Område med röjningsrösen, 300x150 m (NÖ-SV), bestående av ca 250 röjningsrösen, flacka, vanligen 3-7 m diam, delvis kraftigt övermossade och/eller övertorvade. Belägna ca 5-30 m från varandra, vanligen ca 15 m. Ställvis förefaller röjningsrösena vara belägna i en ring runt en röjd yta. Genom området går ett sankt parti. Området omges av sanka, obrukbara marker.
Tillägg RAÄ dnr. 3.4.2-4028-2012: Vid arkeologisk utredning år 2013, med anledning av anläggandet av nya stolpplatser, karterades 42 röjningsrösen i områdets V halva. Dessa var 2-6 m diam och 0,1-0,5 m h, till formen runda och ovala med fyllning av 0,1-0,6 m st stenar, delvis övermossade. Tre av röjningsrösena snittades. Röjningsröse (A856), runt, 4 m diam och 0,3 m h, toppigt, övermossat. Vid utredningen konstaterades att röjningsröset var 1 m dj och uppbyggt mot tre större stenar/block. Ett kolprov togs och C14-daterades till år 1630-1690 e.Kr. Ytan kring röjningsröset avbanades och visade att den var mycket välröjd. Röjningsröse (A865), rund, 5 m diam, 0,2 m h och nedsjunket i marken, 0,5 m. Röjningsröset består av en ram av större stenar i kanterna och mindre sten i mitten. I fyllningen fanns enstaka skörbrända stenar. Två kolprov togs. Proverna visar att röset har flera brukningsfaser, eller en kontinuitet av långvarig brukning. Prov taget i botten av rösets mitt gav en C14-datering till år 250-410 e.Kr. (romersk järnålder). Den andra dateringen togs i en kant i rösets botten, där blev C14-dateringen år 1660-1890 e.Kr., med övervikt på år 1720-1780 e.Kr. En yta avbanades runt röset, vilket visade att marken var mycket välröjd. Röjningsröse (A1426), 4x3 m st och 0,2 m h, nedsjunket och övervuxet av gräs och mossa. Vid snittning visade det sig att rösets Ö del var nedgrävd till 0,8 m dj, medan rösets V del låg direkt på den underliggande sterilen. Den Ö delen innehöll mer sten i fyllningen, medan den V hade mer matjord mellan stenarna. ett kolprov togs i den Ö, nedgrävda delen, vilket gav en C14-datering till år 1440-1530 e.Kr.
Två terrasskanter, ca 50 m l, avgränsar den fossila åkern mot V. I den N delen av området finns ytterligare två terrasskanter, ca 20 och 75 m l (Ö-V), varav en är svagt bananformad. De avgränsar åkern mot N. Terrasskanterna bildar näst intill en sammanhängande konstruktion. Inom området kunde flera brukningsfaser eller en längre kontinuitet av brukning, från järnålder och framåt konstateras.
Tillägg RAÄ dnr. 3.4.2-3626-2013: Vid arkeologisk förundersökning år 2013, undersöktes två terrasskanter, där den ena mer troligen är rester efter en fägata, med två parallella stenrader. Man undersökte även fyra röjningsrösen. Inga övriga anläggningar eller fynd, som skulle indikera förhistoriska boplatser eller liknande framkom. Förundersökningen konstaterade även att inga gravar finns inom ledningsgatan. De delar av området som kom i konflikt med arbetet inom kraftledningsgatan anser UV Öst vara färdigundersökt, i övrigt kvarstår lagskyddet. Sju C14-dateringar från 320±31 BP till 54±30 BP (okalibrerat), efterreformatorisk tid.