stenblock som täckts med kvadratiska stenskivor. Två murar omger öppningen, vari grindarna av järn kan skjutas in. På sidorna står en vinklad mur med enkla grindar av järn med raka spjälor. Kantiga murar i två skift av stora rektangulära stenblock, troligen röd granit, omringar området. Mellan grindmurarna och kyrkogårdsmurarna finns ett glapp på cirka en halv meter. Norr om huvudgrinden och i sydväst finns smalare öppningar med likadana grindar och lägre kubiska stenstolpar med liksidiga stenkors av en ljusare art. På ena sidan sitter en gånggrind.
Bilvägarna är asfalterade och gångvägarna grusade. Vid uppfarten till krematoriet har sidorna ytor med gatsten för fotgängare. En parkering till krematoriet är anlagd norr om detsamma. Byggnadskomplexet är byggt i vinkel i en sluttning, med en mindre byggnadsvolym på den nedre marknivån och en större i suterräng. Nord-sydlinjen skär diagonalt genom byggnaden. Entréer till två kapell nås från en gård på den lägre nivån och två nås från den övre. En trappa på var sida om suterrängbyggnaden förbinder de båda planen. Stora fria gräsytor böljar i backen med enstaka björkar sydväst om krematoriet. Från krönet av backen sluttar marken åter ned i en skålformad sänka med en liten damm. Bortom detta tar gravkvarter vid. Alldeles sydöst om krematoriet finns en minneslund anlagd. Dess karaktär skiljer sig från den ljusa björkbemängda gräsytorna genom att den omgärdas av idel barrträd av olika slag och hängande bokträd. I öppningen österut tornar också en mörk barrskog upp sig utanför området. Marken sluttar ned mot muren och en hängbjörk tronar i centrum. Uppe vid entrén till lunden finns en stensatt yta fram till och runt en rest natursten med inskription för de här begravda. Längs kanterna och runt stenen sticks blombuketter ned i plasthållare, vilket vid inventeringstillfället lyste gult av påskliljor i alla former som kontrasterade mot den mörka omgivande trädmassan. Söderut, mot dammen, växer idel tallar på kullen och i sluttningen och upp mot krematoriet är marktäckande buskage och idegranar planterade. Själva krematoriets skorsten sticker upp bakom växtligheten i öster.
Från krematorieparkeringen leder en muromgärdad gång med gatstensstora betongstenar in till en cirkulär liten gård som förefaller nyare än anläggningen i övrigt. I mitten finns en gräsyta med en skyltpelare av svart smide till de olika kapellen och några kraftigt beskurna träd, sannolikt klotlönn. Murarnas höjd ökar ju längre in i platsen de står. De är av naturstensskivor som murats med tjocka fogar. Ytorna är skrovliga. Rhododendronbuskage finns i öster och söder. Platsbildningen har en ren utformning med tydligt avläsbara element likt miljön i övrigt och är således väl anpassad. Hoppets kapell ligger i en envåningsbyggnad i öster bakom den högsta muren längst in, vilken ser äldst ut på grund av sin patina och mossbelupenhet. Bakom kapellet tornar granar av olika art upp sig till en mörk fond för den ljusa byggnaden. Längs en låg byggnadsdel åt sydväst skjuter ett skärmtak på stenpelare ut som en arkad, med en stensatt markyta där kransar läggs. För att nå entrén till Minnets kapell inne i vinkeln i suterrängdelen följer man den gång som bildas mellan arkaden och murens baksida. Marken är även här belagd med små betonggatstenar. Här mjukas de raka linjerna upp av en ormhassel vid entrén. För att komma upp till Evighetens och Uppståndelsens kapell följer man härifrån en stentrappa upp i en schaktliknande passage längs sydöstra fasaden till en loggia. Längs nordvästra fasaden förbinder också en öppen stentrappa etagerna, flankerad av ett barrbuskage.
Från sydöstra fasaden sträcker sig en låg krematoriebyggnad österut med takfönster och en skorsten i öster. Den är endast synlig från en altan belägen över den, med dörr från loggian. En väg löper in längs dess sydvästra fasad, som ser ut som en hög stenmur och barrträd växer inpå den på övriga sidor. Altanen har smidesräcken över infarten åt detta håll och stenmurar i övrigt. Den är öppen mot och i plan med marken utanför loggian.